2.1 Bakgrundsbeskrivning

Det svenska regelsystemet kring brandskydd i byggnader är i grunden enkelt. Reglerna är funktionsbaserade och funktionen som ska uppfyllas anges i föreskriftstext, vilken generellt inte får avvikas från. I det allmänna rådet anges sedan en acceptabel nivå till funktionen, där alternativa utformningar också är tillåtet genom analytisk dimensionering. Poängen med ett sådant system är att möjliggöra flexibla lösningar i byggnader, samtidigt som funktionerna alltid upprätthålls.

För att kunna uppfylla det som anges i funktionskravet när man avviker från det allmänna rådet krävs dock i normalfallet att syftet med både föreskrift och det allmänt råd är känt. Om syftet är okänt är det inte säkert att en analytisk dimensionering ges rätt inriktning och det är därmed inte säkert att den grundläggande tanken med funktionskravet uppfylls. Är syftet osäkert kan det dessutom förekomma tolkningsskillnader inom branschen. Tolkningsskillnader kan i sin tur leda till osäkerheter för andra teknikområden och i förlängningen även underminera branschens trovärdighet.

Syftena med föreskrifter och allmänna råd i BBR är inte alltid helt tydliga, vilket kan leda till det som beskrivs ovan. För att stävja detta grundades idén till att ta fram syften till föreskrifter och allmänna råd i BBR på Brandkonsultföreningens seminarium i Malmö 2015. Denna tanke vidareutvecklades på föreningens nästkommande seminarium i Stockholm 2016 och en arbetsgrupp för att inleda detta arbete sammansattes.

Nedan beskrivs vidare arbetsgång, metodik/struktur och arbetsgruppens rekommendationer till vidare arbete.

2.2 Metodik/struktur

För att kunna ta fram syften för utvalda föreskrifter eller allmänna råd arbetades en metodik fram vilken har använts lika på samtliga syften. Detta för att arbetet skulle bli konsekvent då olika personer jobbade med olika syften samt att det skulle bli lätt att följa hur arbetsgruppen kommit fram till respektive syfte. Respektive syfte fick en rubrik med gällande föreskrift eller allmänt råd och strukturerades sedan upp i historik/konsekvensutredningar, utländska regelverk, samt intervjuer. Dessa verktyg/metoder ansågs vara de lämpligaste för att slutligen kunna komma fram till ett troligt syfte. Eftersom det från början stod klart för arbetsgruppen att alla syften inte skulle vara helt enkla eller självklara så bedömdes varje syftesförslag utifrån hur säkra gruppen ansåg sig vara.

Historik/Konsekvensutredningar:
Genom att gå igenom tidigare regelverk fanns möjligheten att få information om huruvida föreskrift/allmänt råd funnits med tidigare, när och i vilket sammanhang det kom in i det svenska regelverket, om och hur det förändrats över tid, samt kanske någon typ av syftesbeskrivning.

I konsekvensutredningen finns en möjlighet att hitta en tydligare förklaring och konsekvens till genomförd ändring av föreskrift eller allmänt råd, vilken kan vara användbar för att förstå syftet med föreskriften eller det allmänna rådet.

I samband med övergången från BBR 18 till BBR 19 skickades förslaget till ny BBR på remiss till ett flertal organisationer. Boverkets sammanställning och svar från denna remiss ger även viss vägledning avseende syften.

På www.utkiken.net finns frågor och svar till Boverket sammanställda, och i vissa fall framgår syften i dessa svar.

Sökningar har begränsats till litteratur som finns tillgängligt på internet. Sökningar i t.ex. Boverkets arkiv har inte utförts.

Vid jämförelse med äldre regelverk är det viktigt att beakta att även byggmetoder, brandbelastning mm har skiljt sig över tid. Som exempel kan en konstruktion enligt dagens klass EI innehålla brännbart material medan en konstruktion enligt tidigare klass A inte fick göra det. Även förekomst av cellplast skiljer sig i dagens byggnader jämfört med äldre byggnader.

 

Utländska regelverk:
Arbetsgruppen studerade utländska regelverk från följande länder: Norge, England, USA, Australien, Nya Zeeland och Kanada.

De utländska regelverken studerades för att få en jämförelse med hur det kan se ut i andra länder samt för att se om det fanns någon typ av syftesförklaring till deras regler vilken skulle kunna likställas med de svenska.

Det bör påtalas att olika länder kan ha andra skillnader t.ex. typ av byggnationer, byggtradition, materialförbud, preskriptiva regler kontra funktionskrav mm som gör det svårt att helt jämföra utländska regler med Svenska.

 

Intervjuer:
Flertalet personer i branschen ansågs av arbetsgruppen vara viktiga att intervjua, för att få deras uppfattning om troligt syfte. Personerna är utvalda utifrån kunskaper och erfarenheter inom regel- och handboksskrivning, konsekvensutredning, erfarenhet inom byggbranschen och brandskyddsprojektering, räddningstjänstperspektiv och forskning.

Följande personer är intervjuade:

• Anders Johansson, Boverket
• Christian Ståleker, Brandkonsulten
• David Tonegran, Bricon
• Fredrik Nystedt, WUZ
• Håkan Frantzich, LTH
• Karl Henriksson, Henrikssons brandkonsult
• Kjell Fallqvist, Brandkonsulten
• Michael Strömgren, RISE/Briab
• Robert Jönsson, SWECO
• Staffan Bengtson, Brandskyddslaget
• Tomas Rantatalo, FSD
• Magnus Lundqvist, Räddningstjänsten Karlstadsregionen (för de 25 syften som utgjorde etapp 3 i arbetet)

Intervjuaren har gjort anteckningar från intervjuerna och de intervjuade personerna har haft möjlighet att läsa igenom dessa samt att kommentera/komplettera sammanställningen från intervjun.

Svaren från de intervjuande personerna är anonyma och svaren är omblandade så att det inte ska kunna utläsas vem som har svarat vad. Där det t.ex. står intervjuperson 1 så är detta olika personer för de olika syftena.

Arbetsgruppen har sedan sammanställt resultaten av intervjuerna och försökt göra avvägningar av de intervjuades samstämmighet och deras säkerhet avseende svaret. Större vikt bör därför läggas på arbetsgruppens sammanställning än enstaka intervjusvar.

Vid remissutskick framkom synpunkter på att få personer från räddningstjänst medverkat. Flera av de intervjuade personerna har räddningstjänstbakgrund även om de inte arbetar inom räddningstjänst dag. Likaså har personer inom arbetsgruppen räddningstjänstbakgrund.

Övergripande syfte:
Inom gruppen gjordes en övergripande förklaring/ett övergripande syfte av hur de olika kraven i BBR 5:3 samverkar och vilka delar i utrymningssäkerheten de avses påverka. Detta hade sedan gruppen i åtanke vid bedömning av respektive syfte. Hur utrymningsmöjligheterna påverkas av en brand beror på var den inträffar i byggnaden och det går genom att tänka på det sättet att se vilka krav som syftar till att påverka respektive fas. På det sättet blir det dessutom tydligt vilka föreskrifter som inte påverkar en viss fas.

• Rådet/föreskriften bedöms avse påverka möjligheten att ta sig ut ur det enskilda rummet vid brand i detta.
• Rådet/föreskriften bedöms avse påverka möjligheten att ta sig ut vid brand utanför utrymmet men inom brandcellen.
• Rådet/föreskriften bedöms avse påverka möjligheten att ta sig ut ur brandcellen.
• Rådet/föreskriften bedöms avse påverka möjligheten att ta sig säkert via utrymningsväg/annan brandcell.
• Rådet/föreskriften bedöms avse påverka möjligheten att ta sig ut ur byggnaden om det brinner i annan del av byggnaden.

Troligt syfte

Respektive utvald föreskrift/allmänt råd får sedan ett troligt syfte vilket sammanställs utifrån den information som getts av ovan angivna litteratur, intervjuer och övergripande syfte. De syften som redovisas är arbetsgruppens tolkning av troligt syfte. Där Boverket inte har angett ett syfte är det således inte en garanti att syftet verkligen är detta.

 

Remiss:
Syfteshandboken har skickats på remiss till:

De intervjuade personerna (se ”intervjuer” i tidigare stycke.)

Styrgruppen (se inledningen)

Boverkets referensgrupp, bestående av:

Arbetsmiljöverket, Ulla Rosenius

Brandskyddsföreningen, Ville Bexander

Byggmaterialindustrierna, Ola Berg

Föreningen för brandteknisk ingenjörsvetenskap, Johan Lundin

Föreningen Sveriges Brandbefäl, Mattias Heimdahl

Lunds universitet, Nils Johansson

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, Per Karlsson

Svensk Försäkring, Hans-Eric Zetterström

Sveriges Brandkonsultförening, Per-Anders Marberg

Sveriges byggindustrier, Thomas Järphag

Sveriges kommuner och landsting, Max Ekberg

Sveriges tekniska forskningsinstitut, Michael Strömgren

Luleå tekniska universitet, Helena Klasson

Byggherrarna, Thomas Jennlinger

Fastighetsägarna, Rikard Silverfur

Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, Ulrika Nolåker

Boverket, Anders Johansson och Caroline Bernelius Cronsioe

Vad är syftet med att ha en utrymningsväg från varje våningsplan?

3.1 BBR text

3.1.1 5:321 Allmänt

Föreskrift (funktionskrav):

Om inget annat anges i avsnitt 5:322 ska utrymmen där personer vistas mer än tillfälligt utformas med tillgång till minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Om bostaden eller lokalen har fler än ett plan ska det finnas minst en utrymningsväg från varje plan. Mindre entresolplan får dock utformas utan utgång till utrymningsväg från entresolplanet under förutsättning att utrymningen ändå kan ske på ett tillfredsställande sätt. (BFS 2011:26).

Allmänt råd:

I utrymningsfallet avses med mindre entresolplan ett plan inom brandcellen som utgör en liten del av underliggande plan, som inte är uppdelad i mindre rum, och som endast är försett med räcke eller motsvarande. Ett mindre entresolplan utgör maximalt 50 % av golvarean på underliggande plan dock högst 25 m². Mindre entresolplan bör förses med brandvarnare. (BFS 2014:3)

3.2 Historik

Kravet infördes i SBN 75 och har i grunden ej förändrats. I utrymningsdimensionering kom definierat undantag för mindre entresolplan.

3.2.1 SBN 75

37:22 TILLGÅNG TILL UTRYMNINGSVÄGAR

:221 GRUNDKRAV

Från lägenhet eller motsvarande lokal där personer vistas mer än tillfälligt skall – med undantag enligt :22/ – finnas minst två av varandra oberoende utrymningsvägar, varav minst en i varje våningsplan eller motsvarande. Samma krav gäller varje bostads- eller arbetsrum som är inrett på vinden i sådan tvåvåningsbyggnad som inte är brandsäker eller brandhärdig.

3.2.2 SBN 80

37:221

”Från varje bostads- och lokallägenhet där personer vistas mer än tillfälligt skall det med undantag enligt :212 – finnas minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Från en lägenhet som har fler än ett våningsplan skall minst en utrymningsväg anordnas i varje våningsplan eller motsvarande.”

3.2.3 NR

I varje annan bostad eller lokal än som anges i avsnitt 1:311, där personer vistas mer än tillfälligt, skall det finnas minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Om bostaden eller lokalen har fler än ett våningsplan, skall det finnas en utrymningsväg i varje plan.

3.2.4 Utrymningsdimensionering

”Består bostaden eller lokalen av fler än ett våningsplan inom samma brandcell ska det finnas minst en utrymningsväg från varje våningsplan. Entresolplan räknas i sammanhanget som våning. Ett mindre entresolplan, avskiljt med räcke eller liknande, behöver inte förses med utrymningsväg från entresolplanet om det endast utgör en mindre del av lokalens area och inte är uppdelat i flera rum. Detta kan accepteras under förutsättning att personer på entresolplanet tidigt upptäcker att de ska utrymma, det vill säga om ett automatiskt aktiverat utrymningslarm har installerats. Utrymningslarmet förutsätts då aktiveras om branden riskerar att spärra utrymningsvägen från entresolplanet. Det förutsätts vidare att utrymningsvägar finns via våningen nedan entresolplanet. Om förenklad dimensionering används bör gångavståndet till utrymningsvägen beräknas enligt anvisningarna för gångavstånd i tabell 2, kap. 5.6. Läktare i en samlingslokal behandlas i avsnitt 5.11 under rubriken Samlingslokal”

3.2.5 Konsekvensutredning BBR19

5:32 Tillgång till utrymningsväg (5:311) 5:321 Allmänt (5:311)

Ändring:

Ny föreskrift som anger kravet på tillgång till utrymningsvägar. Föreskriften öppnar för möjligheten att mindre entresolplan får utföras utan tillgång till utrymningsväg från entresolplanet och att utrymning får ske via andra brandceller i en vidare omfattning. Tillgången till två oberoende utrymningsvägar gäller bara så som dessa definieras i avsnittet 5:32. Förtydligande av föreskrift att det förutom i särskilda fall ska finnas en utrymningsväg från varje plan och andra stycket i rådstexten är kompletterat med ordet ”horisontell”. Allmänt råd om ”mindre entresolplan” införs och förtydligas mot vad som stod i rapporten Utrymningsdimensionering.

Avsnitt 5:32 i äldre bestämmelser ingår i de generella kraven på utrymning, dvs. att utrymningsvägars oberoende tillgodoses så som anges i nya 5:32. Dessutom gäller att utrymningsvägar bör vara egna brandceller, enligt 5:53. Alternativa lösningar kan verifieras analytiskt.

Motiv:

Den nya föreskriften är ett förtydligande för vad som gäller för tillgång till utrymningsvägar. Förtydligandet att det förutom i särskilda fall ska finnas en utrymningsväg från varje våningsplan har tillkommit för att kunna göra ett avsteg för t.ex. små entresolplan eller andra nivåskillnader där det är uppenbart att det inte ökar säkerheten betydligt med en extra utrymningsväg. Syftet med första stycket i rådet är att eftersträva lösning som placerar utrymningsvägar långt från varandra.

Ordet horisontell i samband med utrymning över annan lokal försvann i övergången från NR men har funnits kvar i rapporten om Utrymningsdimensionering. Boverket har i ett enskilt ärende, efter övergången till BBR, tagit ställning i frågan och att det ska tolkas på samma vis som i NR. Entresolplan är så pass vanligt att ett allmänt råd behövs där acceptabel lösning beskrivs. Dessa beskrivs i allmänt råd eftersom rapporten om Utrymningsdimensionering dras tillbaka.

Konsekvens:

Förtydligandet av föreskriften underlättar för den enskilde användaren av byggreglerna. Säkerhetsmässigt innebär förtydligandet att det normalt ska finnas en utrymningsväg från varje våningsplan inte någon förändring mot idag. Ingen konsekvens följer heller av förändringarna i råden då skrivningarna har funnits i Boverkets rapport Utrymningsdimensionering. Vad ett mindre entresolplan innebär definieras och en ökad tydlighet och en verifierbar nivå skapas.

