Vad är syftet med att mindre byggnadsdelar tillåts ha lägre ytskikt?

49.1 BBR 24 kap 5:521

49.1.1 5:521 Allmänt 

Föreskrift (funktionskrav):

”Material i tak, väggar, golv och fast inredning ska ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelar på ett sådant sätt att de

–      är svåra att antända,

–      inte medverkar till snabb brandspridning,

–      inte snabbt utvecklar stora mängder värme eller brandgas,

–      inte deformeras vid ringa brandpåverkan så att fara kan uppstå,

–      inte faller ned eller på annat sätt förändras så att risken för personskador ökar,

–      inte smälter och droppar utanför brandhärdens omedelbara närhet.

Kravnivån på material beror på den mängd värme och brandgas som kan tillåtas utvecklas i byggnaden.”

Allmänt råd:

”…För mindre byggnadsdelar kan ytskikt utformas i lägre brandteknisk klass dock lägst brandteknisk klass D-s2,d0. Mindre byggnadsdelar motsvaras av sådana byggnadsdelar vars sammanlagda omslutningsarea understiger 20 % av anslutande tak eller vägg. Exempel på sådana mindre byggnadsdelar kan vara dörrblad, dörr- och fönsterkarmar, tak- och golvlister, och balkar. Detta gäller dock inte rörisolering.

Detsamma gäller för rum i de fall ytskiktet inte påverkar utrymningssäkerheten i byggnaden. Detsamma gäller för rörisolering i sådana rum. Det kan vara mindre rum om högst 15 m², t.ex. hygienutrymmen eller bastu. Hisskorg kan utformas med ytskikt i brandteknisk klass D-s2,d0 om hisschaktet är placerad i egen brandcell. …”

49.2 Historik

Tydliga kravnivåer kring ytskikt infördes i SBN 67 och har genomgått kontinuerliga ändringar fram till idag.

49.2.1 SBN 67

I SBN 67 angavs följande för brandsäker byggnad (motsvarande Br1):

[37:2321]

”I annan lokal än trapphus och utrymningsväg skall invändiga takytor ha ytskikt av klass I och invändiga väggytor ha ytskikt av lägst klass II. Detta gäller dock inte för små avskilda utrymmen, såsom badrum och dylikt, eller för begränsade väggytor av inredningskaraktär, såsom garderobs- och andra skåpsidor samt överstycken och bröstningar vid dörrar och fönster, och ej heller för de skiljeväggar som avses i :243.”

Det anges även för samlingslokaler att:

[74:411]

”Vid byggnadsnämndens prövning av undantag från här ovan angivna krav bör beaktas det angelägna i att utrymnings-möjligheterna i byggnaden inte försämras genom den ökade risken för snabb övertändning och besvärande rökutveckling. Medgivande till avvikelse bör sålunda i intet fall avse takytor. I fråga om väggbeklädnad bör avvikelse inte medges för utrymmen, som då samlingssalen användes inte står under tillsyn. Sådana utrymmen kan exempelvis vara förråd, garderob, pentry, toaletter, biljettkontor o d, eller annan utrymningsväg än den som leder över vestibulen. Undantag bör inte i något utrymme avse mer än halva väggytan.

Det är vidare angeläget att sådan brännbar beklädnad, som inte har ytskikt av lägst klass II, inte är så lättantändlig eller vid brand så rökutvecklande att trygg utrymning av lokalen äventyras. Beklädnad av tät träpanel är från dessa synpunkter godtagbar, om den är så anbringad på underlaget att luftmellanrum inte uppkommer eller mellanrummet är fyllt med obrännbart material.”

Liknande anges även för övriga lokaler inom kontorslokaler:

[75:132]

”Nedre hälften av skiljeväggar mellan kontorsrum inom en och samma lägenhet får utföras utan hänsyn till i 37:2321 angivna krav beträffande ytskikt.

:1321 Vid byggnadsnämnden prövning av undantag från kraven i 37:2321 i större uträkning än här ovan sägs, t ex i fråga om enstaka lokaler av representationskaraktär, bör beaktas det angelägna i att utrymningsmöjligheterna i byggnaden inte försämras genom den ökade risken för hastig övertändning och besvärande rökutveckling.”

49.2.2 SBN 75

I SBN 75 angavs samma förutsättningar som i SBN 67 för brandsäker byggnad, men avstegsmöjligheten utökades även till brandhärdig byggnad där samma text angavs.

”37:352 ÖVRIGA LOKALER

:3521 BRANDSÄKER BYGGNAD

I annan lokal än utrymningsväg skall invändiga takytor av brännbart material förses med tändskyddande beklädnad. Takytor skall därjämte ha ytskikt av klass I och väggytor av klass II. Detta gäller dock inte för små avskilda utrymmen, såsom badrum o d, eller för begränsade väggytor av inredningskaraktär, såsom garderobs- och andra skåpsidor samt överstycken och bröstningar vid dörrar och fönster, och ej heller för de skiljeväggar som avses i :343.

:3522 BRANDHÄRDIG BYGGNAD

I annan lokal än utrymningsväg skall – med samma undantag som anges i :3521 – invändiga takytor av brännbart material förses med tändskyddande beklädnad. Takytor skall därjämte ha ytskikt av klass II.”

37:343 som det hänvisas till ovan är skiljeväggar på vind och i källare.

Specialfallen gällande samlings- och kontorslokaler togs här bort. Dock angavs speciella förutsättningar fortsatt för samlingslokaler men inte för kontorslokaler, vilket alltså innebär att ”avsteget” fortsatt var gällande för kontor men inte för samlingslokaler.

49.2.3 SBN 80

I SBN 80 angavs en liknande text. Här introducerades dock undantaget även takytor i mindre rum för brandhärdiga byggnader. Man specificerade även en lägsta nivå för ytskiktet även på dessa undantagna delar som inte tidigare funnits.

Man flyttade även texten från att ligga under ”Övriga lokaler” till att ligga under ”allmänna krav” under skydd mot brandspridning inom brandcell. Alltså kan man anta att utformningen godtogs för samtliga lokaler inom nämnda byggnadstyper, vilket är en ändring mot tidigare. Dock angavs fortfarande speciella förutsättningar för utrymningsvägar, och utformningen kan därför inte antas vara gällande här.

”37:412 Beklädnad och ytskikt på tak- och väggytor

Beklädnader och ytskikt på invändiga tak- och väggytor skall utföras så, att risken för snabb övertändning och kraftig rökutveckling vid brand begränsas på ett till byggnadens ändamål och antal våningar anpassat sätt.

I en brandsäker byggnad skall takytor ha ytskikt av klass I, anbringat på obrännbart material eller på tändskyddande beklädnad. Väggytor skall ha ytskikt av lägst klass II. På väggytor i små avskilda rum såsom badrum , eller på mindre väggytor av inredningskaraktär – såsom garderobs- och andra skåpsidor, överstycken och bröstningar till fönster, överstycken till dörrar samt på de skiljeväggar som behandlas i :413 får dock ytskiktet vara av lägst klass III.

I en brandhärdig byggnad skall takytor ha ytskikt av lägst klass II, anbringat på obrännbart material eller på tändskyddande beklädnad. Väggytor skall ha ytskikt av lägst klass III. I små avskilda utrymmen, såsom badrum, får även takytor ha ytskikt av klass III.

I en icke brandsäker eller brandhärdig byggnad skall tak- och väggytor ha ytskikt av lägst klass III.”

49.2.4 NR

I NR introducerades Br1, Br2 och Br3. Här angavs följande gällande ytskikt (förutom för utrymningsvägar):

”8:522 Ytskikt och beklädnader i andra utrymmen

I en byggnad i klass Br 1 skall takytor ha ytskikt av klass I, anbringat på obrännbart material eller på tändskyddande beklädnad. Väggytor skall ha ytskikt av lägst klass II.

I en byggnad i klass Br 2 skall takytor ha ytskikt av lägst klass II, anbringat på obrännbart material eller på tändskyddande beklädnad. Väggytor skall ha ytskikt av lägst klass III.

I en byggnad i klass Br 3 skall tak- och väggytor ha ytskikt av lägst klass III.

Undantag från kraven får göras i följande fall:

1. a) Väggytor får ha ytskikt av lägst klass III i små avskilda rum, såsom badrum, och på mindre väggytor av inredningskaraktär, såsom skåpsidor, överstycken och bröstningar till fönster samt överstycken till dörrar.
2. b) I en byggnad i klass Br2 får takytor i små avskilda rum, t ex badrum, ha ytskikt av lägst klass III och utan tändskyddande beklädnad.
3. c) Väggar och tak på förrådsvindar o d får utföras utan tändskyddande beklädnad och ha ytskikt av lägst klass III. Oisolerade garage- och förrådsbyggnader med högst 50 m² nettoarea får ha vindpapp som ytskikt på väggytor.
4. d) Balkar, plattor, undertak samt rör- och kanalinstallationer o d av brännbart material vid tak får utföras utan tändskyddande beklädnad och ha ytskikt av lägst klass III, om den sammanlagda exponerade omslutningsarean i varje rum är högst 20 % av den horisontella takarean. Om ytskiktet är av klass I, får nämnda andel uppgå till högst 50 %.”

Grunden till de 20 % som anges i BBR idag härstammar sannolikt från punkt d) ovan. Dock tillät man mer vid klass I i övrigt och dessutom rörisolering tilläts vara en del av ytan som var brännbar.

49.2.5 BBR

I BBR 1 ändrades kravställningen något och de angivna procentsatserna togs bort. Man introducerade även ett visst undantag i kraven gällande rörisolering:

5:511

”I andra utrymmen än utrymningsvägar bör följande ytskikt väljas :

– I byggnader i klass Br1 bör takytor ha ytskikt av klass I, fäst på obrännbart material eller på tändskyddande beklädnad. Väggytor bör ha ytskikt av lägst klass II.

– I byggnader i klass Br2 bör takytor ha ytskikt av lägst klass II, fäst på obrännbart material eller på tändskyddande beklädnad. Väggytor bör ha ytskikt av lägst klass III.

– I byggnader i klass Br3 bör tak- och väggytor ha ytskikt av lägst klass III.

– I samlingslokaler i byggnader i klass Br1 bör väggar för-ses med ytskikt i klass I och i byggnader i klass Br2 med ytskikt i klass II.

För mindre byggnadsdelar där ytskiktet saknar betydelse för brandförloppet kan ytskikt utföras i lägre klass, dock lägst klass III. Detsamma gäller för rum i de fall ytskiktet inte påverkar utrymningssäkerheten i byggnaden.

Om rörinstallation täcker en större yta, bör omgivande isolering uppfylla ytskiktskravet för angränsande ytor på väggar, tak o.d. För rörinstallation som täcker en mindre yta, kan omgivande isolering utföras i en rörisoleringsklass som motsvarar kraven på angränsande ytor på väggar, tak o.d. Detta innebär t.ex. att rörisoleringsklass PI kan motsvara ytskikt klass I.”

Detta var oförändrat fram till BBR 10 då man införde en komplettering med vilka klasser som motsvarades av det europeiska systemet. Man angav alltså samma text men i anslutning till Klass I angavs även (B-s1,d0) vid Klass II angavs även (C-s2,d0) osv.

I BBR 15 introducerades nya krav för rörinstallationer:

”Om rörinstallationer täcker en större yta, bör rörisolering uppfylla A2_L-s1,d0 eller ytskiktskravet för angränsande ytor på väggar, tak och dylikt.

För rörinstallationer som täcker en mindre yta, kan rörisolering utföras i följande klasser:

– B_L-s1,d0 (P I) där omgivande ytor har kravet B-s1,d0 (klass I).
– C_L-s3,d0 (P II) där omgivande ytor har kravet C-s2,d0 (klass II).
– D_L-s3,d0 (P III) där omgivande ytor har kravet D-s2,d0 (klass III). ”

Detta behölls sedan till BBR 19.

49.2.6 Konsekvensutredning BBR19

I BBR 19 infördes de 20 % som gäller i dagens BBR och även en begränsning kring 15 m² för mindre rum. Här angavs följande i konsekvensutredningen:

”5:52 Material, ytskikt och beklädnad (5:51)

5:521 Väggar, tak och fast inredning (5:511)

Ändring:
Normalt ställs höga brandtekniska krav på ytskikt och beklädnader för material och produkter som monteras in i en byggnad. Kravnivån på material och produkter är beroende av verksamhet och byggnadsklass. Kravnivåerna förtydligas i de allmänna råden genom olika klasser vilket gör kravet verifierbart med stöd av provning. I föreskriften ges även möjligheten att låta materialen ingå i byggnadsverket så att de får dessa egenskaper. Det innebär att kraven i sig inte är på själva materialet utan snarare funktionen i den färdiga byggnaden.

…

För mindre byggnadsdelar ges undantag från kraven, dock ska klassen vara lägst klass D-s2,d0. Ett mått på mindre byggnadsdelar ges, dock gäller särskilda krav för rörisolering. Likaså ges undantag för mindre rum såsom hygienutrymmen och bastu. Samma miniminivå som för mindre byggnadsdelar gäller dock. Förtydligande görs att även hiss kan ha denna klass om den är utförd som egen brandcell och inte är en del av utrymningsvägen.

Motiv:
…

Förtydliganden kring mindre byggnadsdelar och mindre rum görs för att öka verifierbarheten.

Konsekvens:
Generellt är det förtydliganden som görs vilket gör att eventuella konsekvenser är begränsade.

…”

49.2.7 Remissvarssammanställning BBR 19

Till BBR 19 ströks även formulering kring att ytskiktet skulle sakna betydelse för brandförloppet. Detta kommenteras i remissvarssammanställningen som en åtgärd då flera aktörer kommenterat att ytskiktet aldrig saknar betydelse för brandförloppet.

49.2.8 Frågor/svar – Boverket

På en fråga om dörrars ytskikt i utrymningsvägar har Boverket svarat enligt nedan (2014-04-02) (inget diarienummer för detta svar men hänvisning till ett annat svar med diarienummer 1234-428/2014):

”I 5:522 och 5:523 finns enbart angivit vad som gäller för ytskiktskrav på väggar och tak. En slutsats är som du konstaterar att om man uppfyller motsvarande krav på dörrar, fönster och andra detaljer så är det inget problem utan föreskriften får anses vara uppfylld.

Eftersom det inte finns någon specialreglering av dessa detaljer i utrymningsvägar och särskilda lokaler är frågan om man istället kan tillämpa de allmänna undantag som finns i avsnitt 5:521 även i dessa lokaler. I konsekvensutredningen till reglerna har Boverket skrivit att undantagen i 5:521 gäller under de förutsättningar som i övrigt finns i det avsnittet, dvs ej generellt för andra avsnitt. 

Eftersom det är särskilt höga krav på väggar och takytor i utrymningsvägar och särskilda lokaler bör man därför vara restriktiv även med övriga material och göra en analytisk dimensionering i varje enskilt fall. Som utgångspunkt för den analysen kan man dock använda sig av de undantag som finns i avsnitt 5:521. En slutsats av det resonemanget är att tak- och golvlister samt enstaka dörrar och fönster normalt bör kunna vara av klass D-s2,d0 även i utrymningsvägar och andra särskilda lokaler men att Boverket inte tagit ställning till hur stor andel av utrymmet de får uppta, utan det måste göras i det enskilda fallet. Vid en bedömning av vad som är lämplig andel bör man inte enbart ta hänsyn till procentandelen material utan även dess placering. I en samlingslokal kan tex 20 % ytskikt av träpanel i ett rum påverka ett brandförlopp och risken för övertändning kraftigt om det placeras i ett hörn, medan påverkan på brandförloppet är betydligt mindre om motsvarande procentandel är utspridda på dörrar i olika delar av lokalen.”

49.3 Utländska regelverk

49.3.1 Norge

Inget liknande undantag anges i det Norska regelverket.

49.3.2 England

ADB
B2. (Grundkravet)
För att hindra brandspridning inom en byggnad ska invändiga ytskikt –
a) väsentligt motstå spridning av flammor över dess yta; och
b) om de antänds, ha en effektutveckling, som är resonabel för omständigheterna.

I vilken omfattning detta är nödvändigt beror av var i lokalen ytskiktet är placerat.

Introduktion B2.i
Det är särskilt viktigt i kommunikationsutrymmen där ytskiktet kan vara största orsaken till att en brand sprids och där snabb spridning också mest troligt kan hindra personer från att utrymma.

Golv och trappor B2.ii
Detta gäller inte golvytor eller de övre ytorna på trappor eftersom dessa inte medverkar i en brand i någon större omfattning innan den är fullt utvecklad och därför spelar det ingen större roll för brandspridningen i det inledande skedet, vilket är mest relevant säkerhetsmässigt för dem som vistas i byggnaden. (I särskilda fall finns dock krav även på trappor och golv, exempelvis särskilda trappor för räddningsinsats).
6.1-6.4
Enligt deras definition på väggar så ingår exempelvis inte dörrar och dörrkarmar eller fönsterkarmar alternativt karmar vilka är försedda med glas.

Delar av väggar i rum får utföras i en sämre klass än den klass som specificeras i tabell men den får aldrig vara sämre än D-s3,d2, under förutsättning att den totala arean av dessa delar i ett rum inte överstigerhalva golvarean i rummet; och maximalt uppgå till 20 m² i bostäder och maximalt 60 m² i icke-bostäder.

49.3.3 USA

2015 IBC, kap. 8, 806.3(Samma typ av krav finns i NFPA, dock mer detaljerat kring klasser på materialen)

Liknande undantag som det svenska finns, men enbart för dekorativa material så som gardiner, hängande tyger osv., vilka då ej får överstiga 10 % av den yta de sitter mot. Fasta byggnadsdelar så som akustikplattor, panel etc. utgör ytskikt och ska uppfylla gällande krav.

49.3.4 Australien

Inga undantag medges från de ordinarie kraven.

49.3.5 Nya Zeeland

I dokumentet för förenklad dimensionering specificeras vilka byggnadsdetaljer som kan fråntas krav på ytskiktsklass:

Ingen vidare förklaring ges till dessa undantag i konsekvensbeskrivningen.

49.3.6 Kanada

Liknande avsteg för mindre byggnadsdelar ges i detta regelverk:

49.4 Intervjuer

Vad är syftet med att mindre byggnadsdelar tillåts ha lägre ytskikt?

Intervjuperson nummer 1

Syftet med att göra undantag är att man ska kunna ha traditionella inredningsdetaljer, oftast i trä. Syftet att säga att mindre delar inte får vara i vilket material som helst är att det inte får vara hur dåligt som helst, t.ex. inte mycket snabb antändning av en liten tändkälla.

Intervjuperson nummer 2

Att ha lite mer flexibla krav för annan utformning utan att risken för spridning och utveckling av brand blir orimligt stor.

Intervjuperson nummer 3

För att möjliggöra dörrblad, fönsterkarmar och lister i trä. För att tillåta trä på delar av byggnader. Siffran är bara uppskattad.

Intervjuperson nummer 4

Tror egentligen inte det handlar om att vi ska tillåta sammanhängande delar, utan vi ska tillåta andra produkter ex fönsterinsättningar, dörrkarmar etc i material som inte uppfyller ytskiktskravet det vill säga icke sammanhängande delar som inte bidrar till branden i någon större omfattning.

Intervjuperson nummer 5

Möjliggöra att man kan ha inredningsdetaljer av trä.

Intervjuperson nummer 6

Historiskt var det inte mycket brännbart i inredningen. En soffa med tagelstoppning brann inte så lätt. Dagens skumplast ger ett så snabbt förlopp att väggarnas ytskikt inte påverkar så mycket.
Förr var det väggarna som brann. Idag är det inredningen.

Intervjuperson nummer 7

Skapa en rimlig flexibilitet och rimliga lösningar. Annars hade t ex dörrar av trä inte kunnat nyttjas…

Intervjuperson nummer 8

Har för mig att detta var en fråga som var uppe i Stockholm för jättelänge sen där en samlad bedömning gjordes att det var OK. Kanske även bedömning från hotelldörrar.

Regeln är lite grov och konstig egentligen.

Intervjuperson nummer 9

Kommer från att man förr fick mycket förelägganden på småinstallationer typ handdukshängare eller paneler. Limträbalkar infördes. Debatten började någon gång på slutet 1990-talet.

