Vad är syftet med sektionering av vind? ”… Om vind och underliggande plan utgör skilda brandceller bör vinden delas in i brandceller om högst 400 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 30. …”

57.1 BBR 24 kap 5:535

57.1.1 5:535 Vinds- och undertaksutrymmen 

Föreskrift (funktionskrav):

”Vinds- och undertaksutrymmen ska utformas så att skyddet mot brandspridning mellan brandceller upprätthålls. De ska dessutom utformas så att omfattande brandspridning begränsas. …”

Allmänt råd:

”För att upprätthålla skyddet mot brandspridning mellan brandceller, bör särskild hänsyn tas till behovet av skydd mot brandspridning till och på vinden, och takkonstruktionens bärförmåga vid brand. Risken för brandspridning från fönster via takfot till vind, som utgör en annan brandcell bör begränsas. Detta kan exempelvis ske genom att takfoten utförs med avskiljande förmåga i lägst klass EI 30. Om vind och underliggande plan utgör skilda brandceller bör vinden delas in i brandceller om högst 400 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 30. Därutöver bör vindar i Br1-byggnader under samma förutsättning delas upp i delar om högst 1 200 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 60. Uppdelning behöver inte göras om isoleringen i vindsbjälklaget är av klass A2-s1,d0 och det endast finns en begränsad mängd brännbart material eller brännbara byggnadsdelar ovanför vindsbjälklaget. Byggnadsdelar bör då vara av lägst klass B-s1,d0.”

57.2 Historik

I 1947 års byggnadsstadga kan en första antydan till krav på avskiljning av vind antydas. Till SBN 1967 fördes sedan kravet in på avskiljning om 1200 m² i EI 60 och utöver det avskiljning om 400 m² i EI 30 beroende av byggnadshöjd samt hur vinden nyttjades, detta för brandsäker byggnad. För brandhärdig byggnad gällde indelning endast i 400 m². Kraven formulerades sedan om något till SBN 1980 och ytterligare en gång när NR kom och därmed också byggnadsklasserna. När BBR kom togs kravet på den större brandcellen bort för att sedan föras in i BBR 19 igen.

57.2.1 1947-års byggnadsstadga

”65§ 1 mom. Efter brandchefens hörande må byggnadsnämnden föreskriva, i vad mån källare eller vind eller byggnad i sin helhet skall avdelas med brandsäkra, brandhärdiga eller flamskyddande väggar och huru takets undersida invid sådan vägg å vind skall skyddas mot brand. Öppning i dylik avskiljande vägg skall förses med dörr av åtminstone brandhärdig konstruktion.”

57.2.2 SBN 1967

37:25 Sektionering

37:251 Brandsäker byggnad
Vind med större golvyta än 1 200 m² uppdelas i delar om högst denna storlek, avskilda från varandra i lägst klass A 60.

Där jämte uppdelas vinden i delar om högst 400 m² golvyta, avskilda från varandra i lägst klass B 30. I byggnad med högst åtta våningar erfordras dock ej sådan uppdelning, om vinden ej kan utnyttjas som förvaringsrum e d och – i fråga om byggnad med fler än åtta våningar om ovan vindsbjälklaget inte finns annat brännbart material än takstolar och åsar av trä.

Här ovan avsedda väggar ansluts till yttervägg och tak på sätt som anges för brandmur i :26, femte stycket.

37:252 Brandhärdig byggnad
Vind med större golvyta än 400 m² uppdelas i delar om högst denna storlek, avskilda från varandra i lägst klass B 30.

37:253 Annan än brandsäker eller brandhärdig byggnad
Envåningshus av trä för bostads- eller affärsändamål ges inte större byggnadsyta än 400 m², såvida det inte uppdelas i delar om högst denna storlek genom vägg i lägst klass A 60.

57.2.3 SBN 1980

”37:426 Sektionering av vind

37:4261 Brandsäker byggnad

Vindsutrymmen med större golvarea än 1 200 m² skall i en brandsäker byggnad delas upp i delar om högst denna storlek, avskilda från varandra med väggar i klass A 60. Sådana väggar skall anslutas till tak på sätt som anges i :433, femte stycket, och skall på ett enkelt sätt kunna lokaliseras utifrån. Denna uppdelning fordras dock inte, om vinden inte kan utnyttjas som förvaringsutrymme e d och inte heller om ovan ett vindsbjälklag i klass A 60 inte finns annat brännbart material än takstolar och åsar av trä.

Härutöver skall vinden delas upp i delar om högst 400 m² golvarea, avskilda från varandra i klass B 30. I en byggnad med högst åtta våningar fordras dock inte en sådan uppdelning, om vinden inte kan utnyttjas som förvaringsutrymme e d, och inte heller i en byggnad med fler än åtta våningar, om ovan ett vindsbjälklag i klass A 60 inte finns annat brännbart material än takstolar och åsar av trä.