3.3 Utländska regelverk

3.3.1 Norge

Samma krav finns i Norge.

3.3.2 England

Finns ingen exakt liknande regel, se dock ungefärligt nedan.

ADB

3.2 Antalet utrymningsvägar styrs av personantalet i rummet, på våningsplanet etc och gångavståndet till närmaste utrymningsväg.

The number of escape routes and exits to be provided depends on the number of occupants in the room, tier or storey in question and the limits on travel distance to the nearest exit (given in Table 2).

3.3 I flervåningshus kan det behövas mer än en trappa för utrymning, i de fall då varje del av ett våningsplan behöver ha tillgång till mer än en trappa.

In muti-storey buildings (see Section 4) more than one stair may be needed for escape, in which case every part of each storey will need to have access to more than one stair.

3.3.3 USA

Hittar inget riktigt liknande krav, förutom att två utrymningsvägar eller fler generellt krävs. Det anges dock att om lokalen är i flera plan så ska gångavstånd och placering av utrymningsvägar upprätthållas.

3.3.4 Australien

DTS:

” …

(a)                                     All buildings — Every building must have at least one exit from each storey. …”

Tveklöst. De flesta behöver dessutom ytterligare utrymningsvägar från planet t.ex. via annan brandcell eller ytterligare ”riktig” utrymningsväg.

3.3.5 Nya Zeeland

Hittar inget liknande krav i det Nya zeeländska regelverket.

3.3.6 Kanada

Direkt motsvarighet på föreskrift finns inte. Det anges dock att en enda utrymningsväg endast accepteras i byggnader med max 2 våningsplan. Detta läser jag som att det är OK att ha en utrymningsväg från det övre planet via markplan så länge man möter kraven på gångavstånd. Ingen motivation/syfte anges.

3.4 Intervjuer

Vad är syftet med att ha en utrymningsväg från varje våningsplan?

Intervjuperson nummer 1

Det kan vara så att risken för att den då enda vägen från planet spärras är för stor i vissa fall.

Intervjuperson nummer 2

Hantera blockerad utrymningsväg, redundans. Utrymningsvägen på andra våningen är till för att undvika att man måste gå mot rökriktningen för att nå utgång om man inte noterar branden tidigt och påbörjar utrymningen. Här bör det finas möjligheter med t ex entresoler där problemet inte alltid finns om arean entresol är mkt mindre än area botten, jfr varuhus.

Intervjuperson nummer 3

Kravet kom in i SBN för att man byggde gillestugor i småhusens källare. Man behövde ställa krav på tillgång till utrymningsväg i varje. När kravet kom ”införde” man i Stockholm ett undantag för viss entresoler enligt Brandförsvarets PM. Om man uppfyllde gångavstånd mm.

Intervjuperson nummer 4

Man ska inte behöva gå ner genom rök, vilket är risk annars. Går väldigt fort att rökfylla översta planet.

Intervjuperson nummer 5

Diskussionen om storleken har varierat. Öppen layout medför att det är enkelt att ha koll. Man har uppsikt över planet under.

Om ytan är >50% av våningen under är det ingen entresol utan ett våningsplan. 25m² är också kopplat till äldre definition av våningsplan. Kolla PBF.

Intervjuperson nummer 6

Är rädd för en brand på ett plan som väldigt snabbt påverkar personer på plan 2. Man ska inte behöva gå ner till branden. Ska kunna ta sig ut från våningsplanet där man sitter sämst till.

Funnits i alla tider?

Intervjuperson nummer 7

Kravet kom på grund av att man på 60/70-talet byggde villor med gillestuga i källaren. Husen hade ofta låga fönster ibland av glasbetong. Då fanns en uppenbar risk för att den enda vägen ut kunde spärras innan man hann ut.

Intervjuperson nummer 8

Logiskt krav. Någon nivå måste läggas.

Intervjuperson nummer 9

För att ha bättre överblick på ett våningsplan. Vet inte vad som händer på det andra planet. Ska kunna utrymma ordentligt. En väg ut kan bli blockerad.

Intervjuperson nummer 10

Ska inte behöva springa neråt igenom rök.

Intervjuperson nummer 11

Minst två totalt: en kan riskera att blockeras.

Minst en per plan: större risk att öppningen till andra plan är blockerad och därmed blockerar väg till utrymningsväg.

3.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Notera att av intervjupersonerna anger nästan alla att det är risken för att gå ned mot röken som är problemet, medan ett par anger motsatsen, dvs utrymningsvägen finns endast i det övre planet.

Syfte

Rådet bedöms avse påverka möjligheten att ta sig ut vid brand utanför utrymmet men inom brandcellen.

Syftet bedöms vara att, minska risken för att vägen fram till utrymningsvägen spärras, genom att man inte skall behöva gå genom röken till ett annat plan.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

 

Vad är syftet med att begränsa höjden från fönstret till marken till 2 meter generellt men 5 meter i bostäder?

12.1 BBR-text

12.1.1 5:323

Föreskrift (funktionskrav):

”I utrymmen i verksamhetsklass 1, skolor i verksamhetsklass 2A samt bostäder i verksamhetsklass 3 får en av utrymningsvägarna ersättas av tillgång till fönster. Fönstrets underkant får vara beläget högst 2,0 meter över marknivån utanför och om möjlighet till utrymning i övrigt ges på ett tillfredsställande sätt. Utrymning från bostäder i verksamhetsklass 3 i byggnad Br2 och Br3 får även ske enligt avsnitt 5:353.”

12.1.2 5:353

”Bostadsrum i verksamhetsklass 3 som finns i byggnader i byggnadsklass Br2 eller Br3 ska kunna utrymmas utan hjälp av räddningstjänsten. …”

Allmänt råd:

”Utrymningsvägar från bostadsrum i verksamhetsklass 3A kan anordnas enligt något av följande alternativ:

1. a) Utgång till utrymningsväg, t.ex. en trappa utanför bostaden eller direkt till säker plats.
2. b) Utgång till en utvändig trappa eller fast stege utformad enligt SS 831340 som leder till säker plats.
3. c) Öppningsbart fönster med öppningens underkant högst 5,0 meter över marknivån.

12.2 Historik

12.2.1 SBN 1967

Fönsterutrymning tillåtet men höjden till marken regleras inte.

12.2.2 SBN 1975 utg 1, 2 o 3

37:221

Här medges fönsterutrymning från lokaler som inte rymmer mer än 150 personer. Dock endast om avståndet till marken är högst 2 meter. I övrigt endast med hjälp av räddningstjänsten.

12.2.3 SBN 1980-utg 1 o 2

37:211

Från varje bostads- och lokallägenhet där personer vistas mer än tillfälligt skall det – med undantag enligt :212 finnas minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Från en lägenhet som har fler än ett vånings111 plan skall minst en utrymningsväg anordnas i varje våningsplan eller E) motsvarande.

Från varje bonings- eller arbetsrum, inrett på vinden i en tvåvåningsbyggnad som inte är brandhärdig eller brandsäker, skall minst en utrymningsväg leda direkt till det fria (se vidare :213 c).

I bostadshus som inte utförs som brandsäker byggnad skall det från varje boningsrum eller annat rum där personer vistas mer än tillfälligt finnas

1. a) en utgång direkt till det fria i markplanet (eller till utvändig trappa som leder till markplanet), eller
2. b) ett öppningsbart fönster med karmunderstycket beläget högst 5,0 m över markplanet utanför,

…”

Alltså tillåtet med 5 meter i ej brandsäker byggnad.

12.3 Utländska regelverk

12.3.1 Norge

5 meter finns även i Norge för Vk1 och Vk3. 7,5 meter accepteras om man har tillgång till stege.

12.3.2 England

Gäller för lägenheter/bostäder.

Fönsterutrymning är tillåtet för lägenheter/bostäder där höjden på det översta våningsplanet inte överstiger 4,5 meter och måttet på aktuellt fönster uppfyller kraven.

12.3.3 USA

Fönsterutrymning tillämpas ej?

12.3.4 Australien

Fönster ej tillåtet som utrymningsväg.

12.3.5 Nya Zeeland

Man får inte utrymma genom fönster i NZ (oavsett om det är med eller utan räddningstjänstens hjälp). Hittar ingen kommentar rörande detta.

12.4 Intervjuer

Vad är syftet med att begränsa höjden från fönstret till marken till 2 meter generellt men 5 meter i bostäder?

Intervjuperson nummer 1

En eftergift till verkligheten. Utan detta hade inga villor kunna byggas utan brandavskild trappa. Inte så genomtänkt att det skiljer sig mot Br1-byggnader. Märkligt egentligen då kraven brandtekniskt är högre i Br1.

Intervjuperson nummer 2

Inte intervjuad för detta syfte

Intervjuperson nummer 3

Kommer från hur högt det var till fönstret i en normal villa, 1,5/2-plans.

Intervjuperson nummer 4

Måste komma från hur man byggde småhus.

Ryktesvägen säger att Holland har 7 meter.

Intervjuperson nummer 5

Gissar att det är en anpassning efter avståndet till fönstret i en normal 2-plansvilla med hög sockel/i suterräng

Intervjuperson nummer 6

Diskussion, slår man inte ihjäl sig? Är ju väldigt högt! Om personen hänger och försöker klänga på fasaden, blir ju då inte lika högt när man släpper taget.

Vanlig höjd i två-våningshus, då blev det 5m. Husen ser ut så, så då blev det så.

Intervjuperson nummer 7

Ingen aning. Troligen en rest ifrån nödutgångsbegreppet. Syftet är troligen att man ska överleva när man hoppar. I sitt eget hem kan man förväntas ta lite mer ansvar för sig själv än i andra verksamheter dessutom.

Intervjuperson nummer 8

Pragmatisk aspekt, känns mindre dåligt att hoppa än att vara kvar. Det är dessutom endast en sekundär väg ut som kan användas som sista utväg. En praktisk aspekt är så klart hur man annars ska lösa det, dyrköpt säkerhet att göra på annat sätt.

Intervjuperson nummer 9

Sannolikt baserat på byggtradition. Hamnar på ca 5 m vid två våningar med torpargrund. Praktisk kompromiss. Dör sannolikt inte om man hoppar.

Intervjuperson nummer 10

Troligen en praktisk nivå för att klara utrymning från andra våningsplan eller liknande. Rykte om att det finns en nyttoanalys för detta. Har inte sett någon.

Intervjuperson nummer 11

Ska kunna bygga bostäder i mer än ett plan.

Ekonomiskt samt tradition sedan gammalt.

12.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

De flesta som intervjuats anser att detta har att göra med att det var så husen såg ut och att det skulle bli för besvärligt att bygga utrymningsvägar från andra våningen i en villa. Man kan avkräva mer ansvar från den enskilde att lösa sin utrymning hemma i bostaden än i andra lokaler. Här kan man se en koppling till den enskildes ansvar så som det uttrycks i 2 kap 2§ Lagen (SFS 2003:778) om skydd mot olyckor.

I bakgrunden ligger ett antagande att skillnaden mellan 2 och 5 meter kom historiskt i ett läge då det byggdes enormt mycket villor i Sverige.

Syfte

Syftet borde vara att begränsa personskador vid fönsterutrymning utan räddningstjänstens hjälp. Grunden är att det inte ska vara mer än 2 meter till marken för att man inte ska skadas men att samtidigt tillåta lite ”snällare” byggnader i fråga om bostäder med hänvisning dels till att man kan förväntas ta mer ansvar i sin egen bostad, dels att det skulle få stora byggnadstekniska konsekvenser att kräva maximalt 2 meter från bostäder.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med de olika gångavstånden till utrymningsväg?

13.1 BBR-text

13.1.1 BBR 5:331

Föreskrift (funktionskrav):

Det allmänna rådet har inget specifikt funktionskrav utöver det som anges i BBR 5:31:

Byggnader ska utformas så att det ges möjlighet till tillfredsställande utrymning vid brand. Med tillfredsställande utrymning avses att personer som utrymmer, med tillräcklig säkerhet, inte utsätts för nedfallande byggnadsdelar, hög temperatur, hög värmestrålning, giftiga brandgaser eller dålig sikt som hindrar utrymning till en säker plats.

Allmänt råd:

Gångavstånd till närmaste utrymningsväg eller till annan brandcell bör inte överstiga avstånden i tabell 5:331. Avstånd till en utrymningsväg bör mätas för det mest ogynnsamma fallet. En gångväg anses vara sammanfallande så länge som den inte måste förgrenas för att leda till olika utrymningsvägar.

[…]

Vid mätning av gångavstånd till en utrymningsväg beaktas följande:

– Vägen bör mätas genom att anta att riktningsändringarna vid förflyttningen är rätvinkliga, figur 5:331a.

– Om gångvägen till två av varandra oberoende utrymningsvägar delvis sammanfaller eller kan sammanfalla, räknas den gemensamma delen 2 gånger den verkliga längden. I bostäder i verksamhetsklass 3 och lokaler i verksamhetsklass 1, samt i garage, räknas dock den gemensamma delen endast 1,5 gånger den verkliga längden. Dessa faktorer gäller inte för en enda utrymningsväg.

– Om en trappa ingår i gångvägen till en utrymningsväg, beräknas trappan motsvara ett horisontellt gångavstånd som är fyra gånger nivåskillnaden. Detta gäller dock inte för trappor på läktare och gradänger inom en samlingssal i verksamhetsklass 2, där i stället det verkliga gångavståndet i trappans lutning räknas.

13.1.2 BBRAD 3.1

Gångavståndet till närmaste utrymningsväg bör inte överstiga 80 m.

13.2 Historik

Rekommendationer kring maximala gångavstånd till utrymningsväg infördes i SBN 67. Tidigare versioner av bygglagstiftningen angav i princip endast att utrymningsvägar skulle finnas i erforderlig grad. Rekommendationerna utvecklades till SBN 75 och har sedan dess varit i princip oförändrade.

13.2.1 SBN 67

I SBN 67 infördes vissa rekommendationer på gångavstånd till utrymningsväg. Avsnitt 74:322 nedan avser samlingslokaler och avsnitt 77:311 avser arbetsplatser. För övriga lokaler angavs inga gångavstånd.

74:322 Förläggning av utgångar
Utgångar förläggs till varandra motsatta delar av samlingssal eller läktare samt placeras så att avståndet (gångvägen) från sittplats till närmaste utgång blir högst 30 m. Där flera utgångar än två fordras, placeras dessa fördelade på salens båda sidor samt främre och bakre delar.

I teater eller annan samlingssal utrustad med scen, förläggs minst en av utgångarna från samlingssalen till den i förhållande till scenen motsatta delen av lokalen.

77:311 Erforderliga utrymningsvägar
Med avsteg från vad som sägs i 37:313 får i byggnad inrymmande verksamhet eller lager av mindre brandfarlig art kan byggnadsytan per utrymningsväg uppgå till högst ca 2 400 m² inom lokal, som ej uppdelas med väggar, under förutsättning att antalet i lokalen sysselsatta personer inte överstiger ca 200 och att framkomligheten och sikten i lokalen inte avsevärt hindras av däri befintliga avbalkningar, större hyllinredningar, maskiner, varuupplag e d.