Intervjuperson nummer 10

Av rent praktiska skäl, man har upptäckt att det finns vissa delar där det inte går att uppföra med den tänkta klassen, därav en pragmatisk hantering av detta. Oklart varför just 20%.

Intervjuperson nummer 11

Förr hade man ofta en invändig träpanel (bröstpanel). För att kunna behålla detta behövde man föra in något typ av undantag när kraven på ytskikt kom. Detta har funnits med sen hedenhös, dock så tas ingen hänsyn till exempelvis dörrar.

49.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Undantaget för ytskikt introducerades i SBN 67 och hade då en tydligare förklaring i att det gällde inredningsdetaljer/-väggar, garderobsdörrar, överstycken och liknande. Här angavs även tydligt att eventuell träpanel inte fick vara monterad så att en luftspalt bildades bakom, vilket bedöms vara på grund av risken för ett snabbare brandförlopp. Utöver detta angavs även vissa specifika rum där ytskiktsundantaget även gällde, t.ex. toaletter, pentry och biljettkassor. Kravet har sedan dessa utvecklats och nivån på 20 % introducerades från början i NR för undantag gällande tak. Dock gavs där större flexibilitet vid bra ytskikt i övrigt (50 % vid motsvarande B-s1,d0 i övrigt). Nivån togs sedan bort i övergången till BBR och introducerades igen till BBR 19 med motivet att öka verifierbarheten. Dock angavs i konsekvensutredningen ingen motivering till de specifika nivåer som sattes.

Boverket har även tydliggjort att undantaget inte är direkt applicerbart i lokaler med speciella krav på ytskikt, t.ex. samlingslokaler och utrymningsvägar, men att det här kan ses som vägledande i en bedömning kring huruvida vissa ytskikt kan undantas eller inte. I en sådan bedömning har det tydliggjorts att ytskiktets placering och sammansättning även är viktiga att beakta.

Från övriga regelverk framgår att liknande undantag finns i England, USA och Nya zeeland men inte i Norge och Australien. I de regelverk där undantag ges så poängteras att detta har delvis dekorativa syften.

Från intervjuerna framgår liknande syfte, det vill säga för att möjliggöra inredningsdetaljer och liknande i trä. Syftet med att begränsa ytskiktet till D-s2,d0 bedöms vara för att det inte ska ge upphov till allt för farliga brandförlopp inom brandcellerna. Sammantaget bedöms intervjupersonernas svar innebära att undantaget finns för att möjliggöra praktiska utformningar utan att göra för mycket avkall på brandsäkerheten.

Formuleringen som tidigare fanns i BBR bedöms vara representativ för andemeningen med undantaget: För mindre byggnadsdelar där ytskiktet saknar betydelse för brandförloppet kan ytskikt utföras i lägre klass, dock lägst klass III. Detsamma gäller för rum i de fall ytskiktet inte påverkar utrymningssäkerheten i byggnaden. Ett ytskikt saknar dock aldrig helt betydelse för varken brandförlopp eller utrymningssäkerhet i en byggnad. Men det kan antas att om ett undantag i ytskiktskraven har liten påverkan på vilka brandförlopp som kan uppstå, och som i sin tur kan påverka utrymningssäkerheten, i en byggnad så bör det kunna accepteras enligt ovan.

Syfte

Syftet med undantaget gällande ytskikt bedöms vara att möjliggöra delar av lägre ytskiktsklass, av praktiska och inredningstekniska skäl, utan att för den skull göra stora avkall på brand- och utrymningssäkerheten inom en brandcell. I bedömningen kring hur stora delar av ett ytskikt som kan undantas bör det beaktas:

• huruvida delar med lägre ytskiktskrav har liten betydelse för brandförloppet,
• huruvida delar med lägre ytskiktskrav har liten påverkan på utrymningssäkerheten,
• hur övriga ytskikt i lokalen är utformade,
• om delar med lägre ytskiktskrav består av stora sammanhängande delar eller endast mindre isolerade delar,
• om delar med lägre ytskiktskrav är monterade så att det uppstår en luftspalt eller liknande bakom materialet, vilket kan påskynda ett eventuellt brandförlopp.

Vidare bedöms utrymmen som inte påverkar utrymningen vara begränsade utrymmen där utrymning kan ske snabbt från rummet i sig och som är placerade så att utrymning för övriga delar av brandcellen inte får avsevärt försvårad utrymning av ett snabbare brandförlopp i utrymmet. Som referens kan det som specificeras i rådstexten användas, det vill säga rummet ska inte påverka utrymningen mer än om en 15 m² bastu brinner.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Verksamhetsklass 5A:”Anordningar för tidig upptäckt och varning i händelse av brand kan utgöras av brandvarnare. Brandvarnare bör placeras så att de täcker hela verksamheten. Varje brandvarnare kan förväntas ha en täckningsyta på högst 60 m².” Vad är syftet med brandvarnare i förskolor?

48.1 BBR 24 text

48.1.1 5:355 Allmänt 

”Föreskrift (funktionskrav):

Utrymmen i verksamhetsklass 5A ska förses med anordningar för tidig upptäckt och varning i händelse av brand.

Utrymningsvägar och utrymmen i verksamhetsklass 5A som är avsedda att användas nattetid ska förses med nödbelysning. (BFS 2016:6).

Allmänt råd:

Anordningar för tidig upptäckt och varning i händelse av brand kan utgöras av brandvarnare.Brandvarnare bör placeras så att de täcker hela verksamheten. Varje brandvarnare kan förväntas ha en täckningsyta på högst 60 m².

För förskola som bedrivs nattetid bör anordning för tidig upptäckt och varning i händelse av brand utgöras av utrymningslarm som aktiveras med automatiskt brandlarm. (BFS 2016:6). ”

48.2 Historik

Brandvarnare är en relativt ny installation som förekommer i litteraturen först i Utrymningsdimensionering 2006. Tidigare krav på larm har handlat om automatiska brandlarm. Brandvarnare rekommenderas fr.o.m. 2006 i bostäder och förskolor.

48.2.1 SBN 75

Inga motsvarande krav återfinns.

48.2.2 SBN 80

Regelverket ställde endast krav på automatiskt brandlarm vilket definieras enligt RUS. Brandvarnare förkom inte. Några krav på installation av brandvarnare fanns således inte.

48.2.3 NR

Regelverket ställde endast krav på automatiskt brandlarm vilket definieras enligt RUS 110. Brandvarnare förkom inte. Några krav på installation av brandvarnare fanns således inte.

48.2.4 Utrymningsdimensionering 2006

Här förekom begreppet brandvarnare för första gången. Skriften rekommenderade brandvarnare i förskolor – om inte automatiskt utrymningslarm installerats…

48.2.5 Konsekvensutredning BBR19

”5:355 Verksamhetsklass 5A (5:373)

Ändring:

Krav på anordning för tidig upptäckt av brand är uppflyttat till föreskriftsnivå. Råd ges om vilken täckningsyta brandvarnare bör ha för denna verksamhet.

Motiv:

Detta är den nivå som även tidigare har förväntats, möjlighet finns att använda annan anordning för tidig upptäckt av brand istället.

Konsekvens:

Kravnivån har höjts något, men kostnadskonsekvenserna bedöms vara marginella.”

48.3 Utländska regelverk

48.3.1 Norge

I Norge ställs krav på brandlarm i utrymningsvägar om förskolan är en våning och heltäckande brandlarm om förskolan är fler våningar.

48.3.2 England

Inte hittat något liknande krav i Approved Document B (ADB) eller BS 9999, finns dock ytterligare ett dokument, BB100, som kan tillämpas för skolor, dit även förskolor räknas.

48.3.3 USA

Ett manuellt aktiverat brandlarm som aktiverar utrymningslarm ska installeras i Group E (Educational, här ingår skolor och även day care) verksamheter. Där sprinkler eller rökdetektorer installeras ska dessa kopplas till byggnadens brandlarm. Inget krav på brandvarnare.

Undantag: Manuellt aktiverat brandlarm krävs inte för Group E verksamheter med personantal under 50 pers.

Fler undantag finns, beroende på sprinkler, övrig detektering av särskilda utrymmen etc.

48.3.4 Australien

Förskolor ska (med lite variation beroende på byggnadshöjd har ett automatiskt brand- och utrymningslarm, eller sprinkler, eller zone smoke control system (dvs automatiskt brandlarm), eller trycksatta trapphus vid > 3 våningar. I mycket få undantagsfall kan man vara utan larm. Brandvarnare är inte ett alternativ.

48.3.5 Nya Zeeland

Enligt Nya zeeländsk förenklad dimensionering ska lokaler för förskoleverksamhet förses med ett brandlarmsystem med rökdetektorer. Om man har en förskola i två plan ställs krav på sprinkler. Nivån ligger därmed desto högre än i Sverige.

48.3.6 Kanada

I Kanada krävs automatiskt brand- och utrymningslarm i förskolor avsedda för fler än 40 personer.

48.4 Intervjuer

Verksamhetsklass 5A:”Anordningar för tidig upptäckt och varning i händelse av brand kan utgöras av brandvarnare. Brandvarnare bör placeras så att de täcker hela verksamheten. Varje brandvarnare kan förväntas ha en täckningsyta på högst 60 m².” Vad är syftet med brandvarnare i förskolor?

Intervjuperson nummer 1

Brandvarnare är jättebra. Ger ett tidigt larm. Personalen är inte överallt. Billig och enkel lösning.

Intervjuperson nummer 2

Ett sätt att höja förskolorna från en nivå där det inte fanns några krav. Det kan finna sovande barn och personalen kan inte antas övervaka hela lokalen. Det ska inte vara sämre än i en bostad.

Intervjuperson nummer 3

Tidig upptäckt av brand. Varför inte minst en i varje rum? Det kostar inte många kronor extra.

Intervjuperson nummer 4

Tidig upptäckt då en utrymning av en förskola är tidskrävande oavsett sovande barn eller ej.

Intervjuperson nummer 5

Tidig upptäckt och varning vid brand. Inget ytterligare att utveckla avseende typ och omfattning av detekteringen.

Intervjuperson nummer 6

Lirar med återinrymning osv. Att personalen ska hjälpa till vid utrymning. BBR ställer inga direkt krav på organisation men indirekt finns det. Lite ologiskt att det inte är ett SBF-larm.

Intervjuperson nummer 7

Ingen aning. Kostnadsbesparing jämfört med automatiskt utrymningslarm. Ska alarmera alla. Kraven på dagis skruvas upp hela tiden. Ingen statistisk grund.

Intervjuperson nummer 8

Personer ska bli varse om en brand tidigt. Tidig upptäckt gör att utrymmande har god tid på sig med hänsyn till att barn kan behöva assistans. Koppling till personsäkerhet.

Intervjuperson nummer 9

Vet inte när det kom in. Kom nog in för att det kan bli läbbiga bränder på förskolor som kräver utrymning med hjälp av personal. Samhället tar hand om ens barn och då ska det vara säkert.

Intervjuperson nummer 10

Upptäcka brand för sovande funktioner. Ska vara billigt, kostnaden är viktig. 60 m² finns kvar sedan Räddningsverkstiden.

Intervjuperson nummer 11

För att varna för brand i annat rum än det du är i. Det finns alltid vaken personal. Rökspridningen svår eftersom ingen brandcellsindelning nödvändigtvis förekommer. Ologiskt att det räcker med brandvarnare. Borde vara brandlarm – åtminstone i dagis. Om de som vistas i lokalerna inte kan påverka brandskyddet bör det vara larm om man behöver varnas.

Intervjuperson nummer 12

Personalen behöver i dessa lokaler för det mesta hjälpa till vid utrymning och för detta krävs en tidig detektion.

48.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Brandvarnare är ett relativt nytt begrepp som infördes i Utrymningsdimensionering 2004. De flesta utländska regelverk ger inte utrymme för brandvarnare utan automatiskt brand- och utrymningslarm krävs i de flesta fall. Flera regler och intervjupersoner anger att det är viktigt att man i byggnader där de sovande måste få hjälp ut, finns ett automatiskt brandlarm.

Syfte

Syftet bedöms vara att ge personalen en tidig indikation på att de måste påbörja en utrymning och hjälpa barnen ut. Barnen kan inte själva påverka utrymningen och de flesta behöver hjälp med att komma ut. Därför måste utrymningen påbörjas tidigt. Tillförlitligheten ska vara minst lika bra som i en bostad.

De egenskaper som ska finnas för varning i förskolor är främst:

–          En rimlig ljudnivå

–          larm i de lokaler där personer sover

–          detektion av ytor som måste passeras vid utrymning

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Gruppens reflektion

Eftersom förskolor är en verksamhet där personer inte kan förväntas känna till utrymningsstrategin, sover och behöver hjälp med utrymningen, föreslås att kravet i förskolor höjs till att omfatta krav på automatiskt brand- och utrymningslarm. Detta är i linje med andra vårdinrättningar med sovande personer eller med personer som behöver hjälp med utrymningen. Det är rimligt att begära att sovande förskolebarn ges samma möjlighet att överleva en brand som t.ex. personer som sitter bakom stängda dörrar i konferensrum med mer än 10 meter till en utrymningsväg eller personer i gruppboenden. I de flesta länder anses en högre säkerhetsnivå än brandvarnare vara motiverad för förskolor.

Vad är syftet med att förse källare med brandgasventilation?

(Rådet talar om hur det ska utformas men inte hur det ska användas och rubriken antyder att det syftar till att underlätta räddningsinsats men det är svårt att förstå hur utformningen underlättar räddningsinsats)

47.1 BBR 24 kap 5:732

47.1.1 5:732 Allmänt 

Föreskrift (funktionskrav):

”Källare ska förses med brandgasventilation eller motsvarande.”

Allmänt råd:

”I källare kan en lösning som motsvarar brandgasventilation även vara andra öppningar såsom fönster eller andra öppningar mot det fria. I Br1 byggnader bör de finnas i en sådan omfattning att trapphus inte behöver utnyttjas för ventilation av brandgaser. För småhus kan brandgasventilation via invändig trappa anses uppfylla föreskriften.

I byggnader med fler än ett källarplan bör brandgasventilation finnas separat för varje källarplan. Brandgasventilationen bör i dessa fall kunna manövreras från bottenvåningen och dess manöverdon bör förses med skyltning.

Öppningar bör ha en area motsvarande minst 0,5 % av brandcellens nettoarea vid en brandbelastning som är högst 800 MJ/m². Förses brandcellen med automatisk vattensprinkleranläggning kan 0,1 % anses vara tillräckligt. Det senare gäller även vid en högre brandbelastning än 800 MJ/m².

Regler om utformning av skyltning finns hos Arbetsmiljöverket.”

47.2 Historik

Brandgasventilation för källare nämndes första gången i SBN 1967 dock angavs ingen storlek på öppningar utan bara att dessa inte skulle förläggas i anslutning utgång från trapphus. I SBN 1975 kom storleksangivelse, vilken var densamma som dagens, samt att det skulle finnas möjlighet till genomvädring. Dessutom fanns särskilda krav för garage. Till NR skedde ingen större förändring men till BBR försvann kravet på genomvädring och storlek på brandbelastning lades till. Till BBR19 förtydligades kraven och syftet med brandgasventilation enligt konsekvensutredningen. Konsekvensutredningen beskriver inte brandgasventilation av källare direkt men talar om att brandgasventilation generellt är till för att underlätta invändig insats för räddningstjänsten.

47.2.1 SBN 67

37:442 Källare

”I byggnad som skall vara brandsäker förses källare med fönster eller andra öppningar direkt till det fria i sådan omfattning att trapphus inte behöver utnyttjas för ventilation vid brand. I byggnad med fler än en källarvåning förses varje källarplan med anordning för brandventilation såvida särskilt skäl till undantag inte föreligger. Lucka till härför avsett rökschakt skall genom betryggande manöveranordning kunna öppnas från markplanet (jfr :3225).”

”37:4421 Fönster eller öppning som i första stycket avses förläggs lämpligen inte omedelbart intill utgång från trapphus. Skäl till undantag som avses i andra stycket kan exempelvis vara att automatisk brandsläckningsanordning installeras.”

47.2.2 SBN 75

37:442 KÄLLARE

”I brandsäker byggnad förses källare med för brandventilation lämpligt placerade fönster eller andra öppningar direkt till det fria i sådan omfattning att trapphus inte behöver utnyttjas för ventilation vid brand. I byggnad med fler än en källarvåning förses varje källarplan med anordning för separat brandventilation såvida särskilt skäl till undantag inte föreligger. Lucka till härför avsett rökschakt skall kunna öppnas från markplanet.”

”37:4421 Fönster eller öppning kan anses lämpligt placerad för brandventilation om öppningar förläggs så i förhållande till varandra och till ingångsdörr att genomvädringsmöjligheter finns. Där i källare inryms lager i industriell eller hantverksmässig verksamhet godtas att öppningar för brandventilation dimensioneras enligt ”Brandventilation”, Svenska Brandförsvarsföreningens råd och anvisningar nr 5:1 (1975). I övrigt godtas vid ventilation genom självdrag att den sammanlagda arean av sådana öppningar uppgår till 0,1 % av golvytan i lokal som skyddas med automatisk vattensprinkleranläggning, i annan lokal 0,5 % av golvytan.”

66:3 SÄRSKILDA ANORDNINGAR

66:31 BRANDVENTILATION

”Slutet garage förses med för brandventilation lämpligt placerade öppningar eller schakt till det fria om vardera minst 1 m² area. Vid garage som förses med automatisk vattensprinkleranläggning skall den sammanlagda arean av dessa öppningar vid självdragsventilation uppgå till minst 0,1 % av garagets golvyta, vid annat garage till minst 0,5 % av golvytan. Trapphus som inte ingår i utrymningsväg från lokal där människor vistas får utnyttjas som schakt för brandventilation.

In- eller utfartsöppning godtas som enda öppning för brandventilation om den är för ändamålet lämpligt anordnad och avståndet till det fria ingenstans överstiger 40 m.”

47.2.3 NR

8:622 Källare

”I en byggnad i klass Br1 skall källare ha fönster eller andra öppningar mot det fria i en sådan omfattning att trapphus inte behöver utnyttjas för brandventilation. Brandceller med högst 10 m² nettoarea får dock brandventileras över trapphus. Öppningarna för brandventilation skall vara placerade så att de möjliggör god genomvädring. I en källare som inte inrymmer lager-, industri- eller hantverkslokaler skall den sammanlagda arean av sådana öppningar vid brandventilation genom självdrag vara minst 0,5 % av lokalens nettoarea. I en lokal som är skyddad med automatisk vattensprinkleranläggning är 0,1 % tillräckligt. För källare som inrymmer lager-, industri- eller hantverkslokaler erfordras särskild utredning beträffande öppningsarea för brandventilation. I en byggnad med fler än ett källarplan skall det för varje sådant plan anordnas brandventilation i skilda rökschakt, vilka får mynna vid markplanet. Luckor till rökschakten skall kunna öppnas från markplanet.”

47.2.4 BBR1

5:92 Brandgasventilation

5:921 Källare

”Brandgasventilation av källare skall kunna ordnas i alla byggnader utom i småhus. Källare i en byggnad i klass Br1 skall ha fönster eller andra öppningar mot det fria i en sådan omfattning att trapphusen inte behöver utnyttjas för brandgasventilation. I byggnader med fler än ett källarplan skall brandgasventilation kunna ordnas för varje sådant plan. Brandgasventilationen skall kunna manövreras från markplanet. Manöverdon till brandgasventilation skall förses med varselmärkning.”

”Råd: Fläktar bör fungera vid temperaturer upp till ca 300°C under avsedd tid. Rökluckor bör ha en area motsvarande 0,5 % av utrymmets nettoarea vid normal brandbelastning, 200 MJ/m². Förses utrymmet med automatisk vattensprinkleranläggning bör 0,1 % anses vara tillräckligt. För källare som inrymmer lagerlokaler eller industri- och hantverkslokaler bör öppningsarean för brandgasventilation bestämmas genom särskild utredning.”

47.2.4 BBR19

5:732 Brandgasventilation

”Källare i en byggnad i klass Br1 ska förses med brandgasventilation eller motsvarande. (BFS 2011:26).”

