Vad är syftet med att fasadbeklädnad endast får utveckla värme och rök i begränsad omfattning?

59.1 BBR 24 kap 5:55

59.1.1 5:521 Allmänt 

Föreskrift (funktionskrav):

”Fasadbeklädnader får vid brand endast utveckla värme och rök i begränsad omfattning.”

Allmänt råd:

”Med begränsad omfattning avses att möjligheten till tillfredställande utrymning och brandsläckning bibehålls. …”

59.2 Historik

Tydliga kravnivåer kring fasadens utformning infördes i SBN 67 och har genomgått kontinuerliga ändringar fram till idag.

59.2.1 SBN 67

I SBN 67 angavs följande för ytterväggar:

”37:24 Vissa väggar i brandsäker byggnad

:241 Yttervägg i allmänhet

Yttervägg utförs i regel helt av obrännbart material, beskaffat eller anordnat under hänsynstagande till förutsatt brandcellsbegränsande funktion hos anslutande bjälklag och väggar. Utöver vad som anges i :242 får dock brännbart material användas i följande omfattning:

1. a) Fönster i annan yttervägg än brandmur (och i vissa fall i brandsäkert och brandhärdigt rum) får utföras utan krav på viss brandteknisk klass.
2. b) Tätning mellan fasadbeklädnadsplattor får utföras med brännbart material.
3. c) Yttervägg i lägst klass A 30 får förses med träreglar, t ex för infästande av fasadbeklädnadsskivor eller invändig beklädnad, under förutsättning att vad som sägs i :242 i tillämpliga delar iakttas.
4. d) Värmeisolering, tätskikt, drevning o d utförs av obrännbart material eller annat material som är så beskaffat eller används på sådant sätt, att det ej bidrar till att sprida en brand.
5. e) Under vissa förutsättningar får fasadbeklädnad m m utföras av svårantändligt plastmaterial.

:2411 För fönsterbröstning och överstycke utan bärande funktion får reglerna i :242 tillämpas även där ytterväggen i övrigt är bärande.

:242 Ej bärande yttervägg

I bostads-, kontors- och butikshus, skolor samt i sådana industri-och hantverksbyggnader, där verksamheten bedöms vara ej särskilt brandfarlig, får brännbart material ingå i ej bärande yttervägg, under förutsättning att byggnadens fasader är åtkomliga för brandsläckning utifrån med utrustning som vederbörande brandkår förfogar över samt att följande fordringar uppfylls:

241. a) Utvändig beklädnad utförs av obrännbart material. I byggnad med högst åtta våningar får dock mindre delar av fasaden ha beklädnad av brännbart material med beaktande av vad som sägs i :241.
242. b) Vägg med inre träkonstruktion förses utvändigt med sådan beklädnad, som med beaktande av genom brandpåverkan uppkommande skador, t ex ångsprängning, uppfyller kraven för tändskyddande beklädnad. Består den inre träkonstruktionen av enbart regelstomme får beklädnaden utföras med hälften av den för antändningsskydd erforderliga tjockleken.
243. c) Vägg med inre träkonstruktion förses invändigt med tändskyddande beklädnad, dock får fönsters överstycke och bröstning förses med brännbar beklädnad, så anordnad att en brand i beklädnaden hindras att sprida sig förbi anslutande bjälklag eller vägg.
244. d) Ytterväggen avskärs på sådant sätt vid anslutningar till bjälklag och brandcellsbegränsande väggar, att brand inuti väggen hindras att sprida sig förbi bjälklagen och väggarna.

Vad här ovan sägs får i angivna byggnader tillämpas för bröstning och överstycke vid fönster även där fasaden ej är åtkomlig för brandsläckning, under förutsättning att dessa byggnadsdelar är invändigt försedda med tändskyddande beklädnad.”

59.2.2 SBN 75

Kraven var liknande men ändrades något i SBN 75, där följande angavs:

”37:34 VISSA VÄGGAR I BRANDSÄKER BYGGNAD

:341 YTTERVÄGG I ALLMÄNHET

Yttervägg utförs av obrännbart material, beskaffat eller anordnat under hänsynstagande till förutsatt brandcellsbegränsande funktion hos anslutande bjälklag och väggar. Dock får brännbart material användas i följande omfattning.

1. a) Dörr, lucka eller fönster – dock inte fönsterrutor – får utföras av brännbart material i annan yttervägg än brandmur (och i vissa fall i brandsäkert eller brandhärdigt rum).
2. b) Tätning mellan fasadbeklädnadsplattor, drevning o d får utföras med brännbart material.
3. c) I byggnad med högst åtta våningar får yttervägg – utom vid vårdanläggning – utföras med brännbar isolering under förutsättning att denna avbryts vid brandcellsbegränsningar, att eventuell luftspalt utförs så som sägs i ( :342 a) samt att väggen på insidan förses med tändskyddande beklädnad. Vidare förutsätts att isoleringen skyddas mot brand utifrån i klass A 30 – i byggnad med högst fyra våningar är det dock tillfyllest att isolering som inte är svårantändlig skyddas med tändskyddande beklädnad.

:342 YTTERVÄGG SOM ÄR ÅTKOMLIG FÖR BRANDSLÄCKNING

Yttervägg som i hela sin höjd är åtkomlig för brandsläckning – utifrån eller inifrån – med den utrustning som vederbörande brandförsvar förfogar över får utföras med brännbart material i följande omfattning.”

1. a) Yttervägg med eller utan fönster får utföras med träregelstomme eller förses med träreglar t ex för infästande av fasadbeklädnadsskivor eller invändig beklädnad, om reglarna avskärs på sådant sätt, att brand inuti väggen hindras att sprida sig förbi brandcellsbegränsningar. Härvid förutsätts att luftspalt, som helt eller delvis begränsas av brännbart material, avskärs vid bjälklag med obrännbart material med vid brand erforderlig beständighet.
2. b) Yttervägg får inuti och på insidan – dock inte vid brännbar isolering, jfr :341 c) – förses med träpanel, skivor eller tätskikt av brännbart material om dessa avbryts vid brandcellsbegränsningar och skyddas mot brand utifrån med tändskyddande beklädnad samt eventuell luftspalt utförs enligt a). Se dock :251 beträffande beklädnad och ytskikt i utrymningsväg samt :352 beträffande ytskikt i övriga lokaler.
3. c) I byggnad med högst åtta våningar får yttervägg utvändigt förses med beklädnad av träpanel eller svårantändligt material – dock inte mellan ovanför varandra belägna fönster – dels i bottenvåningen (frånsett vindfång e d vid utrymningsväg), dels i annan våning intill femtedelen av fasadytan (exklusive fönster) per våning, dock med begränsning till sammanhängande fasadytor av högst två våningars höjd och på minst två våningars inbördes avstånd.”

59.2.3 NR

I NR introducerades ett övergripande krav på fasadbeklädnader:

”8:43 Ytterväggar och fönster

Material som används som fasadbeklädnad skall vara svårantändligt eller uppfylla kraven för ytskikt av klass III beträffande brandspridning.”

Det angavs även specifika krav för Br1- byggnader, relativt lika de som nu anges i BBR:

43 1 Ytterväggar i en byggnad i klass Br1

Ytterväggar skall utföras så att

1. a) väggkonstruktionen kan uppfylla sin brandavskiljande funktion gentemot andra brandceller,
2. b) brandspridning i väggen begränsas med hänsyn till byggnadens ändamål samt möjligheterna till brandsläckning,
3. c) risken för spridning av brand via fönster begränsas, och
4. d) delar av väggen inte faller ned vid brand, bortsett från glassplitter, putsbitar och likvärdigt.

Ytterväggar bör huvudsakligen utföras av obrännbart material. Brännbart material kan användas till

1. a) dörrar och luckor samt karmar, bågar och spröjsar till fönster,
2. b) tätningsmaterial mellan beklädnadsskivor, till drevning o d,
3. c) isolermaterial i ytterväggar i en byggnad med högst åtta våningsplan, dock inte i en vårdanläggning. Härvid förutsätts att isolermaterialet skyddas mot brand utifrån i lägst klass A 30, att isolermaterialet avbryts på ett sådant sätt att en brand inuti väggen hindras att sprida sig förbi brandcellsskiljande byggnadsdelar, att luftspalter som helt eller delvis begränsas av ett brännbart material skärs av vid bjälklagen med ett obrännbart material som har en mot brand erforderlig beständighet.

…

För andra än här angivna väggkonstruktioner finns möjligheten att genom brandprovning av hela konstruktionen i full skala (Metodbeskrivning SP BRAND 105 och SIS 02 48 20) påvisa att grundkraven uppfylls.

Ytterväggar får utföras med brännbart material i begränsad omfattning, om de i hela sin höjd är åtkomliga för brandsläckning.

I följande exempel är kravet på begränsad omfattning uppfyllt:

1. a) Ytterväggar kan utföras med en träregelstomme eller förses med träreglar för infästning av beklädnadsskivor, om reglarna skärs av på ett sådant sätt att en brand inuti väggen hindras att sprida sig förbi brandcellsskiljande byggnadsdelar. Det förutsätts dessutom att luftspalter som helt eller delvis begränsas av ett brännbart material skärs av vid bjälklagen med ett obrännbart material som har en mot brand erforderlig beständighet.
2. b) Ytterväggar som utförs i lägst klass A 30 och utan fönster eller andra öppningar kan på utsidan förses med träreglar för infästning av fasadbeklädnadsskivor.
3. c) Ytterväggar kan inuti ha skikt av brännbara material, om dessa avbryts vid brandcellsskiljande byggnadsdelar och skyddas mot brand utifrån med tändskyddande beklädnad samt om förekommande luftspalter utförs enligt a).
4. cl) Ytterväggar i en tvåvåningsbyggnad och ytterväggar i en bottenvåning -frånsett vindfång o d i utrymningsvägar – kan utvändigt beklädas med träpanel eller svårantändligt material. I övrigt kan mindre fasadareor mellan fönster i sidled beklädas så intill en femtedel per våning (fönsterarean medräknas inte). Om beklädnaden är avbruten genom en obrännbar balkongplatta, loftgång e d som ansluter tätt mot väggen och har ett obrännbart räcke, kan dessutom bröstningspartier och överstycken beklädas.
5. e) Räcken till balkonger, loftgångar o d kan utföras av trä, om deras exponerade yta tillsammans med förekommande brännbar beklädnad enligt d) inte överstiger en femtedel av fasadarean per våning (fönsterarean medräknas inte).”

För ytterväggar i Br2 och Br3 byggnader angavs inga vidare krav kring fasadytans utformning gällande ytskikt.

59.2.4 BBR

I BBR introducerades ett funktionskrav likt det som nu finns:

”5:63 Yttervägg och fönster

Fasadbeklädnader får vid brand inte utveckla värme och rök i sådan omfattning att utrymning och brandsläckning försvåras eller så att stor risk for skador uppstår for personer som vistas i närheten.

Råd: Fasadbeklädnader bör vara svårantändliga eller uppfylla kraven får ytskikt klass III.”

Även här angavs sedan speciella förutsättningar för Br1-byggnader:

”:631 Yttervägg i byggnad i klass Br1

Ytterväggar skall utformas så att

– väggkonstruktionen uppfyller sin brandavskiljande funktion gentemot andra brandceller,

– brandspridning i väggen och längs fasadytan begränsas med hänsyn till byggnadens ändamål samt möjligheterna till brandsläckning,

– risken får spridning av brand via fönster begränsas och delar av väggen inte faller ned vid brand. Dock bortses från nedfall av t. ex. glassplitter, mindre putsbitar och liknande om detta inte bedöms förhindra eller väsentligen försvåra brandsläckning och om utrymning ändå kan ske utan risk för personskador.

Råd: Ytterväggskonstruktioner som vid provning enligt SJS 02 48 20 (2) uppfyller tillämpliga delar av kraven i avsnitt 5:62, uppfyller föreskriftens krav på brandavskiljande funktion.

Ytterväggar som sektioneras på ett sådant sätt att en brand inuti väggen hindras att sprida sig förbi brandcellsskiljande byggnadsdelar, uppfyller föreskriftens krav på skydd mot brandspridning inuti väggen.

En ytterväggskonstruktion som vid provning enligt SP FIRE 105 uppfyller förutsättningarna för godkännande i Boverkets allmänna råd 1993:2, Riktlinjer for typgodkännande Brandskydd, uppfyller föreskriftens krav beträffande skydd mot brandspridning längs fasadytan.

Avståndet i höjdled mellan fönster i olika brandceller bör vara minst 1,2 meter, såvida inte fönstren utförs i lägst E 15 inom detta avstånd.

Ytterväggar kan kläs utvändigt med träpanel eller svårantändligt material om

– byggnaden har högst två våningsplan,

– beklädnaden, oavsett byggnadens höjd, endast täcker byggnadens bottenvåning

eller

– särskilda åtgärder vidtas så att byggnadens totala brandsäkerhet inte försämras.

Exempel på sådana särskilda åtgärder som avses i föregående stycke är att byggnaden förses med automatisk vattensprinkleranläggning, att det finns utskjutande tak över fönster och dörrar som förhindrar brandspridning eller att träpanelen endast täcker en begränsad del av fasadytan.”

Denna formulering behölls sedan till BBR 18, med tillägg av de europeiska klasserna för ytskikt.

59.2.5 Konsekvensutredning BBR19

En viss formuleringsändring av kraven gjordes till BBR 19 vilket motiverades med följande:

”5:55 Ytterväggar (5:63)

Ändring:
Generellt funktionskrav på fasader som förtydligas för respektive byggnadsklass i efterföljande underavsnitt.

Motiv:
–

Konsekvens
Inga.

5:551 Ytterväggar i Br1 byggnader (5:631)

Ändring
Material i fasad får ge ifrån sig brinnande doppar om de är monterade på fasad i byggnader upp till två plan. Automatisk vattensprinkleranläggning som en åtgärd där man kan tillåta D-s2,d2 på fasad om fasaden i bottenvåningen uppfyller A2-s1,d0. 

Det som tidigare angavs i typgodkännanderiktlinjerna är nu inflyttat i byggreglerna för att förbättra möjligheten att verifiera kraven. Krav på verifiering med provning SP FIRE 105 behålls som förenklad dimensionering. Kopplingen till räddningstjänstens roll tas bort och kraven är därmed enbart kopplade till våningsantal. Särskilda krav för vård-anläggningar stryks eftersom det numera är krav på sprinkler i Vk5C.

Motiv
Hänvisningar till SP FIRE 105 och till SS-EN 13501-2 behålls tills vidare då det inte finns någon harmoniserad standard för fasader. I övrigt är text flyttade från typgodkännanderiktlinjer med några förtydligande tillägg, t.ex. vilka byggnader som avses i pkt 2.

Kopplingen till räddningstjänsten tas bort då Boverket inte kan reglera organisation och att kravet berör ett område som inte är av avgörande betydelse för personsäkerheten.

Konsekvens
Lättnad gällande fasad om byggnaden har sprinkler. Lättnaden grundar sig på att brand i byggnaden hålls kvar inne i brandcellen och minimerar risken för att fasadmaterialet antänds.

5:552 Ytterväggar i Br2 och Br3 byggnader (-) 

Ändring
Nordisk harmonisering av ytskiktsklasser vilket innebär att man godtar att fasadmaterial utförs i brännbara material som tillåts droppa.

Motiv
Fasader som är brännbara och uppfyller klass D är trämaterial som inte klarar droppkraven. Detta utgör inte någon stor risk i lägre byggnader och medför dessutom att fler material finns att tillgå för byggherren.

Konsekvens
Ingen konsekvens ur säkerhetssynpunkt och förhoppningsvis något billigare då det blir tillgång till fler material.”

59.2.6 Frågor/svar – Boverket

På en fråga om fönsters ytskikt har Boverket svarat enligt nedan med diarienummer 1234-3347/2013:

Fråga
”Hej,

Jag har svårt att tolka normen för ytskikt på fönster.

Text från BBR

”5:63 Yttervägg och fönster Fasadbeklädnader får vid brand inte utveckla värme och rök i sådan omfattning att utrymning och brandsläckning försvåras eller så att stor risk för skador uppstår för personer som vistas i närheten. 