Avståndet (gångvägen) från permanent arbetsplats i lokal som här ovan avses till utrymningsväg bör lämpligen inte överstiga 60 m.

13.2.2 SBN 75

I SBN 75 förtydligades gångavståndskraven markant och de tog ungefär den form som vi i dagsläget har i BBR. Här skedde alltså även en viss skärpning av de krav som angavs i SBN 67.

37:224 Gångavstånd till utrymningsväg
Gångavståndet från uppehållsplats till närmaste sådan utrymningsväg som är avsedd att kunna användas utan hjälp av brandförsvaret begränsas på ett med hänsyn till lokaltypen avpassat sätt.

37:2241
Vid horisontell förflyttning från uppehållsplats till utrymningsväg – beträffande samlingssal se dock 75:32 – godtas följande.

1. a) Gångavstånd 60 m i lokal, där framkomlighet och överblickbarhet är goda och brandbelastningen högst 40 MJ/m² samtidigt som risken för brands uppkomst är ringa, såsom vissa industrilokaler inom betongvarufabriker, mekaniska verkstäder och bryggerier.
2. b) Gångavstånd 45 m i lokal, där persontätheten är ringa, samtidigt som berörda personer till största delen kan förväntas ha erforderlig lokalkännedom, såsom bostadslägenhet, kontorslägenhet, garage samt lager-, hantverks- och industrilokaler i allmänhet.
3. c) Gångavstånd 30 m i lokal, där antingen persontätheten inte är ringa eller berörda personer är under vård eller i stor utsträckning kan förväntas ha mindre god lokalkännedom, såsom butiker, varuhus, restauranglokaler, hotell, vårdavdelningar och undervisningslokaler, samt i lokal, där verksamheten medför risk för snabb brandspridning, såsom snickerier, hyvlerier och plastvarufabriker.
4. d) Gångavstånd 15 m i sådan arbetslokal, där särskild risk for brands uppkomst föreligger, såsom lokaler där omfattande hantering av brandfarlig vara förekommer.

Där trappa ingår i gångväg till utrymningsväg, räknas nivåskillnaden motsvara fyra gången så långt horisontellt gångavstånd. I lokal som skyddas med automatisk vattensprinkleranläggning godtas att det horisontella gångavståndet till utrymningsväg ökas med en tredjedel av ovan angivna gångavstånd.

Där utrymningsväg utgörs av fönster godtas tredjedelen av ovan angivna gångavstånd.

37:2242
Där verkligt gångavstånd är beroende av möblering, maskinuppställning o d och inte kan fastställas på förhand, godtas att mätning sker ortogonalt, dvs att riktningsändringar vid förflyttning utefter gångvägen antas vara rätvinkliga, se figur 37:2242 a. Om gångvägar till två av varandra oberoende utrymningsvägar delvis sammanfaller eller kan sammanfalla räknas den gemensamma delen motsvara dubbla sin verkliga längd, se figur 37:2242 b – i bostads- och kontorslägenhet samt i garage dock 1,5 ggr den verkliga längden.

För samlingslokaler hänvisas ovan till 75:32, vilket är samma stycke som tidigare fanns i SBN 67:

75:322 FÖRLÄGGNING AV UTGÅNGAR
Utgångar förläggs till varandra motsatta delar av samlingssal eller läktare samt placeras så att avståndet (gångvägen) från sittplats till närmaste utgång blir högst 30 m. Där flera utgångar än två fordras, placeras dessa fördelade på salens båda sidor samt främre och bakre delar.

I teater eller annan samlingssal utrustad med scen; förläggs minst en av utgångarna från samlingssalen till den i förhållande till scenen motsatta delen, -av lokalen.

13.2.3 NR 1-4

I NR infördes den tabellform som sedan dess levt kvar i bygglagstiftningen. Man införde även funktionskravet att utrymning ska kunna ske utan att de utrymmande utsätts för kritiska förhållanden samt öppnade för att kunna utföra analytisk dimensionering vid avvikelse från de angivna gångavstånden.

1:321 Gångavstånd
Gångavståndet till närmaste utrymningsväg skall inte vara större än att lokalen kan utrymmas innan kritiska förhållanden uppstår.

Följande största gångavstånd bör tillämpas till närmaste utrymningsväg som inte förutsätter insatser av räddningstjänsten.

I en lokal som skyddas med automatisk vattensprinkleranläggning kan de nämnda gångavstånden ökas med en tredjedel.

Om utrymningsvägen utgörs av fönster som avses kunna användas utan hjälp av räddningstjänsten, minskas gångavstånden till en tredjedel.

Större gångavstånd kan tillämpas, om det visar sig motiverat vid särskild prövning.

Vid mätning av gångavstånd till en utrymningsväg beaktas följande.

Om en trappa ingår i gångvägen till en utrymningsväg, räknas trappan motsvara ett horisontellt gångavstånd som är fyra gånger nivåskillnaden. Detta gäller dock inte för trappor på läktare och gradänger inom en samlingssal, där istället det verkliga gångavståndet i trappans lutning räknas.

Om man inte på förhand kan fastställa den verkliga gångvägen (som kan vara beroende av möblering, maskinuppställning e d), skall vägen mätas under antagandet att riktningsändringarna vid förflyttningen är rätvinkliga.

Om gångvägen till två av varandra oberoende utrymningsvägar delvis sammanfaller eller kan sammanfalla, räknas den gemensamma delen motsvara dubbla sin verkliga längd – i bostäder, kontor samt garage som endast utnyttjas för uppställning av fordon dock endast 1,5 gånger den verkliga längden.

13.2.4 BBR1-18 samt Utrymningsdimensionering

I och med övergången till BBR 1994 hänvisades rekommendationerna på gångavstånd till rapporten Utrymningsdimensionering. I denna återgavs i princip ordagrant avsnittet från NR ovan. Dock lades det till att sprinkleranläggningar ska utföras minst enligt RUS 120:4 (dåvarande sprinklerrekommendation) samt ha ett RTI-värde mindre än 50 √ms för att gångavståndet ska få utökas med en tredjedel.

Det lades även till att verksamheter som inte angavs i tabellen rekommenderas bli hanterade genom en mer fullständig analys eller genom att 15 meter till utrymningsväg tillämpas.

I Utrymningsdimensionering introducerades även ett större fokus på analytisk dimensionering och riktlinjer kring tid till påbörjad utrymning, persontäthet, gånghastighet och personflöden med mera angavs.

Vid omarbetningen från 1994 års version till 2004 års version av Utrymningsdimensionering infördes en ny rekommendation på maximalt 15 meters gångavstånd för vissa samlingslokaler såsom danslokal och pub med alkoholservering. Den nya rekommendationen omnämns inte i konsekvensutredning för gällande BBR när hänvisningar till rapporten uppdaterades. Även illustrationerna som idag finns i BBR (figur 5:331 a-b, ovan) infördes för att visa hur gångavstånd ska mätas.

13.2.5 BBR 19-22 samt BBRAD

I övergången från BBR 18 till BBR 19 lyftes texten tillbaka från Boverkets rapport Utrymningsdimensionering in i allmänt råd och ändrades för att stämma med begreppet verksamhetsklasser som infördes.  Sedan dess har kravet varit oförändrat (förutom att vissa verksamhetsklasser delats upp och lagts till) och utgör alltså det som finns förtecknat i rubriken BBR text.

I samband med att BBRAD infördes tillkom även en rekommendation i denna skrift att gångavstånd till utrymningsväg inte bör överstiga 80 meter. I konsekvensutredningen till BBRAD anges följande kring detta:

Här framkommer även att maximalt gångavstånd till närmaste utrymningsväg inte bör överstiga 80 m. Detta mått baseras på en jämförelse med förenklad dimensionering, som i vissa verksamheter tillåter 60 m gångavstånd samt att detta avstånd kan utökas med en tredjedel om det finns ett sprinklersystem installerat i byggnaden.

Den nya rekommendationen som tagits in baseras alltså på tidigare rekommendationer kring vissa verksamheter samt en utökning med en tredjedel kopplat till sprinkler.

13.2.6 Svar från Boverket

Fråga till Boverket (diarienr: 1232-4111/2013):

”I BBR s 51 visas föredömligt hur en korrekt beräkning av gångavstånd till utrymningsväg skall göras. MEN dessa exempel förutsätter räta vinklar. Finns någonstans motsvarande exempel för en byggnad som Gripsholms slott där räta vinklar är sällsynta undantag?”

Svar från Boverket (diarienr: 1232-14111/2013):

”Räta vinklar används vid beräkning av gångavstånd för att ta hänsyn till all möjlig tänkbar möblering under en byggnads livslängd. På så sätt får man fram värsta fallet. Det brukar gå bra att tillämpa även i byggnader där alla rum inte är rektangulära. Om däremot en gång, korridor eller liknande går diagonalt genom en byggnad brukar man inte sicksacka sig fram i den utan mäter i gånglinjen.

Observera at dessa regler är avsedda för uppförande av en ny byggnad och även kan tillämpas vid ändringar i byggnader. I ert fall är det ju en befintlig byggnad, men beräkning av gångavstånd kan givetvis ändå vara till hjälp för att bedöma om befintliga utrymningsvägar är tillräckliga.”

Fråga till Boverket (diarienr: 3977/2014):

”Jag har en fråga avseende BBR tabell 5:331.

Tabellen ger råd om maximala gångavstånd till närmaste utrymningsväg. Tabellen är hämtad från rapporten Utrymningsdimensionering och enligt konsekvensutredningen lyftes den in i BBR utan att några förändringar skedde. Dock ändrades några ord i exempelkolumnen så att det idag står verksamhetsklasser istället för verksamheter. Detta har lett fram till en otydlighet som tolkas olika på olika platser i landet. Jag önskar därför att Boverket klargör hur man menar.

En rådande tolkning är att tabellen ska läsas på exakt samma sätt som tidigare och att gångavstånden avser verksamheten i respektive rum/lokal oavsett brandcellsindelning. Vid den tolkningen är således gångavstånden från exempelvis personalens omklädningsrum i en nattklubb 45 meter (oavsett om de är belägna i samma brandcell eller inte).

En annan rådande tolkning är att tabellen ska läsas på sådant sätt att gångavståndet gäller inom hela den brandcell inom vilken den känsligaste verksamhetsklassen finns representerad. Vid den tolkningen är således gångavstånden från exempelvis personalens omklädningsrum i en nattklubb 15 meter (om de är belägna i samma brandcell).

Jag har klippt in tabellen från ”Utrymningsdimensionering” och BBR 21 samt ett stycke ur konsekvensutredningen nedan.

Jag önskar att Boverket tydligt uttalar sig om vilken av dessa tolkningar som ska gälla.”

Svar från Boverket (diarienr: 3977/2014):

Svaret är att principen i BBR avsnitt 5:53 gäller. Om inte verksamhetsklasserna delas upp i olika brandceller gäller det högsta kravet. Vill man frångå det gäller analytisk dimensionering. Denna analys kan troligen vad det gäller just gångavstånd ofta bestå av ett kvalitativt resonemang, men ett helhetstänkande utifrån samtliga brandskyddskrav behövs. Det bör i en sådan analys exempelvis ingå vilka extra risker som kan uppstå genom att det inte finns brandcellsindelning mot annan verksamhet i form av bränder som aktuella personer inte kan ha kontroll över eller uppmärksamma innan de vuxit sig stora. I vissa fall skulle de till och med kunna påverka hela byggnadens bärförmåga. Å andra sidan kan utökade krav som gäller i en större del av byggnaden innebära brandlarm och sprinkler i delar som annars inte haft krav på det, vilket istället påverkar det totala brandskyddet i en positiv riktning.”

 

13.3 Utländska regelverk

13.3.1 Norge

I det Norska regelverket anges liknande krav på gångavstånd till utrymningsväg som i Sverige. Acceptabelt avstånd bestäms av verksamhetens riskklass och avståndet varierar mellan 25 och 50 meter. Riskklasserna liknar i stort de Svenska verksamhetsklasserna och bestäms av ungefär samma kriterier.

Det anges dock inte några speciella förutsättningar kring sammanfallande gångsträcka eller trappor inom utrymningsväg.

13.3.2 England

I Approved document B anges att generellt ska utrymningsvägar utformas så dessa planeras så att alla personer som utsätts för en brand inom en byggnad ska kunna ta sig bort från branden på ett säkert sätt.

Det presenteras även en omfattande tabell för tillåtna gångavstånd. Tabellen innehåller avstånd som är relativt lika de som anges i BBR men med vissa skillnader. Avstånden varierar mellan 18 till 100 meter om man kan välja flera utrymningsvägar och mellan 9 till 60 meter om man inte kan välja. Det anges även att avstånden som anges ska förkortas till 2/3 om exakt rumsgeometri inte är känd.

För mätning av gångavstånd anges riktlinjer som skiljer sig något från de Svenska rekommendationerna. Dessa visas i diagram 10 och 11 nedan.

Flera tillgängliga utrymningsvägar räknas alltså finnas då vinkeln mellan de raka vägarna till dessa från en punkt överstiger 45°.

I handboken till BS 9999 anges att lokaler med hög takhöjd är säkrare vid brand än lokaler med lägre sådan. För att tillgodose detta finns i BS 9999 möjlighet att utöka gångavstånd eller minska utrymningsbredd om hög takhöjd finns. Detta regleras enligt nedanstående tabell:

Observera att andra kolumnen är i %, vilket innebär att en lokal med 10 meter eller högre takhöjd alltså kan förlänga gångavstånden som anges i tabell 9 ovan med 30 %. Detta påverkar även utrymningsbredd.

13.3.3 USA

I NFPA anges relativt omfattande regler kring gångavstånd till utrymningsväg. Avstånden delas in i Common Path Limit, vilket är det som i Sverige anges som sammanfallande gångsträcka, Dead-End Limit, vilket är liknande men innebär att det inte får finnas korridorsstycken som är återvändsgränder med större längd än den som anges, även om man i övrigt klarar gångavstånden och Travel Distance Limit syftar på det ”vanliga” gångavståndet.

Gångavstånden har ett betydligt större spann och generellt tillåts längre gångavstånd än i det Svenska regelverket. De varierar från 23 meter till 122 meter. Det finns intressanta skillnader, som t.ex. att det i sprinklade gallerior tillåts 120 meters gångväg, vilket är 3 gånger så mycket mot det som tillåts enligt BBR.

I anslutning till gångavståndstabellen anges det i Life Safety Code Handbook att det inte finns någon formel för att räkna fram dessa avstånd utan att de är baserade på ett stort antal faktorer. De har bestämts genom iakttagelser av personer i rörelse, konsensusbedömningar och många år av att studera resultatet av bränder där förhållandena innan branden varit kända.