”Allmänt råd

I källare kan en lösning som motsvarar brandgasventilation även vara andra öppningar såsom fönster eller andra öppningar mot det fria. De bör finnas i en sådan omfattning att trapphus inte behöver utnyttjas för ventilation av brandgaser. I byggnader med fler än ett källarplan bör brandgasventilation finnas separat för varje källarplan. Brandgasventilationen bör i dessa fall kunna manövreras från bottenvåningen och dess manöverdon bör förses med skyltning.

Öppningar bör ha en area motsvarande minst 0,5 % av brandcellens nettoarea vid en brandbelastning som är högst 800 MJ/m². Förses brandcellen med automatisk vattensprinkleranläggning kan 0,1 % anses vara tillräckligt. Det senare gäller även vid en högre brandbelastning än 800 MJ/m². Regler om utformning av skyltning finns hos Arbetsmiljöverket. (BFS 2011:26).”

47.2.5 Konsekvensutredning BBR19

Ändring:

”Syftet med brandgasventilation har förtydligats. Kraven på brandgasventilation har samlats i de inledande föreskrifterna. Fönster som ska vara öppningsbara ska vara möjliga att öppna med brandkårsnyckel enligt SS 3654. För trapphus i Br1 är det tillräckligt med öppningsbara fönster i vartannat våningsplan men ett fönster måste finnas överst i trapphuset för att undvika ansamlingar. Det förtydligas att erforderlig storlek på lucka är 1 m² upp till 8 våningar, se även SS-EN 12101-2. Krav vid användande av fläktar utgår från rådet.”

Motiv:

”Att specificera var brandgasventilation krävs i inledande föreskrift är för att underlätta användandet av regeln. Brandkårsnyckel krävs så att även kravet på barnsäkerhet enligt avsnitt 8 går att uppfylla. Användande av fläktar är en form av analytisk dimensionering och bör utformas därefter.”

Konsekvens:

”Ökad tydlighet. Möjlighet till användning av fläktar kvarstår.”

Kommentar:

”Brandgasventilation är till för att underlätta för invändig insats för räddningstjänsten precis som sista stycket i föreskrift visar på. […]”

47.2.6 Svar från Boverket

Frågor till Boverket (dnr: 1233‐4065/2013):

”Vi har ett allmänt råd att brandgasventilera med 0,5 % av nettoarean.  

–          Kan denna utformas av luckor avsedda för brandgasventilation och garageport/dörr till det fria så att ovanstående uppfylls?  

–          Eller skall frånluften i sig utgöras av luckor (eller motsvarande) och att ex. garageport endast fungerar som tilluft? Dvs att frånluftsluckor uppfyller 0,5 % av nettoarean och garageport räknas inte med.”

Svar från Boverket (dnr: 1233‐4065/2013):

–     ”Garageporten kan räknas med i arean för tilluft och frånluft. Vid större garage behöver dock till och frånluft vara placerade på motstående sidor för att kunna få till en effektiv brandgasventilation.”

Frågor till Boverket (dnr: 1233-96/2014):

–          ”Jag har en fråga som ni kanske kan bringa lite klarhet i. Vi tvingas ofta bedöma lösningar där brandgasventilation från garage eller källare sker via andra utrymmen, här vill man använda sig av förenklad dimensionering med hänvisning till BBR 5:732. Exempelvis har vi sett att man vill brandgasventilera garage via förråd i källare, men också brandgasventilera källarförråd via garage.”

–          ”Vår tolkning av det allmänna rådet är att brandgasventilation ska ske direkt till det fria om man inte dimensionerar det analytiskt, är det detta som är avsikten med det allmänna rådet? Första meningen i det allmänna rådet ovan skulle kunna tolkas på olika sätt beroende på var syftningen ligger. Menas det att brandgasventilation kan utföras med dörr/fönster mot ett annat utrymme (och därefter till det fria) eller med andra öppningar direkt till det fria. Eller menas det att alla öppningar som används för brandgasventilation ska vara direkt till det fria?”

Svar från Boverket (dnr: 1233-96/2014):

–          ”Den del av det allmänna rådet du citerar handlar om att brandgasventilationen i källare kan bestå av luckor, fönster eller annan anordning mot det fria som kan öppnas manuellt av räddningstjänsten för att underlätta er insats (jämfört mot det allmänna kraven på brandgasventilation enligt avsnitt 5:253).” Rådet anger sedan även att öppningarna ska motsvara 0,5 % av brandcellens nettoarea.”

–          ”Förutom storleken måste placering av dessa luckor ske mot bakgrund av föreskriftens syfte att underlätta invändig räddningsinsats. Även vid förenklad dimensionering måste därmed projektören tänka på hur det ska gå att skapa en tryckavlastning och genomströmning av brandgaser om ni öppnar luckor eller fönster mot det fria i förhållande till er insatsväg eller andra öppningar där tilluft kan förväntas komma in i byggnaden.”

 

Fråga till Boverket (dnr: 1231-5393/2013):

”I BBR, 5:732 allmänna råd står det att ”öppningar bör ha en area motsvarande minst 0,5 % av brandcellens nettoarea vid en brandbelastning som är högst 800 MJ/m². Förses brandcellen med automatisk vattensprinkleranläggning kan 0,1 % anses vara tillräckligt. Det senare gäller även vid en högre brandbelastning än 800 MJ/m².” Vad gäller då för en osprinklad källare där brandbelastningen överstiger 800 MJ/m²? Det måste finnas väldigt många källare, exempelvis förråd, som passar in på denna beskrivning. Ska dessa alltid sprinklas eller behandlas analytiskt? I så fall blir frågan vad de ska verifieras mot? Som jag ser det blir relevanta förskrifter ”Källare ska förses med brandgasventilation eller motsvarande.” och ”Brandgasventilation eller motsvarande ska utformas så att invändig räddningsinsats underlättas.” vilket kan bli mycket godtyckligt, inte minst om man byter ut brandgasluckor mot fläkt.” 

Svar från Boverket (dnr: 1231-5393/2013):

–          ”Det stämmer att i de fall Boverket inte ger något exempel i allmänt råd är det upp till den som projekterar att ta fram en lösning som uppfyller föreskriften. I aktuellt fall är föreskriftskravet som du påpekar att invändig räddningsinsats ska underlättas. Eftersom det finns ett råd för brandbelastning om högst 800 MJ/m² kan en första slutsats vara att en dimensionering för över 800 MJ/m² behöver åtminstone minst lika mycket brandgasventilation.”

–          ”Vad det gäller källarförråd till bostadshus är de att betrakta som utrymme i verksamhetsklass 3 och kan därmed enligt det allmänna rådet om brandbelastning (BBRBE) dimensioneras som en verksamhet understigande 800 MJ/m². Antalet källare som måste dimensioneras särskilt är kanske därmed inte så många som du befarat.”

Fråga till Boverket (dnr: 1358/2015):

–          ”Jag har en fråga angående tolkningen av skrivelsen i BBR 5:732 Brandgasventilation. Frågan gäller vad som ingår i begreppet brandgasventilation för källare. Här anges att öppningarna bör ha en area motsvarande minst 0,5 % av brandcellens nettoarea. Avser dessa 0,5 % endast frånluft, eller anses även tilluften ingå i dessa 0,5 %? Dvs. 0,25 % tilluft och 0,25 % frånluft. Denna tolkning går att göra utifrån föreskriftstexten i 5:71 och 5:732 samt definitionen av brandgasventilation i 5:253. LTH-handboken ger stöd för tolkningen att det endast är frånluften som avses i föreskriften, men denna är ju svår att hänvisa till då den inte har någon direkt juridisk bärighet.

–          Problemet har uppstått då en del konsulter har dimensionerat brandgasventilationen med tolkningen att både tilluft och frånluft ingår i de 0,5 %. Vilket ger en skillnad i frånluften på en faktor två vilket är en avsevärd skillnad.”

Svar från Boverket (dnr: 1358/2015)/Kompletterande svar till 469/2016 daterat 2016-04-25:

–          ”Den öppningsarea som regleras är frånluften. Den funktion som BBR reglerar, vid krav på brandgasventilation, är att byggnaden ska kunna ventilera ut brandgaser och det görs genom att precisera öppningsareor för frånluften, för att det ska bli ett flöde krävs dock även tilluft. Då Boverket fått följdfrågor på vårt förra svar har vi valt att göra följande förtydligande och komplettering av vårt tidigare resonemang.”

–          ”Vad det gäller de 0,5 % av golvarean som anges som förenklad lösning för brandgasventilation av källare kan Boverket inte se att det skett någon förändring under den tid vi kan överblicka (från SBN 75). Det är mängden öppningar för brandgasventilation (tidigare brandventilation) som regleras. Med det menas de öppningar som är avsedda för att släppa ut brandgaser och som för att fylla sin funktion normalt är placerad i taket eller övre delen av en brandcell.”

–          ”För att det ska fungera krävs såväl en genomtänkt placering av öppningarna som möjlighet till tillförsel av ersättningsluft. Hur stora eventuella tillkommande öppningar behöver vara är inte och har inte heller tidigare varit detaljreglerat i några byggregler utan det krävs att byggherren själv tar ansvar för det. I vissa brandskyddshandböcker anges att samma yta som brandgasventilationen är en bra tumregel. I vårt svar från den 25 april pekar vi också på att räddningstjänsten i dag har bättre möjlighet att använda mobila fläktar för att t.ex. förstärka tilluften i en dörröppning. I SBN nämns även att öppningar ska placeras lämpligt i förhållande till varandra och till ingångsdörr. Vid enbart självdrag blir det beroende på gällande vindförhållande och brandens placering troligen också så att vissa öppningar i praktiken fungerar som tilluft och andra som frånluft. Vid projekteringen bör man även kunna ta hänsyn till att syftet med brandgasventilationen inte är att undvika kritiska förhållanden för utrymmande, hålla brandgaslagret på en viss nivå eller vädra ut brandgaser på en bestämd tid. Det viktiga är att det finns en väl genomtänkt strategi för brandgasventilationens funktion så att insats kan underlättas och så att övriga byggnaden inte brand- och rökskadas i onödan.”

–          ”I äldre regler fick garageport användas som enda öppning om garaget inte var större än att porten kund nås inom 40 meter och porten i övrigt var lämplig för ändamålet. Detta har ibland framförts som argument för att hela portens yta ska kunna antas utgöra brandgasventilation utan separat tilluft. Med anledning av det vill vi peka på följande räkneexempel. Ett garage med max 40 meters gångavstånd motsvarar om det är kvadratiskt en yta på runt 800 m². En halv procent av det är 4 m². Det innebär att för en port som är fyra meter bred är det bara den översta metern som behövs för att motsvara en halv procent av golvarean. Det ligger väl i linje med att det är öppningar i överkant av en brandcell som normalt kan anses utgöra brandgasventilation. Att en garageport tidigare kunde användas som enda öppning för vissa garage kan därmed inte tas som intäkt för att hela portens yta alltid kan betraktas som brandgasventilation och att annan möjlighet till ersättningsluft inte behövs. Slutligen vill vi påminna om att vid konflikt i ett enskilt byggärende är det kommunens byggnadsnämnd som har tillsyn och att deras beslut i sin tur kan bli föremål för rättslig provning. Boverket uttalar sig därför normalt inte i några enskilda byggnadsärenden.”

47.3 Utländska regelverk

47.3.1 Norge

Kravställningen i Norge är att källarplan ska förses med brandgasventilation och att storleken på denna ska utformas i samråd med räddningstjänsten.

47.3.2 England

ADB

11.2, Generella principer

Garage (parkering för vanliga personbilar) är något annorlunda om man jämför med andra byggnader eller delar av byggnader. Vilket gör att man kan avstå lite från de vanliga åtgärderna för att förhindra brandspridning inom byggnader. De är annorlunda för att:
a) brandbelastningen är känd. Och
b) där ett garage är välventilerat är sannolikheten för brandspridning mellan olika våningar låg. Ventilationen är en viktig faktor och eftersom värme och rök inte kan ventileras så lätt från ett garage som inte är öppet så krävs vissa åtgärder. Tre metoder finns; öppet garage (hög nivå på naturlig ventilation), naturlig ventilation och mekanisk ventilation.

11.5

Om naturlig ventilation (ej öppet): varje våning ska vara ventilerad med permanenta öppningar (i taknivå) på varje våning. Dessa ska ha en area om minst 1/40-del av golvarean (2,5 %) på det planet, av vilken åtminstone halva ska delas lika och sitta på två motstående väggar (1/160-delar på varje sida).

11.6

Mekanisk ventilation (om det inte går att använda sig av naturlig): ska vara oberoende av andra ventilationssystem samt designas så att det ger 10 omsättningar per timma vid brand. Systemet ska designas så att det körs i två delar, där varje del ska kunna dra ut 50 % av den angivna luftomsättningen och varje del ska kunna köras både för sig självt och simultant.

Varje del av systemet ska ha en oberoende strömkälla som ersätter ett eventuellt fel på huvudledningen. Uttag ska placeras så att 50 % sitter högt upp och 50 % lågt ner. Fläkta ska klara minst 300°C i 60 minuter.

47.3.3 USA

IBC: Hittar inget direkt liknande krav men finns krav på brandgasventilation för källare beroende på utformning.
NFPA: Hittar inget direkt liknande krav, dock beroende på verksamhet så kan det finnas krav på sprinkler i källare.

47.3.4 Australien

Brandgasventilation krävs i alla källare. För samlingslokaler gäller mekanisk brandgasventilation ”Class 2–9 buildings must comply with E2.2(b), (c) and (d), which cover the fire mode operation of air-handling systems so that they do not contribute to the spread of smoke during a fire. This assists to maintain the basic smoke integrity of the fire compartments.” Källare skiljs inte ut utan ”smoke hazard management systems” i någon form krävs i hela huset. Syftet är alltså att bibehålla de brand- och brandgasbarriärer som krävs i byggnaden. Kravet ställs i hela byggnaden men lösningarna ser lite olika ut.

47.3.5 Nya Zeeland

Det finns inget krav på brandgasventilation av källare eller garage under mark. (konstigt nog).

47.3.6 Kanada

Inget krav ställs på brandgasventilation av källare, däremot ska räddningstjänsten kunna komma åt källare direkt från gatan. Vid höga byggnader ( >18 m för vissa verksamhetsklasser och > 36 m för andra) ställs krav på att samtliga plan, ink. källare, ska kunna ventileras. Det ska tilläggas att i många fall ställs krav på att källare ska vara försedda med sprinklers. Nedan återges föreskriften som gäller för ventilation vid höga byggnader och motiveringen bakom detta.

Functional Statements som uppfylls med föreskriften:

Intent Statement (motivering/syfte):

47.4 Intervjuer

Vad är syftet med att förse källare med brandgasventilation? (Rådet talar om hur det ska utformas men inte hur det ska användas och rubriken antyder att det syftar till att underlätta räddningsinsats men det är svårt att förstå hur utformningen underlättar räddningsinsats)

Intervjuperson nummer 1

För att kunna släcka branden. Högre upp finns fönster man kan slå sönder/öppna. Borde egentligen vara ”täta lokaler” ovanför mark också.

Utformning diskuterades mycket på Boverket vid införandet. Finns exjobb som visar att det kan slå en faktor 100 beroende på antaganden hur mycket brandgasventilation som behövs. Boverket hade inte resurser att utreda mer specifikt vad som behövdes.

0,5 % är gammal hävd och väldigt logiskt. Bra för räddningstjänsten.

Intervjuperson nummer 2

Små areor, diskussion med tilluft osv pågår. Luckornas placering (olika/motstående sidor av brandcellen) är också intressant men anges inte.

Släppa ut övertrycket, när man öppnar dörren och släpper in syre kan dörren snabbt komma mot en om inte övertrycket har släppts ut innan.

Förhindra att det sker en övertändning för att inte skada brandmännen.

Intervjuperson nummer 3

För att underlägga räddningstjänstens insats, både möjlighet att släcka och därefter att vädra ut. Ytan för brandgasventilation avser öppningar till det fria för att ventilera ut brandgaser. För att brandgasventilationen ska fungera måste det finnas möjlighet att någon av öppningarna, t.ex. en dörr, kan användas för tilluft och någon för frånluft så att genomvädring kan ske.

Intervjuperson nummer 4

I huvudsak att vädra ut brandgaser efter en brand. Inte konsekvent som det är skrivet i BBR.

Intervjuperson nummer 5

Tryckavlastning och temperaturavlastning. Sen möjliggörs ju brandgasventilation att angreppsväg kan övertrycksättas.

Intervjuperson nummer 6 

Syftet är att underlätta räddningsinsats. I källare finns inga fönster som kan brandgasventileras genom.

Intervjuperson nummer 7

Jag tycker att det är självklart för att kunna göra en insats. Försök rökdyka utan brandgasventilation.

Intervjuperson nummer 8

Ja, för den som inte gjort insats i källare är det svårt att förstå. Skillnaden mellan att rökdyka ned i en källare med fönster eller luckor som öppnats, kontra att göra det i en källare som saknar det, är väsentlig.

Intervjuperson nummer 9

Funktionskravet och rådet är ganska otydligt. Osäker på syftet.

Intervjuperson nummer 10

Ursprungligen till endast för tryckavlastning så att branden inte sprids genom otätheter. Risken för detta är större i en källare som har mindre öppningar till det fria. Att man numera kan använda det som brandgasventilation är en positiv bieffekt men var aldrig ursprungstanken.

Intervjuperson nummer 11

Att man inte ska behöva ventilera ut brandgaser via utrymningsväg för att kunna göra insats för man vill även kunna utrymma personer samtidigt om det skulle behövas.

47.5 Litteraturlista

Följande litteratur har även studerats:

Estlund, M. Brandgasventilation av källare – nytt funktionskrav, Rapport 5525, Lunds Universitet, Lund 2016.

Detta examensarbete från Lunds tekniska högskola (LTH) bygger på intervju- och fallstudie. Där fem räddningstjänster, fem konsultföretag och Boverket intervjuades. Fallstudien undersöker effekten av brandgasventilation av källare dels enligt schablonlösningen dels enligt tre olika alternativa lösningar. Intervjustudien visar på brister med dagens funktionskrav främst med hänsyn till brandgasventilationens effektivitet då flera funktioner som är avgörande för denna saknas i dagens krav. Enligt rapporten är det huvudsakliga målet med brandgasventilation att förbättra inomhusmiljön för människor och vilken metod som väljs för ventilering samt hur denna dimensioneras bör spegla syftet med brandgasventilationen för varje enskilt fall. Följande syften ges som exempel;

–          ”minska brandgas- och värmepåverkan på innestängda människor och underlätta för människor i byggnaden”,

–          ”underlätta räddningsinsats genom att minska värmebelastningen och förbättra sikten i byggnaden för räddningspersonal”,

–          ”hindra eller begränsa brand- eller brandgasspridning genom minskad tryck- och värmepåverkan i byggnaden”,

–          ”möjliggöra eller underlätta restvärdesräddning i ett tidigt skede av räddningsinsatsen”.

 

Rapporten tar också upp räddningstjänstens syn där de efterfrågar mer fokus på funktionalitet hos hela systemet för brandgasventilation i regelverket. De menar att om funktionaliteten tillgodoses kommer också syftet med funktionskravet uppfyllas. Några av dessa funktioner nämns nedan;

–          Luckor ska vara enkla att lokalisera.

–          Luckor ska vara enkla att öppna men även gå att stänga vid behov.

–          Luckor ska kunna öppnas utifrån alternativt manövreras från markplan.

–          Luckor ska placeras så att ett flöde genom källaren, från angreppsvägen, kan åstadkommas.

–          Luckor bör inte vara mindre än 1 m².

–          Luckor bör fördelas jämnt över lokalens yta.

Dessutom anses det lämpligt att funktionskravet utvidgas till att omfatta även andra utrymmen med ventilationssvårigheter och eventuellt även garage. Även konsulterna anser att det är viktigt att få till ett flöde genom källarutrymmen för att brandgasventilationen ska få effekt. Det vill säga lämplig placering av luckor är viktigare än öppningsarean.