Allmänt råd: 

Fasadbeklädnader bör vara av svårantändligt material eller uppfylla kraven för klass D‐s2,d0 (klass III).” 

Finns det ett undantag för fönster? Annars skulle det inte gå att sätta PVC‐fönster i några byggnader i Sverige. I Danmark tex finns det ett inskrivet undantag för fönster i motsvarande text.

Tacksam för hjälp! ”

Svar
”Hej

Det verkar som du inte har den senaste utgåvan av Boverkets byggregler (BBR). Den finns att hämta på www.boverket.se/bbr .

Krav på fasader finns numer i BBR 5:55 och därutöver finns även krav på invändiga ytskikt i avsnitt 5:521 som rör fönster. I bägge fallen bör byggnadsdelar vara av lägst D-s2,d0. Huruvida PVC-fönster klarar den klassen har boverket inte vetskap om för enskilda produkter. Rökkravet s2 kan dock sannolikt vara svårt att uppfylla med vissa material. I de fallen är det upp till byggherrenatt avgöra om det är en så liten avvikelse mot rådstexterna att föreskriften ändå kan anses uppfylld genom att tillämpa så kallad analytisk dimensionering. ”

59.3 Utländska regelverk

59.3.1 Norge

Liknande de svenska kraven finns i Norge. Detta motiveras med texten att utvändiga ytor kan bidra till brandspridning inom och mellan byggnadsverk.

59.3.2 England

ADB , Section 12
Introduction
Kravet på fasadbeklädnader beror av närheten till andra byggnader, byggnadens höjd samt typ av verksamhet i bygganden. Högsta kravet är B-s3,d2.

12.1
Krav ställs för att byggnadens utvändiga väggar ska ha tillräckligt brandmotstånd för att förhindra spridning över den aktuella gränsen. Detta innebär att vissa väggar inte behöver något brandmotstånd (undantaget bärverk) alls då de ligger tillräckligt långt från gränsen. Krav ställs också för att begränsa brännbarheten i ytterväggar som ligger inom gränsen samt höga byggnader och byggnader för större samlingslokaler/arenor/teatrar eller liknande. Detta för att minska risken för antändning från en extern källa och för att minska faran med brandspridning längs byggnadens fasad.

59.3.3 USA

IBC anger följande:

Samma krav på höjder etc. gäller för alla liknande, brännbara fasadbeklädnader.

NFPA berör endast skydd av yttervägg angränsande till trapplopp för utrymning.

59.3.4 Australien

Beklädnad på väggar får inte försämra väggens REI-klasser. I övrigt verkar det endast ställas krav på pre-cast concrete wall panels som riskerar att falla utåt vid brand.

59.3.5 Nya Zeeland

C/VM2 tydliggör att syftet med att begränsa brand som tar ann i fasadbeklädanande är att skydda personer som utrymmer, hela vägen tills de kommit iväg från byggnaden, samt att räddningstjänsten säkert ska kunna utföra sin insats i och utanför byggnaden:

59.3.6 Kanada

I Kanada ges följande motiveringar till att begränsa brännbarheten hos fasadbeklädnader:

Functional Statements som uppfylls med föreskriften:

Intent Statement (motivering/syfte):

Förtydligande i Appendix till NBC (motsvarande till konsekvensbeskrivningen till BBR):

Avsikten är alltså liknande det som anges i BBR, fast med fokus på att begränsa brandspridning och möjliggöra insats.

59.4 Intervjuer

Vad är syftet med att fasadbeklädnad endast får utveckla värme och rök i begränsad omfattning?

Intervjuperson nummer 1

Har att göra med brandspridning mellan brandceller. Rök på utsidan spelar mindre roll för utr. Dock fönsterutrymning! Londonbranden. Vid brandstart på insidan som sprider sig i fasaden har vi ju fler bränder att ta hand om – en ute och minst en inne. Räddningstjänsten har inte resurser till flera typer av insatser samtidigt i samma hus.

Intervjuperson nummer 2

En fasadbrand skall inte lätt kunna sprida sig in i övriga lägenheter. Räddningstjänsten skall ha en möjlighet att hindra spridningen.

Intervjuperson nummer 3

Okontrollerad situation med brand längs med fasad. Syftet och funktionskravet är bra sen kan man värdera hur SP Fire 105 återspeglar fasader som byggs idag avseende fönsteröppningar etc.

Intervjuperson nummer 4

Konstigt med en sådan portalparagraf när man sedan tillåter trä som fasadbeklädnad för vissa byggnader. Inte helt logiskt. Blir i princip begränsad omfattning på allt som är bättre än klass D.

Att man har olika nivåer beroende på höjden på huset är logiskt.

Förr fanns något undantag på fasadkravet vid insatstid <20 minuter (i brandskyddshandboken eller liknande). Togs bort till BBR 19 eftersom RTJ då skulle jobbas bort så mycket som möjligt.

Intervjuperson nummer 5

Fasadbeklädnad har mer med egendomsskydd och brandspridning att göra. Antog att det hade med spridning av branden mellan brandceller dvs minska risken för brandspridning i vertikalled.

Intervjuperson nummer 6

Önskar en tillfredsställande säkerhet mot spridning av brand från en lägenhet till en annan. Avseende utrymning så är det främst fönsterutrymning med hjälp av räddningstjänsten samt loftgångar som avses.

Intervjuperson nummer 7

Vad hette det där huset i London…..? Brand ska inte kunna spridas ohejdat uppåt.

Intervjuperson nummer 8

Förhindra spridning uppåt längs fasaden. Fönsterutrymning får inte försvåras. Svårt att släcka fasader. Har varit med länge. Tänk landshövdingehus.

Intervjuperson nummer 9

Känner inte till ytterligare bakgrundsinformation om detta krav.

Intervjuperson nummer 10

Föreskriften utvecklas i 5:551 och 5:552, så varför föreskriften finns kan ifrågasättas förutom för Br0-byggnader. Vid flervåningsbyggnader så vill man inte få snabb brandspridning om man har fönsterutrymning. Snabb brandspridning önskas heller inte om det inte går att släcka snabbt. Det finns även 4 punkter i 5:551.

Intervjuperson nummer 11

Räddningstjänstens säkerhet och möjlighet att släcka beaktas. Enklare brandsläckning.

Kan även diskuteras om stegutrymning måste användas, då är det inte bra om fasaden brinner.

Intervjuperson nummer 12

Annars blir det som i Londonbranden.

59.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kraven på fasad infördes i SBN 67 och har utvecklats något till dagens krav. I grunden har de dock varit liknande över tid och delar av fasader har tillåtits vara i brännbart material. I lägre byggnader har fasaderna alltid tillåtits vara brännbara. I NR infördes en lägsta nivå på fasadernas ytskikt (klass III, motsvarande D-s2,d2) samt att fasader i Br1 byggnader som skulle vara av brännbart material skulle kunna nås av räddningstjänsten för utvändig brandsläckning. Detta ströks dock till BBR när funktionskravet som nu anges infördes.

Av de utländska regelverken kan utläsas att brännbara fasader tillåts i samtliga länder till viss del. Speciellt i mindre byggnader anges inga hårdare krav gällande detta. I många regelverk sätts dock inte en lägsta nivå på brännbara ytskikt, likt den som finns i BBR. Av intervjuerna så framgår att man bedömer att fasadutformningen inte ska störa fönsterutrymning samt att man vill begränsa risken för omfattande fasadbränder.

Funktionskravet som anges i portalparagrafen följs upp av två separata funktions-/föreskriftskrav för Br1- respektive Br2- och Br3-byggnader. Detta innebär att kravet får ses som övergripande och gällande för samtliga byggnader. De krav som sedan anges för de respektive byggnadsklasserna innebär att brännbara fasader tillåts till viss del men att en lägsta tillåtna nivå på ytskikt för en fasad sätts till klass D-s2,d2. Ytskikt av denna klass tillåts i byggnader i upp till två till tre våningar och i ”begränsade delar” för byggnader över tre våningar. Det görs i de senare delarna av regelverket ingen skillnad på om väggarna är åtkomliga för räddningstjänsten eller inte.

Syfte

Med grund i ovanstående material görs bedömningen att man i en analys kring vilka fasadmaterial som ska tillåtas bör ta hänsyn till huruvida fönsterutrymning ska ske genom den aktuella fasaden samt om det finns risk för brandspridning mellan olika brandceller om brandspridning sker längs fasaden. Man bör även beakta huruvida fasaden är åtkomlig för räddningstjänsten eller inte. Under förutsättning att ovanstående beaktas bör en viss brandspridning längs fasadytan kunna tillåtas, vilket även bekräftas av kommande allmänna råd där man hänvisar till t.ex. SP FIRE 105.

Syftet med funktionskravet bedöms inte vara att brandspridning längs fasadytan ska förhindras utan snarare försvåras eller fördröjas. Detta eftersom att ytskikt tillåts som är brännbara och kan ge upphov till relativt snabb brandspridning längs fasadytan.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med kraven för inglasade balkonger?

58.1 BBR 24 Kap 5:537

58.1.1 5:537 Inglasade balkonger, loftgångar och uterum 

Föreskrift (funktionskrav):

”Skydd mot brand- och brandgasspridning mellan brandceller ska upprätthållas vid inglasning av utrymmen som ansluter till brandcellen, såsom balkonger, loftgångar och uterum.”

Allmänt råd:

”Skydd mot brand- och brandgasspridning bör utgöras av brandtekniskt avskiljande konstruktion, skyddsavstånd eller en kombination av båda.

Skydd mot brand- och brandgasspridning mellan intill- och ovanliggande utrymmen som nämns ovan, eller till fönster i andra brandceller, bör motsvara avskiljning i minst klass E 30. Skyddet bör omfatta de ytor som vetter parallellt mot varandra, t.ex. ovansida mot undersida eller sida mot sida. Ytorna anses vara parallella om vinkeln mellan dessa är mindre än 60°.

Avskiljande konstruktion kan kombineras med, eller ersättas av, skyddsavstånd. För skydd med enbart avstånd bör skyddsavståndet mellan parallella horisontella ytor som är oskyddade vara minst 3 meter och mellan parallella vertikala ytor minst 0,5 meter.”

58.2 Historik

Krav på utförande av inglasade balkonger infördes i NR och var oförändrade fram till BBR19, då krav infördes även mellan inglasningar med inbördes avstånd.

58.2.1 NR

”8:433 Inglasade balkonger

Inglasade balkonger skall inbördes vara avskilda i den brandtekniska klass som gäller enligt avsnitt 8:42. Detta gäller dock inte balkonger som endast förses med enkel inglasning (vindskydd) mot det fria, om de har täta anslutningar mot intilliggande balkonger (vertikalt och horisontellt) så att brandgaser inte kan spridas direkt mellan dem.”

58.2.2 BBR 1

”5:634 Inglasad balkong eller loftgång och inglasat uterum

Risken för spridning av brand och brandgas mellan brandceller får inte öka vid inglasning av balkonger, loftgångar och uterum.

Råd: Vid enkel inglasning (vindskydd) är det tillräckligt att balkonger och motsvarande skiljs från varandra, och från närliggande lägenheter, så att spridning av brandgaser inte kan ske direkt mellan dem. Utgör inglasningen en del av byggnadens klimatskärm (flerglasrutor), ställs krav på avskiljande från intill- och ovanliggande utrymmen i brandteknisk klass enligt avsnitt 5:62. Sådana fönster och dörrar i lägenheter, som vetter mot inglasade loftgångar med brandavskiljande inglasning, bör utföras i lägst klass El 30.”

58.2.3 Konsekvensutredning BBR19

”5:537 Inglasade balkonger, loftgångar och uterum (5:634)

Ändring:

Förtydligad föreskrift med vissa förändringar. Då inglasningen kan medverka till en ökad brandbelastning på balkongen ställs krav för att begränsa brandspridning mellan balkongerna och vidare in i lägenheterna. Krav mot det fria anses fortsatt inte behövas – om det inte finns en annan brandcell i samma eller annan byggnad nära. Mått på acceptabla avstånd som anses motsvara E 30 förs in. Balkongplattan behöver tätas mot fasad och flamman förs då ut från fasaden vilket medverkar till ett visst ökat skydd. Sidorna på balkongen bör även de vara täta för att försvåra brandspridning om balkongerna är nära varandra i sidled.

Motiv:

Det har inträffat bränder där de inglasade balkongerna har bidragit till brandspridningen mellan lägenheter i olika våningsplan. Problemet med att ställa brandcellskrav mellan inglasade balkonger är att man då inte kan ha öppningsbara inglasningar och det diskuteras även om den ytan som utgör balkong då tillhör lägenheten och då ska de normala brandcellskraven gälla.

E 30 gränsen anses acceptabel för att begränsa brandspridningen mellan balkongerna och vidare in i lägenheten. Balkonggränserna är inte en riktig brandcellsgräns då den inte är en del av lägenheten. För att en brand på balkong eller lägenhet ska nå nästa lägenhet ska balkongdörren stå öppen eller glasen gå sönder för att branden ska nå nästa brandcell, därav lättnaden till E-klass.

Måttet på 0,5 m som skyddsavstånd mellan inglasade utrymmen har förekommit i handböcker. Fortsatt är det de parallella ytorna som ska skyddas om de är nära varandra.

Konsekvens:

Alla delar utom den del som är i framkant (och som är öppningsbar) ska utföras E 30 och motsvarar dagens krav. Kraven motsvarar ungefär de som gällt tidigare och konsekvenserna är därmed små.”

58.2.4 Svar från boverket

Fråga till Boverket (dnr: 1234-4015/2013):

”När det är för små avstånd så E30 skydd kan behövas, är det då varje balkong som behöver E30 eller räcker det att ena är E30.

Exempelvis; Man ser uppifrån. Tre balkonger i rad. Avstånd mindre än 0,5 m i sidled. Kan det då gå att bygga mitten balkongen (den blå) utan klassning (E0) om de andra angränsande sidorna (de röda linjerna) har E30. Eller krävs det E30 på alla balkongernas sidor?

Samma fråga är om balkongerna skulle vara klimatskydd, då ska de ju vara i samma klass som fasaden. Gäller det då Ei60 totalt eller behöver det vara Ei60 på alla sidor?

Sen kommer en sista fråga. Om det jämte en av balkongerna finns ett fönster i fasaden (gröna linjen). Fönstret är i en annan brandcell och exempel oklassat. Är det fortfarande 0,5 meter emellan så behövs det klassning? Och i så fall vilken? Eller blir det att vinkeln emellan är över 60 grader så det inte behövs, oavsett avstånd emellan.”

Svar från Boverket (dnr: 1234-4015/2013):

” Fråga 1

Det räcker med klassning på ena sidan. Hade de legat kloss hade en E 30 gräns räckt och då räcker det med en E 30 en oklassad glasruta och avstånd.

Fråga 2

Om balkongerna utgör en del av lägenheten gäller de vanliga fasadkraven enligt BBR 5:551. Det innebär nödvändigtvis inte att alla konstruktionselement i fasaden är i EI 60 utan att kravet på EI 60 mellan olika våningar ska upprätthållas.

Fråga 3

Eftersom vinkeln är över 60 grader blir det inget extra krav på den inglasade balkongen.”

 

Fråga till Boverket (dnr: 3140/2015):

Vi har fått en fråga från vår stadsbyggnadsförvaltning som vi inte kunde svara på. Vad gäller här egentligen?

Vid inglasning av balkonger så gäller att skydd mot brand- och brandgasspridning mellan intill- och ovanliggande balkonger bör motsvara avskiljning i minst klass E 30. Men om det saknas balkong på våningen över en balkong som glasas in (med tak typ kanalplast), istället så finns ett fönster till lägenheten ovanför. Ska BBR 5:537 tillämpas här också?

Eller ska vi betrakta taket över balkongen som ett lägre beläget tak, enligt BBR 5:536, ”Skydd mot brandspridning till brandcell belägen högre än ett intilliggande tak ska upprätthållas”?