Det nämns även att de tillåtna gångavstånden i tabellen beror av:

1. Antal, ålder och fysisk status på de personer som kan förväntas befinna sig i en byggnad samt i vilken takt de kan förväntas förflytta sig.
2. Typ av, och antal, hinder (t.ex. maskiner eller sittplatser) som utrymmande kan behöva passera vid utrymning.
3. Antal personer i ett rum eller utrymme samt det största avståndet som dessa personer kan behöva förflytta sig för att ta sig ur rummet eller utrymmet.
4. Mängd och typ av brännbart material som kan finnas i den specifika verksamheten.
5. Förväntad tillväxthastighet hos en eventuell brand (vilket i sig är en funktion av konstruktion, material, brandcellsindelning och tillgänglighet av automatiska detektions- eller släcksystem.

Utöver ovanstående anger handboken att för långa gångavstånd kan spela en avgörande roll i risken för att personer omkommer vid brand. Som exempel på detta anges att vissa dödsfall i branden vid MGM Casino i Las Vegas 1980, enligt utsago, hanns ifatt av flamfronten på väg mot utrymningsvägen.

I det andra stora Amerikanska regelverket, IBC, anges liknande avstånd. Det anges här även att för eventuella trappor som ingår i vägen till utrymningsväg ska gångavstånd beräknas för tangentialt plan parallellt med trappans lutning.

13.3.4 Australien

I Australien regleras dels avståndet till en utrymningsväg, dels avståndet till ”point of choice”-PoC, alltså den punkt där man kan välja en av två utrymningsvägar-exit (eller där den sammanfallande gångsträckan, den som vi dubbelräknar, tar slut). Gångavstånden är generellt relativt lika de svenska och varierar mellan 20 till 60 meter för ”vanliga” gångavstånd och är kortare för avstånd till PoC.

I guiden till regelverket anges:

Här har man alltså förklarat att avstånden är ett antagande av vad som är rimligt. Inget kvantifierbarhet utan det alla är överens om är rimligt.

13.3.5 Nya Zeeland

I Nya Zeeland begränsas gångavstånd av vilket typ av alarmsystem som installeras i byggnaden. Exempelvis ger värmedetektorer ett längre gångavstånd än rökdetektorer. I sin tur ges längre tillåtna avstånd för sprinkler med direkt koppling till räddningstjänsten.

13.3.6 Kanada

Gångavståndet till en utrymningsväg begränsas av verksamhetsklassen i lokalen och dess storlek. Maximalt gångavstånd delas upp i två fall: (1) gångavstånd till en utrymningsväg i byggnaden och (2) gångavstånd till en utgång som leder direkt till det fria.

Gångavstånd till en utgång som leder direkt till det fria styrs av verksamheten. Notera att dessa även blir maximala gångavstånd inom en utrymningsväg:

Som jag förstår det är gemensam väg inget som påverkar maximalt tillåtet gångavstånd. Det anges även att gångavståndet mäts i den väg som man kan färdas, dvs. kan vara diagonalt över en yta.

Functional Statements som uppfylls med föreskriften:

Intent Statement (motivering/syfte):

13.4 Intervjuer

Vad är syftet med de olika gångavstånden till utrymningsväg?

Intervjuperson nummer 1

Kommer ursprungligen från Biografförordningen. Där gällde det avstånd till utgång vilket är intressant. Utgång innebar inte alltid att det var en brandcellsgräns man passerade utan avstånd till dörren i själva biografsalongen.

Innan gångavstånden kom in i SBN fanns begränsningar av ytan per trapphus. Ex 600 m2.

Valet av avstånden gjordes genom ”omröstning” och man valde en enkel multipel 15,30,45 osv.

Jan Mansfeld var på planverket då och kan mycket om det här.

Sättet att räkna dubbelt mm kan komma från Life Safety Code.

Syftet med dubbelräkning och avstånd var för att begränsa dead end och avstånd mellan trapphus.
Smärre avvikelser inom en lokal i ett hörn ex skulle kunna tillåtas. (Uppgift från Mansfeld enl. intervjuperson)

Avstånd och dubbelräkning har med överblickbarheten av lokal/utrymningsvägar att göra och därmed möjligheterna till varseblivning och beslut.

Intervjuperson nummer 2

Syftet är att hinna ut innan en förmodad brand blockerar möjligheten. Kopplat både till verksamheten inklusive personers förmåga och även den förmodade branden. Begränsar lokalens storlek i förhållande till brandfrekvens och antal utrymningsvägar.

Intervjuperson nummer 3

Jag har hört en historia om att kv Lysbomben där Planverket satt legat till grund för gångavstånden där man då tittade på de lokalerna och kom fram till att det var rimliga avstånd. Sen multiplar upp och ner är väl jus bara det, dvs multiplar…

Intervjuperson nummer 4

Utrymningstider främst, till viss del storlek på brandcell (endast indirekt). Observera att gångavstånd inte syftar till att säkerställa räddningstjänstens åtkomst (detta regleras enbart i 5:7). Troligen ligger det inte någon analys bakom dessa avstånd men de har funnits länge i reglerna och utgör en kravnivå man måste förhålla sig till.

Intervjuperson nummer 5

Allmänt sunt förnuft. Tidsfaktor samt baserat på någon (Japansk?) undersökning. För att ge en lämplig placering av trapphusen jämfört med om det endast är en yta per trapphus som anges. Kan möjligen ha att göra med att man skall se/förstå var närmsta utrymningsväg finns.

Intervjuperson nummer 6

Jag hörde en historia från en engelsman, att det startade en brand i en konsertlokal och när det började brinna spelades den engelska nationalsången. När den var färdigspelad var lokalen utrymd. Det vill säga gångavstånden i lokalen var lagom för att hinna utrymma i tid.

Medför att arkitekter kan skapa en fasad som funkar/som de tycker ser bra ut. Exakt antal meter är egentligen inte så viktigt, bättre att titta på det analytiskt.

Framkallade även brandceller av rimlig storlek (kan inte bli hur stora som helst).

Intervjuperson nummer 7

Gångavstånd skapades genom att man från planverket åkte runt och tittade på ett antal kontorslokaler och såg hur det var byggt, vilket resulterade i 45 meter. Sen så tyckte man att det skulle vara lite kortare i publika lokaler. Det verkade sen vettigt att förlänga med en tredjedel vid sprinkler.

Det är även kopplat till andra arkitektoniska faktorer som t.ex. toalettplaceringar.

Intervjuperson nummer 8

Primärt att minska risken att inte upptäcka en brand som är emellan sig själv och en utrymningsväg. Dessutom att få en överblick för att hitta ut. Ger indirekt även storlek av brandcell men det är sekundärt.

Intervjuperson nummer 9

Det är ett sätt att styra risknivå. Kortare avstånd ger ju tätare brandcellsindelning alternativt fler utrymningsvägar exempelvis. Med kravet vill man tvinga fram andra brandskyddsåtgärder. Riskstyrning för att ta hänsyn till olika verksamhetsklasser.

Intervjuperson nummer 10

Finns många syften det skulle kunna vara. Enkelt sett är syftet att sprida utrymningarna så att man inte kan bli innestängd av brand.

Man tittade på Boverket att ta fram en omräkning av gångavstånd och utrymningsbredd som en funktion av takhöjd. Blev dock svårt med mycket specialfall.

I vissa fall kan sprinklerinstallation ge väldigt stora lättnader i förhållande till förenklad dimensionering, exempelvis VK 2C.

Längre gångavstånd innebär större lokaler, vilket kan ge större konsekvenser vid en brand. Implicit begränsas alltså arean och därmed även personbelastning. Dessutom påverkas räddningstjänstens insatsmöjligheter.

Intervjuperson nummer 11

15 meter kom till när man (byggnadsstyrelsen) efter försök gick 15 meter efter att ha delat en flaska whiskey. 30, 45 och 60 är multiplar av detta. ”Nåt som myndigheterna bestämt punkt slut”. 30 meter kan också ha att göra med en teaterbrand i England tidigt 1900-tal efter vilken man konstaterade att 30 meter hade räddat några liv.

Syftet är att man inte ska gå för långt. Ett sätt att uttrycka tid.

13.5 Litteraturlista

Följande litteratur har även studerats:

Rohrstock, J. Ändrat gångavstånd till en utrymningsväg – En utredning av vilka faktorer som bör tas i beaktande vid dimensionering, Rapport 5478, Lunds Universitet.
I detta examensarbete från LTH har författaren intervjuat ett 18 personer, inklusive företrädare för brandkonsultföretag, räddningstjänsten, Boverket, MSB, SP, LTH samt andra forskare. Det konstateras att rekommendationerna i byggreglerna sannolikt inte är baserade på någon form av vetenskap utan snarare är ett utfall av byggtraditioner.

I rapporten identifieras följande faktorer som viktiga för gångavståndet:

• Komplexitet – Ett längre gångavstånd medför att en mer komplex geometri kan tillämpas vilket i så fall försämrar orienterbarheten. Sämre orienterbarhet medför längre förberedelse- och varseblivningstider.
• Antal personer – Ett längre gångavstånd kan medföra att lokalen blir större och således rymmer fler personer. Med kunskap om att mer än hälften av de utrymmande personerna tenderar att söka sig till kända utrymningsvägar kan längre köer än beräknat uppstå om inte hänsyn tas till detta.
• Sannolikheten för brand – Ett längre gångavstånd kan medföra att lokalen blir större vilket medför en ökad sannolikhet för att brand uppstår. En högre sannolikhet för brand ökar frekvensen på förekommande bränder.
• Sannolikheten för att branden uppstår i de utrymmandes väg – Ett längre gångavstånd medför att de utrymmande måste transportera sig en längre sträcka i byggnaden och därmed ökar sannolikheten för att branden uppstått på deras väg till utrymningsvägen. Med ett längre gångavstånd kommer även sammanfallande utrymningsväg att kunna bli längre vilket orsakar att sannolikheten för att helt bli blockerad av branden ökar.
• Räddningstjänstens insatsmöjligheter – Ett längre gångavstånd kan medföra en mer komplex geometri och en större byggnad vilket påverkar räddningstjänstens risker vid en insats. En mer komplex geometri är svårare att söka av och en större byggnad är svårare att släcka.

13.6 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Rekommendationen kring gångavstånd har funnits i de Svenska reglerna sedan SBN 67. De har varit i princip i sin nuvarande form sedan SBN 75 även om vissa förändringar gjorts. Dessa avstånd visar relativt stora skillnader mot andra länders regelverk och liten konsensus verkar finnas även bland övriga länder, vilket kan tyckas vara anmärkningsvärt för ett så grundläggande krav.

I enlighet med det som redovisas ovan så bedöms rekommendationen grundas i en byggtradition och inte i någon vetenskaplig kontext. Detta bekräftas till viss del av det senaste tillägget till kravet där man helt enkelt grundat en ny rekommendation (80 meter) på tidigare rekommendationer (60 meter + 1/3 med hänsyn till sprinkler).

Det övergripande syftet med kravet framgår relativt tydligt av det funktionskrav som anges i BBR 5:31, det vill säga: Byggnader ska utformas så att det ges möjlighet till tillfredsställande utrymning vid brand. Att definiera ett tydligt syfte med varje enskilt gångavstånd är svårare. Det kan dock utläsas av den nuvarande rekommendationen att gångavståndet straffas på grund av följande faktorer:

• om det finns återvändsgränder,
• om det finns trappor inom utrymningsväg,
• om personer inom brandcellen inte kan förväntas vara vakna,
• om personer inom brandcellen inte kan förväntas ha god lokalkännedom,
• om persontätheten kan förväntas vara hög,
• om det finns särskild risk för uppkomst vid brand,
• om det finns risk för snabb brandspridning,
• om det inte finns ett sprinklersystem,
• om det kan finnas svårigheter i utrymningen, t.ex. att personerna i lokalen är alkoholpåverkade samt
• om brandbelastningen inte är låg och risken för uppkomst av brand inte är liten.

Detta har även likheter med det som redovisas som avgörande parametrar i andra länders rekommendationer kring gångavstånd.

Syfte

Syftet med de olika avstånden bedöms vara:

• att begränsa sannolikheten för personer i en lokal att bli innestängda vid en brand inom brandcellen genom att upptäckt av brand kan ske tidigt samt genom att begränsa sträckan som måste passeras till utrymningsvägen,
• att begränsa komplexiteten i utrymningsförloppet inom en lokal i förhållande till lokalens förväntade populations utrymningsförmåga,
• att begränsa utrymningstiden i en lokal samt
• att begränsa risken för komplexa utrymningsförlopp i lokaler som kan förväntas ha snabba brandförlopp.

Räddningstjänstens insatsmöjlighet påverkas visserligen av de givna gångavstånden men då specifika riktlinjer finns kring detta i andra delar av BBR bedöms detta inte vara direkt kopplat till syftet med rekommendationen.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att begränsa det maximala gångavståndet inom en utrymningsväg?

14.1 BBR-text

14.1.1 BBR 5:332

Föreskrift (funktionskrav):

”Utrymningsvägar ska utformas så att risken för att personer blir instängda av brand och brandgas begränsas.”

Allmänt råd:

Gångavstånd inom en utrymningsväg till

1. närmaste trappa som leder till annat plan alternativt
2. utgång som leder till säker plats

bör inte överstiga 30 meter. 

I utrymningsväg där utrymningsmöjlighet endast finns i en riktning bör gångavståndet inte överstiga de avstånd som anges i tabell 5:332. 

Vid beräkning av gångavstånd inom utrymningsväg behöver ingen faktor för sammanfallande gångavstånd beaktas. (BFS 2011:26).

Tabell 5:332 Gångavstånd inom vissa utrymningsvägar

Verksamhet	Maximalt gångavstånd när utrymningsmöjlighet endast finns i en riktning
I trapphall, korridor eller motsvarande för verksamhetsklasserna 1, 2, 3 eller 5B.	10 meter
I loftgång i loftgångshus för verksamhetsklasserna 1, 3 eller 5B i loftgångshus	15 meter
I trapphall, korridor eller motsvarande för verksamhetsklasserna 4, 5A eller 5C.	7 meter
Samtliga verksamhetsklasser, om man enbart kan gå i rätt riktning, t.ex. då dörrar enbart finns i respektive ände av en korridor.	30 meter

 

14.2 Historik

14.2.1 Sammanfattning

Kravet på maximal längd inom utrymningsväg infördes i SBN 67. Med SBN 75 utökades kravet till att omfatta fler typer av lokaler än bostäder och kravet har levt kvar oförändrat sedan dess.

14.2.2 SBN 67

37:3131 I bostadshus bör avståndet (gångvägen) från lägenhetsdörr till brandsäkert avskild trappa (eller därmed enligt :3222 förbunden trappa) eller till brand- och röksäkert avskild trappa inte överstiga ca 10 m, såvida dörren inte är belägen mellan två tillgängliga sådana trappor.”

14.2.3 SBN 75

”37:232 UTRYMNINGSVÄGS LÄNGD

Utrymningsväg utformas så, att gångavståndet till trappa (eller till utgång som leder till gata eller motsvarande) begränsas med hänsyn till lokaltypen och utrymningsvägens beskaffenhet.