Följande förslag till funktionskrav (föreskrift) och allmänt råd ges i rapporten:

”Funktionskrav:

Brandgasventilation av källare och andra lokaler med ventilationssvårigheter ska anordnas för att förbättra räddningstjänstens insatsförhållanden, utan att sprida brand- och brandgaser till andra delar av byggnaden.

Allmänt råd:

I en källare kan en lösning som motsvarar brandgasventilation även vara öppningsbara fönster eller andra öppningar mot det fria. Öppningar bör finnas i sådan omfattning att trapphus inte behöver utnyttjas för ventilation av brandgaser. För småhus kan brandgasventilation via invändig trappa anses uppfylla föreskriften.

I byggnader med fler än ett källarplan bör brandgasventilationen finnas separat för varje källarplan. Brandgasventilationen bör kunna manövreras från markplan, alternativt enkelt kunna öppnas utifrån, och dess manöverdon samt luckor bör förses med skyltning.

Öppningar för brandgasventilation bör vara enkla att lokalisera för räddningstjänstpersonal i samband med insats. Öppningar bör kunna stängas under pågående insats vid behov. Öppningar ska placeras och fördelas jämnt över källaren för att möjliggöra god genomvädring av utrymmet. Flödet ska gå från räddningstjänstens angreppsväg och vidare genom källaren.”

47.6 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Föreskriften har funnits med sedan SBN 1967 men har inte haft några jättestora förändringar genom åren. Det man kan konstatera är att det i SBN 1975 och NR angavs att öppningarna skulle placeras i förhållande till varandra så att genomströmning möjliggjordes (detta nämnde också några av intervjupersonerna). I SBN 75 fanns även särskilda anvisningar när det gäller brandgasventilation av garage, bl.a. att port till det fria godtas som enda öppning för brandventilation om avståndet till det fria ingenstans översteg 40 m. Till BBR togs dessa anvisningar bort, dock har det funnits kvar i handböcker. I konsekvensutredning samt svar på frågor till Boverket är det relativt tydligt att det är att säkerställa räddningstjänstens insats som är av största vikt.

I frågor svar säger Boverket att kravet berör frånluft men beroende på storlek och utseende på källaren så ska även tilluft beaktas samt placering av dessa för att uppfylla syftet. Tilluft skulle därmed exempelvis kunna utgöras av insatsväg.

De utländska regelverken spretar lite i sina syften och krav, i Norge kan det antas vara till gagn för räddningstjänsten eftersom det ska dimensioneras ihop med dem, i England och Australien pratar man om att förhindra brand- och brandgasspridning. Där det engelska regelverket till och med anger olika förslag på brandgasventilation (likt trapphus i BBR) samt storlek på öppningar och flödeskapacitet på fläktar beroende på ytans storlek. Intervjupersonerna är relativt eniga om att det främst handlar om räddningstjänstens insats.

Examensarbetet sätter ytterligare dimension till syfte, föreskrift samt allmänt råd och det trycks även på vikten av att få bra flöde av brandgaser i utrymmet.  Dessutom anges även att andra utrymmen kan vara i behov av brandgasventilation, vilket även är en bedömning som arbetsgruppen gör och som anses bör övervägas av Boverket att lyfta in i kommande revideringar.

Syfte

Syftet bedöms vara att underlätta räddningsinsats, utan att påverka utrymningsvägar från övriga delar av byggnaden, genom att möjliggöra tryckavlastning av källaren samt ge räddningstjänsten en möjlighet att ventilera ut brandgaser.

Punkter som bör beaktas vid en analys:

–          öka siktbarheten för räddningstjänstens insats

–          minska risken för tryckuppbyggnad i källaren

–          minska risken för höga temperaturer i källaren

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med kravet på taktäckning?

46.1 BBR text

46.1.1 5:62 Taktäckning

Föreskrift (funktionskrav):

Taktäckningen på byggnader ska utformas så att antändning försvåras, brandspridning begränsas samt att den endast kan ge ett begränsat bidrag till branden.

 Allmänt råd:

”Med försvårad antändning avses exempelvis skydd mot flygbränder eller gnistor.

Taktäckning bör utformas med material av klass A2-s1,d0 alternativt med material av lägst klass B_ROOF(t2) på underliggande material av klass A2-s1,d0.

Brännbar taktäckning, i lägst klass B_ROOF(t2), kan användas på brännbart underlag på byggnader som är belägna minst 8 meter från varandra eller på småhus.

Brännbar taktäckning på brännbart underlag bör inte förekomma på byggnader, förutom småhus, inom 8 meter från en skorsten ansluten till värmepanna med förbränning av fasta bränslen.

På småhus kan material av lägst klass E användas som taktäckning på tak över uteplats, skärmtak eller liknande. Detsamma gäller i verksamhetsklasserna 1 och 2A för tältbyggnader med ett enkelt skikt dukmaterial.”

46.2 Historik

Kravet på att taktäckningen skulle utföras med skydd mot brandspridning infördes 1947 och har genomgått några mindre förändringar fram till dagens formulering i reglerna. Kravet är dock relativt oförändrat sedan det infördes.

46.2.1    1947 års  byggnadsstadga

”Byggnad skall, därest icke själva taklaget utgöres av brandsäker betongkonstruktion, täckas med taktegel, skiffer, plåt eller annat av byggnadsstyrelsen godkänt material, som erbjuder betryggande skydd mot antändning genom gnistor eller flygbränder samt äger tillräcklig hållfasthet. Vid bestämmande av taktäckningsmaterialet bör avseende fästas jämväl vid vad som kan vara lämpligt från utseendesynpunkt, särskilt med hänsyn till det material som använts å närliggande byggnader.”

46.2.2    SBN 1967

”37:27 Taktäckning

:271 Allmänt

Taktäckning på brännbart underlag, t ex takpanel av trä, utförs i regel med obrännbart material, såsom taktegel, skiffer, plåt eller asbestcementplattor, eller med annat för ändamålet godkänt material, jfr dock :272 [regler för lägre liggande tak, författarens anmärkning].

Där risken för antändning eller spridning av brand är ringa samt vid småhus får sådan taktäckning även utgöras av brännbart material, exempelvis skyddsbelagd papp, med sådana egenskaper att det vid provning enligt fastställd metod dels skyddar underlaget mot antändning av flygbränder, dels inte självt medverkar till spridning av brand.

Taktäckning direkt på obrännbart underlag, t ex takplatta av betong eller lättbetong, får utgöras av brännbart material, exempelvis skyddsbelagd papp, under samma förutsättning som ovan sägs beträffande materialets egenskaper.

:2711 Risken för antändning eller spridning av brand kan som regel anses vara ringa för friliggande byggnader dock ej inom industriområde, och för byggnader inom bostadsområde som inte har sluten kvartersbebyggelse, jfr dock :272.

:2712 Fastställd metod framgår av Statens provningsanstalts metodbeskrivning Bi 6.”

Ungefär samma skrivelse återfann i SBN 75 och SBN 80. Där ändrade man dock ”byggnader inom bostadsområde som inte har sluten kvartersbebyggelse” till ”byggnader inom ett bostadsområde utanför koncentrerad centrumbebyggelse”.

46.2.3    NR

”8:34 Taktäckning

Taktäckning på ett brännbart underlag skall utföras med obrännbart material.

På småhus och andra byggnader inom ett bostadsområde utanför en koncentrerad centrumbebyggelse samt på friliggande byggnader får taktäckning på ett brännbart underlag även utföras med brännbart material. Materialet skall därvid vara i brandteknisk klass T. Sådan taktäckning får även användas på byggnader inom en koncentrerad centrumbebyggelse, om byggnaden har ett vindsbjälklag i lägst klass A 60 med obrännbar värmeisolering och vinden inte kan utnyttjas för förvaring e d.

Taktäckning direkt på underlag av betong, lättbetong, obrännbar mineralull eller likvärdigt material får utföras med brännbart material i brandteknisk klass T.

Vid småhus får skivor av svårantändligt material användas som fribärande tak över carport och uteplats samt som skärmtak över entré.”

46.2.4    BBR 1-18

I BBR (1994) används samma text som i NR och den används även vidare till och med BBR 18. Klasserna har dock uppdaterats över tid.

”5:75 Taktäckning

Taktäckningen på byggnader skall utformas på sådant sätt att brandspridning försvåras. Taktäckning på obrännbara underlag får utföras med material i brandteknisk klass T. Taktäckning på brännbara underlag skall utföras med obrännbart material utom i sådana fall då viss brandspridning kan tillåtas ske.

Råd: Viss brandspridning kan tillåtas på småhus och andra byggnader inom ett bostadsområde utanför koncentrerad centrumbebyggelse samt på friliggande byggnader. Taktäckning på ett brännbart underlag kan då även utföras med brännbart material. Materialet bör därvid vara i brandteknisk klass T. Sådan taktäckning kan även användas på byggnader inom en koncentrerad centrumbebyggelse, om byggnaden har ett vindsbjälklag i lägst klass REI 60 med obrännbar värmeisolering och vinden inte kan utnyttjas för förvaring e. d.

På småhus kan skivor av svårantändligt material användas som fribärande tak över carport och uteplats samt som skärmtak över entré.”

46.2.5    Konsekvensutredning BBR19

I och med BBR 19 ändrades kraven något. Detta beskrivs nedan.

Ändring
Kravet är i princip samma som idag men texten är förkortad och förenklad genom att utgå från ett grundkrav och sedan beskriva undantagen. Detaljkraven är nedflyttade till råd. Undantaget med REI 60 och outnyttjad vind är struket.

Begreppen fristående byggnad och koncentrerad centrumbebyggelse tas bort. Undantaget för BROOF (t2) på brännbart material tillåts istället på byggnader som står 8 meter och småhus. Det allmänna rådet ändras till att kopplas till förbränning av fasta bränslen istället för en effekt vad gäller krav på taktäckning i närheten av en skorsten.

Motiv
Förenkla för användaren. Bjälklaget skyddar visserligen underliggande verksamhet, men hindrar ju inte att det kan bli stora tak- och vindsbränder i kvartersbebyggelsen. Definitionerna kan innebära förändringar som i praktiken kan vara lättnader, även om man kan konstatera att tolkningarna idag skiljer mycket. I tidigare regler har fristående i samband med småhus haft betydelse icke sammanbyggt och detta är grunden för definitionen av fristående.

Kraven blir tydligare genom att koppla de direkt till avstånd mellan byggnader. Begreppet koncentrerad centrumbebyggelse har inte varit entydigt definierat och eftersom det har haft en viss koppling till räddningstjänstens insats tas detta bort för att undvika tolkningsproblematik. Man kan samtidigt konstatera att andra nordiska länder tillåter sådan utformning av taktäckning i större grad och att detta kan motivera att Sverige justerar nivån.

Konsekvens
Förenkling av föreskriften gör den mer verifierbar, enklare att tolka, vilket bör bidra till billigare projektering och byggnader.

Det är ovanligt med brandspridning mellan byggnader och kraven kopplat till avstånd bedöms framförallt ge en ökad tydlighet och tolkning över landet än att personsäkerheten påverkas nämnvärt.

46.3 Utländska regelverk

46.3.1 Norge

Taktäckning i Norge ska generellt uppfylla B_ROOF(t2). Dock accepteras oklassad taktäckning för småhus som har längre avstånd än 8 meter till annan byggnad. Alltså väldigt lika krav som i Sverige.

46.3.2 England

ADB

14.4

Utförandet av taktäckning ska anpassas efter testmetoderna specificerade i BS 476-3:2004. Se även klasser och begräsningar enligt tabell nedan.

46.3.3 USA

I USA finns olika krav på taktäckningen beroende på vilken klass byggnaden är samt taket uppbyggnad. Generellt gäller klasserna A eller B, vilket relaterar till amerikanska provningsmetoder.

46.3.4 Australien

Krav på taktäckning finns i de fall brandcellegränser eller brandväggar ansluts till yttertaket som då ska vara ”non-combustible”. Syftet är att upprätthålla den avskiljande förmågan hos väggen.

46.3.5 Nya Zeeland

Krav på taktäckning finns inte men däremot ställs krav på att del av tak som ligger nära en annan byggnad/tomtgräns ska vara brandtekniskt klassat:

46.3.6 Kanada

Krav ställs på taktäckning med det är anknutet till verksamhetsklass och inte om byggnaden befinner sig inom ett visst avstånd från en annan byggnad.

46.4 Intervjuer

Vad är syftet med kravet på taktäckning?

Intervjuperson nummer 1

Minska risken vid flygbränder.

Intervjuperson nummer 2

Går säkert tillbaka långt till när man hade stadsbränder.

Skulle kunna gå fort om man byggde inom en tätort. Även bra för räddningstjänsten så de slipper spola på 10 tak samtidigt.

Intervjuperson nummer 3

Att förhindra att flygbrand från en annan byggnad (eller eventuella gnistor från egen skorsten) ska antända den aktuella byggnaden.

Intervjuperson nummer 4

Att klara flygbränder och gnistor för att förhindra brandspridning mellan byggnader. Ska självslockna på taken, förhindra stadsbränder. Räddningstjänsten är ofta dimensionerad för att klara brand i en byggnad.

Intervjuperson nummer 5

Minimera risken för spridning via flygbrand.

Intervjuperson nummer 6

Ett arv från stadsbränder med flygbränder.

Intervjuperson nummer 7

Förhindra spridning från ett hus till ett annat via flygbränder. Ska förebygga stadsbränder.

Intervjuperson nummer 8

Försvåra antändning (främst flygbränder), försvåra brandspridning om det har uppstått en brand. Taktäckningen ska endast i en begränsad del bidra till brandspridningen. Kraven påverkas inte av om det finns intilliggande byggnader eller inte.

Intervjuperson nummer 9

För att hindra brandspridning mellan byggnader via flygbränder. Om en flygbrand skulle få fäste så ska det inte bli kontinuerlig brandspridning längs taket. Nivån gör även att en mindre brand inte får samma sannolikhet att få fäste, t.ex. nyårsraket etc. Kravet gäller byggnader oavsett byggnadens placering, t.ex. även en byggnad långt från annan bebyggelse.

Intervjuperson nummer 10

Att begränsa brandspridning mellan byggnader på grund av flygbränder, gnistor, etc.

Intervjuperson nummer 11

Att det inte ska bli en ”sundsvallsbrand” igen. Det vill säga skydd mot stadsbrand.

46.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Grundkravet infördes i bygglagstiftningen 1947 men var då inte lika preciserat som det sedan blivit. Kravet på klassad taktäckning infördes SBN 67 och kravställning var i princip densamma som ställs idag även om formuleringen skiljer sig.

Kravets tidigare utformning och intervjupersonernas svar indikerar att kravet på taktäckning primärt har som syfte att förhindra att brand sprider sig mellan byggnaders tak och skapar en omfattande stadsbrand eller liknande. Även i andra länder ställs liknande krav på taktäckning, vilket bedöms ha motsvarande anledning.

Ur kravet kan även utläsas en angiven lägstanivå, som gäller oavsett avstånd till andra byggnader. Syftet med bedöms vara motsvarande och att kravet ställs oavsett avstånd till annan byggnad bedöms vara att det inte utifrån en befintlig byggnadstaktäckning går att reglera krav på nyare bebyggelse i närheten av ”ursprungsbyggnaden”.

Syfte

Med grund i det material som studerats bedöms syftet med kravet på taktäckning primärt vara att begränsa risken för att en brand blir omfattande på en takyta och dessutom sprider sig mellan tak på olika byggnader genom flygbränder eller liknande. Syftet med kravet är alltså både att begränsa både risken för att branden tar fäste i taket om gnistor eller flygbränder kommer från annan källa samt begränsa risken för att en brand på taket i sig blir omfattande och bidrar till vidare spridning.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att få ha sju meter mellan bostadshus när storleken på glasrutor är obegränsad? (Normalt 8 meter)

45.1 BBR 24 kap 5:611

45.1.1 5:611 Allmänt 

Föreskrift (funktionskrav):

Ingen föreskriftstext.

Allmänt råd:

”Avståndet mellan småhus, mellan komplementbyggnader eller mellan komplementbyggnader och småhus kan vara mindre än 8 meter om de uppförs enligt tabell 5:611. Detta gäller även för byggnader med högst två våningsplan och som endast innehåller verksamhetsklass 1 eller 3.

Småhus med ett våningsplan samt vindsplan eller småhus med två våningsplan bör delas in i grupper om högst 800 m² sammanlagd byggnadsarea. I nämnda byggnadsarea inräknas inte arean av altaner, carportar och liknande. Varje grupp av småhus bör avskiljas med brandväggar i lägst klass REI 60-M eller med ett avstånd mellan grupperna på minst 8 meter.”

45.2 Historik

Redan i 1947-års byggnadsstadga återfinns krav på avstånd, dock i form av avstånd till tomtgräns. Småhus-begreppet fanns inte däremot togs hänsyn till byggnadens höjd och utformning samt om den var belägen inom eller utom stadsplan. I SBN 1975 förs begreppet småhus in men fortfarande med avstånd till tomtgräns. I SBN 1980 kommer avstånd mellan byggnader, avstånd mellan småhus och oklassade ytor påverkas då av räddningstjänstens insatstid. När NR kommer införs en småhustabell som kan liknas vid den vi har idag men även här beror avståndet mellan småhus och oklassade ytor på räddningstjänstens insatstid. Till BBR försvann sedan tabellen (återfanns endast i handböcker) för att sedan komma i ny tappning till BBR19 där räddningstjänstens insatstid inte längre har någon betydelse.

45.2.1 1947 års byggnadsstadga

Särskilda bestämmelser om byggande inom stadsplan. 96 §.

”I fråga om byggande inom område, som ingår i stadsplan, skall, i den mån ej annat föreskrives genom stadsplanen, gälla ytterligare följande.

1. Byggnad, som ej sammanbygges eller kan förväntas komma att sammanbyggas med byggnad å grannfastighet, må icke läggas på mindre avstånd från fastighetens gräns än som motsvarar hälften av den för byggnaden tillåtna största höjden, ej heller i något fall närmare gränsen än 4,5 meter. Uppföres byggnad av trä med två våningar jämte vindsvåning, må avståndet till gräns mot grannfastighet ej understiga 6 meter.
2. Avståndet mellan skilda byggnader å samma tomt må icke vara mindre än som motsvarar den för byggnad vid gata eller förgård tillåtna största höjden. Mellan byggnader i högst en våning, avsedda för industri eller hantverk, må byggnadsnämnden likväl medgiva mindre avstånd, där så finnes kunna ske utan fara för sundhet och brandsäkerhet samt utan att ett lämpligt bebyggande av kvarteret i dess helhet försvåras, dock ej under 4,5 meter. Byggnadsnämnden må också under enahanda förutsättningar för uthus eller annan gårdsbyggnad, oaktat den ej är avsedd för industri eller. hantverk, medgiva ett minsta avstånd av 4,5 meter såväl till annan sådan byggnad som till huvudbyggnad.”

Särskilda bestämmelser om byggande utom stadsplan. 97 §.

”I fråga om bygganden inom område, som ej ingår i Stadsplan, skall, i den mån ej annat föreskrives genom fastställd generalplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser, gälla ytterligare följande.

4. Byggnad skall, därest den ej sammanbygges med liknande byggnad å angränsande tomtplats eller fastighet, uppföras på minst 6 meters avstånd från tomtplatsens gräns.
5. Avståndet mellan skilda byggnader å samma tomtplats må ej vara mindre än 12 meter. Byggnadsnämnden äger likväl, om hinder ej möter ur brandfaresynpunkt, medgiva mindre avstånd, dock ej under 9 meter. Därest ett ändamålsenligt bebyggande därigenom främjas, äger byggnadsnämnden att för mindre gårdsbyggnad eller flygelbyggnad till endast en vånings höjd medgiva mindre avstånd till huvudbyggnad, dock ej under 3 meter.”

45.2.2 SBN  75                                                                            

37:363 ANNAN ÄN BRANDSÄKER ELLER BRANDHÄRDIG BYGGNAD

”Där småhus på samma tomt inte är sammanbyggda men belägna på mindre inbördes avstånd än 4,5 m utförs den ena av mot varandra vettande ytterväggar utan fönster och i klass B 30 upp till yttertakets underkant. Beträffande sammanlagda byggnadsytan inom grupp av här avsedda småhus gäller, vad i andra stycket sägs.”