 

Svar från Boverket (dnr: 3140/2015):

Svaret är att ingen av de föreskrifter du hänvisar till gäller. Om det inte finns någon överliggande balkong finns inget krav uppåt av den anledningen. Balkongen i sig är inte heller att betrakta som en brandcell så kravet på lägre beläget tak är inte heller aktuellt Vad det gäller själva taket gäller däremot att det ska uppfylla taktäckning av klass Broof(t2). Enklare skärmtak av klass E gäller enbart för småhus. Om kanalplast kan uppfylla kravet på Broof(t2) eller inte beror på vilket typ av plast det.

 

Fråga till Boverket (dnr: 1234:2399/2013):

Frågan rör begreppet ”inglasade balkonger” ur 5:537.
Jag jobbar med ett nybyggnadsprojekt som avser bostadshus i klass Br1. Husen är behäftade med särskilda krav avseende buller från en riktning vilket innebär att de lägenheter som inte är genomgående måste kunna vädras åt samma håll som bulleråtgärder krävs. Detta avses lösas genom att balkongen förses med bullerskydd i form utav en partiell inglasning där spalter på båda sidor lämnas öppna för att medge vädring via innanförliggande fönster. Se bifogad skiss (den ger ett hum om hur lösningen ser ut, men inga exakta mått eller förhållanden).

Min fråga är huruvida denna partiella inglasning av de balkonger som tillhör icke‐genomgående lägenheter innebär att de skall behandlas som ”inglasade balkonger” enligt 5:537. Det faktum att inglasningen endast omfattar ca 75% av den normala öppningen mot det fria och att den utförs fast monterat glas (ej öppnings‐/stängningsbar) innebär i min mening att utrymmet inte kan betraktas som ett uterum eller kan anses främja ökad möblering eller större brandbelastning då klimatet kommer att vara det samma som utomhus.
Om de krav som anges i 5:537 för inglasade balkonger skall efterlevas blir denna lösning sannolikt praktiskt ogenomförbar, vilket jag isf måste lyfta direkt i detta projekteringsskede.

Svar från Boverket (dnr:1234:2399/2013):

” Syftet med föreskriften att inglasade balkonger ska vara täta i klass E 30 till intill‐ och ovanliggande inglasade balkonger är att risken för brandspridning mellan olika lägenheter via inglasade balkonger inte ska öka. Om brandgaser vädras ut mot det fria uppkommer inte denna risk i samma omfattning, varför det inte finns något krav på själva fronten av den inglasade balkongen. Huruvida din lösning motsvarar kraven i avsnitt 5:537 kan Boverket inte ta ställning till då det är byggherren som ska ta ansvar att reglerna uppfylls och kommunens byggnadsnämnd ansvarar för tillsyn i det enskilda fallet”

 

Fråga till Boverket (dnr: 1234-2780/2013):

Frågan är en lång mailkedja där grundfrågan verkar vara

”Hej , Är det godkänt brandtekniskt? Tänker mig en ”dropplåt” i nederkant för att täta uppåt.”

Svar från Boverket (dnr:1234-2780/2013):

” Vid inglasning av en balkong så ska den vara tät neråt om balkongen nedan är inglasad, dvs inget avstånd mellan balkongplattan och inglasningen. Däremot kan balkongen vara öppen framåt om det inte finns en annan brandcell i närheten som hindrar detta. Det är dock att rekommendera att det alltid är tätt neråt för att säkerställa eventuella framtida inglasningar.”

 

Fråga till Boverket (dnr: 1234-1855/2013):
Frågeställningen är ej publicerad.

Svar från Boverket (dnr: 1234-1855/2013):

Fråga 1

”Normalt blir det inga krav om man inglasar en enstaka balkong eftersom det inte finns risk för brandspridning till någon annan inglasad balkong. I rådstexten nämns däremot också fönster i annan brandcell. Det skulle i vissa fall kunna behöva ett skydd av det skälet. Eftersom det kravet gäller parallella ytor torde det dock vara mycket ovanligt med en inglasad balkong så nära ett innerhörn i annan brandcell.”

Fråga 2

”Ja det kan vara möjligt att med en analytisk dimensionering genom beräkning visa att brandskyddet mellan byggnader är tillfredställande även om avstånd mellan inglasade balkonger i olika byggnader understiger 8 m. Detta sker då mot avsnitt 5:61 i BBR och har egentligen inget att göra med E 30 kravet i avsnitt 5:537.”

Fråga 3

”Boverket tar inte ställning till enskilda lösningar. Vid ändringsprojekt som att glasa in en indragen balkong på översta våningen mot ovanliggande takfot gäller att den ändrade delen ska uppfylla motsvarande krav som gäller vid uppförande av en ny byggnad om det inte finns synnerliga skäl. Om takfoten är en ändrad del eller inte får avgöras i varje enskilt fall. Vid vårt möte konstaterade vi däremot att det är en uppenbar brandspridningsrisk och att det är rimligt att göra tätt vid takfoten på något sätt.

För mer om brandskydd vid ändring, se BBR 5:8 och 1:22.”

58.3 Utländska regelverk

58.3.1 Norge

Hittar inget liknande krav.

58.3.2 England

Hittar inget liknande krav.

58.3.3 USA

Hittar inget liknande krav.

58.3.4 Australien

Balkonger är undantagna kraven på brandklass. Även om de är inglasade.

58.3.5 Nya Zeeland

Inglasade balkonger hanteras inte specifikt i det nya zeeländska regelverket.

58.3.6 Kanada

Inglasade balkonger hanteras inte i de kanadensiska byggreglerna.

58.4 Intervjuer

Vad är syftet med kraven för inglasade balkonger?

Intervjuperson nummer 1

Balkonger anses ofta användas som ett bostadsutrymme (möbleras etc) och kan då bidra till spridning av brand mellan brandceller, detta är ett sätt att hindra brandspridning mellan brandceller.

Avstånden känns lite godtyckliga. Kan bero på lägre brandbelastning på balkongen än i lägenhet. Konstigt att avstånden och skyddsnivåerna är olika.

Intervjuperson nummer 2

Främst att hindra brandspridning mellan lägenheter där brännbart material på den inglasade balkongen bidrar till en större brandpåverkan. En pragmatisk lösning för att hitta ett mellanting mellan bostad och balkong. Har att göra med mängden brännbart material och hur balkongen används. Om lägenheten har boendesprinkler så borde detta vara positivt för att minska risken. Även brandcellsgräns mellan lägenhet och balkongen borde påverka på samma sätt.

Intervjuperson nummer 3

Om det är isolerat ska ju inglasningen räknas som samma brandcell som lägenheten. Förstår inte kravet. Oisolerade balkonger innebär ofta gasolvärmare på sommaren, dörren öppen till v-rummet. På vintertid ofta förråd. Troligen en kostnadsbedömning. När är det isolerat? Ej vinterbonat men med isolerglas? Förtydligandet borde finnas med i BBR. Bättre att kräva E30 än inget alls. Skulle bli väldigt dyrt med bc-kraven. Ingen vanlig brand.

Intervjuperson nummer 4

Syftet är att ge skydd om det brinner på balkongen. Kan vara mycket brännbart på en inglasad balkong.

Intervjuperson nummer 5

Klurigt. Varför 3 meter i detta fall och 1,2 meter annars?

Intervjuperson nummer 6

Balkongen blir en del av lägenheten med möbler och grejer. Mindre grejer om den inte är inglasad.

Intervjuperson nummer 7

Att man inte skall få snabb brandgasspridning mellan olika brandceller. 0,5 m måttet har jag och Anders Klippberg hittat på.

Intervjuperson nummer 8

Att risken för brandspridning mellan inglasade balkonger inte är högre än om balkongen vore öppen.

Intervjuperson nummer 9

För att det inte ska bli för dyrt. Det var mycket tjafs när kravet infördes. Det skulle bli för dyrt att bygga med EI 60.

Intervjuperson nummer 10

En inglasad otät balkong kan ju innebära en brandgasspridning från lgh till lgh om balkongdörrarna står öppna vilket inte är orimligt vissa tider på året.

Intervjuperson nummer 11

Det ska inte vara större risk för brandspridning än om balkongen inte är inglasad. I ursprungsläget är det brand i lägenheten som skyddet gäller för, dvs brand som startar i lägenhet och som sprids till den inglasade balkongen och som pga inglasningen kan spridas till intilliggande balkong istället för ut mot det fria.

Intervjuperson nummer 12

Min uppfattning är att det borde vara samma krav som för en del av lägenheten. Dvs 1,2 m mellan ovanliggande och EI 60 mellan. Brandbelastningen på en inglasad balkong kan vara lika hög som inne i lägenheten.

58.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Planverket uttalade sig i mitten på 80-talet om krav på tätning mellan inglasade balkonger. Kopior av det svaret har vi dock ej hittat. Inglasade balkonger reglerades för första gången i NR. Vare sig NR eller BBR1 angav någon nivå på hur skyddet mellan balkongerna skulle utföras. I handböcker tolkades nivån till E30.

Intervjupersonerna har en varierande syn på om E30 kravet är tillräckligt för att begränsa risken för brandspridning mellan olika lägenheter/balkonger.

Konsekvensutredning till BBR19 och flertalet svar från Boverket ger svar på flera frågeställningar.
Svaren från Boverket tydliggör att kravet på skydd endast gäller direkt mellan olika inglasade balkonger.

Rådet anger endast krav för fönster i annan brandcell som vetter parallellt mot inglasning närmare än 0,5 m, vilket är mycket lägre än för fönster i olika brandceller. Detta bedöms bero på att man inte förväntar sig samma brandförlopp på en inglasad balkong som inom en lägenhet/brandcell.

Syfte

Syftet bedöms vara att begränsa risken för direkt brandspridning från en lägenhet till en annan lägenhet, via inglasade balkonger i dessa lägenheter.

Syftet bedöms även vara att i begränsad omfattning skydda mot risken för brandspridning, till en inglasad balkong genom flammor eller strålning, från fönster i en angränsande brandcell eller i angränsande inglasad balkong.

 

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med sektionering av vind? ”… Om vind och underliggande plan utgör skilda brandceller bör vinden delas in i brandceller om högst 400 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 30. …”

57.1 BBR 24 kap 5:535

57.1.1 5:535 Vinds- och undertaksutrymmen 

Föreskrift (funktionskrav):

”Vinds- och undertaksutrymmen ska utformas så att skyddet mot brandspridning mellan brandceller upprätthålls. De ska dessutom utformas så att omfattande brandspridning begränsas. …”

Allmänt råd:

”För att upprätthålla skyddet mot brandspridning mellan brandceller, bör särskild hänsyn tas till behovet av skydd mot brandspridning till och på vinden, och takkonstruktionens bärförmåga vid brand. Risken för brandspridning från fönster via takfot till vind, som utgör en annan brandcell bör begränsas. Detta kan exempelvis ske genom att takfoten utförs med avskiljande förmåga i lägst klass EI 30. Om vind och underliggande plan utgör skilda brandceller bör vinden delas in i brandceller om högst 400 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 30. Därutöver bör vindar i Br1-byggnader under samma förutsättning delas upp i delar om högst 1 200 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 60. Uppdelning behöver inte göras om isoleringen i vindsbjälklaget är av klass A2-s1,d0 och det endast finns en begränsad mängd brännbart material eller brännbara byggnadsdelar ovanför vindsbjälklaget. Byggnadsdelar bör då vara av lägst klass B-s1,d0.”

57.2 Historik

I 1947 års byggnadsstadga kan en första antydan till krav på avskiljning av vind antydas. Till SBN 1967 fördes sedan kravet in på avskiljning om 1200 m² i EI 60 och utöver det avskiljning om 400 m² i EI 30 beroende av byggnadshöjd samt hur vinden nyttjades, detta för brandsäker byggnad. För brandhärdig byggnad gällde indelning endast i 400 m². Kraven formulerades sedan om något till SBN 1980 och ytterligare en gång när NR kom och därmed också byggnadsklasserna. När BBR kom togs kravet på den större brandcellen bort för att sedan föras in i BBR 19 igen.

57.2.1 1947-års byggnadsstadga

”65§ 1 mom. Efter brandchefens hörande må byggnadsnämnden föreskriva, i vad mån källare eller vind eller byggnad i sin helhet skall avdelas med brandsäkra, brandhärdiga eller flamskyddande väggar och huru takets undersida invid sådan vägg å vind skall skyddas mot brand. Öppning i dylik avskiljande vägg skall förses med dörr av åtminstone brandhärdig konstruktion.”

57.2.2 SBN 1967

37:25 Sektionering

37:251 Brandsäker byggnad
Vind med större golvyta än 1 200 m² uppdelas i delar om högst denna storlek, avskilda från varandra i lägst klass A 60.

Där jämte uppdelas vinden i delar om högst 400 m² golvyta, avskilda från varandra i lägst klass B 30. I byggnad med högst åtta våningar erfordras dock ej sådan uppdelning, om vinden ej kan utnyttjas som förvaringsrum e d och – i fråga om byggnad med fler än åtta våningar om ovan vindsbjälklaget inte finns annat brännbart material än takstolar och åsar av trä.

Här ovan avsedda väggar ansluts till yttervägg och tak på sätt som anges för brandmur i :26, femte stycket.

37:252 Brandhärdig byggnad
Vind med större golvyta än 400 m² uppdelas i delar om högst denna storlek, avskilda från varandra i lägst klass B 30.

37:253 Annan än brandsäker eller brandhärdig byggnad
Envåningshus av trä för bostads- eller affärsändamål ges inte större byggnadsyta än 400 m², såvida det inte uppdelas i delar om högst denna storlek genom vägg i lägst klass A 60.

57.2.3 SBN 1980

”37:426 Sektionering av vind

37:4261 Brandsäker byggnad

Vindsutrymmen med större golvarea än 1 200 m² skall i en brandsäker byggnad delas upp i delar om högst denna storlek, avskilda från varandra med väggar i klass A 60. Sådana väggar skall anslutas till tak på sätt som anges i :433, femte stycket, och skall på ett enkelt sätt kunna lokaliseras utifrån. Denna uppdelning fordras dock inte, om vinden inte kan utnyttjas som förvaringsutrymme e d och inte heller om ovan ett vindsbjälklag i klass A 60 inte finns annat brännbart material än takstolar och åsar av trä.

Härutöver skall vinden delas upp i delar om högst 400 m² golvarea, avskilda från varandra i klass B 30. I en byggnad med högst åtta våningar fordras dock inte en sådan uppdelning, om vinden inte kan utnyttjas som förvaringsutrymme e d, och inte heller i en byggnad med fler än åtta våningar, om ovan ett vindsbjälklag i klass A 60 inte finns annat brännbart material än takstolar och åsar av trä.

Om en takkonstruktion utförs enligt :32 b), skall vindsutrymmen eller motsvarande delas upp i delar i samma utsträckning som översta våningsplanet, inbördes avskilda i samma brandtekniska klass som i detta våningsplan.

:4262 Brandhärdig byggnad

Vindsutrymmen som kan utnyttjas som förvaringsutrymme e d och som har större golvarea än 400 m² skall i en brandhärdig byggnad delas upp i delar om högst denna storlek. Avskilda från varandra med väggar i klass B 30. Om en takkonstruktion utförs enligt :32 b) skall vindsutrymmen eller motsvarande delas upp i delar i samma utsträckning som översta våningsplanet, inbördes avskilda i samma brandtekniska klass som i detta våningsplan.”

57.2.4 NR 1

”8:44 Vinds- och undertaksutrymmen

8:441 Byggnader i klass Br1

I en byggnad i klass Br1 skall vindsutrymmen som är större än 1 200 m² delas upp i delar om högst denna storlek med väggar i lägst klass A 60. Därutöver skall vindsutrymmena delas upp i delar om högst 400 m² med väggar i lägst klass B 30. Förvaringsutrymmen får i övrigt endast delas upp med väggar av metalltrådsnät på träreglar eller annat utförande, så att en brand snabbt kan lokaliseras och bekämpas.

Om vindsutrymmena inte medger förvaring, behöver uppdelning i delar om högst 400 m² inte göras i byggnader med högst åtta våningsplan.”