:2321 Från lägenhet eller annan motsvarande lokal till närmaste trappa (eller dörr i vägg som omsluter trapphus) godtas att gångavståndet uppgår till högst 30 m, om tillgång finns till trappa (eller motsvarande) i minst två skilda riktningar – eljest godtas 10 m, dock högst 7 m i hotell och vårdanläggning och 15 m i loftgångshus i fall som avses i :223. ”

14.3 Utländska regelverk

14.3.1 Norge

I Norge finns begränsningen 7 meter i en riktning för verksamheter med sovande personer som inte har god lokalkännedom. Ingen annan begränsning hittades.

14.3.2 England

Inte hittat något som stämmer med detta exakt däremot krav på avskiljning av korridor som leder till två alternativa utrymningsvägar.

14.3.3 USA

Detta uttrycks något annorlunda i IBC. Nedanstående tabell gäller:

Och detta räknas enligt följande:

Det vill säga både gångavstånd inom brandcell och utrymningsväg läggs ihop.

14.3.4 Australien

”D1.4 Exit travel distances

(a) Class 2 and 3 buildings—

(i) The entrance doorway of any sole-occupancy unit must be not more than—

     (A) 6 m from an exit or from a point from which travel in different directions to 2

   exits is available; or

    (B) 20 m from a single exit serving the storey at the level of egress to a road or

  open space; and

(ii) no point on the floor of a room which is not in a sole-occupancy unit must be more than 20 m from an exit or from a point at which travel in                             different directions to 2 exits is available.

(b) Class 4 parts of a building — The entrance doorway to any Class 4 part of a building must be not more than 6 m from an exit or a point from                                  which travel in different directions to 2 exits is available.

(c) Class 5, 6, 7, 8 or 9 buildings — Subject to (d), (e) and (f)—

     (i) no point on a floor must be more than 20 m from an exit, or a point from which travel in different directions to 2 exits is available, in which                                 case the maximum distance to one of those exits must not exceed 40 m; and

     (ii) in a Class 5 or 6 building, the distance to a single exit serving a storey at the level of access to a road or open space may be increased to 30 m.

     …”

 

Om vår svenska tabell skulle användas med ovanstående avstånd skulle det bli ungefär så här:

Verksamhet	Maximalt gångavstånd när utrymningsmöjlighet endast finns i en riktning
Från lägenhetsdörr till trapphus i Vk3.	6 meter (förutsätter att man har två trapphus)
Från lägenhetsdörr till utgång direkt till gata i Vk3.	20 meter
Vk1 och butiker i Vk2A	20 meter (30 om utgång direkt till gata)

 

14.3.5 Nya Zeeland

Kommentar: Syftet härleds alltså till att även fast utrymningsvägar är brandteknisk avskilda är de inte oändligt tåliga mot att brand och rök tränger igenom. Hur man kommit fram till de specifika avstånden klargörs inte.

14.3.6 Kanada

Kanada verkar inte reglera avståndet inom utrymningsväg.

14.4 Intervjuer

Vad är syftet med att begränsa det maximala gångavståndet inom en utrymningsväg?

Intervjuperson nummer 1

Se gemensam del. Begränsning av antalet dörrar som passeras.

För bostäder har man infört kraven för att begränsa antalet lägenheter som behöver stegutrymmas om trappan rökfylls. Skulle kunna vara räknat baklänges till ca 15 pers genom 10 meter = ca 4 lägenheter.

Intervjuperson nummer 2

Tror vi/jag svarat en gång på detta och dels är det att begränsa personantalet som är beroende av ett enda trapphus och sedan är det frågan om en psykologisk aspekt att man inte ska behöva gå för långt innan man förflyttar sig nedåt och bort från faran. Insatsmässigt finns också ett syfte med begränsningen.

Intervjuperson nummer 3

Vet inte varför de är så hårt reglerade utan att det inte finns någon annan typ av lösning. Exempelvis antalet lägenheter (begränsar personantalet) som ansluter till en korridor istället för meterantal exempelvis.

Intervjuperson nummer 4

Utrymning i en riktning begränsas för att minska antalet möjliga personer son finns i återvändsgränden (tex för hotell) och minska möjligheten att personer förirrar sig in där och missar utgång till trappa.

Intervjuperson nummer 5

Ryktesvägen säger att gångavstånd inom utrymningsväg kommer från Scandinavian star där många hittades döda inom utrymningsväg >5 meter. Kolla med Anders Johansson

Implicit kan det tidigare funnits en koppling till räddningstjänstens slanglängd. I ett 8 våningshus med kyrkan utanför entrén har man 10 meter till trapphus, 24 meter upp och 10 meter till lägenhet. Då har man fortfarande ett antal meter slang kvar.

Intervjuperson nummer 6

Agne Mårtensson på sin tid hade inget svar på var det kom ifrån. Efter det att areabegränsningen per försvann ger de en form av begränsning av hur många som kan behöva utrymmas om trapphuset spärras.

Intervjuperson nummer 7

7 är ungefär hälften av 15. Troligen ett gammalt Whiskey-försök. Alltså ett sorts hittepå.

Intervjuperson nummer 8

Minska risk att gå fel, orienteringsmöjlighet.

Intervjuperson nummer 9

7 respektive 10 meter: Risken att man inte hittar utrymningsvägen, mörkt och rökigt där man kryper åt fel håll eller missar trappan för att man gått förbi den om den inte är i slutet av korridoren.

60 meter mellan utrymningsvägar: för att den allmänna upplevelsen inte ska bli för obehaglig.

Intervjuperson nummer 10

Multipler av de andra gångavstånden. ”Dead end” – om man kommer ut från en lägenhet och går åt fel håll, ska personer inte gå hur långt som helst innan de kommer på att de ska vända. Vill undvika att många lägenhetsdörrar/hotellrumsdörrar vetter mot en o samma ”dead end” korridor (får ju inte plats så många då avståndet är kort)– många personer som riskerar att gå åt fel håll om avståndet är längre, samt många dörrar som ska passeras. Långa korridorer ska undvikas/inte finnas. Ev. vanligt i miljonprogrammet med långa korridorer… har ju inte dörrstängarkravet i lägenhet vilket ger en ännu större anledning till att begränsa korridorslängden.

Intervjuperson nummer 11

–

14.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Varför avstånden blivit just 6, 7, 10 och 15 meter är oklart. 30 meter rimmar med det generella kravet på maximalt gångavstånd till utrymningsväg. 15 är hälften av det… 10 är samma som avståndet till ett fönster för utrymning… 7 är ungefär hälften av 15 och ganska realistiskt i ett hotell…

Några intervjupersoner anger att begränsningen syftar till att minska risken att man inte hittar dörren ut från utrymningsvägen eller går förbi den, jämförbart med det generella kravet på gångavstånd till utrymningsväg.

Syfte

Syftet med att begränsa avståndet i en utrymningsväg är att utrymmande inte ska behöva gå för långt genom rök i den händelse att utrymningsvägen skulle vara rökfylld.

Syftet med att begränsa avståndet i en utrymningsväg till en punkt där man kan göra ett vägval mellan två utrymningsvägar är att begränsa risk för att personer

• inte kan utrymma genom en rökfylld återvändsgränd
• passerar förbi dörr mot trapphus eller det fria för att de inte uppmärksammar den rätta dörren om korridoren är rökfylld. (Dvs att personer går mot återvändsgränden för att de missar trapphus- eller utrymningsdörren).

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att rulltrappor inte bör ingå i utrymningsväg?

15.1 BBR-text

15.1.1 BBR 5:334

Föreskrift (funktionskrav):

Specifik föreskrift för avsnittet saknas.

Allmänt råd:

Rulltrappor bör inte ingå i väg till utrymningsväg eller i utrymningsväg.

15.2 Historik

Att rulltrappor inte bör ingå i utrymningsväg infördes som rekommendation i Boverkets rapport Utrymningsdimensionering vid omarbetningen av denna 2004. I tidigare regelverk berördes inte trapptypen som utrymningsväg. I och med övergången till BBR 19 fördes rekommendationen in som allmänt råd i BBR.

15.2.1 Utrymningsdimensionering, 2004

Rulltrappa
Rulltrappor bör undvikas som del i en utrymningsväg. En rulltrappa är inte lika tillgänglig som en fast trappa på grund av underhållsarbeten med mera vilket bör beaktas om rulltrappan ingår i den gångväg som leder till en utrymningsväg. Gånghastigheten i en stillastående rulltrappa är lägre jämfört med en traditionell trappa.

15.2.2 BBR 19-22

I övergången från BBR 18 till BBR 19 lyftes delar av texten från Boverkets rapport Utrymningsdimensionering in i allmänt råd. Sedan dess har kravet varit oförändrat och utgör alltså det som finns förtecknat i rubriken BBR text.

15.3 Utländska regelverk

15.3.1 Norge

I Norge finns liknande kravställning som i Sverige. Dock kommenteras även användandet av rullband samt att rulltrappan bör stannas, även fast den inte tillåts som utrymningsväg. Detta sannolikt för att inte transportera personer mot en eventuell brand.

Kravställningen återges nedan:
(7) Hiss och rulltrappor kan inte vara del av väg till utrymningsväg eller utrymningsväg. Sådana inrättningar bör stanna säkert vid brandlarm. Rullande gångbanor som är särskilt utformade för säkert bruk kan vara del av väg till utrymningsväg eller utrymningsväg.

Rullband för personförflyttning kan vara del av väg till utrymningsväg eller utrymningsväg förutsatt att det rör sig i utrymningsriktningen eller stoppar automatiskt vid brandlarm.

15.3.2 England

I BS 9999 anges att rulltrappor normalt inte accepteras som utrymningsväg. Dock anges att de kan ingå om man kan verifiera tillförlitligheten för relevant myndighet.

Det anges dock att i vissa situationer, såsom förflyttning mellan våningsplan, så kan rulltrappor användas som en del av utrymningslösningen. I dessa fall behöver analytisk dimensionering (fire safety engineering) göras, vilken ska inkludera en ASET/RSET-analys som beskrivs i BS 7974. Rulltrappor ska då normalt inte betraktas som en del av utrymningsvägarna. De bör behandlas som vanliga trappor eftersom de i själva verket är en metod för transport mellan våningsplan utöver utrymningsvägarna. Lösningen bör se till att passagerare inte uppmuntras till att använda rulltrappor under en incident i lokalerna. Rulltrappor ska programmeras att stanna på aktivering av brandlarmet för att undvika risken att transportera personer till ett område med risk.

I Approved document B, vägledningen till avsnitt B1.vi anges följande:
Rulltrappor bör inte medräknas som tillförlitlig utrymningskapacitet, även om de sannolikt kommer användas av personer som utrymmer. Rullband kan accepteras och deras kapacitet ska då beräknas med grund i användningen av dem i stillastående läge.

15.3.3 USA

I IBC finns liknande kravställning som i Sverige. Dock något bredare då den kommenterar även rullband och hissar. Den formuleras även något striktare än rådet i BBR.

Kravställningen återges nedan:

1003.7 Hissar, rulltrappor och rullband
Hissar rulltrappor och rullband tillåts inte vara del av utrymningsväg från någon del av byggnaden.

I NFPA 101 anges nedanstående om rulltrappor.

7.2.7 Rulltrappor och rullband
Rulltrappor och rullband är inte tillåtna som del av utrymningsväg, såvida de inte är tidigare accepterade befintliga rulltrappor och rullband [enligt äldre standarder, författarens anmärkning].

Äldre versioner av Life Safety Code (dvs. NFPA 101) tillät användandet av rulltrappor som utrymningsväg. Dock togs detta bort i och med att man inte bedömde att tillgängligheten var helt säker. Detta eftersom att steg och andra delar av rulltrappan kan behöva demonteras vid reparation och underhåll, vilket kan göra trappan helt obrukbar.

I NFPA 130 som reglerar säkerheten i bland annat spårsystem och dess stationer anges följande om rulltrappor:

5.5.2 Rulltrappor. (se även avsnitt C.2.)

5.5.2.1 Rulltrappor ska accepteras som del av utrymningsväg i stationer, förutsatt att följande kriterier uppfylls:

(1)* Rulltrapporna konstrueras av obrännbara material.
(2) Rulltrapporna som går i utrymningsriktningen ska tillåtas att fortsätta gå.
(3) Rulltrapporna som går i motsatt riktning mot utrymningsriktningen ska kunna stannas, antingen på distans eller manuellt. (Se även avsnitt C.2.)

5.5.2.5 Rulltrappor som står stilla ska tillåtas att starta i utrymningsriktningen förutsatt att rulltrappan kan startas upp under fullt utnyttjade förhållanden samt att passagerarna ges en varning.

Det anges även i avsnitt 5.5.6.3 att rulltrappor maximalt får tillgodose halva utrymningsbredden från en våning på en station samt att man vid beräkning av utrymningsförloppet ska anta att en rulltrappa per våning är otillgänglig på grund av service eller liknande. Den otillgängliga rulltrappan ska vara den som bidrar mest till utrymningsflödet. Det anges även vilka personflöden och gånghastigheter som ska tillämpas vid utrymning i en rulltrappa.

Det anges även i kommentar till ovanstående att om flera rulltrappor används i utrymningsvägen så bör man överväga risken för att flera rulltrappor är otillgängliga.

I avsnitt C.2. anges andra tekniska detaljer kring utformning, exempelvis hur många platta steg som ska finnas vid avstigning beroende på rulltrappans höjd.

15.3.4 Australien

I Australien anges det att rulltrappor får ingå i väg till utrymningsväg (utom i sjukhus) men får inte räknas som utrymningsväg.

15.3.5 Nya Zeeland

I Nya Zeeland anges inget uttalat i regelverket. Dock har det av erfarenhet accepterats i väg till utrymningsväg förutsatt att de stannat på brandlarm, att bredden varit tillfredsställande och utformningen av stegen beaktats.

15.3.6 Kanada

Rulltrappor behandlas i samma avsnitt som hissar i det kanadensiska regelverket och krav på hissar gäller även för rulltrappor. Rulltrappor får därmed inte användas för utrymning. Direkt anledning till detta anges inte men viss indikation att det har med till-/frängänglighet ges då man läser tillgänglighetsreglerna; dessa anger ett alternativ medel för att ta sig mellan våningsplan (ramp utan trappsteg eller hiss) måste finnas i de fall att man har en rulltrappa.

15.4 Intervjuer

Vad är syftet med att rulltrappor inte bör ingå i utrymningsväg?

Intervjuperson nummer 1

Steghöjd och bredd funkar inte, det finns risk för snubbling. Smala, höga kanter gör att om någon snubblar kommer ingen annan förbi. Nerför finns risk att snubbla på grund av att stegen ändrar höjd på slutet.

Intervjuperson nummer 2

Rulltrappor har i grunden inte samma steghöjd/djup som vanliga trappor och är inte ämnade att gå i. Sen är det betydligt enklare att gå nedåt än uppåt. Vanliga trappor har också vilplan som inte rulltrappor har vilket också ska vägas in i bedömningen om någon behöver vila.