”37:3631 Byggnadsnämnd äger medge undantag från bestämmelser i 39 § byggnadsstadgan angående minsta medgivna avstånd mellan byggnader på samma tomt. Vid prövning av sådant undantag skall bl a beaktas riskerna för brandspridning. Därvid bör vad som sägs i :361-:363 kunna tjäna som ledning. Byggnadsnämnd äger vidare medge undantag från bestämmelserna i 39 § byggnadsstadgan angående byggnads minsta avstånd till tomtgräns och kan dessutom enligt 43 § medge befrielse från skyldighet att uppföra brandmur i fråga om en- och tvåvåningsbyggnader, som uppförs i gräns mot annan tomt. Även i dessa fall skall riskerna för brandspridning beaktas, vilket dock inte påkallar några särskilda åtgärder vid småhus om avståndet till tomtgräns är minst 4,5 m. Där nämnda avstånd är mindre än 4,5 m är det i regel tillfyllest att yttervägg som vetter mot granntomten utförs utan fönster och i klass B 30 upp till yttertakets underkant, i fråga om småhus som sammanbyggs i tomtgräns bör vad ovan i :363 sägs kunna tjäna som ledning.”

45.2.3 SBN 80

37:434 Skydd mot brandspridning mellan småhus

”Till skydd mot brandspridning mellan småhus skall

1. a) ytterväggar i småhus, såvida inte särskilt skäl till undantag föreligger, utföras i klass B 30 i avskiljande avseende, frånsett ventilationsöppningar och öppningar för fönster och dörrar
2. b) bostadslägenheter i småhus på samma tomt avskiljas i klass B 60 från andra bostadslägenheter och i klass B 30 från slutna garage och förrådsbyggnader med större byggnadsarea än 5,0 m²”

”37:4342 Avskiljande i klass B 60 anses föreligga om

1. a) avståndet mellan byggnader är minst 8,0 m
2. b) avståndet mellan byggnader är minst 5,0 m och brandförsvarets insatstid understiger 10 min
3. c) avståndet mellan byggnader är minst 5,0 m, brandförsvarets insatstid understiger 20 min och fönsterarean i mot varandra vettande ytterväggar i varje småhus inte överstiger 4,0 m² per fasad
4. d) endera av mot varandra vettande ytterväggar med förekommande dörrar utförs i klass B 60 utan öppningar för fönster
5. e) vardera av mot varandra vettande ytterväggar med förekommande dörrar utförs i klass B 30 och utan fönster. Om avståndet mellan byggnader är minst 4,0 m (2,0 m om brandförsvarets insatstid understiger 20 min) godtas enstaka fönster i hygienrum ed, dock inte större än 0,2 m vartdera och tillsammans högst 1,0 m² per fasad och hus. Avskiljande i klass B 30 anses – utöver i fall a)-e) ovan – föreligga om
6. f) avståndet mellan byggnader är minst 4,0 m och endera ytterväggen med förekommande dörrar utförs i klass B 30 och endast innehåller fönster i den utsträckning som anges i e) ovan. I garage- och förrådsbyggnader godtas fönster i samma utsträckning som i hygienrum
7. g) avståndet mellan byggnader är minst 2,0 m, brandförsvarets insatstid understiger 20 min och endera ytterväggen med förekommande dörrar utförs i klass B 30 och endast innehåller fönster i den utsträckning som anges i e) ovan. I garage- och förrådsbyggnader godtas fönster i samma utsträckning som i hygienrum
8. h) endera av mot varandra vettande ytterväggar med förekommande dörrar utförs i klass B 30 utan öppningar för fönster. Ytterväggar anses i detta sammanhang vetta mot varandra om vinkeln mellan fasadytornas plan är mindre än 135°. Vad här sagts beträffande avskiljande gäller i tillämpliga delar även för ett brandcellsskiljande tak – eller alternativt ett vindsbjälklag vid en outnyttjad vind – invid en högre belägen yttervägg.”

45.2.4 NR

8:31 Småhus

”Bestämmelserna för ytterväggar gäller i tillämpliga delar även för ett brandavskiljande tak (eller ett vindsbjälklag vid outnyttjad vind) invid en högre belägen yttervägg.

Gavelspetsar ovan vindsbjälklag får vara utförda utan krav på brandteknisk klass, om vinden innanför gavelspetsen inte är inredd för bostadsändamål. Härvid får inte finnas fönster i gavelspetsen inom 2,0 m avstånd från annat bostadshus. Är avståndet större men mindre än 4,0 m, skall fönster i gavelspetsen utföras i lägst klass F 15.

Ytterväggar i klass B 30 får inte ha ventilationsöppningar omedelbart under taksprång inom 1,0 m avstånd från en närbelägen byggnad. Vid ytterväggar i klass B 60 får ventilationsöppningar inte anordnas omedelbart under taksprång.”

45.2.5 BBR1

”5:72 Utformning beroende på avstånd mellan byggnader

Byggnader som uppförs närmare gränsen mot en granntomt än 4,0 meter, ska utformas så att risken för brandspridning till byggnader på granntomten begränsas. Kravet gäller inte om avståndet till byggnader på granntomten ändå blir minst 8,0 meter.”

”5:721 Småhus

Bostadslägenheter i småhus skall avskiljas inbördes så att brandspridning förhindras i minst 60 minuter.

Råd: Avskiljande konstruktioner i lägst klass El 60 uppfyller föreskriftens krav. Även ej sammanbyggda bostadslägenheter, med ett minsta inbördes avstånd av 2,0 meter och med acceptabel strålningsnivå mot intilliggande byggnaders ytor uppfyller föreskriftens krav. Om risk för brandspridning mellan småhus föreligger bör dessa delas in i grupper, avskilda av brandväggar i lägst brandteknisk klass REI‑M60.”

”Bostadslägenheter i småhus, som är belägna mindre än 4,0 meter från komplementbyggnader större än 10 m², skall avskiljas från dessa så att spridning av brand till eller från småhuset förhindras i minst 30 minuter.

Råd: Föreskriftens krav kan uppfyllas, om endera byggnadens, mot varandra vettande, väggar utförs i lägst brandteknisk klass El 30. Om någon av byggnadernas ytterväggar har delar av lägre eller ingen brandteknisk klass, bör skyddsavståndet inte understiga 2,0 meter och strålning mot intilliggande byggnaders yta begränsas till acceptabel nivå.”

45.2.6 Konsekvensutredning BBR19 och BBR21

BBR19

5:611 Småhus (5:721)

Ändring:

”Föreskriften reglerar skydd mot brandspridning mellan småhus och inte skydd mot brandspridning mellan bostadslägenheter i ett småhus, för det gäller avsnitt 5:5 Skydd mot utveckling och spridning av brand och brandgas inom byggnader. En tabell för acceptabla avstånd mellan småhus, mellan komplementbyggnader eller mellan komplementbyggnader och småhus beroende på fönsterarea har införts istället för ”Även ej sammanbyggda bostadslägenheter, med ett minsta inbördes avstånd av 2,0 meter och med acceptabel strålningsnivå mot intilliggande byggnaders ytor uppfyller föreskriftens krav.” Det allmänna rådet har förenklats genom att en yta har valts (800 m²) oberoende av våningsantal. Samtidigt har undantaget utgått om att indelning inte behövs om väggar och tak är klädda med tändskyddande beklädnad.”

Motiv:

”Bostadslägenheter i småhus gäller skydd mot brand- och brandgasspridning inom byggnad och regleras i 5:5. Tabellen är liknande de som har funnits i tidigare regler och bedöms ge ett tillräckligt skydd även om den i föreslagen form är förenklad. Tabellen är förenklad ur det perspektivet att enbart ett avstånd finns till olika utformningar på byggnaden och tar inte hänsyn till om räddningstjänsten kommer. Se även Boverkets Rapport om Brandspridning mellan småhus. Undantaget för tändskyddande beklädnad har varit ologiskt eftersom syfte har varit att ge ett skydd i det tidiga brandförloppet och kravet på brandvägg har funnits för att hindra att en större fullt utvecklad brand sprids.”

Konsekvens:

”Ingen skillnad då det motsvarar dagens regler. Viss skillnad i att man inte kan ta hänsyn till räddningstjänsten i tabellen men detta bedöms ge en ökad tydlighet som minskar kostnader över tid. Skillnaderna mot tidigare tabeller är relativt små. Att välja 800 m² innebär att något större småhusområde i två våningar kan byggas utan avskiljning, vilket bör leda till minskade kostnader.”

 

 

BBR21

5:611 Småhus m.m.

Ändring:

”Orden ”inklusive dörrar” stryks från sista raden i tabellen.”

Motiv:

”Om oklassade fönster kan accepteras utan begränsning i storlek finns det ingen anledning att dörren ska vara klassad. Den gamla lydelsen har troligen tillkommit av misstag och har inte funnits med i motsvarande äldre regelverk.”

Konsekvens:

”Ändringen innebär enklare regler och lägre kostnader då dörrar inte behöver ha brandteknisk klass.”

45.3 Utländska regelverk

45.3.1 Norge

Ej samma krav. VTEK §11-6 hänvisar uteslutande till avståndet 8 meter och vilken brandenergi man har. Står inget specifikt om fönster annat än för småhus.

45.3.2 England

Finns ingen direkt koppling till detta för denna typ av byggnader.

45.3.3 USA

IBC: Hittar inget liknande krav.
NFPA: Hittar inget liknande krav.

45.3.4 Australien

I Australien finns inga möjligheter att göra avkall på kravet bara för att byggnadsdelen råkar bestå av glas. Viss lättnad ges dock i klassen, men aldrig till mindre än E 60. Vanligaste kravet är E 60 I 30.

45.3.5 Nya Zeeland

Förstår inte riktigt frågeställningen. Ligger man på tillräckligt långt avstånd sätts ingen begräsning på storlek av fönster och fasad kan vara helt utan brandteknisk klassning.

45.3.6 Kanada

Oklassad fönsteryta likställs med övrig oklassad fasadyta i det kanadensiska regelverket.

45.4 Intervjuer

Vad är syftet med att få ha sju meter mellan bostadshus när storleken på glasrutor är obegränsad? (Normalt 8 meter)

Intervjuperson nummer 1

Två höghus kan ligga 8 m från varandra. 7m gäller för är småhus begränsad höjd. Flammor når kanske inte en högre fasad hos grannen på samma sätt.

Intervjuperson nummer 2

Specialregel för mindre byggnader, accepteras något lägre skyddsnivå än generellt för alla typer av byggnader. När reglerna tog fram så var det inte så vanligt med stora glaspartier/hela fasader i glas i småhus.

Intervjuperson nummer 3

Viss del är ju tät även om det teoretiskt går att bara ha glas.

Intervjuperson nummer 4

Vet inte varför. Låter konstigt. Krav på EI 30-väggar om mindre än 8 m.

Intervjuperson nummer 5

Ingen aning. Någon kvarleva som behållits, där tanken bakom detta har förlorats.

Intervjuperson nummer 6

Ekonomi! Underlätta exploatering.

Intervjuperson nummer 7

Fortfarande EI 30 krav på väggarna. Med 8 meter skulle man egentligen kunna ha oklassade väggar. Kan dock bygga en helt oklassad glasvägg.

Vet inte var de 7 metrarna kommer ifrån.

Intervjuperson nummer 8

Ingen aning. Energiberäkningar omöjliggör ändå stora glasade partier, så det är inget problem.

Intervjuperson nummer 9

Kostnad/nytta. För att kunna bygga tätare.

Intervjuperson nummer 10

Oklart. Ologiskt. Taget ur luften.

Intervjuperson nummer 11

Baserat på en gammal tabell som är baserad på försök. Samma syfte som för övriga byggnader, med större fönsterarea så får man större avståndskrav.

45.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

På 1950-talet gällde avståndet till tomtgräns, minsta avstånd var då 4,5 meter för liknande typer av hus om dessa inte var placerade utanför planlagt område då minsta avstånd var 6 meter till tomtgräns. Låg byggnaderna inom samma tomt var avståndet minst 9 meter mellan byggnaderna, dock med särskilt godkännande från byggnadsnämnden. På 1970-talet kunde man bygga närmare tomtgräns än 4,5 meter under förutsättning att ytterväggen som vetter mot granntomten var utförd utan fönster och i klass B 30 upp till yttertakets underkant. I SBN 80 delas kraven upp ytterligare i avstånd, begränsningar i fönsteryta samt att insatstiden för räddningstjänsten får betydelse. I NR kom första tabellen som kan liknas vid dagens, här minskas avståndet mellan småhus med räddningstjänstens insatstid. I denna tabell var avståndet minst 8 meter om insatstiden översteg 20 minuter, minst 6,5 meter om insatstiden var mindre än eller lika med 20 min och minst 5 meter om insatstiden var mindre än 10 minuter utan begränsningar i fönsterarea. I BBR försvann sedan tabellen med kombinationer av skyddsavstånd och kravet handlade istället om hur bostadslägenheter i småhus skall avskiljas inbördes så att brandspridning förhindras i minst 60 minuter. Tabellen fanns dock kvar i handböcker. Till BBR 19 kom sedan ”småhus”-tabellen tillbaka dock oberoende av räddningstjänstens insatstid.

Flera av de intervjuade hade inget direkt svar på vad syftet kunde vara, utan det upplevs som konstigt. Utifrån den gamla tabellen då räddningstjänsten fortfarande fick tillgodoräknas skulle man kunna tänka sig att 7 meter hamnar någonstans mellan mer än och mindre än eller lika med 20 minuters insatstid vilket man då kunde anses rimligt och ett schablonmässigt bra tal. Även strålningsberäkningar som utförts visar att strålningen avtar markant med avståndet (Skydd mot brandspridning mellan småhus, Johanna Björnfot, Boverket, 2008). Småhus har ju också en begränsad höjd som en av intervjupersonerna nämnde och flammor når inte en högre fasad på samma sätt. Ökad storlek på glaspartier blir kanske vanligare men det kanske inte heller är så troligt att man väljer att ha det i en byggnadsdel som ändå ligger relativt nära grannen.

Skillnad i utförande på väggar (småhus) som är belägna 8 meter eller mer ifrån varandra och väggar som är belägna på 7, upp till 8 meter från varandra är att väggarna ska vara utförda i EI 30 om avståndet understiger 8 meter (oklassad fönsteryta kan fortfarande vara obegränsad). Detta medför rimligtvis att bärverk som vid ett ras kan påverka väggen ska vara minst R 30. Vilket inte är fallet när avståndet är lika med eller överstiger 8 meter då brandteknisk bärverksklass ska vara lägst R 15. Detta förutsatt att småhuset utgör Br3-byggnad och byggnadsdelen brandsäkerhetsklass 2. Skillnaden mellan mindre än och mer än 8 meters avstånd borde alltså i detta specifika fall vara att bärverkskravet blir högre om byggnaderna ligger på ett avstånd på mindre än 8 meter.

Syfte

Syftet bedöms vara att förenkla byggandet av mindre byggnader genom att acceptera en något lägre skyddsnivå i förhållande till övriga byggnader.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med indelningen med brandväggar?

(Detta är de enda byggnader i två plan som behöver brandvägg. Dessutom har byggnaden betydligt mindre brandceller än vad som i övrigt tillåts utan brandvägg i tvåvåningsbyggnader. Vad är syftet med denna storleksbegränsning?)

44.1 BBR 24 text

44.1.1 5:611 Allmänt 

Föreskrift (funktionskrav):

”Byggnader ska utformas med tillfredställande skydd mot brandspridning mellan byggnader” (står i 5:61)

Allmänt råd:

”Småhus med ett våningsplan samt vindsplan eller småhus med två våningsplan bör delas in i grupper om högst 800 m² sammanlagd byggnadsarea. I nämnda byggnadsarea inräknas inte arean av altaner, carportar och liknande. Varje grupp av småhus bör avskiljas med brandväggar i lägst klass REI 60-M eller med ett avstånd mellan grupperna på minst 8 meter.”

Enligt rikstermbanken definieras småhus enligt följande:

44.2 Historik

Krav på sektionering med brandväggar av sektioner av radhus infördes i SBN 67. Då gällde kravet för byggnader av trä, och kravet undantogs om det fanns brandcellsgräns i klass A 60 mellan radhusen. I SBN 75 ändrades kravet så att sektionering inte behövdes om lokalernas ytskikt var av obrännbart material eller skyddade med tändskyddande beklädnad. I SBN 80 ökades kravet på brandcellsgränser mellan radhus till motsvarande klass EI 60. Avstånd mellan grupper av småhus utan brandvägg tillåts variera beroende på insatstiden. I NR ändrade avstånd mellan grupper av småhus utan brandvägg baserat på insatstiden. I BBR 1-18 är avståndet mellan grupper av småhus nu samma oberoende av insatstiden (högsta kravet enligt tidigare insatstid. I BBR 19 ökades ytan till 800 m2 för tvåvåningsbyggnader (gäller både 1 och tvåvåningsbyggnader) och möjlighet att skippa brandvägg vid tändskyddande beklädnad utgick.

44.2.1 SBN 67

Brandväggskravet infördes först i SBN 67, baserat på motsvarande EI 30-gränser mellan bostäder.

37:253 Annan än brandsäker eller brandhärdig byggnad

[…] ”I byggnader av trä för bostads- eller affärsändamål, sammanbyggda i form av radhus, kedjehus eller liknande husenheter får – under förutsättning att väggarna mellan husen utförs i lägst klass B 30 upp till yttertakets underkant – sammanlagda byggnadsytan uppgå till högst 800 m2, om de har en våning, och 600 m2, om de har två våningar, såvida de inte uppdelas i sektioner med högst nämnda byggnadsytor genom som brandmur anordnad vägg i lägst klass A 60. Sådan vägg erfordras dock inte om byggnaderna har begränsningsväggar i lägst klass A 60.”

”37:2531 Där fråga är om en- och tvåvåningsbyggnader, som uppförs i gräns mot annan tomt, kan byggnadsnämnd enligt byggnadsstadgans § 43 medge befrielse från skyldighet att uppföra brandmur. Därvid bör vad ovan sägs kunna tjäna som ledning. Vid större områden med tät bebyggelse av här avsett slag bör emellertid hänsyn även tas till i vad mån om-rådet är uppdelat i friliggande mindre grupper. Inverkan av skyddsavståndet mellan sådana grupper bör härvid vägas mot antalet husenheter inom gruppen.”

44.2.2 SBN 75

Möjligheten att skippa brandvägg om väggar och tak täcks med tändskyddande beklädnad införs.

37:363 ANNAN ÄN BRANDSÄKER ELLER BRANDHÄRDIG BYGGNAD

”[…] Väggar mellan sammanbyggda småhus på samma tomt utförs i klass B 30 upp till yttertakets underkant. Sammanlagda byggnadsytan för sådana små-hus får uppgå till högst 800 m2, om husen har en våning, och högst 600 m2 om de har två våningar, såvida de inte uppdelas i sektioner med högst nämnda byggnadsytor genom som brandmur anordnad vägg i klass A 60. Sådan vägg erfordras dock inte, om väggar och tak av brännbart material förses med tändskyddande beklädnad gentemot brand inifrån.”

44.2.3 SBN 80

I SBN 80 ökades kravet på brandcellsgränser mellan radhus till motsvarande klass EI 60. Avstånd mellan grupper av småhus utan brandvägg tillåts variera beroende på insatstiden.

37:434 Skydd mot brandspridning mellan småhus

”Till skydd mot brandspridning mellan småhus skall

[…] b) bostadslägenheter i småhus på samma tomt avskiljas i klass B 60 från andra bostadslägenheter och i klass B 30 från slutna garage och förrådsbyggnader med större byggnadsarea än 5,0 m2

c) sammanbyggda eller närbelägna småhus på samma tomt delas in i grupper, där den sammanlagda byggnadarean – frånsett balkonger, altaner, öppna garage och liknande – i varje grupp får uppgå till högst i 600 m2 om husen har två våningar och till högst 800 m2 om husen har en våning. indelning i grupper fordras dock inte om väggar och tak av brännbart material i bostadsdelar förses med tändskyddande beklädnad mot brand inifrån.”