”8:442 Byggnader i klass Br2 samt vissa byggnader i klass Br3

I en byggnad i klass Br2 skall vindsutrymmen som är större än 400 m² delas upp i delar om högst denna storlek med väggar i lägst klass B 30. I byggnader som inte är bostadshus och som inte medger förvaring får dock vindsutrymmet delas upp i delar om 1 200 m². Uppdelning av vindsutrymmen som inte medger förvaring fordras inte, om isoleringen i vindsbjälklaget är obrännbar och om det ovan bjälklaget finns brännbart material i endast ringa omfattning, såsom takstolar och åsar (reglar) av trä.

I en- och tvåvåningsbyggnader får vindsutrymmen som inte medger förvaring alternativt delas upp i delar i samma utsträckning som översta våningsplanet, inbördes avskilda i lägst samma brandtekniska klass som i detta våningsplan.

I en byggnad i klass Br3, som inrymmer en vårdanläggning, ett hotell eller en skola, skall vindsutrymmen delas upp på samma sätt som gäller för en byggnad i klass Br2.

8:443 Vindsutrymmen i sammanbyggda småhus

I sammanbyggda småhus skall de lägenhetsskiljande väggarna utföras i lägst klass B 60 även ovanför vindsbjälklaget. Om vindsutrymmet inte kan inredas för bostadsändamål och dessutom vindsbjälklaget utförs i lägst klass B 30, får de brandavskiljande väggarna i vindsutrymmet utföras i klass B 30.”

57.2.5 BBR 94

”5:64 Vinds- och undertaksutrymmen

Vinds- och undertaksutrymmen skall utformas så att risken för brandspridning begränsas. Undertaksutrymme som sträcker sig över flera brandceller skall vara avskilt i lägst samma brandtekniska klass som krävs för de brandcellsskiljande väggarna.

Råd: Vindsutrymmen bör delas upp i delar om högst 400 m² med väggar i klass El 30. Uppdelning behöver inte göras, om isoleringen i vindsbjälklaget är obrännbar och det endast finns begränsade mängder brännbart material ovanför bjälklaget.

57.2.5 BBR 10

Endast förändring med avseende på angiven brandteknisk klass i det allmänna rådet.

”Allmänt råd:
Vindsutrymmen bör delas upp i delar om högst 400 m² med väggar i klass EI 30. Uppdelning behöver inte göras, om isoleringen i vindsbjälklaget är av klass A2-s1,d0 (obrännbart material) och det endast finns begränsade mängder brännbart material ovanför bjälklaget.”

57.2.5 Konsekvensutredning BBR19

5:535 Vinds och undertaksutrymmen (5:64)

Ändring:

Förslaget motsvarar de krav som ställts tidigare kring indelning av vindar med vissa förtydliganden och justeringar. I rådet anges att man ska ta hänsyn till risken för brandspridning via takfot till vind.

Större vindsutrymmen kräver avskiljning i högre brandtekniskt klass vilket är ett nytt krav.

Motiv:            

Risken för att brandgaser ansamlas ovan undertak och leder till att branden snabbt omfattar stora delar av byggnaden försvåras genom dessa krav. Reglerna förutsätter att man tar hänsyn till de risker som särskilt kan gälla takkonstruktion. Exempelvis bör risken för brandspridning via vind och risk för kollaps av takkonstruktion beaktas. Kravet på takfot gäller för att upprätthålla kravet på skydd mot spridning mellan brandcellsgräns, dvs. om vinden utgör egen brandcell, eller om den förbinder flera brandceller bör skyddet mot brandspridning via takfoten ses över. Reglerna har skärpts avseende på storleken på brandceller och deras brandtekniska klass. Det sker med bakgrund i att tillämpningen av reglerna inte har fungerat som avsett för att brandcellsgränser ska upprätthållas. Vindsbränder är vanligt förekommande med flera uppmärksammade fall där brand har lett till stora konsekvenser. Boverket har uppmärksammat det i serien Boverket informerar, både 2003 och 2008. Visserligen har många fall varit i det äldre beståndet där det fanns andra typer av brister men även i nyare bebyggelse har problemet uppmärksammats.

Konsekvens:

Förändringen gällande utformning av takfot kan leda till vissa kostnadsökningar, kravet gällde dock även tidigare. Minskad risk för bränder som sprids via takfot till vinden ger ökad säkerhet i byggnader och resulterar även i ökat egendomsskydd. Problem förknippade med täta takfötter pga. brandteknisk avskiljning bedöms minska i betydelse eftersom krav på energihushållning m.m. innebär att byggnader idag ofta byggs med bättre täthet än tidigare. Det finns också exempel på lösningar av problematiken i Norge där man sedan ett tag har krävt högre krav på skydd mot brandspridning via takfot. De tydligare kraven på avskiljning på vindar bedöms vara motiverade m.h.t. inträffade bränder. Tillämpningen av äldre bestämmelser har i många fall inte lett till att man har uppfyllt kraven på att upprätthålla brandcellsgränserna. Med de nya skrivningarna förtydligas kraven.

Kommentar:

Föreskriften om undertaksutrymmen gäller i de fallen man har brandceller. Eftersom brandceller kan utgå vid verifiering med analytisk dimensionering finns möjlighet till alternativa lösningar.

57.2.6 Svar från Boverket

Fråga till boverket (dnr:1234-4835/2012):

Jag har en fråga angående sektionering av vind. Vindsutrymme bör sektioneras i brandceller om högst 400 kvm. Vilken typ av area pratar man om, byggarea, bruksarea eller någon annan area?

Svar från Boverket (dnr:1234-4835/2012):
Det är brandcellens yta som avses. Någon exakt definition finns inte, men närmst ligger bruttoytan. Framförallt har det inget med boarea eller avräkning av ytor under snedtak att göra.

Fråga till Boverket (dnr:1234-145/2012):
Gäller avsnitt 5:535 för sammanbyggda småhus med en oinredd kallvind och ett uppstolpat trätak som inte kan störta ned utanför fasadliv samt att vindsbjälklaget är utfört av betong och klarar 2-sidig brandpåverkan i 60 min för en standardbrandkurva. Dvs: Jag betraktar inte detta fall som omfattande brandspridning som föreskriften anger. Är detta korrekt uppfattat?

Svar från Boverket (dnr:1234-145/2012):
Rådet i BBR 5:535 anger att vindsutrymmet ska avskiljas med en brandcellsgräns i klass EI 30 om enheter på max 400 m². Det innebär att en radhuslänga som du beskriver kan behöva en avskiljning på vinden även om bjälklaget under är av betong. Anledning till detta är att räddningstjänsten ska ha möjlighet att begränsa en brand till en del av byggnaden även på vinden. Omfattande brandspridning tolkas med andra ord i rådet som ytor över 400 m² på vinden även om risken för skador på underliggande våning är liten.

57.3 Utländska regelverk

57.3.1 Norge

I Norge ska ”Stora hålrum” brandcellsindelas om de har en area som överstiger 400 m². Detta innefattar hålrum ovan innertak, dvs vind.

57.3.2 England

Inte kunnat hitta något angående detta.

57.3.3 USA

Kommentar: 2015 IBC, 718.4.3 samma krav för NFPA

”Draftstopping” ska installeras på vindar på så vis att den horisontella ytan inte uppgår till mer än 279 m².

57.3.4 Australien

Inga motsvarande krav.

57.3.5 Nya Zeeland

Hittar inget liknande krav i det Nya zeeländska regelverket. Vindar är inte så vanligt förekommande mer än i enbostadshus. I övrigt används vindsutrymme främst för teknik- och fläktutrymmen. Vindsförråd är inte vanligt förekommande. Detta kan vara anledningen till att det inte hanteras.

57.3.6 Kanada

Hittar inget liknande krav.

57.4 Intervjuer

Vad är syftet med sektionering av vind? ”… Om vind och underliggande plan utgör skilda brandceller bör vinden delas in i brandceller om högst 400 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 30. …”

Intervjuperson nummer 1

Begränsa skadan och måste i grunden ses som ett egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 2

Syftet är att begränsa omfattningen av en brand. Svårt för räddningstjänsten att släcka dessa bränder. Så det är motiverat med någon typ av sektionering. Finns många exempel på problematiska bränder i radhus och liknande.

Storleken kanske kommer från när man byggde mycket lamellhus.

Intervjuperson nummer 3

Grunden är att begränsa brandspridning inom byggnad. Sannolikt krav pga tidigare bränder i stora osektionerade vindar. Egendomsskydd i stor utsträckning men även säkerhet för räddningstjänstens personal. Bidrar även till att minska risken för spridning av brand mellan byggnader.

Intervjuperson nummer 4

Begränsa snabb spridning i ”sidled”. Svårt att lösa i anslutning till takfoten.
Kravet bör gälla oinredda vindar det vill säga där det är sämre ytskikt.

Intervjuperson nummer 5

Räddningstjänsterna är övade för att göra insats i lägenheter eller villor. Vindsbränder är svåråtkomliga. Hade varit med logiskt att lägga under avsnittet om räddningsinsats. Nu blir syftet mer svårbegripligt. Troligen ett sätt att göra något åt de senaste 20 årens vindsbränder. Förr 1200 m². Tittade i Svensk Byggnorm 1967 och såg att vindar delas upp i högst 400 m² i lägst klass B 30, vilket borde innebära att syftet är att begränsa storleken på branden med en koppling till byggnadens höjd då större vindar tillåts i en- och tvåvåningsbyggnader

Intervjuperson nummer 6

Begränsa snabb spridning av brand för att öka möjligheterna till släckinsats. Observera att EI 30 avskiljningarna inte kan hindra brandspridning.

Intervjuperson nummer 7

Att underlätta räddningstjänstens insats i ett svåråtkomligt utrymme.

Intervjuperson nummer 8

För att undvika onödigt stora brandskador. Främst ett egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 9

SBN 80! Stora vindsbränder ska begränsas. Svårsläckt. Funktionskravet har alltid funnits.

Intervjuperson nummer 10

Det kan bli läbbiga vindsbränder. Många vindsbränder som inträffat. Egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 11

Begränsa brandspridning och att branden växer sig för stor och skapar för stor skada. Osäker på varför just 400 m², kan bero på historiken med många storskaliga vindsbränder.

Intervjuperson nummer 12

Tog bort vindkrav tidigare, var från början ett värdeskydd. Men det är ju en svårighet för räddningstjänsten med vindsbränder och erfarenhetsmässigt ansåg man att det skiljas av, har egentligen inget med personsäkerhet att göra.

57.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kravet på vindsavskiljning har funnits med relativt länge, sedan 1950-talet, men har skärpts på senare tid på grund av ett antal vindsbränder i exempelvis radhuslängor, så att man inte längre gör så stor skillnad på typ av hus utan finns det en vind så ska den skiljas av under förutsättning att den överstiger den angivna arean. Konsekvensutredningen visar också att ett högre krav på avskiljning krävs med hänsyn till erfarenhet från de bränder som varit.

I ett svar på en fråga kring avskiljningen i EI 30 om 400 m² talar Boverket om att vindar ska skiljas av även om underliggande bjälklag är betong och klarar två-sidig brandpåverkan. Anledning är att räddningstjänsten ska ha möjlighet att begränsa en brand till en del av byggnaden även på vinden. Omfattande brandspridning tolkas med andra ord i rådet som ytor över 400 m² på vinden även om risken för skador på underliggande våning är liten.

Bara det norska och amerikanska regelverket har liknande krav.

Intervjupersonerna är i stort överens om att det främst handlar om egendomsskydd (begränsa omfattande brandspridning) samt att underlätta räddningstjänstens insats då vindsutrymmen kan vara svårsläckta samt utbredda.

Syfte

Syftet bedöms vara att minska risken för omfattande brand- och brandgasspridning inom en byggnad men även inom den enskilda vinden i en byggnad. Dessutom bedöms syftet vara att underlätta räddningstjänstens släckinsats.

Följande punkter bör beaktas:

–          räddningstjänstens möjligheter till tillträde till vinden

–          räddningstjänstens möjligheter till släckinsats på vinden

–          ytskikt inom vindsutrymmet

–          brandbelastningen inom vindsutrymmet

 

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med angivna nivåer för begränsningar i kraft att öppna dörrar?

56.1 BBR 24

56.1.1 5:335 Dörrar

Föreskrift (funktionskrav):

”… Dörrar som ska användas för utrymning ska vara lätta att öppna och passera. Undantag medges för utrymmen i verksamhetsklass 5D. (BFS 2011:26).”

Allmänt råd:

”Dörrar bör kunna öppnas utan större tidigare kunskap om hur detta ska ske. Vid behov bör det tydligt framgå hur dörren kan öppnas. Låsta dörrar med fördröjd öppning bör inte förekomma. Dörrar bör kunna öppnas med ett trycke som trycks nedåt eller genom att dörren trycks utåt. Öppningsbeslag bör placeras med centrum mellan 0,80 till 1,20 meter över golv. Den högsta kraften för att öppna en dörr bör anpassas efter vilken typ av öppningsanordning som används.

– För trycken bör den vertikala kraften understiga 70 N. Detta gäller exempelvis för trycken utformade enligt SS-EN 179. Kraften för att trycka upp dörren bör understiga 150 N.

– För tryckplattor bör öppningskraften understiga 150 N. Detta gäller exempelvis för tryckplattor utformade enligt SS-EN 179.

– För större öppningsanordningar, exempelvis hela dörrblad eller panikutrymningsbeslag, kan en högre öppningskraft accepteras, dock högst 220 N för öppningsfunktionen och högst 150 N för fortsatt öppning av dörren. Detta gäller exempelvis för panikutrymningsbeslag utformade enligt SS-EN 1125. …”

56.2 Historik

Ett krav på att dörrar ska vara lätt öppningsbara med rimliga öppningskrafter har funnits i byggreglerna ganska länge. Kvantifierade krav på kraft kom dock först i och med handboken om utrymningsdimensionering 2003. Dessa nivåer kommer ur de standards som finns för beslagning och har hängt med i reglerna sedan dess. De dörrar som omfattas av kraven har blivit fler de senaste 5 åren.

56.2.1 SBN 75

”Dörr i utrymningsväg utförs utåtgående i utrymningsriktningen och öppningsbar utan nyckel eller annat redskap, där i annat fall särskild risk föreligger att personer skadas genom uppkommande trängsel. I utrymningsväg från samlingssal eller eljest för fler än 150 personer skall öppningsanordning vara så utformad, att dörren öppnas vid endera tryck utåt eller dragning nedåt i handtag e d samt så, att risk inte föreligger att fastna med kläderna.”

Alltså inga specificerade krafter.

56.2.2 SBN 80

Samma formulering som i SBN 75

56.2.3 NR 88

Ungefär samma formuleringar som i SBN 75 och 80. Fortfarande inga krafter specificerade.

56.2.4 Utrymningsdimensionering 2006

Handboken har ett helt eget avsnitt om öppningskrafter.

”Öppningskraft

Dörrarna ska vara så utformade att berörda personer klarar av att öppna dem, se figur 7. Den högsta kraften för att öppna en dörr bör understiga 130 N, även vid ogynnsamma situationer som exempelvis vid övertryckssättning av trapphus. I dagligt bruk kan en kraft att trycka upp dörren runt 40-70 N anses som rimligt.

Kraften som behövs för att trycka ner ett trycke bör enligt SS-EN 179 inte överstiga 70 N för utrymningsbeslag. För att personer med funktionshinder ska kunna öppna dörren kan ofta lägre kraft vara motiverad.”

56.2.5 Konsekvensutredning BBR19

”5:335 Dörrar (5:342)

Ändring:

Vissa förändringar men tydligare att det gäller ”dörrar för utrymning” och inte enbart dörrar till utrymningsvägen. Avsnittet formuleras om så att det pekar på att det är hela vägen till den säkra platsen som är viktig. Vilka kriterier som gäller för att kunna använda inåtgående dörrar har förtydligats liksom rådet att dörrar bör placeras så att de i öppet läge inte hindrar utrymning. Tillägg att dörr för utrymning också ska vara lätt att passera. 