Intervjuperson nummer 3

–

Intervjuperson nummer 4

De är svåra att gå i när de står stilla. De är smala och otympliga om man har barnvagn, är äldre eller har andra försvårande omständigheter. Rådet anger att de inte bör användas, vilket är skillnad mot ett förbud.

Intervjuperson nummer 5

Har man gått in i lokalen via rulltrappa lär man försöka ta sig ut den vägen i första hand. Vet inte det egentliga syftet med att inte tillåta. Det är ju inte jämförbart med en hiss där man helt kan fastna och bli instängd.

Intervjuperson nummer 6

De är svåra att gå i, därför rekommenderas de inte ingå i utrymningsväg.

Intervjuperson nummer 7

Här finns försök från Lund som utgör del av ett omfattande underlag som låg till grund för BBR 19.

Detta kommenteras under litteraturlista (författarens anmärkning).

Intervjuperson nummer 8

Vet inte varför det är på det sättet. Det är en sak att en uppåtgående rulltrappa inte vänder och går neråt när det är folk i den exempelvis. Kanske för att tvinga fram fler utrymningsmöjligheter.

Intervjuperson nummer 9

Kapaciteten i rulltrappor är begränsad. De är svåra att gå i om de står stilla. Det är även svårt att säkerställa att de är i drift vid brand.

Intervjuperson nummer 10

Det kommer från exjobb från LTH där man studerat knutpunkten i Helsingborg. Dock är det en sluss nära rulltrappan som är upphov till delar av de problem man identifierat i detta arbete och inte rulltrappan.

Om man vill få fram analytisk dimensionering borde formuleringen ändras. Man borde kanske lyfta in parametrar att tänka på vid dimensionering. Syftet att man ska tänka till kan dock vara bra.

Intervjuperson nummer 11

Rulltrappor är mindre tillförlitlig och svårare att gå i. Det går även långsammare att gå i den. Rekommendation att den inte är lämplig som huvudalternativ. Reglerna skrivet med ett visst försiktighetsmått eftersom forskning vid tidpunkten var begränsad vad gäller rulltrappors användning i utrymningssyfte.

15.5 Litteraturlista

Följande litteratur har bedömts relevant och har därför studerats i samband med att klargöra syftet med detta råd:

Jakobsson, A-S. & Karlsson, V. Utrymning via rulltrappor, Rapport 5299, Lunds Universitet, 2009
En studie som är genomförd med det primära målet att utvärdera huruvida rulltrappor är lämpliga som del av utrymningsväg. Ett vidare delmål har varit att studera gånghastigheter och personflöden i rulltrappor. Studien visar att för den studerade rulltrappan var utrymningskapacitet och gånghastigheter ungefär motsvarande en vanlig trappa. Dock anser författarna inte att rulltrappor är lämpliga i utrymningsväg på grund av:

(1) att det finns risk för att rulltrapporna är otillgängliga på grund av underhåll eller liknande.
(2) att det vid reversering av en rulltrappa finns en fallrisk om rulltrappan startar ryckigt.
(3) att det finns en allmän fallrisk i rulltrappor då stressade personer kan försöka tränga sig förbi långsammare individer.
(4) att det finns risk för att flödet stoppas på grund av bagage, barnvagnar eller liknande då rulltrappor idag är relativt smala.

Om ovanstående punkter beaktas är det dock författarnas åsikt att rulltrappor skulle kunna användas för utrymning.

Ejrup, A-M & Norin, E. Designing evacuation for deep underground stations including escalators, Paper presenterat på ISTSS 2016
Författarna utvärderar nuvarande användande av rulltrappor för utrymning från stationer och har en del funderingar kring huruvida de existerande standarderna tillgodoser den problematik som kan uppstå. Mycket handlar om personflöden och gånghastigheter men en primär slutsats är även att man bör beakta scenariot då endast en rulltrappa på en specifik våning fallerar i kombination med det scenario som NFPA 130 anger, där en rulltrappa per våning antas fallera. Detta eftersom att ett sådant scenario kan innebära att en domino-effekt uppstår då personer riskerar att transporteras upp till ett fullbelastat stannplan.

SFPE Handbook of Fire Protection Engineering, fifth edition, 2016
I handboken anges att en huvudanledning till att rulltrappor inte accepteras som del av utrymningsväg är att stegutformningen avviker från de krav som typiskt ställs på utrymningstrappor. De större steglängderna bedöms inte vara några problem men de högre steghöjderna som vanligtvis finns i en rulltrappa kan innebära problem vid utrymning om trappan står stilla. Utöver detta finns heller inte vilplan, vilket vanligtvis krävs i trappor och dessutom kan de varierande steghöjderna som uppstår i början och slutet av en rulltrappa innebära en förhöjd fallrisk vid utrymning.

Det anges dock att rulltrappor kan användas i utrymningsdimensionering då denna görs med beräkningar och användandet bedöms lämpligt av både designer och kontrollerande myndighet.

15.6 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Anledningen till att man varit tveksam till utrymningslösningen framgår egentligen av det som tidigare stod i Utrymningsdimensionering, 2004, det vill säga primärt att tillförlitligheten inte är tillräckligt hög. Detta bekräftas även av skrivelser i andra regelverk, intervjuer och litteratur.

Syfte

Med grund i detta bedöms syftet med det allmänna rådet vara:

Att inte förenklat acceptera rulltrappor som utrymningsväg på grund av att det finns stora osäkerheter i tillgängligheten för denna. Begränsningarna i tillgänglighet beror t.ex. på att rulltrappor regelbundet kräver underhåll som innebär att den blir obrukbar över en längre tid.

Även andra utformningsaspekter måste beaktas vid tillämpning av lösningen vilket gör att användandet av rulltrappor som utrymningsväg är hänvisat till analytisk dimensionering.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att inte tillåta vred vid fler än 50 personer?

16.1 BBR-text

16.1.1 BBR 5:335

Föreskrift (funktionskrav):

”… Dörrar som ska användas för utrymning ska vara lätta att öppna och passera. …”

Allmänt råd:

”… Vred kan användas för att låsa upp en annars låst dörr i en lokal för högst 50 personer. Vred som används för att också öppna dörren (manövrerar även tryckesfallet) bör undvikas då dessa är svåra att använda. Om kåpa som täcker vred används bör kåpan utformas så att den lätt kan forceras med en hand. … ”

16.2 Historik

Rekommendationer kring vred har funnit fram till BBR 1. De allmänna råden hade från 1975 begränsat användningen av vred i utrymningsvägar till lokaler med max 150 personer.

Mellan 1994 och 2004 nämndes inget om vred för att sedan återkomma i Boverkets ”Utrymningsdimensionering 2004” där man rekommenderar max 30 personer i lokaler med dörrar försedda med vred.

I BBR 19 höjdes det maximala personantalet till 50 för att tillåta mer flexibla lösningar.

16.2.1 SBN 67

71:23

” … Låsanordning till dörr i utrymningsväg utförs så, att dörren kan öppnas inifrån utan nyckel. …”

71:231

”Vad i sista stycket sägs utgör inte hinder att placera låsvred så, att det blir tillgängligt först sedan plombering brutits eller genomsynligt hölje krossats, eller att anordna annat skydd mot ej avsedd användning.”

Här nämns inget om maximalt personantal.

16.2.2 SBN 75

37:234

”Dörr i utrymningsväg utförs utåtgående i utrymningsriktningen och öppningsbar utan nyckel eller annat redskap, där i annat fall särskild risk föreligger att personer skadas genom uppkommande trängsel. I utrymningsväg från samlingssal eller eljest för fler än 150 personer skall öppningsanordning vara så utformad, att dörren öppnas vid endera tryck utåt eller dragning nedåt i handtag e d samt så, att risk inte föreligger att fastna med kläderna.”

Här infördes alltså en begränsning till 150 personer för att få använda vred.

16.2.3 BBR 1

I BBR 1 togs stora delar av de förenklade lösningarna från NR 88 bort. Vred nämns inte.

16.2.4 Utrymningsdimensionering 2004

” … Vred får användas för att låsa upp en annars låst dörr i en lokal för ett måttligt antal (cirka 30) personer. Vredet bör inte vara försett med kåpa. Vred som används för att också öppna dörren (manövrerar även tryckesfallet) bör undvikas då dessa är svåra att använda. … ”

Här återkom begränsningen avseende användandet av vred i utrymningsväg. Dessutom med en rekommendation att inte fler än ca 30 personer får använda det jämfört med tidigare 150.

16.2.5 Konsekvensutredning BBR 19

”… Råden kring vred och kåpa ändras för att skapa flexiblare lösningar i verksamheter där man har god kännedom om utrymningsmöjligheterna. …”

Det är här alltså underförstått att vred går att använda i verksamheter där man har god kännedom om utrymningsmöjligheterna. Råden höjer det maximala antalet personer som får utrymma via dörr som manövreras med vred till 50 personer. Detta stämmer enligt definitionerna av verksamheter i BBR 5:21 bäst in på Vk1 och Vk3.

16.3 Utländska regelverk

16.3.1 Norge

Hittar ingen sådan begränsning. Det enda som finns är att i lokaler där personer inte kan förväntas ha god lokalkännedom ska man enkelt kunna öppna dörren med ett handgrepp. Detta exemplifieras med panikbeslag.

16.3.2 England

Inte heller här finns det något klockrent krav som stämmer överens däremot ett liknande, se nedan.

ADB

Generellt bör dörrar i utrymningsvägar inte förses med lås, regel, säkerhetslås eller liknande alternativt bör de endast vara försedda med enkla anordningar som lätt kan manövreras från den sida som de utrymmande kommer ifrån.

När det gäller samlingslokaler, butiker och kommersiella byggnader ska dörrar i utrymningsvägar från rum med ett personantal på fler än 60 personer antingen inte förses med lås, regel, säkerhetslås eller liknande, eller förses med panikbeslag.

BS 9999

42.2.4 Maintenance of fire protection measures

Dörrlås, panikreglar och automatiska dörrstängare ska underhållas så att de är enkla att öppna vid en nödsituation.

16.3.3 USA

50 personer finns även som gräns för användandet av vred i IBC för samlingslokaler och skolor. Det accepteras inte alls i ”high hazard occupancies”. För övriga verksamheter nämns inte detta krav.

16.3.4 Australien

I NCC finns inget utrymme för vred annat än från lägenhetsdörrar och dörrar från utrymmen som används endast tillfälligt.

16.3.5 Nya Zeeland

SS-EN 179 typ vred används inte i NZ. Krav ställs på att vred ska kunna vara lättmanövrerade enligt bilden nedan.

Vidare anges att dörrar ska förses med panikregel om mer än 500 kan förväntas bruka utrymningsvägen.

16.3.6 Kanada
Liknande skrivelse som i BBR anger att man ska kunna öppna en dörr med ”one releasing operation”, som antyder att vred inte borde användas på dörrar för utrymning. Detta gäller dock oavsett antal personer.

Functional Statements som uppfylls med föreskriften.

16.4 Intervjuer

Vad är syftet med att inte tillåta vred vid fler än 50 personer?

Intervjuperson nummer 1

Vissa personer har problem att öppna vred, begränsa risken för att vredet inte kan öppnas. Ekonomisk aspekt i att tillåta vred i ”enklare” lokaler.

Intervjuperson nummer 2

Ej intervjuad för detta syfte.

Intervjuperson nummer 3

Begränsning av antalet som kan stå i kö vid dörren då den är mer omständlig att öppna jämfört med panikregel. Det finns några personantalssteg för olika former av öppningsbeslag baserade på hur enkla de är att hantera.

Intervjuperson nummer 4

Ingen aning.

Intervjuperson nummer 5

När BBR94 kom var vred och trycke godkänt upp till 150 personer. Sen gick det ner till 30 (2003?) och nu är det uppe på 50.

Intervjuperson nummer 6

Vet ej. Bedömt för länge sedan, köande.

Intervjuperson nummer 7

Syftet är att kunna öppna snabbt. Kvarstående konservatism.

Intervjuperson nummer 8

Förr var gränsen 50 pers. Med plastkåpa över vredet på dörrar som endast är nödutgång finns risk att de kärvar fast.

Intervjuperson nummer 9

Vet inte.

Intervjuperson nummer 10

Tillåtet antal personer som får utrymma via vred har ökat med åren, sannolikt beroende på att personer är mer vana vid vred idag och att dessa är ganska lätta att öppna om de endast reglerar låskolven som numera är reglerat. Vill att det ska vara ett tillräckligt stort spann till samlingslokalskraven på 179-beslag, där stressmomentet finns om många trycker på och det inte finns engreppsfunktion.

Intervjuperson nummer 11

Oklart varför just 50 personer. Lite märkligt att inte slagriktning och vred läggs på samma krav. Eller med samlingslokal.

Kanske skulle det synka med en enda utrymningsväg i en kontorsbyggnad.

16.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Dörr med vred går inte att låsa upp och/eller öppna om det är tryck på dörren som t.ex. då någon trycker på den. Vred är svåra att använda om man i förväg inte vet om att det behövs för att öppna dörren.

Motivet liknar det då felslagen dörr tillåts men där är begränsningen 30 personer. Att tillåta 50 personer för användningen även av vred är för att kunna tillåta mer flexibla lösningar men ändå ta hänsyn till svårigheterna med att öppna en dörr med vred.

Det är således två risker som uppstår med vred; dels risken för köbildning om den som står längst fram inte kan öppna dörren pga att många trycker på och vill ut, dels risken att personer inte kommer ut om ingen kan öppna dörren för att det är svårt generellt med vred.

Syfte

Syftet med att inte tillåta vred i utrymmen avsedda för fler än 50 personer är att dessa är svåra att manövrera om tryck mot dörren uppstår och att andra öppningsfunktioner därför behövs som inte orsakar en blockering av dörren för att den inte går att öppna då fler än 50 personer trycker på dörren.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att dörrar inom utrymningsväg, dörrar för utrymning genom annan lokal, samt vissa dörrar till utrymningsväg och vissa dörrar till det fria ska vara försedda med funktion för återinrymning?

17.1 BBR-text

17.1.1 BBR 5:335

Föreskrift (funktionskrav):

Dörrar som ska användas för utrymning ska vara utåtgående i utrymningsriktningen och lätta att identifiera som utgångar. Dörrar som ska användas för utrymning ska vara lätta att öppna och passera.

Allmänt råd:

Dörrar inom utrymningsväg och dörrar för utrymning genom annan lokal bör vara försedda med anordningar som gör det möjligt för personer att återvända efter passage. Detsamma gäller dörrar till utrymningsvägar i verksamhetsklass 4, 5A, 5B och 5C med undantag av gästrum i verksamhetsklass 4. Dörrar som leder ut till säker plats i det fria behöver inte vara försedda med sådan anordning förutom i verksamhetklass 5A.