Om en takkonstruktion utförs enligt :32 b), skall vindsutrymmen eller motsvarande delas upp i delar i samma utsträckning som översta våningsplanet, inbördes avskilda i samma brandtekniska klass som i detta våningsplan.

:4262 Brandhärdig byggnad

Vindsutrymmen som kan utnyttjas som förvaringsutrymme e d och som har större golvarea än 400 m² skall i en brandhärdig byggnad delas upp i delar om högst denna storlek. Avskilda från varandra med väggar i klass B 30. Om en takkonstruktion utförs enligt :32 b) skall vindsutrymmen eller motsvarande delas upp i delar i samma utsträckning som översta våningsplanet, inbördes avskilda i samma brandtekniska klass som i detta våningsplan.”

57.2.4 NR 1

”8:44 Vinds- och undertaksutrymmen

8:441 Byggnader i klass Br1

I en byggnad i klass Br1 skall vindsutrymmen som är större än 1 200 m² delas upp i delar om högst denna storlek med väggar i lägst klass A 60. Därutöver skall vindsutrymmena delas upp i delar om högst 400 m² med väggar i lägst klass B 30. Förvaringsutrymmen får i övrigt endast delas upp med väggar av metalltrådsnät på träreglar eller annat utförande, så att en brand snabbt kan lokaliseras och bekämpas.

Om vindsutrymmena inte medger förvaring, behöver uppdelning i delar om högst 400 m² inte göras i byggnader med högst åtta våningsplan.”

”8:442 Byggnader i klass Br2 samt vissa byggnader i klass Br3

I en byggnad i klass Br2 skall vindsutrymmen som är större än 400 m² delas upp i delar om högst denna storlek med väggar i lägst klass B 30. I byggnader som inte är bostadshus och som inte medger förvaring får dock vindsutrymmet delas upp i delar om 1 200 m². Uppdelning av vindsutrymmen som inte medger förvaring fordras inte, om isoleringen i vindsbjälklaget är obrännbar och om det ovan bjälklaget finns brännbart material i endast ringa omfattning, såsom takstolar och åsar (reglar) av trä.

I en- och tvåvåningsbyggnader får vindsutrymmen som inte medger förvaring alternativt delas upp i delar i samma utsträckning som översta våningsplanet, inbördes avskilda i lägst samma brandtekniska klass som i detta våningsplan.

I en byggnad i klass Br3, som inrymmer en vårdanläggning, ett hotell eller en skola, skall vindsutrymmen delas upp på samma sätt som gäller för en byggnad i klass Br2.

8:443 Vindsutrymmen i sammanbyggda småhus

I sammanbyggda småhus skall de lägenhetsskiljande väggarna utföras i lägst klass B 60 även ovanför vindsbjälklaget. Om vindsutrymmet inte kan inredas för bostadsändamål och dessutom vindsbjälklaget utförs i lägst klass B 30, får de brandavskiljande väggarna i vindsutrymmet utföras i klass B 30.”

57.2.5 BBR 94

”5:64 Vinds- och undertaksutrymmen

Vinds- och undertaksutrymmen skall utformas så att risken för brandspridning begränsas. Undertaksutrymme som sträcker sig över flera brandceller skall vara avskilt i lägst samma brandtekniska klass som krävs för de brandcellsskiljande väggarna.

Råd: Vindsutrymmen bör delas upp i delar om högst 400 m² med väggar i klass El 30. Uppdelning behöver inte göras, om isoleringen i vindsbjälklaget är obrännbar och det endast finns begränsade mängder brännbart material ovanför bjälklaget.

57.2.5 BBR 10

Endast förändring med avseende på angiven brandteknisk klass i det allmänna rådet.

”Allmänt råd:
Vindsutrymmen bör delas upp i delar om högst 400 m² med väggar i klass EI 30. Uppdelning behöver inte göras, om isoleringen i vindsbjälklaget är av klass A2-s1,d0 (obrännbart material) och det endast finns begränsade mängder brännbart material ovanför bjälklaget.”

57.2.5 Konsekvensutredning BBR19

5:535 Vinds och undertaksutrymmen (5:64)

Ändring:

Förslaget motsvarar de krav som ställts tidigare kring indelning av vindar med vissa förtydliganden och justeringar. I rådet anges att man ska ta hänsyn till risken för brandspridning via takfot till vind.

Större vindsutrymmen kräver avskiljning i högre brandtekniskt klass vilket är ett nytt krav.