Den maximala öppningskraften för att få upp en dörr i en nödsituation revideras upp något, från 130 N till 150 N. Även kraften för att manövrera öppningsanordningen anges, vilket är olika beroende på öppningsanordning. Öppningskraften kan i vissa situationer accepteras vara 220 N. Dessa nivåer är i nivå med de europeiska standarder som finns. De krav som gäller för användbara och tillgängliga dörrar i det dagliga användandet regleras i BBR avsnitt 3. 

Allmänna råd för vred och kåpa ändras. För vred accepteras det i verksamheter med ett högre personantal och för kåpa är det acceptabelt att använda under vissa förutsättningar.

Motiv:

Texten anger ”dörrar som ska användas för utrymning” istället för ”dörr till och i utrymningsväg” som kan tolkas att bara gälla sista dörren i en brandcell innan utrymningsvägen. Med nuvarande förslag ingår samtliga dörrar som är avsedda för utrymning. Tveksamheter om ifall en dörr finns eller inte ska inte förekomma i utrymningsfallet. Förtydligandet med inåtgående dörrar belyser risken med dem. Dörr som öppnas, t.ex. in i ett trapphus, ska inte hindra personer som utrymmer från andra delar av en byggnad, t.ex. från högre belägna våningsplan. Dörrar ska vara lätta att passera för att göra det enklare att passera med rullstol, rollator etc. Undantag lyfts fram för verksamheter där personer får hållas inlåsta, dvs. verksamheter i Vk5D såsom häkten, fängelser mm.

Öppningskraften revideras för att stämma överens med de krafter som anges i SS-EN 179 respektive 1125. Rådet att öppningskraften bör vara 40-70 N vid normalt bruk utgår eftersom avsnitt 5 reglerar den speciella situationen som uppstår vid en brand och dagligt bruk regleras i avsnitt 3. Råden kring vred och kåpa ändras för att skapa flexiblare lösningar i verksamheter där man har god kännedom om utrymningsmöjligheterna.

Konsekvens:

Att alla dörrar i utrymningsvägen avses är ett förtydligande och ska därmed inte ge någon konsekvens. Att det klargörs innebär snarare att det blir lättare för den enskilde användaren av reglerna. Att dörrar ska vara lätta att passera ökar möjligheten till frångänglighet för personer med funktionsnedsättning.”

56.2.6 Remissvarssamanställning BBR19

Bland remissvaren finns många synpunkter på att öppningskrafteran borde harmonisera med SS-EN 179 och SS-EN 1125. En ändring gjordes också jämfört med ursprungsförslaget som innehöll lägre öppningskrafter än vad som sedan angavs i BBR. Oklart dock var dessa första kom ifrån.

56.2.7 Boverkets svar

I Boverkets diarie förekommer inga svar som förtydligar öppningskrafterna.

56.3 Utländska regelverk

56.3.1 Norge

I Norge gäller att dörrar som öppnas manuellt ska kunna öppnas med en maximal kraft på 30 N.

56.3.2 England

Inget sådant krav finns. Dock nämns att dörrar ska vara lätt öppningsbara och man ska inte behöva öppna flera lås för att få upp en dörr.

56.3.3 USA

Utdrag från NFPA, samma krav gäller för IBC.

56.3.4 Australien

Enda kravet på öppningskraft gäller skjutdörrar som inte får behöva större öppningskraft än 110 N. För motormanövrerade dörrar gäller samma öppningskraft vid strömavbrott. Syftet är att minimera risken att dörren hindrar de utrymmande.

56.3.5 Nya Zeeland

Öppningskrafterna är härledda från följande funktionskrav:

Detta tydliggörs i konsekvensbeskrivningen att vara dörröppningskrafter som ska vara anpassade till de öppningskrafter som kan brukas av ”medelpersonen”:

56.4 Intervjuer

Vad är syftet med angivna nivåer för begränsningar i kraft att öppna dörrar?

Intervjuperson nummer 1

Att det flesta ska kunna orka öppna dörrar. De som inte orkar kan förväntas få hjälp av andra.

Intervjuperson nummer 2

Det ska vara lätt öppningsbart. Om angivna krafter är lagom kan alltid diskuteras. För personer som är muskelsvaga är angiven öppningskraft för hög. Kraven är ett resultat av harmoniseringen inom Europa (Europastandard).

Intervjuperson nummer 3

Jag tror att det finns försök som gjordes för länge sen som detta grundas på. 150 N ganska mycket.

Intervjuperson nummer 4

Dels ska ”normala” personer orka trycka ner tryckena. Sedan ska dörren i sig gå att trycka upp av en ”normal” person, även vid olika ventilations och tryckförhållande i byggnaden. Värdet på 220 N är hämtat direkt från standarden för nödöppningsbeslag. Dessa bygger på att det ska kunna vara ett tryck mot dörren och man ska ändå kunna öppna dörren, dvs övervinna friktion mellan kolv och låsbleck.

Intervjuperson nummer 5

Finns mycket försök på detta. Ingen samsyn. Olika uppfattningar. Mycket resultat. Kolla med Staffan B. Experiment enligt rykten. Syftar till att man ska kunna komma ut.

Intervjuperson nummer 6

Syftet är att underlätta utrymning. Oklart var nivåerna kommer ifrån. Ett sätt att säkerställa lätt öppningsbart även i dörrar som aldrig används, t.ex. från utrymningskorridorer i köpcenter.

Intervjuperson nummer 7

Det handlar om att få en rimlig öppningskraft som de flesta klarar av.

Intervjuperson nummer 8

Kommer från förmodligen handikapporganisationerna beroende de flesta personer ska kunna öppna dörrarna.

Intervjuperson nummer 9

Att de som förväntas använda utrymningsvägen ska kunna öppna den. Hänsyn ska tas till olika personers förmåga, dörren ska inte bli för svår att öppna.

Intervjuperson nummer 10

Syftet är att man ska kunna ta sig ut. Det bygger på forskning. Vad man kan och inte kan öppna. Logiskt att tillåta större krafter när man kan använda hela kroppen till att öppna.

Intervjuperson nummer 11

Nivåerna kommer från till Europastandarden. 70 N är kopplat till tillgänglighetskraven.

Intervjuperson nummer 12

Jag har ingen direkt uppfattning om just 70 N är en lämplig gräns. Syftet bör vara att en ”normal” person ska kunna öppna dörren. Gränsvärdet är en skälig nivå.

56.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Första gången krafter nämns i byggreglerna är i handboken Utrymningsdimensionering. Det finns enligt indikationer på forskning som har lett fram till de krafter som har angetts i SS-EN 179 respektive SS-EN 1125. Att krafterna finns med i BBR är en anpassning till dessa standarder.

I stort sett samtliga intervjuade anger att syftet är att säkerställa att man får upp dörren vid en utrymning utan allt för stort besvär. En dörr får inte vara så tung att den blockerar för de utrymmande.

Konsekvensbeskrivningen anger att kravet gäller alla dörrar som ska användas vid utrymning – inte bara de som är i en formell utrymningsväg.

I andra länder är det inte vanligt att krafterna specificeras även om det förekommer. Krafterna liknar då de som anges i BBR vilket kanske kan förklaras med de standarder som förekommer (SS-EN 179 respektive SS-EN 1125).

Syfte

Syftet bedöms vara att de flesta som ska utrymma kan öppna de dörrar som ska användas för utrymning. Man kan vanligen anse att de som vistas i lokalerna har kunnat öppna dörren för att komma in men det är inte ovanligt att utrymningen ska ske via andra dörrar än entrédörren. Syftet med begränsningen i öppningskraft tros vara att säkerställa att även dessa dörrar går att använda av alla vid en utrymning, även om de inte används till vardags. Öppningskrafter som är högre än de som anges kan försvåra användning av dörren.

De egenskaper som det allmänna rådet syftar till är troligen följande:

–          Kraften för att öppna dörren ska inte vara så stor att dörren blir svår att öppna.

–          Dörren ska gå att öppna av de flesta som behöver använda den. Hänsyn ska i vissa fall även tas till personer med funktionsnedsättningar.

 

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att utrymningslarmanläggningens funktion ska ha ett skydd mot strömavbrott på grund av brand?

55.1 BBR 24 Kap 5:2512

55.1.1 5:2412

Föreskrift (funktionskrav):

5:2512 Utrymningslarm

” … Anläggningens funktion ska kunna upprätthållas vid strömavbrott samt ha ett skydd mot strömavbrott på grund av brand.”

Allmänt råd:

” ….Utrymningslarm bör kunna avge utrymningssignal under minst 30 minuter efter ett strömavbrott på 24 timmar. Utrymningslarmet bör automatiskt avge felsignaler vid fel i ledningsnätet eller strömförsörjningen. Felsignal bör utformas så att den kan upptäckas av personer i byggnaden eller på annan plats…..”

55.2 Historik

Krav på larmanordningar kom först i SBN 75 och förändrades först i samband med ”Utrymningsdimensionering” 2004 då krav på skydd mot brand infördes.

55.2.1 SBN 75

37:256 LARMANORDNINGAR

”Där larmanordning erfordras för att påkalla utrymning i ett tidigt skede av inträffad brand godtas signalering enligt SIS 03 17 11.

Som här avsedd automatisk larmanordning godtas sådan som är utförd enligt anvisningar i statens brandinspektions meddelande nr 1961:9.”

Föreskrifter och standarder innehöll inga krav på skydd mot brand.

55.2.2 BBR1

5:3542 Utrymningslarm

I BBR fanns inga krav på skydd mot brand.

55.2.3 Utrymningsdimensionering

I ”Utrymningsdimensionering” från 2004 återfanns följande.

”Utrymningslarm kan utformas enligt SS-EN 60849 eller enligt Svenska Brandförsvarsföreningens rekommendation om utrymningslarm, SBF (2003).” SBF (2003) angav bla krav på att ledningsnätet skulle skyddas mot brand motsvarande EI 30.

55.2.4 Konsekvensutredning BBR19

5:2612 Utrymningslarm (5:3542)

Ändring:

” I princip samma betydelse som tidigare (i 5:3542) men delar av text som tidigare har framgått i Boverkets rapport om utrymningsdimensionering är flyttad till BBR. Texten är utökad till viss del för att förtydliga vilken nivå som förväntas.”

Motiv:

”Förtydligande. I de fall där utrymningslarm inte krävs kan det förväntas att personer med hörselnedsättning förstår att byggnaden ska utrymmas när de ser andra personer göra detsamma.”

Konsekvens:

”Utökat råd om hur personer med funktionshinder kan ha nytta av utrymningslarm. Detta kan leda till en marginell kostnadsökning men den bättre utformningen förekommer ofta redan idag. I övrigt bedöms förtydliganden leda till regelverk som är enklare att använda.”

55.3 Utländska regelverk

55.3.1 Norge

I Norge regleras detta i separat standard som vi tyvärr inte har tillgång till.

55.3.2 England

Detta anges tyvärr inte i ADB utan under brandlarm hänvisas endast till brittisk standard för automatiskt brandlarm BS 5839-1:2002.

55.3.3 USA

Det enda som nämns i IBC och NFPA är batteribackup för brand och utr. Larm, inget direkt kopplat till skydd mot strömavbrott på grund av brand, klassade kablar eller liknande.

55.3.4 Australien

Detta regleras i Australien i särskild standard AS 1670.1 vilken jag saknar tillgång till. Syftet är därför inte heller beskrivet i byggreglerna.

55.3.5 Nya Zeeland

Begränsade specifikationer om brandlarm i byggreglerna, tror nivån på skydd mot brand för utrymningslarmet anges i brandlarmsstandarden NZS 4512.

55.3.6 Kanada

Redovisning av föreskrift:

Functional Statements som uppfylls med föreskriften:

Intent Statement (motivering/syfte):

55.4 Intervjuer

Vad är syftet med att utrymningslarmanläggningens funktion ska ha ett skydd mot strömavbrott på grund av brand?

Intervjuperson nummer 1

För att larmet ska ringa längre så att alla som inte först går ut kan gå ut. 30 min. Har alltid varit så.

Intervjuperson nummer 2

Det finns inga tydliga scenarier, får göra rimlighetsbedömning från fall till fall.

Intervjuperson nummer 3

Syftet är att få ett redundant system som ska funka oavsett vad orsaken till strömavbrottet är. Hög detaljnivå i rådet eftersom det inte finns en SS-EN standard, vilket man föredrar att hänvisa till i BBR.

Intervjuperson nummer 4

Att anläggningen ska fungera hyfsat rimligt även om branden påverkar anläggningen. Anläggningen ska fungera i de delar där det behövs, t.ex. i delar där man inte lätt uppmärksammar branden. I brandens närhet där man sannolikt upptäcker branden är det mindre viktigt att anläggningen fungerar. Olika slingor bedöms vara rimligt. Allt ska inte slås ut av en brand.

Intervjuperson nummer 5

Beroende på larmets utformning (kan ju vara manuellt) så vill man ha säkerställd funktion på utrymningslarmet så inte branden i sig slår ut systemet.

Intervjuperson nummer 6

Kommer kanske från några brandlarmsregler. Vet inte riktigt.

Intervjuperson nummer 7

”Ett skydd” är nog bara dåligt föreskriftsarbete. Det som avses är att en mindre brand inte ska kortsluta hela systemet.

Intervjuperson nummer 8

Att ledningar som passerar ett brandutsatt område inte ska skadas omedelbart, larmet skall kunna fundera under en viss tid.

Intervjuperson nummer 9

Utrymningsfunktionerna ska fungera även om strömmen till byggnaden inte fungerar. En brand i ett mindre utrymme där kabelstråken exempelvis bara passerar ska inte på verka larmets funktion.

Intervjuperson nummer 10

Man skall inte slå ut larmet i tidigt skede för de som befinner sig en bit från själva branden. Kan ex ske genom klassade kablar eller inbyggnad.

Intervjuperson nummer 11

Bara ett problem vid mycket gles detektion med kablage i odetekterade ytor. Svårt att hitta historik med bränder som slår ut strömmen innan utrymningslarmet aktiverats.

Intervjuperson nummer 12

Om strömförsörjningen till utrymningslarmet försvinner på grund av att exempelvis kabeln brinner av så ska larmet fortfarande kunna fungera i andra delar av byggnaden där man annars inte skulle vara varse om branden.

55.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Utrymningslarm kommer in i SBN 75 för första gången. Hänvisningar sker till Brandinspektionens meddelande. I SBN 80 och NR sker inga förändringar förutom att det är försäkringsbranschens regler man hänvisar till. Noteras bör att i dessa regler fanns inga krav på hur larmdonsdelen av ett brandlarm skall utföras.
Först i BBR1 kommer krav på det tekniska utförandet av utrymningslarm. Då införs krav på felövervakning av ledningsnätet. Brandskyddsföreningen kommer 2003 ut med en rekommendation för utrymningslarm. I den finns ett krav på brandskydd av larmdonens ledningsnät. Kravet på skydd mot brand  i byggreglerna införs genom att ”Utrymningsdimensionering” 2004 hänvisar till SBF Utrymningslarm 2003.

Utländska byggregler har inga direkta krav utan hänvisar till standarder.

Flera av intervjupersonerna är av uppfattningen att syftet är att personer utanför brandens omedelbara närhet, skall kunna nås av ett larm innan det skadas av branden.

Syfte

Syftet bedöms vara att anläggningen under begränsad tid (30 min) skall upprätthålla sin funktion om den påverkas av en brand.

Syftet bedöms uppfyllas även om anläggningen kan slås ut i brandens närområde, där personer sannolikt uppmärksammar branden, utan larmfunktionen.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att ”Ljudnivån för övriga lokaler bör inte understiga 65 dB(A) på platser där personer vistas mer än tillfälligt”?