 

”37:4343 Indelning i grupper enligt :434 anses föreligga om det mellan grupperna finns

a) en som brandmur anordnad vägg (se :433) i klass A 60, eller

b) ett fritt avstånd av minst 5,0 m och brandförsvarets insatstid understiger 10 min, eller

c) ett fritt avstånd av minst 8,0 m.

Hus med en våning och inredd vind räknas i detta sammanhang som hus med två våningar.”

44.2.4 NR

Ändrade avstånd mellan grupper av småhus utan brandvägg baserat på insatstiden.

8:31 Småhus

”Till skydd mot brandspridning mellan småhus och mellan småhus och komplementbyggnad gäller följande […]

b) Bostadslägenheter i småhus skall inbördes avskiljas i lägst klass B 60. […]

d) Sammanbyggda eller närbelägna småhus skall delas in i grupper, avskilda av brandväggar i lägst klass A 60. Den sammanlagda byggnadsarean, frånsett balkonger, altaner, öppna garage o d, i varje grupp får uppgå till högst 600 m2 för tvåvåningsbyggnader och för envåningsbyggnader med inredd vind och 800 m2 för envåningsbyggnader. Sådan indelning fordras dock inte, om invändiga väggar och tak av brännbart material i bostadsdelar förses med tändskyddande beklädnad.”

44.2.5 BBR

BBR 1-18

Avståndet mellan grupper av småhus är nu samma oberoende av insatstiden (högsta kravet enligt tidigare insatstid).

5:72 Utformning beroende på avstånd mellan byggnader

”Byggnader som uppförs närmare gränsen mot en granntomt än 4,0 meter, skall utformas så att risken for brandspridning till byggnader på granntomten begränsas. Kravet gäller inte om avståndet till byggnader på granntomten ändå blir minst 8,0 meter. […]”

5:721 Småhus

”Om risk för brandspridning mellan småhus föreligger bör dessa delas in i grupper, avskilda av brandväggar i lägst brandteknisk klass REI-M60. Den sammanlagda byggnadsarean i varje grupp, frånsett area av balkonger, altaner, carport o. d., bör inte överstiga 600 m² får tvåvåningsbyggnader och envåningsbyggnader med inredd vind. För envåningsbyggnader bör arean inte överstiga 800m². Sådan indelning behövs dock inte om invändiga väggar och tak av brännbart material förses med tändskyddande beklädnad i bostadsdelar.”

BBR 19

I BBR 19 ökades ytan till 800 m² för tvåvåningsbyggnader (gäller både 1 och tvåvåningsbyggnader) och möjlighet att skippa brandvägg vid tändskyddande beklädnad utgick.

44.2.6 Konsekvensutredning BBR 19

Ändring:

”[…] Det allmänna rådet har förenklats genom att en yta har valts (800 m2) oberoende av våningsantal. Samtidigt har undantaget utgått om att in-delning inte behövs om väggar och tak är klädda med tändskyddande beklädnad.” 

Motiv:

”Bostadslägenheter i småhus gäller skydd mot brand- och brandgasspridning inom byggnad och regleras i 5:5. Tabellen är liknande de som har funnits i tidigare regler och bedöms ge ett tillräckligt skydd även om den i föreslagen form är förenklad. Tabellen är förenklad ur det perspektivet att enbart ett avstånd finns till olika utformningar på byggnaden och tar inte hänsyn till om räddningstjänsten kommer. Se även Boverkets Rapport om Brandspridning mellan småhus. Undantaget för tändskyddande beklädnad har varit ologiskt eftersom syfte har varit att ge ett skydd i det tidiga brandförloppet och kravet på brandvägg har funnits för att hindra att en större fullt utvecklad brand sprids.”

Konsekvens:

”Ingen skillnad då det motsvarar dagens regler. Viss skillnad i att man inte kan ta hänsyn till räddningstjänsten i tabellen men detta bedöms ge en ökad tydlighet som minskar kostnader över tid. Skillnaderna mot tidigare tabeller är relativt små.

Att välja 800 m² innebär att något större småhusområde i två våningar kan byggas utan avskiljning, vilket bör leda till minskade kostnader. ”

44.2.7 Remissvarssammanställningen till BBR 19

I remissvar väljs ”ingen åtgärd” för förslag att tändskyddande beklädnad fortsatt ska få ersätta brandvägg.

44.2.8 Annan litteratur

Skydd mot brandspridning mellan småhus, Boverket 2008,

http://www.boverket.se/contentassets/149976a7b92d457e917f5ee84d85a0b3/bjornfot-brandspridning-mellan-smahus_2008.pdf

44.3 Utländska regelverk

44.3.1 Norge

Inget motsvarande krav.

44.3.2 England

Inget motsvarande krav.

44.3.3 USA

Kommentar IBC: Hittar inget liknande krav.
Kommentar NFPA: Hittar inget liknande krav.

44.3.4 Australien

Inget motsvarande krav.

44.3.5 Nya Zeeland

Liknande krav finns inte i det Nya Zeeländska regelverket. Krav på EI 60 gräns mellan hus gäller oavsett hur många hus som ligger i rad (vägg i vägg).

44.3.6 Kanada

Liknande krav finns inte i det kanadensiska regelverket.

44.4 Intervjuer

Vad är syftet med indelningen med brandväggar?

(Detta är de enda byggnader i två plan som behöver brandvägg. Dessutom har byggnaden betydligt mindre brandceller än vad som i övrigt tillåts utan brandvägg i tvåvåningsbyggnader. Vad är syftet med denna storleksbegränsning?)

Intervjuperson nummer 1

Gammal regel, förr 600m² i tvåvåningshus och 800 i envånings. Man accepterar att en länga på 600m² stryker med. Med det får inte gå till nästa. Man kan fundera på om det är relevant idag med EI 60 mellan alla hus.

Intervjuperson nummer 2

Tittat på det med affektionsvärden, kanske inte hela sanningen. Vill man lyfta bort något om bostäder, ska inte bostäder vara egna brandceller ändå? Ska vara försiktig med att sänka kraven på bostäder.

Intervjuperson nummer 3

Ologisk. Vet ej bakgrund. Går att utforma Br2-byggnader som flerbostadshus och därmed slippa kravet. Kan ju minska konsekvensen vid ett katastroffall.

Intervjuperson nummer 4

Egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 5

Att definiera någon form av maximal skada. Vet ibland inte om regler ibland tillkommer pga att man tidigare har misslyckats med brandskyddet. Skärpning på takfot kom till exempel som en följd. Ersätts inte detta kravet då med ett bättre skydd egentligen dvs skydd i form av tät takfot. Vi är bättre på att bygga dessa typer av byggnader säkra nu.

Intervjuperson nummer 6

Radhus har traditionellt haft många bränder som har spridit sig och syftet med brandväggen är att få stopp på dessa vid en viss storlek.

Intervjuperson nummer 7

Också gammalt egendomskrav som hänger kvar. Har eventuellt varit större förr? 800 m² helt oklart liksom kravet på brandvägg.

Intervjuperson nummer 8

För att undvika katastrofbränder. Den som sett senare års radhusbränder, förstår varför.

Intervjuperson nummer 9

Minimera omfattande större skada.

Intervjuperson nummer 10

Historik: vanlig byggnadstyp med många olika ägare. Kan vara ett extra egendomsskydd mot en potentiellt stor brand som skulle kunna slå ut många småhus på en gång.

Intervjuperson nummer 11

Sannolikt en kombination av erfarenheter med bränder i radhus och egendomsskydd. Oklart varför just dessa storleksbegränsningar.

44.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Det kan konstateras att reglerna för sektionering av småhus har skärpts vid ett flertal revideringar av byggreglerna sedan införandet i SBN 67.

Motsvarande krav på sektionering återfinns inte i studerade utländska regelverk. Intervjuade personer är inte helt samstämmiga avseende sannolikt syftet, de nämner främst egendomsskydd och katastrofskydd.

Ingen av de intervjuade personerna känner till varför just 800 m² har valts i byggreglerna. Någon intervjuad resonerar kring om brandvägg verkligen borde behövas med dagens byggteknik medan andra anser det viktigt att nivån bibehålls.

Syfte

Syftet bedöms vara att begränsa risken för att en brand påverkar en större grupp av sammanhängande småhus, utifrån parametrarna brandcellsgränser, brandväggar och gruppens storlek. Brandväggen syftar till att motstå ras/genomslag om byggnadsdelar med lägre brandteknisk klass än R 60 rasar mot denna.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med 8 meters-kravet mellan byggnader?

43.1 BBR text

43.1.1 5:61 Allmänt 

Föreskrift (funktionskrav):

”Byggnader ska utformas med tillfredställande skydd mot brandspridning mellan byggnader.”

Allmänt råd:

”Tillfredställande skydd erhålls om byggnader uppförs med ett avstånd som överstiger 8 meter.
    Tillfredställande skydd erhålls om brandspridning mellan byggnader begränsas med skydd som motsvarar det högsta kravet för brandceller eller brandväggar i respektive byggnad. Sammanbyggda byggnader med mer än två våningsplan bör avskiljas med brandvägg. …”

43.2 Historik

Krav på avstånd mellan byggnader är ett av de äldsta kraven inom brandsäkerhet i byggreglerna. Motivet finns dock beskrivet först i NR 88 och mer ingenjörsbaserade krav infördes i BBR 19.

43.2.1 Sammanfattning

Krav på taktäckning har länge varit ett krav när det gäller att begränsa brandspridning mellan byggnader. Första gången ett avstånd nämns är i 1947 års byggnadsstadga.

43.2.2 1947 års byggnadsstadga

I ett flertal avsnitt regleras avståndet mellan byggnader till mellan 4,5 och 12 meter.

43.2.3 SBN 80

Här nämns 8 meter första gången men då i samband med brandskydd mellan småhus. Det finns också ett 5-metersavstånd förutsatt att räddningstjänstens insatstid understiger 10 minuter.

43.2.4 NR

I NR (BFS 1988:18) blir det för första gången väldigt tydligt att 8 meter är det avstånd som krävs mellan byggnader. Dessutom ska man ha minst 4 meter till tomtgräns. Precis som tidigare gäller lättnader för småhus.

Vid mindre avstånd än 8 meter skulle brandvägg uppföras. Brandväggen fick vara gemensam.

43.2.5 BBR 1

I BBR 1 framgår för första gången ett sorts syfte med att kräva ett minsta avstånd:

” 5:71 Allmänt

Risken för brandspridning mellan byggnader skall begränsas.

Råd: Brandspridning bör försvåras genom att risken för antändning minskas genom begränsning av strålningsnivån. Detta kan t. ex. åstadkommas genom att

– uppföra byggnader på ett tillräckligt avstånd från varandra,

– oskyddade byggnadsdelars storlek begränsas,

– brandbenägenheten hos exponerade fasader begränsas, eller

– brandens omfattning begränsas, så att strålningsnivån hålls låg, genom anordnande av brandgasventilation eller installation av automatisk vattensprinkleranläggning.

     Brandspridning bör också begränsas genom utformningen av tak och/eller takytor eller genom sektionering av byggnader så att räddningstjänsten lättare kan förhindra brandspridning.”

43.2.6 Konsekvensutredning BBR19, 5:61 Allmänt (5:71)

Ändring:

Förtydligande generell inledning med vad som ska uppnås med 5:6. Begreppet granntomt och grannbyggnad försvinner som begrepp och istället beskrivs enbart brandspridning mellan byggnad enligt PBF. Möjligheten att anpassa skyddet mellan byggnader baserat på att bedömningen av räddningstjänstens insatsmöjlighet inte vägs in i utformningen av skydd mot brandspridning mellan byggnader. Ett allmänt råd som förtydligar hur man ska beräkna avståndet mellan byggnader har tillkommit.

Motiv:

Den generella inledningen tydliggör syftet med 5:6. Begreppen granntomt och grannbyggnad försvinner för att kraven tydligare ska vara kopplade till byggnadens fysiska konstruktion. Att begreppen utgår minskar risken för sammanblandning med fastigheter som inte har någon direkt betydelse för vilka krav som ställs på byggnaden idag. Däremot har fastighet och tomt ofta sammanfallit vilket kan ha bidragit till missförstånd. Detta förtydligande är kopplat till hur bebyggelse och fastigheter har utvecklats över åren.
Möjligheten att anpassa skyddet m.h.t. att räddningstjänsten tas bort eftersom detta är en förutsättning som kan vara svår att verifiera. Man kan samtidigt konstatera att brandspridning mellan byggnader är ovanligt, vilket kan ha flera orsaker. Räddningstjänsten kan fortsatt vara en viktig resurs för att minska risken för brandspridning mellan byggnader men deras förmåga behöver inte vara avhängigt för hur man utformar byggnaden.
För att förtydliga hur man ska ta hänsyn till balkonger och andra utstickande detaljer på byggnaden när man beräknar avståndet mellan byggnader har ett allmänt råd om det lagts till.”

Konsekvens:

Ändringarna utgör förtydliganden som underlättar för den enskilda användaren. Avseende räddningstjänstens roll berör detta framförallt småhus, se 5:611.

Kommentarer:

Bland kommentarerna till ändringen nämns under ”alternativ utformning”:

”Alternativa avstånd till 8 meter har diskuterats och beroendet av byggnaders olika utformning. Ett beslut har dock tagits att behålla åtta meter. Se bilaga F för beräkning.”

Bilaga F

Bilagan utgör beräkningsunderlag för de värden som anges för fönsterareor vid mindre avstånd än 8 meter mellan småhus. Boverket drar följande slutsats av underlaget:

”För bostäder, kontor och liknande verksamheter är 8 meter väl tilltaget. Med bakgrund i de beräkningar som genomförts skulle en förtätning kunna ske samtidigt som fönsterareorna är relativt stora. Detta förutsätter en obrännbar fasad. Om ett fasadmaterial används som är brännbart behöver nya siffror för emitterad strålning tas fram då brandens area ökar. Detta gäller oavsett om byggnaden är sprinklad eller inte då en brand inte nödvändigtvis startar i brandcellen utan utanpå byggnaden.
     För affärer, industrier och liknande verksamheter är däremot 8 meter på gränsen till acceptabelt avstånd. Exempelvis kan det inte ses som helt otänkbart med 5×5 m² fönsterarea, inom en brandcell, på ett varuhus. 
     Vid antagandet att den emitterade strålningen ökar generellt med 20 % om flammor slår ut genom fönstret gav det ingen större skillnad för industrier och liknande verksamheter. För bostäder, kontor och liknande verksamheter kan inte lika stora fönsterareor accepteras men resultatet är fortfarande väl tilltaget.”

43.3 Utländska regelverk

43.3.1 Norge

Kommentar: 8 meter gäller även i Norge.

43.3.2 England

Uppbyggnaden av ytterväggar och avståndet mellan byggnader för att förhindra utvändig brandspridning är nära ”besläktade”. Risken för brandspridning över en öppning mellan byggnader och konsekvenserna för det beror på,

1. a) brandens storlek och intensitet i aktuell byggnad.
2. b) avståndet mellan byggnader
3. c) brandskyddet som ges av fasaden
4. d) risken som personer i intilliggande byggnader utsätts för.

Se även diagram 40

43.3.3 USA

–

43.3.4 Australien

Avståndet är 6 meter eller mindre beroende på exponeringsvinkel mot intilliggande byggnader. Det ges inga undantag för öppningar. Lättnader i brandklass ges dock men aldrig till mindre än E 60. Vanligaste kravet är E 60 I 30.

Syftet är att ”To limit the spread of fire between fire compartments through external walls and the openings in them.” DTS ska alltså minska strålningen från en byggnad till en annan.

Brandklassade partier kan i vissa fall ersättas med ”wall wetting sprinklers”.

43.3.5 Nya Zeeland

Kommentar:  Nedan återges funktionskraven som styr brandspridning mellan byggnader:

Det som är den stora skillnaden är att man här inte tittar på avståndet till faktiska byggnader utan uteslutande tomtgränser, eftersom man förutsätter att byggnader kan komma att uppföras var som på närliggande tomter i framtiden.

I Nya Zeeland är man också mer konservativ, vid förenklad dimensionering gäller 15 meters avstånd för att väggar ska utföras utan skydd:

Vid analytisk dimensionering finns två metoder för att uppfylla kraven på skydd mot brandspridning mellan byggnader: (1) tabulerade värden som tar hänsyn till höjd, bredd, vinkel mm på fasader och (2) beräkning av strålning. Resonemangen för utformning av skydd mot brandspridning mellan byggnader återges i följande passager som är tagna från konsekvensutredningen till dokumentet för analytisk dimensionering (C/VM2 motsvarande BBRAD):

43.3.6 Kanada

Redovisning av föreskrift: Det avstånd till andra byggnader som krävs för att kunna ha en byggnad med en helt oklassad fasad beror på vilken typ av verksamhets som bedrivs i byggnaden eller i brandcellen och om sprinkler är installerat. Det kanadensiska regelverket innehåller flertalet tabeller som kan användas för att veta vilket avstånd som tillåter vilken mång oklassad del av fasad.

43.4 Intervjuer

Vad är syftet med 8 meters-kravet mellan byggnader?

Intervjuperson nummer 1

Tidigare 4 meter till fastighets-/tomtgräns. Tullades lite på även innan.

Kan grundas i hur man byggde vägar tidigare.

Intervjuperson nummer 2

Gammalt krav för att man ska få plats med häst o vagn när man möts, bra om det var 8 alnar mellan husen. Oklart, om det då rörde sig om brandspridning mellan byggnader. Passar bra även för oss (biltrafik etc.). Funkar ju rätt bra, vi har ju inte så många stadsbränder.

Intervjuperson nummer 3

Syftet med avstånd är hindra brandpåverkan på annan byggnad genom flammor eller strålning. 8 meter bygger på tradition i bredd på vägar och möjlighet för räddningstjänsten att göra insats. Har funnits med mycket länge.

Intervjuperson nummer 4

Avstånd är ett sätt att hantera brandspridningsrisken. Varför det är just 8 meter är oklart. Förmodligen erfarenhetsbaserat avstånd.

Intervjuperson nummer 5

Avståndet kom i SBN 80. Det var beräkningar och prov utförda av professor Ove Pettersson, främst avsedda för småhus. Tidigare var avståndet 9 meter i byggnadsstadgan. Det måttet kom från möjligheterna till god solinstrålning. Med hänsyn till ekonomi, byttes kravet ut mot det lägre.

Intervjuperson nummer 6

Avståndet ger ju ett skydd sen finns det lägen när inte det räcker till så en insats av rtj får ingå i detta skyddskrav.

Intervjuperson nummer 7

För länge sen 15 och 12 m i gamla stadsplaner. Förr 9 m. Borde kopplas till storlek på byggnad.

Villor 8 m bör i de flesta fall fungera. Räddningstjänsten har möjlighet kunna hindra spridning. 8 m är inget garanterat skydd.

Intervjuperson nummer 8

Har alltid funnits. Ingen vet varför. 10 m i Danmark tror jag. 8 meter kommer inte från brandexperter utan från tradition.

Intervjuperson nummer 9

8 meter kommer från att man hade detta mått för att få in ljus i byggnaderna förr i tiden. Även naturligt med vägutformning osv. Inte brandskydd som har styrt. Fram till 1980-någonting var det 9 meter som gällde.

Intervjuperson nummer 10

Avståndet minskar risken för brandspridning genom strålningspåverkan samt att gnistor antänder anliggande byggnad.

Intervjuperson nummer 11

Att kunna planera hur byggnader ska placeras i förhållande till varandra utan att behöva utreda. 8 meter ska vara tillräckligt för att begränsa brandspridning mellan byggnader. Samt relaterat till hur man jobbar med tillgänglighet för räddningsinsats.

Kommentarer

Det är slående att flera personer anger att räddningstjänstens insats har betydelse trots att det i konsekvensutredningen till BBR 19 tydligt anges att denna betydelse inte längre ska räknas med.

Alla verkar dock vara överens om att 8 meter inte har något med verkligt brandskydd att göra utan att det bara är ett fastställt värde utifrån historia och andra krav (solljus och vägbredd).