Motiv:            

Risken för att brandgaser ansamlas ovan undertak och leder till att branden snabbt omfattar stora delar av byggnaden försvåras genom dessa krav. Reglerna förutsätter att man tar hänsyn till de risker som särskilt kan gälla takkonstruktion. Exempelvis bör risken för brandspridning via vind och risk för kollaps av takkonstruktion beaktas. Kravet på takfot gäller för att upprätthålla kravet på skydd mot spridning mellan brandcellsgräns, dvs. om vinden utgör egen brandcell, eller om den förbinder flera brandceller bör skyddet mot brandspridning via takfoten ses över. Reglerna har skärpts avseende på storleken på brandceller och deras brandtekniska klass. Det sker med bakgrund i att tillämpningen av reglerna inte har fungerat som avsett för att brandcellsgränser ska upprätthållas. Vindsbränder är vanligt förekommande med flera uppmärksammade fall där brand har lett till stora konsekvenser. Boverket har uppmärksammat det i serien Boverket informerar, både 2003 och 2008. Visserligen har många fall varit i det äldre beståndet där det fanns andra typer av brister men även i nyare bebyggelse har problemet uppmärksammats.

Konsekvens:

Förändringen gällande utformning av takfot kan leda till vissa kostnadsökningar, kravet gällde dock även tidigare. Minskad risk för bränder som sprids via takfot till vinden ger ökad säkerhet i byggnader och resulterar även i ökat egendomsskydd. Problem förknippade med täta takfötter pga. brandteknisk avskiljning bedöms minska i betydelse eftersom krav på energihushållning m.m. innebär att byggnader idag ofta byggs med bättre täthet än tidigare. Det finns också exempel på lösningar av problematiken i Norge där man sedan ett tag har krävt högre krav på skydd mot brandspridning via takfot. De tydligare kraven på avskiljning på vindar bedöms vara motiverade m.h.t. inträffade bränder. Tillämpningen av äldre bestämmelser har i många fall inte lett till att man har uppfyllt kraven på att upprätthålla brandcellsgränserna. Med de nya skrivningarna förtydligas kraven.

Kommentar:

Föreskriften om undertaksutrymmen gäller i de fallen man har brandceller. Eftersom brandceller kan utgå vid verifiering med analytisk dimensionering finns möjlighet till alternativa lösningar.

57.2.6 Svar från Boverket

Fråga till boverket (dnr:1234-4835/2012):

Jag har en fråga angående sektionering av vind. Vindsutrymme bör sektioneras i brandceller om högst 400 kvm. Vilken typ av area pratar man om, byggarea, bruksarea eller någon annan area?

Svar från Boverket (dnr:1234-4835/2012):
Det är brandcellens yta som avses. Någon exakt definition finns inte, men närmst ligger bruttoytan. Framförallt har det inget med boarea eller avräkning av ytor under snedtak att göra.

Fråga till Boverket (dnr:1234-145/2012):
Gäller avsnitt 5:535 för sammanbyggda småhus med en oinredd kallvind och ett uppstolpat trätak som inte kan störta ned utanför fasadliv samt att vindsbjälklaget är utfört av betong och klarar 2-sidig brandpåverkan i 60 min för en standardbrandkurva. Dvs: Jag betraktar inte detta fall som omfattande brandspridning som föreskriften anger. Är detta korrekt uppfattat?

Svar från Boverket (dnr:1234-145/2012):
Rådet i BBR 5:535 anger att vindsutrymmet ska avskiljas med en brandcellsgräns i klass EI 30 om enheter på max 400 m². Det innebär att en radhuslänga som du beskriver kan behöva en avskiljning på vinden även om bjälklaget under är av betong. Anledning till detta är att räddningstjänsten ska ha möjlighet att begränsa en brand till en del av byggnaden även på vinden. Omfattande brandspridning tolkas med andra ord i rådet som ytor över 400 m² på vinden även om risken för skador på underliggande våning är liten.

57.3 Utländska regelverk

57.3.1 Norge

I Norge ska ”Stora hålrum” brandcellsindelas om de har en area som överstiger 400 m². Detta innefattar hålrum ovan innertak, dvs vind.

57.3.2 England

Inte kunnat hitta något angående detta.

57.3.3 USA

Kommentar: 2015 IBC, 718.4.3 samma krav för NFPA

”Draftstopping” ska installeras på vindar på så vis att den horisontella ytan inte uppgår till mer än 279 m².

57.3.4 Australien

Inga motsvarande krav.

57.3.5 Nya Zeeland

Hittar inget liknande krav i det Nya zeeländska regelverket. Vindar är inte så vanligt förekommande mer än i enbostadshus. I övrigt används vindsutrymme främst för teknik- och fläktutrymmen. Vindsförråd är inte vanligt förekommande. Detta kan vara anledningen till att det inte hanteras.

57.3.6 Kanada

Hittar inget liknande krav.