17.2 Historik

A15.2.1 BFS 1993:57/1995:17 BBR 1/BBR 3

5:342

Dörrar till eller i en utrymningsväg skall vara utåtgående i utrymningsriktningen och lätt identifierbara som utgångar. Inåtgående dörrar får endast användas, om de är avsedda för
-ett litet antal personer, t. ex. dörrar till bostäder eller gästrum på hotell,
-ett måttligt antal personer som kan förväntas ha god lokalkännedom, t. ex. dörrar till klassrum i skolor, eller
-mindre lokaler.
Andra dörrtyper, t. ex. roter- eller skjutdörrar är tillåtna, om de ger likvärdig säkerhet vid utrymningen som utåtgående slagdörrar. Dörrar till eller i en utrymningsväg skall vara lätt öppningsbara. Dörrar som endast går att öppna med nyckel är tillåtna, om de betjänar ett litet antal personer som kan förväntas ha tillgång till nyckel. Dörrar till eller i utrymningsvägar från samlingslokaler skall kunna öppnas genom att tryckas utåt.

Råd: Dörrar i utrymningsvägar bör vara försedda med anordningar som medger möjlighet för personer att återvända efter passage. Den kraft som behövs får att öppna dörren bör inte överstiga 130 N anbringad på de normala öppningsanordningarna.

17.2.2 Utrymningsdimensionering 2004

5.9 Återvändande

Dörrar som används för utrymning bör vara utformade så att det är möjligt att återvända genom dörren. Detta gäller främst dörrar i utrymningsvägar från hotell och vårdanläggningar. Dörren bör i dessa fall vara försedd med öppningsanordningar på båda sidorna. Möjligheten att öppna dörren utifrån kan sättas i funktion först sedan den öppnats inifrån, det vill säga den är i normalläget låst utifrån. Dörrar som leder ut i det fria behöver inte vara försedda med en sådan anordning, inte heller om det är uppenbart att utrymningsvägen till det fria är helt säker.

17.2.3 Utrymningsdimensionering 2006

5.9 Återvändande

Dörrar som används för utrymning bör vara utformade så att det är möjligt att återvända genom dörren. Detta gäller främst dörrar i utrymningsvägar från hotell och vårdanläggningar samt om utrymning sker genom annan lokal, se avsnitt 5.1. Dörren bör i dessa fall vara försedd med öppningsanordningar på båda sidorna. Möjligheten att öppna dörren utifrån kan sättas i funktion först sedan den öppnats inifrån, det vill säga den är i normalläget låst utifrån. Dörrar som leder ut i det fria behöver inte vara försedda med en sådan anordning, inte heller om det är uppenbart att utrymningsvägen till det fria är helt säker.

17.2.4 BBR 2012 (19), BFS 2011:26

Dörrar i utrymningsvägar som betjänar utrymmen i verksamhetsklass 4, 5A och 5C bör vara försedda med anordningar som gör det möjligt för personer att återvända efter passage. Detta gäller inte gästrum i verksamhetsklass 4. Denna möjlighet bör också finnas då utrymningsvägen nås genom en passage till en utrymningsväg i en annan lokal samt för dörrar inom utrymningsväg. Dörrar som leder ut till säker plats i det fria behöver inte vara försedda med en sådan anordning.

17.2.5 Konsekvensutredning BBR 2013

5:335 Dörrar

Revidering:
Krav på återinrymning skrivs om så att det generella kravet kommer först och specificeringar och undantag senare. Krav på återinrymning preciseras att gälla även till utrymningsväg i verksamhetsklass 5B föra att säkerställa att personal kan återvända och hjälpa till med utrymning. Undantaget för dörrar mot det fria gäller inte för verksamhetklass 5A.

Motiv:
Allmänna rådet skrivs om så det blir enklare att tolka när det finns krav på återinrymning. För verksamhets klass 5B blir det en skärpning då kravet även gäller till utrymningsväg och för verksamhetsklass 5A då undantaget för dörr mot det fria tas bort.

Konsekvens
Allmänna rådet blir enklare att tolka i de generella fallen. För verksamhetsklass 5 kan det bli något ökade kostnader då dörrar till utrymningsväg i klass 5B behöver ha återinrymning. Detsamma gäller för dörrar mot det fria i verksamhetsklass 5A.

17.2.6 BBR 20 BFS 2013:14

Dörrar inom utrymningsväg och dörrar för utrymning genom annan lokal bör vara försedda med anordningar som gör det möjligt för personer att återvända efter passage. Detsamma gäller dörrar till utrymningsvägar i verksamhetsklass 4, 5A, 5B och 5C med undantag av gästrum i verksamhetsklass 4. Dörrar som leder ut till säker plats i det fria behöver inte vara försedda med en sådan anordning förutom i verksamhetsklass 5A.

17.3 Utländska regelverk

17.3.1 Norge

I Norge finns en form av krav på återinrymning för alla utrymningsvägar. Det anges att ”Dörrar till utrymningsvägar ska ha ett låssystem som gör det möjligt att återvända, om utrymningsvägen ska blockeras, om inte andra åtgärder utförs som ger motsvarande säkerhet.”

17.3.2 England

–

17.3.3 USA

I IBC anges att dörrar ska kunna användas från ”utrymningssidan” om inte speciella förutsättningar råder.

17.3.4 Australien

Dörrar till FIS (fire isolated stairways) ska vara återinrymningsbara var fjärde våning och i varje våning om byggnaden är högre än 25 meter. Alla dörrar till FIS ska vara återinrymningsbara i sjukhus oavsett storlek.

17.3.5 Nya Zeeland

Hittar inget liknande krav i det Nya zeeländska regelverket. Konstig nog ställs inga direkt krav på möjligheten för åtrinrymning, dock anger regelverket att låsfunktionen ska anpassas utefter verksamheten.

17.3.6 Kanada

Hittar inget liknande krav i det kanadensiska regelverket. Möjligt att det anges i annat kapitel än det som hanterar brand och utrymning.

17.4 Intervjuer

Vad är syftet med att dörrar inom utrymningsväg, dörrar för utrymning genom annan lokal, samt vissa dörrar till utrymningsväg och vissa dörrar till det fria ska vara försedda med funktion för återinrymning?

Intervjuperson nummer 1

En brand i Las Vegas (MGM Grand), spred sig från bottenplan via hisschakt till översta våningen. Utrymmande gick ner i trapphus men fick sedan återvända när de kom till bottenvåningen pga rök. Försökte då återvända men fastnade i trapphus och många dog.
Gävle sjukhus liknande brand. Sjuksyrror gick ut med barn i trapphuset ner till kulvert där det brann. Försökte återvända men kom inte ut ur trapphuset förrän någon öppnade åt dem. Nära dödsfall.

Intervjuperson nummer 2

Möjlighet att vända om man stöter på rök i lokaler som inte är bekanta och inte kan förväntas ha nyckel. Behöver troligen regleras pga ökade låskrav (ökat i hotell pga insläpp av kompisar via nödutgång). Tidigare har behovet inte varit så stort att det behövt regleras.

Intervjuperson nummer 3

Inom vissa verksamhetsklasser kan man behöva gå tillbaka för att ledsaga andra personer ut (ex förskola, äldreboenden etc.). I höga byggnader vet man inte vad som händer i utrymningsvägen längre ner när man är på väg ut eftersom det inte går att överblicka. Ex MGM Hotel.

Intervjuperson nummer 4

Kom efter brand i Las Vegas där ett högt hotell påverkades av brand i de lägre planen.
(Man hade där överluft mellan trapphus och korridorer som styrdes av värmegivare.)
Kravet har inte räddat en enda person i Sverige men ställer till många problem.
I regler från -57 fanns krav på att dörrar till brandsäkert trapphus inte fick vara låsbara.
Det kravet kan ha haft med insatsmöjligheterna att göra.

Intervjuperson nummer 5

När personal ska återvända ska det finnas för att underlätta utrymning. Egentligen något märkligt då organisatoriskt skydd inte får beaktas.
Tydligt exempel på skalskydd och utrymning.

Intervjuperson nummer 6

Man ska kunna återvända om man vid utrymning kommer till ett ställe där det är mer rök än där man kommer ifrån.

Intervjuperson nummer 7

Började diskuteras efter ett fall där man utrymde in i ett trapphus som blev rökfyllt vände och kom sen inte in igen.
Utrymmer ut genom annan brandcell där det brinner, då måste man kunna komma tillbaka. Person som utrymmer kan vara viktig för de som sitter kvar i rummet. Personal måste kunna hjälpa andra. Utrymningsväg som kan bli rökfylld, måste kunna vända. Kontorsverksamhet har sin egen nyckel (borde ju egentligen gå med den ”runt halsen” jämt då….)

Intervjuperson nummer 8

Man ska kunna ångra sig…

Krav finns i andra länder fr.a. i hotell. Inte nödvändigtvis brandkrav. Du bör kunna ångra dig vid andra anledningar än brand t.ex. ”nej jag ska inte alls ner i baren för en sista GT. Jag går tillbaka till rummet igen.”

Intervjuperson nummer 9

Gäller bara vid brand (säker på detta). Ska kunna ångra sig om det inte gick att gå ut den tänkta vägen.

Intervjuperson nummer 10

MGM i Las Vegas där utrymmande mötte röken som ”fastnat” längre ned. Man ska kunna vända åter om man vid utrymning kommer till en plats där det är värre än den man lämnat.

Intervjuperson nummer 11

Gäller endast vid brand. Att inte möta rök i utrymningsväg som man inte kan förutse när man går in i utrymningsvägen.

17.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kom i BBR 1 som råd för dörrar i utrymningsvägar. I utrymningsdimensionering kom kravet på dörrar som används för utrymning främst hotell och vårdanläggningar och sedan även vid utrymning över annan brandcell. Till BBR 19 specificerades kravet till olika verksamhetsklasser samt att det återigen angavs för dörrar i utrymningsvägar. Dessutom ställs kravet även på dörrar för utrymning över annan brandcell. Detta kan antas vara för att den utrymmande inte vet vad som sker på ”andra sidan” och ska kunna återvända. I större byggnader där trapphus/utrymningsvägar kan vara väldigt långa vilket gör att överblickbarheten blir dålig (exempelvis att man inte kan se vad som händer längre fram i utrymningsvägen innan det är för sent) behöver den utrymmande kunna återvända.

De intervjuade är eniga om att personer som utrymmer ut i en rökfylld utrymningsväg/trapphus ska kunna återvända. Några nämner även att utrymningsvägens överblickbarhet har betydelse. I de utländska regelverken är det egentligen bara Norge och Australien som har liknande krav.

Syfte

Syftet till det allmänna rådet bedöms vara att:

• Utrymmande inte ska fastna i en utrymningsväg på grund av brand/rök som inte är möjlig att notera när personen går in i utrymningsvägen, t.ex. att utrymningsvägen är uppdelad med dörrar och del som behöver passeras är rökfylld.
• Personal ska kunna återvända och hjälpa till med utrymning som sker på grund av brand/rök i lokalerna (Vk5). Barn/äldre/handikappade/vårdtagare kan inte förutsättas klara att utrymma själva.
• Den som utrymmer via intilliggande brandcell vet inte hur utrymningsförutsättningarna med hänsyn till brand/rök ser ut i den intilliggande brandcellen och ska därför kunna återvända till den lokal som personen kommit ifrån.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att koppla att koppla två efter varandra följande ljuspunkter i trapphus och korridorer i byggnader med fler än 2 plan till olika gruppsäkringar?

18.1 BBR-text

18.1.1 BBR 5:342

Föreskrift (funktionskrav):

Utrymningsvägar ska förses med allmänbelysning som med tillfredsställande säkerhet fungerar.

Allmänt råd:

I byggnader med fler än två våningsplan bör två efter varandra följande ljuspunkter i trapphus och korridorer inte slockna till följd av samma fel. Detta kan exempelvis åtgärdas genom att ansluta dem till olika gruppsäkringar och jordfelsbrytare.

18.2 Historik

Krav på olika gruppsäkringar till belysning i trapphus och korridor infördes första gången i BABS 60, och har varit relativt oförändrat sedan dess.

18.2.1 BABS 60

24:326 Belysning i trapphus m.m.

I byggnad med fler än två våningar bör belysningspunkterna i två intill varandra liggande våningsplan i trapphus som saknar dagerbelysning ej vara anslutna till samma gruppsäkring. De elektriska ledningarna för belysning i brandsäkert avskild trappa anbringas skyddade mot brand samt anslutes till särskilda säkringar. Detta gäller även belysning i trapphall och korridor i anslutning till brandsäkert samt brand- och röksäkert avskild trappa. Sådan trapphall och korridor anordnas minst två till olika gruppsäkringar anslutna belysningspunkter.

18.2.2 SBN 75

37:2541 I byggnad med fler än sexton våningar godtas nödbelysning av 2 lux på ifrågavarande golvytor i trapphus utan dagerbelysning, ansluten till kraftkälla som automatiskt ger avsedd belysning under minst en timme vid strömavbrott. I övrigt godtas i byggnad med fler än två våningar att i trapphus, trapphall eller korridor utan dagerbelysning två efter varandra följande ljuspunkter ansluts till olika gruppsäkringar samt att elektriska ledningar för belysning i brandsäkert eller brand- och röksäkert trapphus liksom i tillhörande trapphall) och korridor anordnas skyddade mot direkt påverkan av brand, exempelvis genom att förläggas avskilda i klass B 30.

18.2.3 SBN 80

37:2441 I byggnader med fler än sexton våningar godtas en nödbelysning av 2 lux på golvytor i trapphus utan dagerbelysning. Nödbelysningen förutsätts ansluten till en kraftkälla som automatiskt ger avsedd belysning under minst en timme vid strömavbrott. I övrigt godtas i byggnader med fler än två våningar att i trapphus och korridorer utan dagerbelysning två efter varandra följande ljuspunkter ansluts till olika gruppsäkringar; vidare att elektriska ledningar för belysning i brandsäkert eller brand- och röksäkert trapphus, liksom i tillhörande korridorer och motsvarande, anordnas skyddade mot direkt påverkan av brand, exempelvis genom att förläggas avskilda i klass B 30.

18.2.4 NR 1

1:352 Allmänbelysning

Utrymningsvägar skall vara försedda med allmänbelysning samt belysning av vägledande markeringar. I byggnader med fler än två våningsplan skall i trapphus och korridorer två efter varandra följande ljuspunkter anslutas till skilda gruppsäkringar.

Elkablar som går till belysning i brandsäkra eller brand- och röksäkra trapphus samt i tillhörande korridorer och motsvarande utrymmen, skall vara skyddade mot direkt påverkan av brand i de delar av byggnaden som betjänas av trapphuset. Elkablar som skall skyddas mot brand bör förläggas avskilda i klass B 30 eller ha motsvarande brandtålighet.

18.2.5 BBR 1

5:352 Allmänbelysning

Utrymningsvägar skall ha allmänbelysning som med tillfredsställande säkerhet kan fungera vid utrymning av byggnaden.