43.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Att ha ett avstånd mellan byggnader verkar vara en tydlig åtgärd som funnits med länge i flera länder med syfte att begränsa brandspridning mellan byggnader via strålning.

Avståndet 8 meter däremot verkar ha helt annan bakgrund (bredden på häst och vagn, vägbredd, utrymme för solljusinsläpp etc). 8 meter verkar inte heller ha någon grund i kvantifierade resultat eller verkliga inträffade bränder. Ett bra historiskt mått helt enkelt.

Det är inte troligt att intilliggande byggnad antänds beroende på att flammor slår mot den utan antändningen sker högst troligt beroende på strålning (innan flammorna träffar grannen).

Syfte

Syftet bedöms vara att begränsa risken för brandspridning mellan byggnader via strålning.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att tillåta större brandsektioner då brandlarm installeras?

42.1BBR text

42.1.1 5:561 Skydd mot omfattande brandspridning

Föreskrift (funktionskrav):

”Stora byggnader ska utformas så att omfattande brandspridning inom byggnad begränsas.”

Allmänt råd:

”För att begränsa omfattande brandspridning i stora byggnader bör dessa utformas med brandceller, brandsektioner, brandtekniska installationer eller kombinationer av dessa. Vid bedömning av risken för brandspridning bör hänsyn tas till brandbelastning.

Exempel på lämplig utformning är att dela upp byggnaden i brandceller om högst 1250 m² eller i brandsektioner enligt vad som anges i tabell 5:561. Om brandbelastningen är högst 250 MJ/m² kan utrymmet utformas utan särskilt skydd mot omfattande brandspridning. ”

42.2 Historik

Kravet på sektionering av stora byggnader har funnits länge men berörde från början primärt industrier. I SBN 67 infördes att sektionerna kunde utökas om ett larm kopplat till räddningstjänst installerades. Detta fanns kvar fram tills BBR infördes 1994 då man ändrade texten kring sektionering. I BBR 19 återförde man vissa delar av tidigare regler men i ett annat avsnitt av BBR (brandspridning inom byggnad istället för mellan byggnader) och kravet på koppling till räddningstjänsten utelämnades.

42.2.1    BABS 1946

”Avdelning IX – Byggnader, som medföra särskilda faror ur brandskyddssynpunkt

1 KAP – Byggnader för fabriks- och verkstadslokaler eller eldfarliga upplag.

A. Byggnads sektionering.

1. Större avdelningar inom samma byggnad, som äro av varandra oberoende, böra åtskiljas genom brandsäkra väggar eller bjälklag, därest icke arbetets behöriga fortgång därigenom försvåras eller särskilda skäl eljest föranleda undantag.”

42.2.2    1959 års byggnadsstadga

”44 §.

1 mom, Byggnad skall med avseende å konstruktion och: inredning utföras så, att faran för brand ej blir större än som betingas av hänsyn till dess ändamål, angränsande bebyggelse och omständigheterna i övrigt. Där annan bebyggelse finnes i grannskapet, skall byggnads tak utföras av eller täckas med material, som i tillräcklig mån skyddar mot spridning av brand.

Större byggnad skall, om byggnadsnämnden det erforderligt, uppdelas i lämpligt stora enheter genom brandsäker mur.”

42.2.3    SBN 1967

I SBN 67 fanns ett antal förutsättningar under vilka en byggnad behövde delas in i sektioner med brandmurar. Dessa kan dock inte direkt kopplas till dagens krav även om krav fanns på sektionering av brandceller till maximalt 1200 m2 om inte takytor av brännbart material skyddades. Liknande storlekar på sektionering av vind fanns. I övrigt hänvisades fortfarande till samma skrivelse som ovan gällande lämpligt stora enheter.

Det infördes dock ett avsteg för kraven av indelning med brandmur (motsvarande brandsektion) om brandlarm kopplat till räddningstjänsten installerades enligt nedan:

”Där till kommunal brandkår ansluten automatisk brandalarmanordning installeras får avsteg göras från eljest gällande brandskyddskrav under i övrigt lika förhållanden i fråga om

a) storlek av medelst brandmur uppdelad byggnadsyta under förutsättning att brandbelastningen i denna inte överstiger ca 50 Mcal per m2 total omslutningsyta och att risk för snabb övertändning inte föreligger.

b) åtgärder till skydd för omgivningen mot spridning av brand.

Vid avgörande av vilka eftergifter som kan medges tas hänsyn till brandkårens kapacitet och dess genom anordningen förkortade insatstid samt beaktas att i byggnaden inte får finnas ämnen eller anordningar, som kan medföra explosion eller snabb övertändning.”

42.2.4    SBN 80

I SBN 80 infördes en version av den tabell som idag återfinns i BBR. Denna låg dock under avsnittet ”Industribyggnader” och var därför inte styrande för alla byggnader. Här angavs:

”:2212

I 44 § BS sägs: ”Större byggnad skall, om byggnadsnämnden finner det erforderligt, uppdelas i lämpligt stora enheter genom brandsäker mur”. Detta innebär krav – utöver vad som sägs i 37:421 – på begränsning av storleken på en och samma brandcell. Lämplig maximal storlek kan inte generellt anges men vissa riktlinjer till vägledning ges i tabell 77:2211. Tabellens värden är angivna under förutsättning att särskild risk för personskada inte föreligger, samt att byggnaden i övrigt är så anordnad att särskilda svårigheter vid brandsläckning inte behöver befaras.

I tabellen använd gradering av brandbelastning (f) motsvaras av en verksamhet i byggnaden enligt följande:

Hög (f>400 MJ/m2)                                                Trävarulager, lager av pappersrullar eller av högt staplade varor, emballerade i kartonger eller trälådor, vissa plastindustrier m m

Medel (50<f-5._400 MJ/m2)                               Textilfabrik, snickerifabrik, sågverk m m

Låg (f-50 MJ/m2)                                                     Cement- och betongvaruindustri, mekanisk verkstad, plåtslageri, bryggeri, järn- och stål-verk m m”

I tabellen anges alltså att brandlarm tillsammans med brandventilation ger möjlighet till större area. Det anges även att larmet ska vara anslutet till räddningstjänst.

Det angavs även att brandmur skulle vara avskiljande i fallen med storlekar enligt ovan.

”222 Sektionerande vägg

En vägg som delar upp en byggnad enligt :2212 skall anordnas som gemensam brandmur (jfr 37:433) och utföras i klass A 120 (A 60 där brandbelastningen understiger 400 MJ/m2) eller i den högre klass som kan gälla enligt tabell 37:422 b.”

42.2.5    NR

Även i NR återfanns en liknande tabell för industribyggnader.

”:8311 Sektionering

En större industribyggnad skall delas upp med brandväggar i lämpligt stora sektioner.

Sektionernas största lämpliga storlek kan bedömas med ledning av följande tabell, Tabellens värden är angivna under förutsättning att särskild risk för personskada inte föreligger samt att byggnaden i övrigt är så anordnad att särskilda svårigheter vid brandsläckning inte behöver befaras.”

För byggnader som inte var industribyggnader angavs följande:

”8:32 Sektionering av större byggnader

En större byggnad skall delas upp med brandväggar i lämpligt stora sektioner så att räddningstjänsten skall kunna hindra brandspridning till närliggande bebyggelse. Vid bedömningen av sådant behov skall hänsyn tas till bl a brandbelastning, brandventilation, automatiskt brandlarm och automatisk vattensprinkleranläggning.”

Här var alltså tydligt att syftet med sektioneringen var att försvåra brandspridning till andra byggnader.

42.2.6   BBR 1-18

I övergången till BBR ströks tabellen och ingen skillnad gjordes längre mellan industribyggnader och andra byggnader. Avsnittet om sektionering av större byggnader var liknande det som angavs i NR och återfanns i ”5:7 skydd mot brandspridning mellan byggnader”.

”5:73 Sektionering av stora byggnader

Stora byggnader skall delas upp med brandväggar i lämpligt stora sektioner så att brandspridning till närliggande byggnader kan hindras genom räddningstjänstens ingripande eller på annat sätt försvåras.

Råd: Vid bedömningen av om behov av sektionering föreligger bör hänsyn tas till bl. a. byggnadens avstånd till närliggande byggnader, brandbelastning, brandgasventilation, automatiskt brandlarm och automatisk släckanordning.”

42.2.7    Konsekvensutredning BBR19

I och med BBR 19 flyttades kravet från ”Brandsridning mellan byggnader” till ”Brandspridning inom byggnad”. Man införde även tabellen från NR igen, dock med vissa skillnader. Brandgasventilation ströks och kravet på att koppla larmet till räddningstjänsten utelämnades.

Ӏndring

Funktionskravet fokuserar mer på att begränsa en omfattande brandspridning inom en byggnad snarare än som tidigare fokusera på skydd mot brandspridning mellan byggnader. Dessutom återinförs en tidigare gällande tabell men med modifikation. Om byggnaden förses med automatisk vattensprinkleranläggning kan sektioner utföras med obegränsad storlek. Brandgasventilation anges inte som lösning i förenklad dimensionering.

Sektionering kan ske för att begränsa brandens storlek inom en byggnad av rena egendoms eller samhällsekonomiska skäl. Samtidigt ges räddningstjänsten bättre förutsättningar att begränsa konsekvenserna i händelse av en brand vilket även förbättrar deras säkerhet. När sektionering är en förutsättning i byggnad specificeras, dessutom anges särskilt vad som gäller för bjälklag i sektioner, som inte behöver uppfylla klass -M.

Motiv

Verifierbar nivå saknas i tidigare regler och den gamla modifierade tabellen införs därför som allmänt råd. Förtydligandet motiveras av att detta begränsar konsekvenser och minskar egendomsskador och miljöpåverkan vid en eventuell brand vilket ligger i linje med krav enligt PBL och PBF.

Fler mindre brandceller än stora brandsektioner minskar spridningen av branden till stora delar av byggnaden. Det underlättar och ökar säkerheten för räddningstjänsten då branden hålls inom mindre brandceller istället för stora brandsektioner.

Nyttan av brandgasventilation bedöms inte vara tillräckligt utredd för att detta ska vara en alternativ möjlighet. Däremot kan brandgasventilation mycket väl användas i analytisk dimensionering.

Konsekvens

Med krav på sektionering och brandtekniska installationer i stora byggnader kan kostnaderna för vissa byggnader öka. Detta bedöms dock vara motiverat med hänsyn till egendomsskydd och miljöskydd. För många byggnader har dessutom de tidigare kraven ändå varit aktuella. Exempelvis behöver byggnader som är väl brandcellsindelade inte brandsektioneras.

Rekommendation om brandgasventilation stryks vilket kan resultera i lägre kostnader.”

Kravet har sedan dess varit oförändrat och är det som anges under BBR text ovan.

42.3 Utländska regelverk

42.3.1 Norge

I Norge finns liknande krav. Se tabellen nedan. Här finns brandgasventilation som lösning och det tydliggörs att brandlarmet ska vara vidarekopplat till räddningstjänsten.

42.3.2 England

ADB

1.36

I England är det automatiska brandlarmet mer kopplat till utrymningsförutsättingar och inte så mycket till brandcellens storlek där sprinkler påverkar mer. Det finns dock möjlighet att göra avsteg från ADB genom att kompensera med automatiskt brandlarm. Det är inte tydligt beskrivet att detta skulle gälla brandcellsindelning eller brandsektioner.

42.3.3 USA

Inget direkt liknande krav finns i USA. Dock krävs sprinkler för vissa verksamheter med brandceller större än 1100 m². Detta är dock inget generellt krav.

42.3.4 Australien

Australien ger inga möjligheter till ökning av storleken med hänsyn till larm. Sprinkler däremot ger möjligheter till stora brandceller/-sektioner. I vissa typer av byggnader krävs det brandgasventilation. Dessa byggnader kan också under vissa förutsättningar ha större sektioner. Syftet med att begränsa storleken på brandceller är att begränsa storleken på branden. Begränsningarna är olika och tar bäring på två faktorer; byggnadsklass och verksamhetsklass: ”… the allowable size of fire compartment depends on two things. The first is the type of construction, which is a measure of a building’s ability to resist a fire. The second is the classification of the building, which is an indicator of a building’s potential fire load.” Man måste också i vissa fall öka avståndet till grannarna eftersom större brandceller ökar risken för brandspridning till grannen.

42.3.5 Nya Zeeland

Liknande möjlighet till ”avsteg” finns inte. Krav på brandlarm styrs av personantal i byggnaden/brandcellen och avsteg från brandcellsindelning tillåts inte till följd av larm.

42.3.6 Kanada

Inget liknande krav har hittats.

42.4 Intervjuer

Vad är syftet med att tillåta större brandsektioner då brandlarm installeras?

Intervjuperson nummer 1

Möjlighet att tillkalla räddningstjänsten medan branden är liten, då spelar det ingen roll om lokalen är större. Den förväntade maximala skadan blir mindre än vad den hade varit utan brandlarm.

Intervjuperson nummer 2

Bra fråga men tidig detektion till SOSAB gör ju att branden förhoppningsvis släcks tidigare.

Intervjuperson nummer 3

Larm i tidigt skede medför större möjlighet att göra något åt branden. Inget krav att brandlarmet är vidarekopplat till räddningstjänsten. Man utgår från att både personer på plats samt räddningstjänsten får bättre möjligheter att påverka branden genom installationen av automatiskt brandlarm, dvs inte bara räddningstjänsten. Larmet bör göra något (påkalla någons åtgärd) även om det inte framgår i BBR.

Intervjuperson nummer 4

Ologiskt. Inte krav på vidarekoppling vilket är konstigt.

Brandsektion är kopplat till samhällsresurser osv. Om brandlarm är vidarekopplat kan räddningstjänsten släcka snabbare. Annars kan kanske personal kan släcka inom byggnaden.

Kommer från försäkringsbolagen i tabeller de hade. Sen via handböckerna.

Anekdot: Boverket snackade med FM Global vid införandet. Anledningen till att brandgasventilation togs bort var för att öppna upp för friare lösningar med brandgasventilation och inte låsa in sig med definitiva mått.

Intervjuperson nummer 5

Fungerar endast vid en pyrande brand. Tveksam nytta med larm.

Intervjuperson nummer 6

Egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 7

Ökar chansen för att det blir någon form av insats, att någon larmar räddningstjänsten eller att någon personal gör en släckinsats. Kan ses som att det ökar brandskyddet i allmänhet i bygganden så som förbättrad utrymningssäkerhet.

Intervjuperson nummer 8

Branden upptäcks tidigare och branden kan begränsas av personal eller räddningstjänst. Kommer de dit tidigare så kan branden stoppas tidigare. Man vill gärna ha automatiskt brandlarm i den här typen av lokaler (förstärka skyddet) och för att få det har man fått ge något tillbaka, vilket blev större lokaler. Bättre med större lokal och brandlarm än mindre lokal utan brandlarm.

Intervjuperson nummer 9

För då kommer räddningstjänsten snabbare.

Intervjuperson nummer 10

Oklart syfte, speciellt om räddningstjänsten inte larmas automatiskt. Möjligtvis att personal på plats skulle kunna bli varse om brand och då göra en insats, men det är ju inte alltid som det finns personal på plats.

Intervjuperson nummer 11

Märklig regel som kom i BBR 19. Utan krav på brandgasventilation, som fanns i tidigare regler, ger kravet ingen nytta.

42.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kravet på sektionering har flyttats runt i olika delar av regelverket, vilket gör att syftet med detta grundkrav är något svårt att överblicka. Från början har syftet med sektioneringskravet varit att begränsa risken för brandspridning från industribyggnader, där bränderna kunnat bli väldigt omfattande, till andra byggnader. Efter hand har dock kravet flyttats till att innefatta alla byggnader och sedan även för att begränsa brandspridning inom byggnad istället för mellan byggnader.

Sannolikt är grundtanken med att tillåta större sektioner vid brandlarm att detta ger en tidig varningssignal antingen till räddningstjänst eller till personal på plats i byggnaden. Kravet ställs dock inte så att detta uttryckligen krävs, vilket det tidigare gjort, och detta gör att syftet något svårare att bedöma.

Att döma av intervjupersonernas svar så är anledningen att inte koppla brandlarmet till räddningstjänst inte helt klart men en tanke som tas upp är syftet att skapa en åtgärd eller reaktion till branden, även om det sker av annan part än räddningstjänst. Exempelvis skulle ett utrymningslarm kopplat till brandlarmet kunna påkalla uppmärksamhet i byggnaden, vilket kan leda till en släckinsats av personal eller liknande alternativt att räddningstjänsten påkallas.

Syfte

Med grund i ovanstående bedöms syftet vara att brandlarmet skapar förutsättningar för en tidig insats av antingen räddningstjänst eller personal, vilket förväntas minska risken för att en brand blir omfattande. Detta i sin tur minskar även risken för brandspridning till andra byggnader, vilket tidigare varit ett tydligt syfte med grundkravet.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med begränsningarna i hur fönster i olika brandceller får placeras ovan varandra (1,2 meter)?

41.1BBR text

41.1.1 5:553 Fönster i yttervägg

Föreskrift (funktionskrav):

Fönster som tillhör skilda brandceller i samma byggnad och som vetter mot varandra eller är placerade ovanför varandra i höjdled, ska utformas och placeras så att brandspridning mellan brandcellerna begränsas. Brandklassade fönster får endast vara öppningsbara med verktyg, nyckel eller liknande.

 Allmänt råd:

”Fönster, glasytor eller motsvarande, som är inbördes belägna så att direkt värmestrålning från brand kan ske från det ena fönstret till det andra omfattas av föreskriftens krav. Exempel på utformning som uppfyller föreskriftens krav på skydd mot brandspridning finns i tabell 5:553.

Värmestrålning förutsätts ske vinkelrätt och snett ut från fönstret intill 135° vinkel från fönsterytan. Om vinkeln i innerhörn är mindre än 60° gäller vad som anges för motstående parallella ytterväggar.”

41.2 Historik

Inga krav gällande fönster i fasad hittas i bygglagstiftningar före införandet av Nybyggnadsreglerna 1988. Detta gällde då bara byggnader i klass Br 1. Sedan dess har kravet varit i princip oförändrat men i BBR.

41.2.1 NR
”8:431 Ytterväggar i en byggnad i klass Br 1

…

Mellan fönster i olika brandceller bör avståndet i höjdled vara minst 1,2 m, såvida inte fönstren utförs i lägst klass F 15 inom detta avstånd.”

41.2.2    BBR 1-18
I BBR 1 (1994) används samma skrivelse som i NR. Också här gäller det endast för Br 1 byggnader.

”5:631 Yttervägg i byggnad i klass Br 1

…

Råd:

…

Avståndet i höjdled mellan fönster i olika brandceller bör vara minst 1,2 meter, såvida inte fönstren utförs i lägst E 15 inom detta avstånd.”

Denna formulering och placering av rådstext var sedan kvar till och med BBR 18.

41.2.3    Konsekvensutredning BBR19

I och med BBR 19 flyttades rådet till att gälla fönster i ytterväggar i alla byggnader. Denna ändring kommenteras dock inte i konsekvensutredningen av avsnittet. Man tog även bort möjligheten till att utforma båda fönsterna i E 15 och behöll endast alternativt att göra ett av fönsterna i E 30.

Ändring
De som behandlas i detta avsnitt är krav gällande brandspridning inom en byggnad dvs. mellan brandceller i byggnaden. Branden kan spridas från brandcellen via fönster genom intilliggande fönster och antända exempelvis en gardin eller annat. I byggnader kan innerhörn och fönster som ligger mitt emot varandra utföras enligt tabellen och då uppfyller byggnaden samhällskraven.

Tabellen som varit tillämpad och kompletterad för att ta höjd för brandspridning i innerhörn och att risken att det kan ske till fönster som är placerade i ett ovanför liggande våningsplan. Avstånd och krav på fönster gäller för alla typer av verksamheter och därmed stryks de särskilda kraven för vårdanläggning. Fortsatt krav på att minsta avståndet alltid ska vara 1,2 meter mellan glasytorna även på en plan fasad.

E 15 fönster finns inte enligt tillverkare men fortsatt behåller vi krav för att inte höja kostnader och kravnivåer eller begränsa möjlig teknisk utveckling.