54.1 BBR 24 text

54.1.1 5:2512 Utrymningslarm

Föreskrift (funktionskrav):

[…]”Vid akustiskt larm ska hörbarheten vara sådan att signaler eller meddelanden kan uppfattas i berörda delar av byggnaden.” […]

Allmänt råd:

[…]”Ljudstyrkan för ett utrymningslarm bör vara anpassad till den omgivande ljudnivån i lokalen. Utrymningslarm som används i bostäder i verksamhetsklass 3 eller lokaler och bostäder för sovande personer i verksamhetsklasserna 4 och 5 bör placeras så att ljudnivån vid en plats för en sovande persons huvud är minst 75 dB(A). Ljudnivån för övriga lokaler bör inte understiga 65 dB(A) på platser där personer vistas mer än tillfälligt. Ljudnivån bör även vara minst 10 dB(A) över omgivande normal bakgrundsnivå och bör inte överstiga 115 dB(A) på en meters avstånd från larmdonet.” […]

54.2 Historik

Riktlinjer för ljudstyrka på utrymningslarm infördes i ”Meddelande från statens brandnämnd”. I Boverkets rapport ”Utrymningsdimensionering” från 2004 hänvisas till Svenska brandskyddsföreningens skrift ”Utrymningslarm” 2003. I den senare framgick riktlinjer för ljudstyrka. I BBR 19 infördes allmänt råd om ljudstyrka, i stort sett motsvarande de riktlinjer som fanns i SBF.s ”Utrymningslarm”

54.2.1 Meddelande från Statens brandnämnd 1972:2

I meddelande från statens brandnämnd, Utrymningslarm, 1972:2 angavs följande om uppfattbarhet:

”Uppfattbarhet

[…] Erforderlig ljudtrycksnivå för sovande person varierar helt naturligt från fall till fall. Lämpligt riktvärde är här 70 dB mätt vid plats där sovande skall ha sitt huvud. Denna signalnivå garanterar dock inte väckning av alla personer. Mycket hårt sovande och starkt hörselskadade kan komma att förbise varningssignalen. I ett i övrigt tyst rum räcker det med ca 60 dB på plats, där ljudet skall uppfattas av person med kliniskt normal hörsel. Vid bullernivå i rum överstigande 50 dB(A) bör larmsignalen ha 10 dB högre nivå. Utrymningslarmets signalstyrka bör inte dimensioneras så att chockverkan kan erhållas och som praktisk gräns för bostäder, vård-hem m m bör ca 90 dB som högsta ljudtrycksnivå vara tillräckligt. I industrilokaler kan ännu högre ljudtrycksnivå erfordras. Mer än 120 dB bör dock normalt inte förekomma. ”[…]

54.2.2 BBR

I BBR 1-18 angavs

5:3542 Utrymningslarm

”Vid akustiskt larm skall hörbarheten vara sådan att signaler eller meddelanden kan uppfattas i berörda delar av byggnaden”.

Inga ljudnivåer angavs.

54.2.3 Utrymningsdimensionering

I ”Utrymningsdimensionering” från 2004 återfanns följande.

”Utrymningslarm kan utformas enligt SS-EN 60849 eller enligt Svenska Brandförsvarsföreningens rekommendation om utrymningslarm, SBF (2003).”

SS-EN 60849 avser endast talade utrymningsmeddelanden, följande ljudnivåer anges för dessa:

I Utrymningslarm 2003 angavs följande avseende ljudnivåer för akustiska larmdon:

Här anges således ljudstyrkan 65dB(A) första gången i en skrift som Boverket hänvisar till. Ljudnivåerna i SBFs Utrymningslarm 2003 motsvarar de som finns i BBR idag.

54.2.4 Konsekvensutredning BBR 19

I BBR 19 infördes angivelser ljudnivå i allmänt råd, motsvarande de som fanns i SBFs utrymningslarm 2003. Detta kommenteras enligt nedan i konsekvensutredningen.

5:2612 Utrymningslarm (5:3542)

Ändring:

I princip samma betydelse som tidigare (i 5:3542) men delar av text som tidigare har framgått i Boverkets rapport om utrymningsdimensionering är flyttad till BBR. Texten är utökad till viss del för att förtydliga vilken nivå som förväntas.

Inga motiv eller konsekvenser angavs utifrån ovanstående.

54.2.5 Dörrar som kan vara stängda inom brandcellen

Av BBR framgår inte tydligt vad som gäller där det finns möjlighet att stänga dörrar inom en brandcell.

• För bostäder (där brandvarnare krävs) får man utgå från att dörrar är öppna, se remissvarssammanställning nedan.
• I rum för 10-30 personer eller fler behöver man särskilt beakta att dörrar kan vara stängda, se BBR 5:358.
• ”Utrymmen i publika lokaler där personer med hörselnedsättning kan vistas utan direktkontakt med andra personer ska förses med kompletterande larmdon så att även hörselskadade och döva nås av varningssignaler i händelse av brand eller annan fara.”

Vad som gäller däremellan är dock inte tydligt.

54.2.6 Remissvarssammanställning till BBR 19

5:6213, Fråga om brandvarnare i bostäder:

Angivet krav på att man skall få ljudnivå 75dBa vid kudde innebär troligtvis hotellstandard, dvs en brandvarnare per bostadsrum till dit det finns en dörr. Tänk på att bostäder idag byggs med hög ljudklass även mellan rummen i vissa fall. Rimligt är dock att man anger en nivå så att utförandet går att verifiera.

Svar:

Åtgärdat genom att man i bostäder kan utgå från att dörren är öppen.

54.3 Utländska regelverk

54.3.1 Norge

I Norge anges att ljudnivå i boenderum och sovrum ska vara minst 60 dB           när mellandörrar är stängda. I övrigt hänvisas till separata standarder gällande utrymningslarm.

54.3.2 England

Ljudnivån anges tyvärr inte i ADB utan under brandlarm hänvisas endast till brittisk standard för automatiskt brandlarm BS 5839-1:2002.

54.3.3 USA

Kommentar: 2015, IBC kap. 9, 907.5.2.1.1 och NFPA kap. 9, A.9.6.2.10.3

Ljudnivån ska vara antingen 15 dBA över den genomsnittliga ljudnivån, alternativt 5 dBA över den maximala ljudnivå som uppnås under en längre tid än 60 sekunder. Ytterligare ett alternativ är en ljudnivå som uppgår till åtminstone 75 dBA.

54.3.4 Australien

Grundkravet i bostäder är 100 dB om automatiskt brandlarm installeras eller 85 dB om brandvarnare används. Undantag kan göras för sjukhus och äldreboenden. Vad gäller syften beskrivs bara syftet med att ge lättnader under 100 dB i vissa fall – inte varför det ska finnas. Kanske anser de att det är självklart med utrymningslarm?

54.3.5 Nya Zeeland

Ljudnivåer anges i brandlarmsstandarden NZS 4512. Denna har jag inte tillgång till och inget specifikt ljudkrav anges i byggreglerna.

54.3.6 Kanada

Redovisning av föreskrift:

Functional Statements som uppfylls med föreskriften:

Intent Statement (motivering/syfte):

54.4 Intervjuer

Vad är syftet med att ”Ljudnivån för övriga lokaler bör inte understiga 65 dB(A) på platser där personer vistas mer än tillfälligt”?

Intervjuperson nummer 1

Lågt respektive högt bakgrundsljud ger ju väldigt stora skillnader. Borde vara kopplat till typ av verksamhet. Anledningen nu är nog att en siffra måste finnas.

Intervjuperson nummer 2

Syftet är att en ”relativt normalt hörande person” ska höra larmet, även med hänsyn till lite bakgrundsbrus.

Intervjuperson nummer 3

Ingen aning. Finns enligt hörsägen mycket studier i Australien och andra länder på detta som visar att många inte vaknar av för lågt ljud. Nuförtiden sitter ju alla med hörlurar på dessutom.

Intervjuperson nummer 4

Att säkerställa hörbarhet även för halvdöva, där dessa inte med god säkerhet kan uppmärksamma att andra börjar utrymma. Osäker på om kravnivån 65 dB(A) är en rimlig nivå.

Intervjuperson nummer 5

Ingen aning om varför just 65. Kanske från någon Europastandard? Har för mig att det finns undersökningar på när folk vaknar.

Intervjuperson nummer 6

För att det ska höras ordentligt, hänsyn ska tas till bakgrundsljud och det ska vara en hörbarhet som skiljer sig från annat ljud.

Intervjuperson nummer 7

Antagligen för att en normalt hörande skall kunna uppfatta larmet.

Intervjuperson nummer 8

Man ska ta hänsyn till att en del hör lite sämre.

Intervjuperson nummer 9

En ljudnivå som ger tillräcklig hörbarhet ligger på ca 65 dB(A).

Intervjuperson nummer 10

För att alla ska höra, tror att nivån kommer från någon standard (ej något svenskt regelverk från början). Krav som funnits med länge.

Intervjuperson nummer 11

Baseras väl på någon forskning. Varför 65 är annars oklart. Syftet är väl att man ska höra.

Intervjuperson nummer 12

Ingen kännedom om bakgrunden.

54.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Ljudnivåer på utrymningslarm infördes i samband med hänvisningar från Boverket rapport ”Utrymning” till SBFs skrift ”Utrymningslarm 2003. Nivåerna har i stort sett varit lika sedan införandet. I BBR och remissvar förekommer skrivelser som antyder högre krav på att brandlarmet hörs om det riskerar finnas många personer bakom stängda dörrar jämfört med få personer. Samtidigt anges krav på optiskt larm där personer kan vistas utan direktkontakt med andra personer (t.ex. hygienutrymmen), se BBR 5:2512, och därmed inte uppmärksamma att andra uppmärksammar att de behöver utrymma.

Utländska regelverk anger i många fall högre ljudnivåer än de som anges i BBR.

De intervjuade personerna har lite olika uppfattning om kravnivån, ca hälften tror att ljudnivån är dimensionerad för personer med normal hörsel medan hälften tror att ljudnivån är dimensionerad att höras för personer som hör lite sämre.

Syfte

Syftet bedöms vara att skapa en tillräckligt god hörbarhet så att personer på något sätt uppfattar att de ska utrymma. Hänsyn till personer med mindre god hörsel bör tas i lokaler där dessa inte med lätthet kan uppfatta att andra personer påbörjar utrymning. I övriga fall kan dimensionering ske utifrån personer med normal hörsel.

Dörrar inom brandcell, förutom i bostäder, förutsätts kunna vara stängda.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☒ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

* Vi känner oss mer säkra funktionskravet på god hörbarhet, men mer osäkra på angiven ljudstyrka. Därav två kryss i rutan.

Vad är syftet med ”Avståndet mellan närmaste trapphus eller motsvarande angreppspunkt och den mest avlägsna delen i ett utrymme bör inte överstiga 50 meter inom verksamhetsklass 5A, 5B och 5C för att beakta räddningspersonalens möjlighet till insats.”?

53.1 BBR 24 text

53.1.1 5:722 Tillträdesväg 

Föreskrift (funktionskrav):

”…Längden på tillträdesvägar ska begränsas på varje våningsplan i verksamhetsklass 5A, 5B och 5C.”.

Allmänt råd:

”Avståndet mellan närmaste trapphus eller motsvarande angreppspunkt och den mest avlägsna delen i ett utrymme bör inte överstiga 50 meter inom verksamhetsklass 5A, 5B och 5C för att beakta räddningspersonalens möjlighet till insats.”

53.2 Historik

Kravet på maximalt 50 meter till ett trapphus inom vårdmiljöer har funnits med relativt länge. Någon fingervisning om vad det ska syfta till finns inte annat än att det i föreskrift förekommer formuleringar om att räddningstjänstens insats ska beaktas.

53.2.1 NR 88

2:53

”Från en vårdavdelning får båda utrymningsvägarna ersättas med horisontell passage genom var sin angränsande brandcell, om varje utrymme inom vårdavdelningen kan nås av släckstyrkan inom 50 m gångavstånd från närmaste trapphus.”

53.2.2 Utrymningsdimensionering 2006

Inga liknande formuleringar. Horisontell utrymning nämns och beskrivs men inte i termer av maximalt 50 m angreppsväg.

53.2.3 BBR 10

I 5:373 som berör gångavstånd inom vårdanläggningar står det att avståndet mellan ett utrymme i en vårdanläggning till ett trapphus inte får vara längre än 50 meter. I funktionskravet finns en koppling till räddningstjänstens inträngningsväg.

53.2.4 BBR 18

I 5:373 som berör gångavstånd inom vårdanläggningar står det att avståndet mellan ett utrymme i en vårdanläggning till ett trapphus inte får vara längre än 50 meter.

53.2.5 Konsekvensutredning BBR19

I BBR 19 lades även de verksamheter till som nu kom att hänföras till Vk5B bland de verksamheter som inte får ha mer än 50 meter.

5:722 Tillträdesväg (5:91)

Ӏndring:

Ny föreskrift som förtydligar att tillträdesvägar ska finnas till varje våningsplan och ett allmänt råd som förtydligar att en utrymningsväg kan utgöra en tillträdesväg. Föreskriften ersätter specialkraven på tillträdesväg till vind och källare. 

Ett stycke som begränsar längden på tillträdesvägen i Vk5A och Vk5C har flyttats från avsnitt 5:3 och kompletterats med ett maximalt avstånd på 50 meter. Dessutom har kravet utökats till att även omfatta Vk5B. 

Föreskriften som behandlar tillträdesväg till källare har skrivits om och gjorts till allmänt råd.

Motiv:

Förtydliga och förenkla vad som avses med tillträdesväg och var de ska finnas.

En begränsning av längden på tillträdesvägarna i Vk5A och C har skett för att begränsa antalet brandceller som måste passeras och på så sätt skapa en bättre miljö för räddningstjänsten. Tillträdesvägens längd begränsas även i Vk5B, som liknar Vk5A och Vk5C.  

Föreskriften om tillträdesvägar till källare var svår att förstå.

Konsekvens:

Ingen kravförändring men tydligare regler. Kravet innebär ingen förändring i sak eftersom begränsningen att man enbart får utrymma över en extra brandcell redan finns idag. Förändringen ger dock en verifierbar nivå.”

Enbart redaktionell förändring.

53.2.6 Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om rökdykning innehåller inga krav om maximala inträngningsvägar. Det är troligt att 50 meter är kopplat till längden på brandpersonalens vattenslangar som normalt är packade 2 x 25 meter. Detta är vad en rökdykargrupp normalt har som skydd under insats.

53.3 Utländska regelverk

53.3.1 Norge

I Norge gäller att alla delar av en våning ska kunna nås med maximalt 50 meter slangutläggning. Avståndet räknas från närmaste brandcell.

53.3.2 England

ADB
Inga speciella krav för olika verksamheter. Utan beror av våningsplanens höjd över marken.
17.8
Speciella insatsvägar (extra säker insatsväg, räddningshiss och trapphus i en kärna) för räddningstjänsten ska finnas i byggnader där något våningsplan överstiger 18 meter från marken. Maximalt avstånd från stigarledning i sprinklad byggnad ska inte överstiga 60 meter och i osprinklad byggnad maximalt 45 meter. Sträckan ska mätas utifrån hur slangen kan läggas.

53.3.3 USA

Hittar inget liknande krav i IBC eller NFPA.

53.3.4 Australien

Inga motsvarande krav. Däremot finns krav på stigarledning i alla byggnader som är större än 500 m². Installationen ska utföras enligt en standard – AS 2419.1. I den standarden har jag för mig att det finns regler för begränsning av längden på angreppsvägen vilket torde motsvara vårt krav i Vk5.

53.3.5 Nya Zeeland

Hittar inget liknande krav i det Nya zeeländska regelverket.

53.3.6 Kanada

Inget motsvarande ytskiktskrav finnes i det kanadensiska regelverket.

53.4 Intervjuer

Vad är syftet med ”Avståndet mellan närmaste trapphus eller motsvarande angreppspunkt och den mest avlägsna delen i ett utrymme bör inte överstiga 50 meter inom verksamhetsklass 5A, 5B och 5C för att beakta räddningspersonalens möjlighet till insats.”?

Intervjuperson nummer 1

Två slanglängder. Inte mycket mer avancerat än så.