Allmänt Råd

I byggnader med fler än två våningsplan bör två efter varandra följande ljuspunkter i trapphus och korridorer anslutas till olika gruppsäkringar. Elkablar för belysning i trapphus, Tr1 eller Tr2, med tillhörande korridorer och liknande utrymmen, bör skyddas mot direkt påverkan av brand i minst 30 minuter i de delar av byggnaden som betjänas av trapphuset.

18.2.6 BBR 19

5:342 Allmänbelysning

Utrymningsvägar ska förses med allmänbelysning som med tillfredsställande säkerhet fungerar. (BFS 2011:26).

Allmänt råd

I byggnader med fler än två våningsplan bör två efter varandra följande ljuspunkter i trapphus och korridorer inte slockna till följd av samma fel. Detta kan exempelvis åtgärdas genom att ansluta dem till olika gruppsäkringar och jordfelsbrytare. Belysningsstyrkan bör i genomsnitt inte understiga 100 lux i utrymningsvägen.

18.2.7 Konsekvensutredning BBR 19

Ändring: 

Allmänt råd om minsta belysningsstyrka är infört.

Motiv: 

Förändringen överensstämmer med den nivå i SS 437 01 46 för kommunikationsytor som också hänvisas till från BBR 8:21

Konsekvens: 

Eftersom hänvisning till standarden sker i 8:21 tillförs inget råd som inte redan finns i BBR.

Kommentar:

Allmänbelysning ska finnas i alla utrymningsvägar för att underlätta utrymning. Eftersom den vanliga belysningen används är det dessutom rimligt att dess belysningsstyrka får bibehållas. Nödbelysning däremot krävs enbart i vissa utrymningsvägar för att möjliggöra utrymning i händelse av strömavbrott.

18.3 Utländska regelverk

18.3.1 Norge

Inga motsvarande krav.

18.3.2 England

Inga motsvarande krav.

18.3.3 USA

Inga motsvarande krav.

18.3.4 Australien

Inga motsvarande krav.

18.3.5 Nya Zeeland

Inga motsvarande krav.

18.3.6 Kanada

Inga motsvarande krav.

18.4 Intervjuer

Vad är syftet med att koppla att koppla två efter varandra följande ljuspunkter i trapphus och korridorer i byggnader med fler än 2 plan till olika gruppsäkringar?

Intervjuperson nummer 1

Gammal praxis. Om en propp gick skulle det inte bli svart i hela trapphuset. Viss koppling till brand men mest för det vardagliga livet.

Intervjuperson nummer 2

Har egentligen inte med brand att göra. Ett litet fel ska inte göra att en hel byggnad blir mörk.

Intervjuperson nummer 3

Känner inte till bakgrund. Men det kan ha varit en tanke att även om en säkring gått skulle det finnas en möjlighet att gå i trappan. Till vardags inte med anledning av brand egentligen. Det var ju mer vanligt att säkringar gick på den tiden.

Intervjuperson nummer 4

Kravet kom som jag minns det när man började bygga mörka trapphus utan fönster.

Intervjuperson nummer 5

Gammalt, gammalt krav så att man inte slår ut all belysning direkt, har fungerat väl på det viset. Dumt att bara ha en lösning, utan alternativ.

Intervjuperson nummer 6

Troligen ett arv från 60-talet när detta var enda sättet att säkerställa. Ingen vettig elperson har tittat på detta och det finns fler metoder. En kvarleva.

Intervjuperson nummer 7

Syfte (säker på detta): Att säkerställa att det inte blir kolsvart om en säkring går. I de lokaler där man har nödbelysning ställs inga krav på allmänbelysningen vid brand.

Intervjuperson nummer 8

Högre tillförlitlighet. Sannolikt för att det inte ska bli helt mörkt om en av gruppsäkringarna slås ut.

Intervjuperson nummer 9

För att all belysning inte ska slockna samtidigt. ”Fattigmansnödbelysning” för att det inte ska bli helsvart vid strömbortfall på grund av kortslutning eller liknande.

Intervjuperson nummer 10

Vet ej varför.

Intervjuperson nummer 11

–

18.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Utformning med att koppla två efter varandra följande ljuspunkter i trapphus och korridorer till olika gruppsäkringar har funnits med i bygglagstiftningen sedan BABS 60. Utformningen återfinns inte i andra länder lagstiftning och bedöms av flera intervjupersoner vara en utformning som bara har ”hängt med” i bygglagstiftningen utan att bli ifrågasatt.

Syfte

Rådet/föreskriften bedöms avse möjligheten att ta sig ut säkert via utrymningsväg/annan brandcell.

Syftet med att koppla två efter varandra följande ljuspunkter i trapphus och korridorer i byggnader med fler än 2 plan till olika gruppsäkringar bedöms vara att minska risken för att det blir kolsvart om en säkring går.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att nödbelysningen skall ha 60 min driftstid?

19.1 BBR text

19.1.1 BBR 5:343

Föreskrift (funktionskrav):

I byggnad eller del av byggnad där nödbelysning föreskrivs ska nödbelysningen möjliggöra utrymning även vid strömavbrott.

Nödbelysningen ska vid brand fylla sin funktion i de delar av byggnaden som inte är i brandens omedelbara närhet. Vid strömavbrott ska nödbelysningen ge avsedd belysning under minst 60 minuter.

19.2 Historik

I SBN 75 fanns krav på 60 min driftstid för vissa verksamheter och 30 min för samlingslokaler.
I BBR blev kravet 60 min för all nödbelysning

19.2.1 SBN 75

37:254 BELYSNING

Utrymningsväg förses med anordningar för belysning och nödbelysning på sätt som anpassas till byggnadens ändamål och utrymningsvägens beskaffenhet.

:2541 I byggnad med fler än sexton våningar godtas nödbelysning av 2 lux på ifrågavarande golvytor i trapphus utan dagerbelysning, ansluten till kraftkälla som automatiskt ger avsedd belysning under minst en timme vid strömavbrott. I övrigt godtas i byggnad med fler än två våningar att i trapphus, trapphall eller korridor utan dagerbelysning två efter varandra följande ljuspunkter ansluts till olika gruppsäkringar samt att elektriska ledningar för belysning i brandsäkert eller brand- och röksäkert trapphus liksom i tillhörandetrapphall och korridor anordnas skyddade mot direkt påverkan av brand, exempelvis genom att förläggas avskilda i klass B 30.

:2542 I hotell och vårdanläggning godtas nödbelysning i samtliga utrymningsvägar och även omedelbart utanför utgång till det fria, utformad dels som vägledandemarkering, dels som kompletterande ledljus som ger en belysning av 2 lux på ifrågavarande golvytor. Härvid godtas att nödbelysningen ansluts separat via överströmsskydd direkt till byggnadens huvudcentral, såvida inte särskilda förhållanden, t ex vid byggnad med fler än åtta våningar, vid ensligt beläget större hotell eller vid anläggning för fler än 50 gäster eller med fler än 50 vårdplatser, påkallar att anslutning sker till annan kraftkälla,som automatiskt ger avsedd belysning under minst en timme vidströmavbrott. Närbelägna ljuspunkter ansluts till olika gruppsäkringar.

:2543 I fråga om samlingslokal godtas nödbelysning i samma utsträckning som i hotell, dock med en funktionstid som vid strömavbrott endast uppgår till en halv timme.

19.2.2  NR  

1:353 Nödbelysning

I byggnader med fler än sexton våningsplan skall nödbelysning anordnas i trapphusen. I byggnader med fler än åtta våningsplan som inrymmer50hotell eller vårdanläggningar samt i lägre sådana byggnader för fler än 50 gäster eller med fler än 50 vårdplatser skall nödbelysning finnas I utrymningsvägarna. Vid strömavbrott skall nödbelysning ge avsedd belysning under minst en timme. Nödbelysningen skall kunna fylla sin funktion i varje utrymningsväg som inte spärrats av brand. Även vägledande markeringar i utrymningsvägar och dörrar till utrymningsvägar skall förses med nödbelysning, om det inte är uppenbart obehövligt. På gångstråk bör nödbelysningen vara minst 2 lux. Efter ande (fotoluminiscent) färg kan ersätta nödbelysning i utrymningsvägar. Efterlysande färg bör appliceras genom sprutmålning på vitt underlag och som sammanhängande band på omgivande väggar på ca 0,5 m höjd över golvet. Bandens sammanlagda area bör uppgå till minst 5 % av utrymningsvägens omslutningsytor (golv, väggar och tak). Banden bör vara permanent belysta när de lokaler används som utrymningsvägen betjänar. Belysning på banden bör uppgå till minst 30 lux vid glödljus eller 10 lux vid lysrörsljus, Elkablar till nödbelysning skall vara skyddade mot direkt påverkan av brand i de delar av byggnaden som betjänas av trapphuset. Elkablar till nödbelysning bör förläggas avskilda i klass 13 30 eller ha motsvarande brandtålighet.

2:76 Belysning

Utrymningsvägar skall ha allmänbelysning enligt avsnitt 1:352. Nödbelysning skall anordnas i samtliga utrymningsvägar och även omedelbart utanför utgångar ut i det fria. Nödbelysningen skall ge avsedd belysning under minst en halv timme vid strömavbrott.

Samlingslokaler skall vara försedda med allmänbelysning samt, om behövs i en samlingssal vid utrymning skall kunna tändas från en plats I salen samt i tillämpliga fall från förrum, scen och apparatrum. Trappsteg i en samlingssal skall förses med nödbelysning. En utvändig utrymningsväg från en samlingslokal skall i hela sin längd vara belyst och även vara försedd med nödbelysning.

19.2.3 BBR1

5:353 Nödbelysning
Nödbelysning skall möjliggöra utrymning på ett säkert och effektivt sätt även vid strömavbrott. Nödbelysning skall finnas i utrymningsvägarna i byggnader som innehåller hotell, vårdanläggning (utom forskola och liknande) eller samlingslokal. Nödbelysning skall även finnas i samtliga trapphus som används for utrymning i byggnader med fler än åtta våningsplan. Vägledande markeringar skall förses med nödbelysning, om det inte är uppenbart obehövligt.
Nödbelysningen skall fylla sin funktion i varje utrymningsväg som inte spärrats av brand. Vid strömavbrott skall nödbelysningen ge avsedd belysning under minst 60 minuter.

19.2.3 Remissvarssammanställning till BBR 19

På frågan ”Varför krav på 30 minuter kabel när det det är 60 minuters krav vid strömavbrott enligt föreskriften?” ger Boverket följande svar:

”Strömavbrott sker oftare pga. andra anledningar än brand. Eftersom det är ovanligare med strömavbrott pga. brand görs en reducering av skyddsnivån för brandskydd av kabeln vilket bedöms ge en tillräckligt hög skyddsnivå.

Behovet av nödbelysning bedöms också vara störst i den tidiga delen av brandförloppet.”

19.3 Utländska regelverk

19.3.1 Norge

–

19.3.2 England

ADB

5.36 Utrymningsvägar och ytor ska förses med nödbelysning vilken ska lysa upp vägen om den vanliga strömförsörjningen slutar fungera. Till utrymningstrappor ska nödbelysningen dessutom vara på en separat säkring från den/de delar som försörjer vilken annan del av utrymningsvägen som helst.

BS 9999

16.3 Belysning skall utföras i alla lokaler för att möjliggöra att personer ska kunna röra sig säkert längs med utrymningsvägar till en relativt säker/säker plats.

19.3.3 USA

I IBC krävs 90 minuter. Även intressant att kravet här är 11 lux.

19.3.4 Australien

Separat standard AS 2293:1 reglerar utformningen av nödbelysning. Den standarden har jag inte tillgång till i skrivande stund och NCC hänvisar till denna.

19.3.5 Nya Zeeland

Krav ställs på säkrad funktion vid strömavbrott eller liknande men en specifik tid anges inte.

19.3.6 Kanada

Redovisning av föreskrift:

Functional Statement som uppfylls med föreskriften:

Intent Statement (motivering/syfte):

Kommentar: Det Kanadensiska regelverket anger olika tider för olika verksamhetsklasser. Verksamheter med större personantal kräver längre tid. Ingen direkt motivation ges till de olika tiderna mer än det ska säkerställas att personer kan utrymma under tillfredställande ljusförhållanden.

19.4 Intervjuer

Vad är syftet med att nödbelysningen skall ha 60 min driftstid?

Intervjuperson nummer 1

Har nog funnits med väldigt länge. Ingen har ifrågasatt det. Andra länder har högre krav på omfattning men ungefär samma tid. Psykologisk faktor? Det ska kännas säkert.

Intervjuperson nummer 2

Man ska kunna gå ut vid strömbortfall i staden.

Intervjuperson nummer 3

Som jag tror/tycker så handlar det till viss del om att ha en ”fallhöjd” när batterierna blir äldre, dvs ha lite marginal om nu batterierna t ex bara klarar 40 minuter efter ett antal år. Det är väl sällan som en utrymning tar 60 minuter men visst i större anläggningar så kan det ju lätt ta 20-30 minuter kanske.

Intervjuperson nummer 4

Ingen kunskap om var det egentliga syftet är.

Intervjuperson nummer 5

Samma som gäller oberoende på Vk och Br. Ingen skillnad på kostnad mellan 30 och 60 minuter, ungefär samma typ av armatur oavsett så kostnadsmässigt fanns ingen anledning att göra skillnad. Skulle kunna ha en koppling till räddningstjänsten som slår av strömmen vid en insats, där det inte brinner finns då nödbelysning att tillgå.

Intervjuperson nummer 6

–

Intervjuperson nummer 7

Oklart varför just 60 minuter. Har hängt med länge i regelverket. Huvudsyftet är att det ska möjliggöra utrymning. Skärpning från NR till BBR, berodde då sannolikt på en förväntad europastandard.

Intervjuperson nummer 8

Oklart varför 60 minuter. God marginal för utrymning oavsett byggnad. Batterier blir lite sämre med tiden och då finns det fortfarande lite marginal.

Intervjuperson nummer 9

Vet ej. Kopplat till att det ska finnas någon typ av belysning även vid räddningsinsats.

Intervjuperson nummer 10

För att skydda mot strömbortfall av annan anledning av brand.

Intervjuperson nummer 11

Troligen mest kopplat till möjligheten att stanna kvar i byggnaden för vård, hotell mm. Ansluter nog till tidsgränsen i EI60. För utrymning kan kortare tid vara motiverad t ex för nödbelysning i utrymningsvägar.

19.5 Troligt syfte

Syfte

Föreskriften bedöms avse påverka möjligheten att ta sig ut ur byggnaden om det brinner i annan del av byggnaden.

Syftet med kravet på 60 minuters funktion vid strömbortfall bedöms vara, att nödbelysningen med en viss marginal, skall fungera under den tid som behövs för utrymning i samband med brand i byggnaden.
Ett ytterligare syfte bedöms kunna vara att personer i de byggnader/lokaler där nödbelysning krävs, skall kunna ta sig ut ur byggnaden vid ett strömavbrott som ej orsakas av en brand.  Vid ett sådant strömavbrott kan tiden från strömavbrott till dess bygganden utrymts vara längre än vid brand vilket motiverar en längre driftstid.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)