57.4 Intervjuer

Vad är syftet med sektionering av vind? ”… Om vind och underliggande plan utgör skilda brandceller bör vinden delas in i brandceller om högst 400 m² med brandcellsgränser i lägst klass EI 30. …”

Intervjuperson nummer 1

Begränsa skadan och måste i grunden ses som ett egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 2

Syftet är att begränsa omfattningen av en brand. Svårt för räddningstjänsten att släcka dessa bränder. Så det är motiverat med någon typ av sektionering. Finns många exempel på problematiska bränder i radhus och liknande.

Storleken kanske kommer från när man byggde mycket lamellhus.

Intervjuperson nummer 3

Grunden är att begränsa brandspridning inom byggnad. Sannolikt krav pga tidigare bränder i stora osektionerade vindar. Egendomsskydd i stor utsträckning men även säkerhet för räddningstjänstens personal. Bidrar även till att minska risken för spridning av brand mellan byggnader.

Intervjuperson nummer 4

Begränsa snabb spridning i ”sidled”. Svårt att lösa i anslutning till takfoten.
Kravet bör gälla oinredda vindar det vill säga där det är sämre ytskikt.

Intervjuperson nummer 5

Räddningstjänsterna är övade för att göra insats i lägenheter eller villor. Vindsbränder är svåråtkomliga. Hade varit med logiskt att lägga under avsnittet om räddningsinsats. Nu blir syftet mer svårbegripligt. Troligen ett sätt att göra något åt de senaste 20 årens vindsbränder. Förr 1200 m². Tittade i Svensk Byggnorm 1967 och såg att vindar delas upp i högst 400 m² i lägst klass B 30, vilket borde innebära att syftet är att begränsa storleken på branden med en koppling till byggnadens höjd då större vindar tillåts i en- och tvåvåningsbyggnader

Intervjuperson nummer 6

Begränsa snabb spridning av brand för att öka möjligheterna till släckinsats. Observera att EI 30 avskiljningarna inte kan hindra brandspridning.

Intervjuperson nummer 7

Att underlätta räddningstjänstens insats i ett svåråtkomligt utrymme.

Intervjuperson nummer 8

För att undvika onödigt stora brandskador. Främst ett egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 9

SBN 80! Stora vindsbränder ska begränsas. Svårsläckt. Funktionskravet har alltid funnits.

Intervjuperson nummer 10

Det kan bli läbbiga vindsbränder. Många vindsbränder som inträffat. Egendomsskydd.

Intervjuperson nummer 11

Begränsa brandspridning och att branden växer sig för stor och skapar för stor skada. Osäker på varför just 400 m², kan bero på historiken med många storskaliga vindsbränder.

Intervjuperson nummer 12

Tog bort vindkrav tidigare, var från början ett värdeskydd. Men det är ju en svårighet för räddningstjänsten med vindsbränder och erfarenhetsmässigt ansåg man att det skiljas av, har egentligen inget med personsäkerhet att göra.

57.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kravet på vindsavskiljning har funnits med relativt länge, sedan 1950-talet, men har skärpts på senare tid på grund av ett antal vindsbränder i exempelvis radhuslängor, så att man inte längre gör så stor skillnad på typ av hus utan finns det en vind så ska den skiljas av under förutsättning att den överstiger den angivna arean. Konsekvensutredningen visar också att ett högre krav på avskiljning krävs med hänsyn till erfarenhet från de bränder som varit.

I ett svar på en fråga kring avskiljningen i EI 30 om 400 m² talar Boverket om att vindar ska skiljas av även om underliggande bjälklag är betong och klarar två-sidig brandpåverkan. Anledning är att räddningstjänsten ska ha möjlighet att begränsa en brand till en del av byggnaden även på vinden. Omfattande brandspridning tolkas med andra ord i rådet som ytor över 400 m² på vinden även om risken för skador på underliggande våning är liten.

Bara det norska och amerikanska regelverket har liknande krav.

Intervjupersonerna är i stort överens om att det främst handlar om egendomsskydd (begränsa omfattande brandspridning) samt att underlätta räddningstjänstens insats då vindsutrymmen kan vara svårsläckta samt utbredda.

Syfte

Syftet bedöms vara att minska risken för omfattande brand- och brandgasspridning inom en byggnad men även inom den enskilda vinden i en byggnad. Dessutom bedöms syftet vara att underlätta räddningstjänstens släckinsats.

Följande punkter bör beaktas:

–          räddningstjänstens möjligheter till tillträde till vinden

–          räddningstjänstens möjligheter till släckinsats på vinden

–          ytskikt inom vindsutrymmet

–          brandbelastningen inom vindsutrymmet

 

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:

☒ God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet) ☐ Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet) ☐ Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)