Intervjuperson nummer 2

I 5C får utrymning ske via ”annan brandcell” åt båda hållen. Då kan det bli långt från ett trapphus till sämst belägna utrymme.  Ska inte bli för lång slangdragning. Det vore mer relevant med att begränsa avståndet inom brandcellen där insats kan ske i rök.

Intervjuperson nummer 3

Praktiskt mått för rökdykning.

Intervjuperson nummer 4

Att det inte ska behövas mer än ”2 slanglängder” vid insats. Kommer ursprungligen från vårdlokaler där det tillåts att utrymning sker via ”annan brandcell” åt båda hållen. Det innebär att det inte per automatik blir trapphus vid varje avdelning.

Intervjuperson nummer 5

Att inte få för långa inträngningsvägar, 50 m klaras med en skyddsgrupp vid rökdykning.

Intervjuperson nummer 6

Märkligt att koppla det till Vk. Kan ha med horisontell utrymning att göra. Utrymningsstrategin skapar långa inträngningsvägar.

Intervjuperson nummer 7

I sjukhusmiljö får man ha utrymning över annan brandcell i båda utrymningsvägarna. Därför finns krav för att begränsa avståndet för RTJs insats. Detta hanteras i vanliga fall av gångavstånden i andra lokaler.

Viktigt att ta hänsyn till RTJ insats även vid AD av gångavstånd i andra lokaler. Detta borde varit tydligare i BBR.

Finns lite smått och gott i BVL.

Intervjuperson nummer 8

Räddningstjänsten har två slanglängder = 25×2=50 meter.

Intervjuperson nummer 9

Dessa typer av lokaler kan vara svårutrymda eftersom personer kanske inte kan utrymma själva utan är i behov av assistans. Behovet av en tidig insats blir då större eftersom utrymningen kan ta längre tid. En begränsning i avstånd kortar tiden till dess att Räddningstjänsten kan påbörja sin insats. Det är en fråga om räckvidd, vad räddningstjänsten måste bära med sig, och hur deras bemanning ser ut. Räddningspersonalen behövs i de här lokalerna för att kunna hjälpa till med utrymning. Det vill säga de behöver vara mer aktiva i räddningsinsatsen och avståndet får en organisatorisk koppling till Räddningstjänsten.

Intervjuperson nummer 10

Horisontell utrymning. Har nog alltid stått så. Har nog bara hängt med.

Intervjuperson nummer 11

För att göra det möjligt att kunna göra en insats i vårdanläggningar där räddningspersonal behöver gå in för att hjälpa till med utrymning och brandsläckning. Frågan om det finns behov eller inte att göra en insats finns inte med i denna frågeställning. Detta krav är historiskt från den tid då det inte ställdes krav på sprinkler i Vk 5B och 5C.

Intervjuperson nummer 12

Att underlägga för räddningstjänstens insats med hänsyn till slangdragning. I BBR 19 renodlas utrymningsavsnittet, det som har med räddningsinsats att göra hamnade i 5:7. Dvs kravet på gångavstånd till trapphus etc påverkas indirekt av detta. Ingen ytterligare bakgrund är känd.

53.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

De äldre reglerna kopplar angreppsvägarna till utrymningsstrategin och är anpassade till att horisontell utrymning ger längre inträngningsvägar eftersom man då kommer längre från ett trapphus.

Det framgår också tydligt av det allmänna rådet att kravet är till för att beakta räddningstjänstens möjlighet till insats.

I de utländska regelverken är det mycket vanligt att längden på angreppsvägen begränsas men inte kopplat till viss verksamhet.

De intervjuade har antingen ingen aning eller kopplar kravet till angreppsväg (indirekt eller direkt till slanglängd). Flera stycken nämner också möjligheten att kravet kan vara kopplat till utrymningsstrategin med horisontell utrymning.

Syfte

Syftet bedöms vara att säkerställa att räddningstjänsten ska kunna bedriva insats i vårdmiljöer trots att den avdelning i vilken branden ska bekämpas inte har tillgång till något trapphus utan endast till intilliggande avdelningar. 50 meter motsvaras normalt av två slanglängder vilket styr rökdykargruppers arbetsinsats.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med tilläggen till avståndsberäkningarna: Om det finns inglasad balkong bör avståndet beräknas från balkong-plattans ytterkant. Övriga utstickande detaljer, t.ex. taksprång och balkong, som sticker ut mer än 0,5 meter bör tas med i beräkningen av avstånd mellan byggnader?

52.1 BBR 24 kap 5:61

52.1.1 5:61 Allmänt 

Föreskrift (funktionskrav):

”Byggnader ska utformas med tillfredställande skydd mot brandspridning mellan byggnader.”

Allmänt råd:

”… Om det finns inglasad balkong bör avståndet beräknas från balkongplattans ytterkant. Övriga utstickande detaljer, t.ex. taksprång och balkong, som sticker ut mer än 0,5 meter bör tas med i beräkningen av avstånd mellan byggnader…”

52.2 Historik

I SBN 1967 anges hur balkong och taksprång får placeras med hänsyn till andra byggnader och gata, detta är dock skrivet så att det direkt skulle kunna kopplas till brand. I SBN 1980 fördes kravet på att avståndet till annan byggnad skulle ökas med det mått som balkong eller taksprång översteg 0,5. Detta i samband med skydd mot brandspridning mellan småhus. Ungefär samma krav följde sedan fram till BBR 1 då det försvann. Till BBR 19 kom kravet tillbaka, då under avsnittet ”Skydd mot brandspridning mellan byggnader” och det har sedan sett likadant ut fram tills nu.

52.2.1 SBN 1967

41:5 BALKONG
Balkong får anordnas med ett språng av högst 1,5 m mot gård och gata där avståndet mellan byggnadslinjerna är minst 18 m. Är avståndet mellan byggnadslinjerna 12-18 m, bör i regel ett språng av högst 1,2 m godtas. Avståndet i sidled till gräns mot granntomt bör inte understiga en och en halv gånger språnget. Balkong över gata bör placeras minst 3,0 m över gatunivån.

41:6 SKÄRMTAK
Skärmtak över entréer, skyltfönster o d i bottenvåningen får ges ett språng av högst 1,5 m, där gatans bredd överstiger 9 m. Skärmtak som särskilt behöver markeras, t ex vid entré till hotell, teater och varuhus, får ges större språng. Underkant av skärmtak över gata bör placeras minst 3,0 m över gatunivån.

52.2.2 SBN 1980

”37:4342 Skydd mot brandspridning mellan småhus, Avskiljande i klass B 60 anses föreligga om
[…]Dessutom förutsätts vid utskjutande balkonger och större takutsprång att nämnda avstånd ökas med det mått som balkongen och takutsprånget överstiger 0,5 m.”

52.2.3 BBR 1-18

Inget liknande krav.

52.2.4 BBR 19

Lika dagens regelverk.

52.2.5 Remissvarssammanställning BBR 19

Kommentar 1703:
”Inglasad balkong medför inte att avstånd ska räknas från plattans ytterkant. Detta är en omotiverad skärpning.”

Boverkets åtgärd och kommentar:
”Ingen åtgärd, eftersom fronten mot det fria kan vara oskyddad så är detta ett sätt att minska risken för brandspridning mellan byggnad.”

52.2.6 Konsekvensutredning BBR19

5:61 Allmänt

Ändring:
[…] ”Ett allmänt råd som förtydligar hur man ska beräkna avståndet mellan byggnader har tillkommit.”

Motiv:
[…]”För att förtydliga hur man ska ta hänsyn till balkonger och andra utstickande detaljer på byggnaden när man beräknar avståndet mellan byggnader har ett allmänt råd om det lagts till.”

Konsekvens:
”Ändringarna utgör förtydliganden som underlättar för den enskilda användaren.” […]

52.2.6 Svar från Boverket

Fråga från Boverket (dnr: 1234-1855/2013):

– Frågan ej specificerad men gäller inglasade balkonger.

Svar från Boverket (dnr: 1234-1855/2013):

– Ja det kan vara möjligt att med en analytisk dimensionering genom beräkning visa att brandskyddet mellan byggnader är tillfredställande även om avstånd mellan inglasade balkonger i olika byggnader understiger 8 m. Detta sker då mot avsnitt 5:61 i BBR och har egentligen inget att göra med E 30 kravet i avsnitt 5:537.

52.3 Utländska regelverk

52.3.1 Norge

I Norge anges ingenting om hur man mäter upp avståndet mellan byggnaderna. För campingstugor anges dock att brännbara konstruktioner som är över en halv meter höga räknas som del av byggnaden när man mäter avståndet.

52.3.2 England

ADB, Diagram 41
Avstånd mellan byggnader definieras med olika gränser. Aktuella gränser för en byggnad är när dessa sammanfaller med, är parallella med eller är i en vinkel mindre än 80 grader till en annan byggnads sida.
13.11
Taksprång som är minst 2 meter från den aktuella gränsen behöver inte räknas med i avståndet. Se Diagram 45 nedan. Inget avstånd anges för balkonger eller liknande.

52.3.3 USA

2015 IBC, kap. 7, 705.2

Tillåtet utstick vid bedömning av avstånd mellan byggnader som skydd mot brandspridning. (antar att man även här mäter från utstickets yttersta punkt).

Hittar inget liknande krav i NFPA.

52.3.4 Australien

I Australien räknas avståndet från väggen ”outer wall” inget annat.

52.3.5 Nya Zeeland

Detta styrs inte specifikt av det Nya zeeländska regelverket utan lämnas för bedömning av Brandingenjörer som utför beräkningarna. Vad jag kan komma ihåg utfördes strålningsberäkningar generellt från väggen och inte från utstickande byggnadsdelar. I fallet med balkonger hade det varit en bedömningsfråga.

I övrigt gäller följande för utstickande taksprång:

Och följande för balkonger eller liknande:

52.3.6 Kanada

Utstickande delar från byggnaden (ink. balkonger och dyl.) behandlas separat från övriga delar av själva byggnaden. Avstånd från byggnader mäts därmed från fasaden och dessa projektioner från fasaden behandlas separat. Ingen motivation till varför projektioner behandlas separat eller hur man kommit fram till acceptabla avstånd ges.

52.4 Intervjuer

Vad är syftet med tilläggen till avståndsberäkningarna: Om det finns inglasad balkong bör avståndet beräknas från balkong-plattans ytterkant. Övriga utstickande detaljer, t.ex. taksprång och balkong, som sticker ut mer än 0,5 meter bör tas med i beräkningen av avstånd mellan byggnader?

Intervjuperson nummer 1

I grunden handlar det om att säkerställa att man får ett avstånd mellan byggnader så att man säkerställer att brandspridning inte sker mellan dessa. Stora balkonger ger större avstånd. Oklar grund till det allmänna rådet.

Intervjuperson nummer 2

Oklart. För att tillåta franska balkonger och liknande utan att behöva ta hänsyn till avstånd. Man kan även tänka sig att det finns mer brännbart material på en balkong som är djupare.

Intervjuperson nummer 3

Detaljerna kan vara brännbara och antändas och därmed bidra till/underlätta brandspridning.

Intervjuperson nummer 4

Strålningen kan flyttas framåt om flammor slår längre ut från byggnaden. Det kan vara brännbara detaljer på taksprång och balkonger som kan antändas av brand i intilliggande byggnad.

Intervjuperson nummer 5

Vill undvika fall när man har balkonger som sticker ut långt från byggnaden som medför att flammor slår ut som ökar risken för spridning av brand mellan byggnader. Troligen höjning i samband med BBR 19 och gentemot tidigare praxis.

Intervjuperson nummer 6

Strålningsvärme och stickflammor kan ”fångas” upp under den utskjutande delen.

Intervjuperson nummer 7

Strålning från en öppning påverkas knappt av en utskjutande del. Lite ologiskt av den anledningen.

Intervjuperson nummer 8

Rökspridning under detaljerna. Brand från den andra byggnaden kan spridas in under utstickande detaljer i min byggnad. Man avser de detaljer som kan föra branden närmare intilliggande byggnad, inte de som inte påverkar detta.

Intervjuperson nummer 9

Utskjutande delar påverkar flammans utbredning i djupled.

Intervjuperson nummer 10

Flamman trycks ut till utsprånget. Balkongplymen helt enkelt. Inglasning är ju som ett rum till.

Intervjuperson nummer 11

Jag tror att man tänkte sig att det sällan är mer än en halvmeter delar sticker ut.

Intervjuperson nummer 12

När det brinner nedanför en utskjutande del trycks flammorna ut utanför den utskjutande delen och flammorna hamnar därmed närmare den intilliggande byggnaden.

52.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Ett tydligt krav kom först i SBN 1980, däremot anges inget syfte med kravet. Däremot var det då mer kopplat till brandspridning mellan småhus, vilka också mer ofta kunde tänkas ha en brännbar fasad. När kravet kom tillbaka i BBR 19 gällde det brandspridning mellan byggnader generellt. Var 0,5 meter kommer ifrån är oklart.

Det är egentligen bara det Engelska, det Nya Zeeländska och det Amerikanska regelverket som på något sätt tar hänsyn till utstickande detaljer.

Intervjupersonerna är inte heller helt ense, men generellt så nämns att en fönsterflamma under en balkong trycks utåt och hamnar närmare intilliggande byggnad samt att detaljerna skulle kunna vara brännbara eller att brännbart material förvaras på balkongen. Detta vill man då ta hänsyn till framförallt vid stora balkonger.

I svar från boverket talar man bara om att det går att räkna analytiskt.

Syfte

Syftet bedöms vara att utstickande detaljer på en byggnad inte ska bidra till brandspridning mellan byggnader

–          genom att eventuella fönsterflammor hamnar närmare intilliggande byggnad, eller

–          genom att de utstickande delarna antänds och därmed gör att flammor hamnar närmare intilliggande byggnad

på ett sådant sätt att strålningen mot den intilliggande byggnaden blir för hög att antändning av denna riskeras.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet för Vk3B:”En grupp av boenderum bör bestå av rum sammanlagt avsedda för högst sex personer.”?

51.1 BBR 24 text

51.1.1 5:543 Verksamhetsklass 3 

Föreskrift (funktionskrav):

”I verksamhetsklass 3A ska brand- och brandgasspridning begränsas mellan bostadslägenheter med en avskiljande konstruktion..

I verksamhetsklass 3B ska brand- och brandgasspridning begränsas mellan varje grupp av boenderum med avskiljande konstruktion. 

I verksamhetsklass 3B ska dessutom varje boenderum ha en avskiljande konstruktion. 

Enskilda boenderum får utformas utan någon avskiljande konstruktion om utrymmen i verksamhetsklass 3B förses med automatiskt släcksystem..

Allmänt råd:

Varje grupp av boenderum bör utföras som en brandcell i ett plan med avskiljande konstruktion i lägst klass EI 60.

En grupp av boenderum bör bestå av rum sammanlagt avsedda för högst sex personer. Avskiljning av enskilda boenderum bör ske i lägst klass EI 30.

Automatiskt släcksystem kan utformas som boendesprinkler.”

51.2 Historik

Gruppboenden har funnits med i regelverket i olika former relativt länge. Det är dock helt nytt fr.o.m. BBR 19 att varje boenderum ska utgöra egen brandcell. Historiskt har det under perioder funnits begränsningar på 8 personer inom en brandcell vid gruppboenden. Kravet är ett av de mest utredda allmänna råden då en riskanalys utgör grund för utformningen.

51.2.1 SBN 75

37:32

Sammanhängande rum eller grupper av rum med samma verksamhet ska utgöra en egen brandcell. Inga krav som har någon motsvarighet i Vk3B.

51.2.2 SBN 80

37:421

Samma formulering som i SBN 75 dvs sammanhängande rum eller grupper av rum med samma verksamhet ska utgöra en egen brandcell. Inga krav som har någon motsvarighet i Vk3B.

51.2.3 NR

8:41

Anger att gruppboenden ska tillämpa reglerna för bostäder. I övrigt inga särskilda krav.

51.2.4 BBR 11

Nu införs begreppet ”Särskilt boende för personer med vårdbehov”. I BBR 11 kap kan man läsa följande: ” Exempel är sådana särskilda boenden där de boende kan vara funktionshindrade, rörelsehindrade eller sängliggande, såsom hem för vård och boende, gruppbostäder för utvecklingsstörda, psykiskt sjuka eller åldersdementa samt liknande anläggningar.”