För brandspridning mellan fönster i höjdled tags dock E 15 alternativet bort.

Motiv
Motivet är att undvika att brand sprids via fönster i fasad till intilliggande brandceller i samma våningsplan och våningsplanen ovan brandrummet. I detta fall försvåras att branden antänder något inne i nästa brandcell exempelvis gardiner. Detta reglerar inte att fasaden antänds vilket anges i avsnitt 5:6. I 5:6 införs en tabell om småhus för att beskriva hur skyddet gällande brandspridning mellan byggnad ska hanteras.

För de fall man vill tillämpa E 15 glas som del av skyddet mot brandspridning i höjdled kan analytisk dimensionering tillämpas.

Konsekvens
Reglerna är på samma nivå som tidigare men med förtydliganden.

Dock ges inte möjlighet att i förenklad dimensionering använda E 15 glas vid skydd mot brandspridning i höjdled. Analytisk dimensionering kan dock användas för att verifiera en sådan lösning.”

41.2.4    Konsekvensutredning BBR 20
I BBR 20 lyfte man åter tillbaka möjligheten till att utforma båda glasen i E 15, som tagits bort i BBR 19.

41.2.5    Svar från Boverket
Boverket har svarat på ett antal olika frågor gällande avståndet mellan fönster. Dessa svar sammanfattas nedan:

Fråga till Boverket (dnr: 1234-4445/2012):

–          ”Med BBR 19 så tolkar vi det som det är avståndet från glasruta runt hinder som balkongplatta eller vägg till glasruta i annan brandcell som avses. Detta innebär att med en 60 cm djup balkongplatta eller motsvarande eller ett horisontellt indrag av fasad/fönster om minst 1,2 meter in från lägre liggande fasad så uppfylls alltid kravet. Är det en korrekt tolkning?”

Svar från Boverket (dnr: 1234-4445/2012):

–          ”Nej det är inte en korrekt tolkning, avståndet 1,2 meter är det vertikala avståndet. Med analytisk dimensionering kan man däremot eventuellt visa att en balkongplatta kan fungera som flamskärm och att ett kortare vertikalt avstånd kan accepteras. Enligt vår vetskap krävs ett balkongdjup i det fallet som är större än 0,6 m.”

Fråga till Boverket (dnr: 1632/2016):

”Har en fråga avseende förenklad dimensionering enligt allmänt råd i BBR 5:553 för fönster i yttervägg, se figur nedan: 

Samtliga fönster tillhör olika brandceller, i exempelfall 2 är horisontellt avstånd mellan fönster endast så stort som krävs av väggen som utgör brandcellsgräns mellan fönstren invändigt (kan antas <0.15m).

Krävs brandklass enligt förenklad dimensionering i allmänt råd till BBR 5:553 för något av fönstren i exempelfall 1 eller 2 ovan?”

Svar från Boverket (dnr: 1632/2016):

–          ”Syftet med kravet är att begränsa spridningen av brand mellan brandceller inom en byggnad. Boverket har då i ett allmänt råd angett att om man har minst 1,2 meter mellan fönster som är placerade ovanför varandra så uppfyller man föreskriften.

Vill man placera fönster på annat sätt, dvs närmare än 1,2 meter och t.ex. förskjutna på olika sätt så är det upp till byggherren att visa att man fortfarande uppfyller föreskriften, dvs. man frångår förenklad dimensionering. 

Vill man vara på den säkra sidan så ser man till att fönster placerade ovanför varandra men som är förskjutna i sidled på olika sätt befinner sig 1,2 meter ifrån varandra oavsett placering. T.ex. om man börjar 1,2 meter rakt upp och förflyttar måttet i en cirkelbåge 90 grader neråt så ska de fönster som är förskjutna i sidled och som befinner sig inom 1,2 meter klassas övriga behöver inte klassas.”

41.3 Utländska regelverk

41.3.1 Norge

I de Norska reglerna anges att brandspridning mellan fönster i fasad kan gå snabbt och för att skydda mot detta bör avstånd mellan fönster i vertikalled vara minst lika stort som fönstrets höjd. Alternativt kan en balkongplatta om minst 1,2 meter användas.

41.3.2 England

ADB

Finns inte med på det viset utan regleras med mängden oskyddad area. Se diagram nedan.

41.3.3 USA

I USA är kravet på vertikalt avstånd 914 mm. Dessutom ska öppningar inom 1524 mm horisontellt avstånd uppfylla kraven för vertikalt avstånd. Alternativet till detta är att det undre fönstret skyddas till att motstå 45 minuters brandpåverkan. Ytterligare ett alternativ är att sätta en balkongplatta på 762 mm mellan våningarna.

41.3.4 Australien

Motsvarande krav i Australien är 0,9 meter med minst 0,6 meter ovanför bjälklagets överkant. Kravet gäller endast Type A constructions och vårdbyggnader eftersom de endast är i dessa byggnader det finns krav på avskiljning mellan planen. Syftet anges till: ” To minimise the risk of fire spreading from one floor to another via openings in external walls in buildings of Type A construction.” Man tillåter skyddet att hålla REI 60 istället för REI 90 med motiveringen: ”Although it could be argued that the spandrel or vertical projection should have the same FRL as the floor separating the storeys, this has not been found to be necessary.” Man ger också ytterligare lösningar med horisontellt skydd – se nedan.

Dessa lösningar m.fl. finns för övrigt beskrivna och kvantifierade i ett examensarbete från LTH.

41.3.5 Nya Zeeland

Andra mått-krav gäller enligt texten och bilderna nedan. Dessa är ganska detaljerade men jag hittar inte motivering eller bakgrund till dessa mer än funktionskraven att man ska skydda personer från skada av brand och skydda egendom:

41.3.6 Kanada

Liknande krav ställs på att oklassade fönster ska ha ett avstånd av 1 meter till brännbar konstruktion (vilket innefattar oklassat fönster). Ingen motivering till utförandet ges.

41.4 Intervjuer

Vad är syftet med begränsningarna i hur fönster i olika brandceller får placeras ovan varandra (1,2 meter)?

Intervjuperson nummer 1

För att begränsa risken för kontinuerlig brandspridning genom att branden hoppar en våning i taget. 1,2 m är mer av praktiska skäl, så har vi byggt tidigare och det har räddningstjänsten kunnat hantera.

Intervjuperson nummer 2

1,2 m är till för att minska snabb brandspridning och ge räddningstjänsten en möjlighet att vattenbegjuta fasad på en tät del.

Intervjuperson nummer 3

Inte sprida brand mellan brandceller. Svårt att visa att det duger.

Måttet är gammal hävd. Så man byggde.

Intervjuperson nummer 4

Att ställa kravet är att begränsa brandspridning mellan brandceller i höjdled.

Kanske ger en bättre möjlighet för att räddningstjänsten ska kunna göra en effektiv släckinsats.

Intervjuperson nummer 5

Historiskt krav för att begränsa brandspridning mellan brandceller i höjdled. Så har det alltid sett ut. Om man skulle titta närmare på detta så behöver kravet sannolikt ökas för att minska risken för brandspridning.

Intervjuperson nummer 6

Förhindra brandspridning. Man har förmodligen kommit fram till att det går att ha 1,2 m utan att ställa till det för byggnaden. Opraktiskt om man skulle bygga idiotsäkert.

Det ska inte endast vara bjälklagskanten emellan brandcellerna.

Intervjuperson nummer 7

Kravet kommer ifrån Stockholm. Det tillämpades i många decennier innan det kom in i byggreglerna. Avståndet ska medge för räddningstjänsten att begränsa brandspridning med strålar. Avståndet tillämpades inte mellan bottenvåning och våning 1 trappa.

Intervjuperson nummer 8

Handlar om att ge en rimlig nivå på brandspridning mellan brandceller. En pragmatisk utformning, hårdare krav skulle ge stor mängd brandklassade glas. Gammalt krav som har funnits länge.

Intervjuperson nummer 9

Ett rimligt mått. Räknar man på det funkar det inte. Danmark inga krav i kontor. NZ stora krav om sovande. Borde vara mycket större. Flammor ut genom fönstret svårt att bedöma och förloppet svårt att förutse.

Intervjuperson nummer 10

Att inte brand ska sprida sig den vägen. 1,2 meter kommer från något brandförsvars PM från Stockholm brandförsvar där de tyckte 1,2 verkade bra. Egentligen borde det vara olika krav beroende på om räddningstjänsten kan släcka eller inte.

Intervjuperson nummer 11

I normalfallet har man en bröstning o syll så avståndet blir 1,2 meter. Syftet är att kunna bygga rum med fönster utan att behöva klassa dem o ha dem öppningsbara. Om man räknar på det så skulle vi förmodligen behöva klassa alla fönster.

41.5 Annan litteratur

I rapporten ”Skydd mot brandspridning via fönster i fasaden – Balkongplattor eller bröstning?” av Nilsson, M. och Mossberg, A. (2016) görs en sammanställning av kraven i olika länder. Vissa har redan redovisats ovan men nedanstående tabell har tagits fram. I tabellen anges både krav på avstånd i vertikalled och om alternativet med en balkongplatta finns. Det är alltså inte både avstånd och balkongplatta som krävs om mått på båda anges utan antingen eller.

Det resoneras att de stora skillnaderna mellan länderna visar att det inte finns en tydlig konsensus kring hur skydd mot brandspridning mellan våningsplan förhindras.

I rapporten visas även ett antal beräkningar och försök som visar att avstånd mellan fönster på 1,2 meter visserligen ger ett visst skydd men att det kan argumenteras för att brandspridning skulle kunna inträffa trots detta avstånd. Detta är i enlighet med vad intervjupersonerna ovan angett.

41.6 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kravställning infördes i NR och var då endast för Br1-byggnader. Detta var oförändrat fram tills BBR 19 när man gjorde rådet gällande för alla byggnader. Anledningen till att det tidigare inte varit gällande i andra byggnadsklasser bedöms primärt bero på att det sällan blir aktuellt i dessa byggnader. Dessutom är släckinsats enklare att utföra på dessa i och med att byggnadshöjderna normalt är låga. Detta är dock inget som uttryckligen angetts.

Att döma av intervjupersonernas svar samt av de utländska regelverken så är inte syftet med kravställningen att helt förhindra eventuell brandspridning mellan våningsplan utan snarare att försvåra och avståndet i sig är en konsekvens av hur man utformat byggnader tidigare. Att döma av skillnaderna i avstånd som anges i de olika regelverken runt om i världen så bedöms byggtraditioner vara mer styrande än vetenskap kring hur branden sprider sig.

Syfte

Med grund i ovanstående bedöms syftet vara att minska sannolikheten för att en brand i ett tidigt skede sprider sig till överliggande brandcell. Syftet bedöms inte vara att förhindra brandspridning utan snarare att försvåra eller fördröja denna.

Observera att kravet även gäller sidoförskjutna fönster, enligt Boverkets svar ovan.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

Vad är syftet med att kontorslägenheter bör utgöra skilda brandceller?

40.1 BBR 24 text

40.1.1 5:541 Verksamhetsklass 1

Föreskrift (funktionskrav):

Ingen föreskriftstext.

Allmänt råd:

”Kontorslägenheter i verksamhetsklass 1 bör utföras som egna brandceller.”

Kommentar: Definition på lägenhet enligt TNC 95 är ”ett eller flera utrymmen i en byggnad som i upplåtelsehänseende utgör en självständig enhet”.

40.2 Historik

Krav att utföra kontorslägenheter i egna brandceller återfanns i BABS 67 och har funnits med i bygglagstiftningen sedan dess.

Understrykningar i texten nedan är för att underlätta läsningen, dessa återfinns inte i regeltexten.

40.2.1 BABS 67

37:11 Brandcell

Brandcell är sådan del av byggnad, inom vilken en brand fritt kan utvecklas utan att – under för lokaltypen förutsatt tid – spridas till annan del av byggnaden. I brandcellens omslutande konstruktioner kan ingå funktionellt betingade delar med mindre brandmotstånd än som svarar mot denna tid, t ex fönster och dörrar, om brandens spridning i anslutning till dessa kan hindras genom brandkårsingripande med normal insatstid eller på annat sätt. Exempel på brandcell är brandsäkert och brandhärdigt rum, bostadslägenhet, kontorslägenhet, trapphus, pannrum samt enligt :251 avgränsad del av vind.

40.2.2 SBN 75

37:32 BRANDCELLSINDELNING

”Byggnad indelas i brandceller, var för sig omfattande utrymmen (eller sammanhängande grupper av utrymmen) avsedda för verksamhet utan omedelbart samband med annan verksamhet i byggnaden, såsom bostads-eller kontorslägenhet, […]”

40.2.3 SBN 80

Motsvarande som SBN 75.

40.2.4 NR

8:41 Brandcellsindelning

En byggnad skall delas in i brandceller, åtskilda av byggnadsdelar som hindrar spridning av brand och brandgas. Varje brandcell skall omfatta rum (eller sammanhängande grupper av rum) i vilka verksamheten inte har omedelbart samband med annan verksamhet i byggnaden. Detta gäller t ex för en bostads- eller kontorslägenhet, […]

40.2.5 BBR

BBR 1-18

5:61 Brandcellsindelning

”Byggnader skall delas in i brandceller åtskilda av byggnadsdelar som hindrar spridning av brand och brandgas. Varje brandcell skall omfatta ett rum – eller sådana sammanhängande grupper av rum – i vilka verksamheten inte har omedelbart samband med annan verksamhet i byggnaden. […]

Allmänt råd

Bostads- eller kontorslägenheter, trapphus, garage, pannrum, avfallsrum, vårdavdelningar, gästrum på hotell, utrymningsvägar och större personalrum är olika exempel på egna brandceller.” 

BBR 19 –

Allmänt råd flyttat till särskilda förutsättningar för verksamhetsklass 1.

40.2.6 Remissvarssammanställningen till BBR 19

I remissvarssammanställningen anger Boverket under avsnitt 5:53 (som berör generell brandcellsindelning) att: ”Boverket har inga särskilda regler för egendomsskydd, däremot ställs krav på att vissa funktioner ska vara uppfyllda, t.ex. skydd mot brandspridning inom byggnad.”

40.2.7 Frågor/svar – Boverket

I ett ärende med diarienummer 1234-1209/2007 svarar Boverket att personsäkerhet och egendomsskydd behöver beaktas vid analytisk dimensionering om brandcellsgräns ska kunna ersättas med andra åtgärder.

40.3 Utländska regelverk

40.3.1 Norge

Liknande krav finns. Kontor eller kontorslandskap som utgör en självständig enhet ska utgöra egna brandceller.

40.3.2 England

Hittar inte något kring detta.

40.3.3 USA

IBC: Hittar inget liknande krav.
NFPA: Hittar inget liknande krav.

40.3.4 Australien

Även i Australien ska olika verksamhetsklasser skiljas från varandra. Man anger ett syfte vilket är att verksamhetsklassificeringen är ett sätt att uttrycka olika brandbelastningar. Kraven för de olika klasserna är därför anpassade till att de förväntas ha olika brandbelastning. Exempelvis är den brandtekniska klassen på väggar i vissa verksamhetsklasser högre än för andra för att ta hänsyn till brandbelastningen, inte för att ge längre skydd (i tid räknat). Syftet med att skilja av är alltså för att inte verksamheter med lägre krav ska drabbas av en brand i en verksamhet med högre brandbelastning vilken den aktuella verksamheten inte är anpassad för. Samma som i Sverige. Man kan även i Australien uppfylla de högsta kraven för respektive verksamhet och på så sätt slippa avskiljningen.

40.3.5 Nya Zeeland

I de Nya Zeeländska byggreglerna finns inga krav på utformning av kontorslägenheter i separata brandceller. Dock är det så att man av praxis och önskemål från ägare/hyresgäst uteslutande delar upp olika hyresgäster och ägare i olika brandceller.

Olika butiker, olika kontorslägenheter, olika boenderum där någon typ av ägande-uppdelning av lokalen fanns ledde till att utrymmena delades in i två olika brandceller. Om detta är rent utav försäkringsanledning eller om de görs som en praxis för egendomsskydd har jag inte lyckats reda ut i detta skede.

40.3.6 Kanada

Skrivning 1) anger att kontorsverksamhet av olika hyresgäster inte behöver vara i skilda brandceller. Förtydligande: begreppet Suite används i det kanadensiska byggreglerna för att beskriva en lokal som har ett separat ’ägande’ i det avseende att det är olika hyresgäster i olika suites.

40.4 Intervjuer

Vad är syftet med att kontorslägenheter bör utgöra skilda brandceller?

Intervjuperson nummer 1

Känner inte riktigt till begreppet. Vet inte.

Intervjuperson nummer 2

Mer ett egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 3

Definitionen av ”lägenhet” är en självständig enhet. Lägenhetsbegreppet är kopplat till TNC 95. Främst ett skydd för utrymning då man inte vet om det brinner hos grannen. Resultatet av kravet blir även ett egendomsskydd mellan olika verksamhetsutövare.

Intervjuperson nummer 4

Syftet är att ge tillräcklig tid för utrymning och begränsa risk för brandspridning. I brist på andra tydliga mått på hur detta skulle ske för kontorsbrandceller så har tidigare skrivelser kvarstått. Kan ev finnas en historisk koppling till att skydda tredje person, så att inte en oskyldig part drabbas av annans olycka.

Intervjuperson nummer 5

Egendomsskydd. Gammal kvarleva som inte har blivit tillräckligt ifrågasatt. Borde ses över.

Intervjuperson nummer 6

Egendomsskydd. Hyresgästen ska skyddas. Upplåtelseformen styr och begränsar.

Intervjuperson nummer 7

Vet ej, inte logiskt rätt upp och ner men går att koppla det till egendomsskydd + att denna gräns i princip erhålls naturligt ändå.

Intervjuperson nummer 8

Egendomsskydd, till viss del i vissa fall utrymningsskäl.

Intervjuperson nummer 9

Egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 10

Väldigt gammalt begrepp. Korkat eller bra, kontorslägenhet och bostadslägenhet ses om ungefär samma begrepp. Alla verksamhetsklasser ska vara egna brandceller. Begreppet kontorslägenhet finns för att flera kontorsrum ska kunna utgöra en kontorslägenhet, en avskild enhet. Samma typ av brandrisk o utrymningssituation när man jobbar på ett kontor. Talar egentligen om att man inte behöver göra för små brandceller (en brandcell av varje rum).

I Danmark är varje kontorsrum egen bc samt att fönsterutrymning ska finnas från varje rum.

Intervjuperson nummer 11

Om det är tydligt avskilda kontor ska de vara skyddade mot brand i varandra. Om grannen gör bort sig ska man inte drabbas själv. Egendomsskydd.

Oklart i t.ex. kontorshotell. Finns heller ingen tydlig definition av kontorshotell.

40.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Att utföra kontorslägenhet i egen brandcell har funnits med i byggreglerna under lång tid och har varit oförändrat sedan SBN 67.

Krav att utföra kontorslägenhet i egen brandcell finns med i det norska regelverket men inte i övriga studerade regelverk.

Majoriteten av de intervjuade personerna angav främst egendomsskydd som sannolikt syfte, dock inte helt samstämmigt där vissa ansåg att detta är gammal kvarleva som borde kunna hanteras på annat sätt. I Boverkets remissvarssammanställning anges att ”Boverket har inga särskilda regler för egendomsskydd, däremot ställs krav på att vissa funktioner ska vara uppfyllda, t.ex. skydd mot brandspridning inom byggnad.” och i fråga/svar anges att personsäkerhet och egendomsskydd behöver beaktas vid analytisk dimensionering om brandcellsgräns ska kunna ersättas med andra åtgärder. I BBR 5:53 anges även att ”Brandcellsindelning får helt eller delvis ersättas av brandtekniska installationer”.

Följande bedömt syfte baseras främst på Boverkets svar och skiljer sig därmed något från merparten av de intervjuade personernas svar.

Syfte

Syftet med brandcellsgräns mellan kontorslägenheter bedöms vara hindra att personer påverkas av en brand som de inte snabbt blir varse om i brandens tidiga skede. Notera även eventuella försäkringskrav, frivilliga egendomsskyddskrav etc.

 

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☐ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☒ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)