Det särskilda boendet skulle utgöra egen brandcell.

51.2.5 Konsekvensutredning BBR 19

Vk3B och begränsningen på sex personer infördes i BBR 19.

”5:543 Verksamhetsklass 3

Ändring:

Boverket inför ett nytt krav på avskiljande konstruktioner för Vk3B.

Enskilda boenderum ska avskiljas i klass EI 30 i grupper om max sex rum eller för max sex personer. Om verksamheten förses med boendesprinkler kan avskiljningen av de enskilda rummen utgå och max sex personer kan bo i en gemensam brandcell.

Varje grupp av boenderum ska dessutom avskiljas i EI 60 och vara i ett plan.

Motiv:

Då en ny verksamhetsklass har införts, Vk3B, behöver avskiljande konstruktioner mellan boenderummen regleras så att risken för att enskilda personer drabbas av en brand inte ska bli oacceptabel. Att varje boenderum är egen brandcell i EI 30 (om det inte har en sprinkler) innebär dels att man kan stänga in branden om den börjar i ett boenderum, dels att det finns ett visst egendomsskydd mellan rummen. Dessutom kan man, om det inte är möjligt att utrymma över gemensamhetsutrymmet, i vissa fall stanna i sin brandcell för att få hjälp av räddningstjänsten med den fortsatta utrymningen.

Med boendesprinkler minskar risken för en fullt utvecklad brand så pass mycket att det kan accepteras att det finns flera boenderum i samma brandcell.

Mellan en grupp av boenderum är kravet motsvarande en vanlig lägenhet i EI 60. Förändringarna sker inom gruppen av boenderum för att säkerställa ett acceptabelt brandskydd när flera personer bor ihop i gemensamma utrymmen.

Begränsningen på sex personer är inklusive eventuell personal.

Begränsningen till sex personer är dels ur personsäkerhetsaspekten genom att begränsa storleken på boendet och närheten till utrymningsvägar, dels ur eventuell personals arbetssituation i händelse av brand.

Konsekvens:

Boverket har låtit utreda vad som vore en lämplig nivå på brandskyddet i denna typ av verksamhet, och vilka konsekvenserna blir. Rapporten Underlag till konsekvensutredning för Vk3B – gemensamhetsboende har fått diarienummer 1201-2949/2013.”

51.2.6 Underlag till konsekvensutredning för Vk3B – gemensamhetsboende. Diarienummer 1201-2949/2013

I underlaget anges att det finns likheter mellan Vk3B och både hotell (Vk4) och vårdboende (Vk5B). Karv avseende brandskydd för båda dessa verksamheter återfinns därför i kraven för Vk3B. Personantalsbegränsningen anges som en förutsättning för att slippa dörrstängare och för att möjliggöra utrymning över gemensamma utrymmen.

51.2.7 Boverkets diarie  (Dnr 200/2016)

Boverket har svarat på frågan hur många som får bo i ett rum med att det inte finns någon gräns så länge det är högst 6 personer inom lägenheten. Antalet personer är alltså viktigt.

51.3 Utländska regelverk

51.3.1 Norge

Hittar ingen liknande indelning i Norge.

51.3.2 England

ADB
Det finns inget krav som är riktigt jämförbart, däremot finns detta personantal nämnt i ett flertal sammanhang kopplat till denna typ av verksamhet.

Use of guidance, Houses in multiple occupation (HMO)
ADB kan användas för att projektera bostäder som anses vara hus med flera boenden under förutsättning att det inte är fler än sex personer i varje fristående bostad.

Student ackommodation
Vissa studentbostäder är utformade på samma sätt som ett bostadshus/lägenhetshus. Där grupper om upp till sex studenter delar en fristående lägenhet med egen entré så ska det inom varje sådan lägenhet finnas ett automatiskt brandlarm.

51.3.3 USA

Hittar inget liknande krav i IBC. NFPA delar in efter antal personer (större eller mindre än 16 boende) där hårdare krav gäller för högre personantal.

51.3.4 Australien

Allt boende som inte är ”single dwellings” är att hänföra till samma klass och man skiljer inte på brandcellsindelningen beroende på hur många som bor i bostaden. Man begränsar inte heller antalet rum eller boende i samma lägenhet. Man kan vara ”unrelated” ändå.

51.3.5 Nya Zeeland

Inget liknande krav finns i de Nya zeeländska regelverken.

51.3.6 Kanada

Inget liknande krav avseende grupper av rum, personantal i lägenheter eller brandcellsgräns runt rummen verkar finnas i de kanadensiska regelverken. Däremot är det inte tillåtet att utrymma genom fönster, verken med eller utan räddningstjänstens hjälp.

51.4 Intervjuer

Vad är syftet för Vk3B:”En grupp av boenderum bör bestå av rum sammanlagt avsedda för högst sex personer.”?

Intervjuperson nummer 1

Vet inte. Någon gräns måste man välja. Man behöver hitta en gräns mellan bostad och hotell. Pragmatisk nivå.

Intervjuperson nummer 2

Av samhället accepterat antal som kan tillåtas drabbas av brand i den brandcell man måste utrymma genom.

Intervjuperson nummer 3

Framräknat av Boverket. Kanske från något verkligt exempel.

Intervjuperson nummer 4

Primärt att begränsa antalet personer som kan bli utsatta för samma brand. Även möjlighet för personal vid HVB-hem och liknande att överblicka.

Intervjuperson nummer 5

Vet inte var antalet kommer ifrån. Finns kanske något i konsekvensutredningen? Har antagligen inte med brandskydd att göra utan kan komma från hur många man delar toa o kök mm. I NZ fanns förr ett liknande krav med koppling till andra (ej brand) krav. På Manhattan får man bara bo 2 i ett vandrarhemsrum.

Intervjuperson nummer 6

Begränsningar för exempelvis äldreboenden har funnits med sedan tidigare. Två personer i varje rum och eventuellt en tre-rummare blev då ca 6 personer.

Intervjuperson nummer 7

Begränsa skadan/påverkan. Sen finns ingen historik på detta. Mer naturligt hade varit åtta personer som hade kunnat haft en koppling till dåtidens alternativa boende.

Intervjuperson nummer 8

För tufft. Kommer det kanske från det gamla alternativboendet med 8 pers. Mer logiskt med antal rum eller volym som påverkar säkerheten mer. Oklart syfte.

Intervjuperson nummer 9

Siffran vet jag inte vad den kommer ifrån. Samhället accepterar att ett måttligt antal personer omkommer.

Intervjuperson nummer 10

Pga utredningen som gjordes åt Boverket. LSS boenden upp till 8 boenderum utan dörrstängare, ger 6 personer i Vk3B. Kan bli aktuellt med utrymning via räddningstjänsten genom gemensamhetsutrymmet och då ska inte räddningstjänsten behöva plocka ut hur många som helst.

Om alla är i bottenplan och alla kan utrymma själva så bör man kunna tillåta fler eftersom ingen insats från räddningstjänsten krävs.

Notis: Finns underlag från Nystedt till Boverket ang. detta.

Intervjuperson nummer 11

Konsekvensbegränsande åtgärd, ingen ytterligare info om bakgrunden till detta.

Intervjuperson nummer 12

Säkerhetsnivån på brandskyddet i 5B är generellt högre än i 3B alltså behöver personantalet i 3B vara mindre för att kompensera den lägre säkerhetsnivån. Därför minskades antalet personer till 6 (färre än 8). Hur många personer som skulle kunna utsättas för fara och skada begränsas, med hänsyn till att säkerhetsnivån är lägre.

51.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kravet och boendetypen är relativt unga. Det är troligt att, som utredningen som föregick ändringen visar, antalet är ställt i relation till det brandskydd som krävs i t.ex. äldreboenden.

Av de studerade utländska regelverken är det endast de brittiska som har en begränsning i personantal. Som av en händelse har de just 6 personer i samma lägenhet (avsedd för gemensamhetsboende) som en gräns.

Många av de intervjuade verkar inte känna till att det gjordes en särskild utredning kring detta krav. De är däremot ganska samstämmiga vad gäller kopplingen till antalet boende i varje brandcell i Vk5B.

Syfte

Syftet bedöms vara att

• Begränsa risken för att många personer behöver utrymma över en gemensam yta som pga brand inte går att använda för utrymning.
• För den händelse att den gemensamma ytan är rökfylld så ska räddningstjänsten inte behöva fönsterutrymma för många personer.
• Erbjuda ett skydd som tar hänsyn till att man bor tillsammans med andra vars brandskydd (brandcell) man själv inte kan styra över.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

>

Vad är syftet med att dörrar till trapphus ska vara täta i underkant?

50.1 BBR 24 text

50.1.1 5:534 Dörr, lucka och port

Föreskrift (funktionskrav):

”Dörrar, luckor och portar i en avskiljande konstruktion ska utformas så att brandcellsgränser upprätthålls.”

Allmänt råd:

”Dörrar till trapphus, med undantag för hissdörrar, bör vara täta, även i dörrens underkant. Sådana dörrar kan utformas med brandgastäthet S_m.”

50.2 Historik

Krav på tröskel infördes i riktlinje för typgodkännande 1993:2 och har sedan implementeras i BBR.

50.2.1 Allmänt råd 1993:2 Riktlinje för typgodkännande

Krav på tröskel på dörrar till trapphus infördes i Boverkets allmänna råd 1993:2, Riktlinje för typgodkännande.

50.2.5 Konsekvensutredning BBR 19

I konsekvensutredningen anges att kravet kommer från tidigare riktlinje för typgodkännande och att dessa inte ändrats. En sannolik felskrivning i första stycket nedan, där ordet ”inte” kommit med av misstag.

5:534 Dörr, lucka och port

Ändring:

[…] ”Förtydligande att dörrar mot trapphus inte måste vara täta även i underkant vilket kan uppfyllas genom utförande i klass S_m.

Typgodkännanderiktlinjerna har dragits in och där fanns vissa krav på exempelvis täthet mot trapphus som nu har införts här med närmsta motsvarande klass i europeiska systemet. Vissa typgodkännanderiktlinjer har flyttats in i allmänna råd då färdig harmoniserad standard saknas inom dörrområdet.”

50.3 Utländska regelverk

50.3.1 Norge

Även i Norge anges att dörrar ska vara röktäta. Dock ställs det inte krav på S_m-klassade dörrar utan S_a-klassade dörrar accepteras i alla brandceller, även till trapphus. Denna tilläggsklass krävs även på dörrar i vanliga brandceller, det vill säga inte bara till utrymningsväg, som i Sverige.

S_a krav ställs inte på hissdörrar.

50.3.2 England

ADB

Appendix B, Fire doors
Krav på brandgastäthet S_a mot trapphus.

B1.ix
Skyddade trapphus (utrymningstrapphus) är designade för att erbjuda praktiskt taget ”brandsterila” utrymmen som leder till säker plats utanför bygganden. När en person väl är inne i ett skyddat trapphus kan den anses vara i säkerhet från direkt fara från flammor och rök. Därifrån kan de sedan ta sig till säker plats i sin egen takt. För att möjliggöra detta måste flammor, rök och brandgaser stängas ute från dessa utrymningsvägar så bra som är rimligen möjligt genom brandklassade konstruktioner eller genom system för kontroll av brandgaser eller en kombination av dessa två.

50.3.3 USA

Hittar inget liknande krav i IBC eller NFPA

50.3.4 Australien

I Australien skiljer man på ”Fire doors” och ”Smoke doors”. Smoke doors ska alltid vara täta – även i underkant.

50.3.5 Nya Zeeland

Kommentar: Dörrar i brandcellsgräns, oavsett in till trapphus eller i en godtycklig brandcellsgräns, behöver inte vara täta i underkant:

Intressant nog anger dokumentet för analytisk dimensionering att dörrar utan röktätning i underkant kommer medföra läckage och därmed bör dimensioneras med detta gap i CFD och två-zons modeller. Man accepterar därmed att dörrar i brandcellsgräns har ett gap som kan medföra läckage om brandgaser når golvet.

50.3.6 Kanada

Hittar inget krav som specificerar tätheten för dörrar mot trapphus.

50.4 Intervjuer

Vad är syftet med att dörrar till trapphus ska vara täta i underkant?

Intervjuperson nummer 1

För att man kan förvänta sig att hela trapphuset kan vara rökfyllt, dvs att det även kan finnas rök i den nedre delen av dörren. Dvs i nedre delen av trapphuset skulle man kunna tänka sig att ha dörrar som är otäta i underkant. För lokaler där det primära syftet är att skydda trapphuset (inte själva lokalen), t.ex. förråd, borde det vara OK att ha dörrar som är otäta i underkant.

Intervjuperson nummer 2

Att förhindra rökspridning till trapphuset. För dyrt att kräva till alla utrymningsvägar troligen eller bortglömda.

Intervjuperson nummer 3

För att så länge som möjligt hålla trapphuset fritt från brandgaser då det är den säkraste, enklaste och mest vanliga vägen ut, jämför exempelvis med fönster som är svårare och mer tidskrävande att utrymma via och som dessutom kräver assistans i många fall.

Dörrstängare är för opraktiskt (ex på dörrar till lägenheter) då görs ett tillägg i brandskydd i form av tätheten på dörren till trapphuset i stället.

Intervjuperson nummer 4

I ett trapphus (eller eg alla brandceller där dörren är placerad högt) hamnar dörrens underkant över ”nollplanet” och rök från trapphuset ska hindras att komma in genom läckage.

Intervjuperson nummer 5

Risk för rökspridning in från trapphusets övre delar, på grund av tryckskillnader. Är dörren placerad ovanför branden eller i samma plan. Diskuterades med Agne Mårtensson redan på -70 talets början. Skillnad på dörrar i samma nivå och de som sitter högre upp.

Intervjuperson nummer 6

Högre säkerhetsnivå mot trapphus. Inget svårt krav mot trapphus. Flödena är annorlunda.

Intervjuperson nummer 7

Det är en annan tryckbild i trapphuset, man kan inte räkna med att det är rök i en övre del av dörren och mindre rök vid en nedre del av dörren. Det är branden/röken i trapphuset som avses, dvs brandspridningen från trapphuset till lägenheter som i första hand avses.

Intervjuperson nummer 8

Att brandgaser inte ska kunna spridas in till trapphus där utrymmande passerar. Tidigare fanns tröskelkravet, men det är nu borttaget.

Kom delvis från en händelse i Norge där en brand ställde till det på ett hotell. Kalla brandgaser spred sig via ett trapphus och dödade flera personer.

Intervjuperson nummer 9

För att inte läcka ut brandgaser i trapphuset. Borde vara samma krav mot alla utrymningsvägar. Rökspridningen ser dock olika ut i trapphus respektive korridor. Fyller uppåt på ett annat sätt dvs snabbare.

Intervjuperson nummer 10

Ingen känd bakgrund.

Intervjuperson nummer 11

För att det inte ska pysa in rök i trapphuset. Man ska vara säker.

Intervjuperson nummer 12

Lite grand ett krav som infördes när klassen dök upp från standardiseringen. Kan ifrågasättas men givetvis är en tät dörr mot trapphus bra.

50.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kravet infördes i riktlinje för typgodkännande och dess princip har kvarstått sedan införandet.

I utländska regelverk varierar kraven på täthet under dörr, inget tydligt syfte anges i dessa regelverk.

De intervjuade personerna har två olika synsätt, fördelat på ca hälften per synsätt:

1. Tröskeln syftar till att hindra spridning av brandgaser från trapphuset till brandcellen, då dörrspringan kan finnas ovan brandgaslagrets neutralplan.
2. Tröskeln syftar till att ge en högre säkerhet mot brandgaser till trapphuset.

Syfteshandbokens arbetsgrupp gör bedömningen att alternativ 1 är mest sannolikt.

Syfte

Syftet bedöms vara att hindra brandgasspridning från trapphuset till brandcellen, då dörrspringan kan finnas ovan brandgaslagrets neutralplan.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)